1 år sedan namngivning
Vi valde att ha namngivning för att det verkligen är vår stil. Vi är inte troende eller medlem i någon församling, men tycker ändå att ett barn ska välkomnas ordentligt med en fest där deras namn och namnens betydelse presenteras. Att hålla namngivningstalet föll på mig. Det var nervöst att ställa sig upp inför alla trots att jag känner dem. Det är väl det där med att ha allas ögon riktade mot mig som jag inte är helt bekväm med. Det gick bra i alla fall och vi bjöd på en del gott att äta. Vår vän Adam sjöng ett par låtar. Jättefint tycker jag! Vi hade fiskdamm för barnen, vilket verkade vara uppskattat. Vi var väldigt nöjda med hela dagen, förutom att det var stressigt i början på grund av missuppfattning angående lokalen.
Är ni intresserade av hur vi gjorde namngivningen så kan ni läsa om den HÄR. Inlägget är daterat till dagen efter för jag orkade inte skriva något samma dag. En namngivning är väldigt fri så man lägger upp den precis som man vill. Det enda som brukar vara standard är att man presenterar barnets alla namn.
I och med Connors skotskinspirerade namn så bar han dagen till ära kilt med sporran och en ghillie-inspirerad body. Kilten och sporran är numera inramade och hänger på Connors vägg.
Hahahaha va underbart!
ps: kan du vara snäll och maila mig din adress för du ska ha bloggboken och jag är redo att skicka den!