Vaknade med halsont och feber idag. Inte så kul början på veckan kanske...Men jag drar nytta av det. Har kollat på fem avsnitt av säsong 10 av Dallas och nu har jag precis sett första avsnittet av Stolthet och fördom (för kanske 4:e gången eller så). Bädda ner sig i soffan och kolla på Mr. Darcy är inte fy skam. Och nu ska ni veta att jag menar den RIKTIGA Mr. Darcy, det vill säga Colin Firth. Miniserien är den jag gillar och kan se om och om igen. Den nyare filmen har jag sett en gång och blä säger jag bara. Den kändes så totalt ytlig och överdramatiserad, i mitt tycke. Vilken fjant de hade fixat till Mr. Darcys roll i den. Nu börjar jag huttra igen så det blir till att krypa tillbaka under täcket.

Köp DVD på Ginza

Nu kör jag hela helgen i ett inlägg! På lördag var det party hos Bella och Jerry. Superskoj! Kul att prata med folk och gosa med katterna.

En del av partygänget. Bella verkar ha fått för sig att hon är på puben. "En Jäger danke!"

Många drog till Olssons brygga för att lyssna på Dublin Fair, men jag drog hemåt.

På söndag var det dags för släktträff hos mina föräldrar i Treskog. Det var kul! Jag lyckades improvisera fram en lek/tävling som blev riktigt lyckad. Lite för lyckad kanske för 6 pers vann så vi var tvungna att skrapa ihop fler vinster lite spontant sådär...

Vår fyrmänning mellan mig och syrran. Allt som allt var vi runt 20 pers. Jag klippte lugg på mig själv innan festen på lördag också.


Denna bil, som vi hade lånat när bilden togs, har vi nu köpt! Jippi! Äntligen har jag och Robin en bil från slutet av 90-talet. Alla våra tidigare har varit 80-talister.

Idag började jag kursen Turism C (distans) på Karlstad Universitet. Det blev till att köra på direkt med första examinationsuppgiften. Efter pluggandet så brukar min hjärna ha svårt att släppa det, något som säkert de flesta varit med om både då det gäller jobb och plugg.

Idag testade jag alltså att köra Singstar när jag var klar för dagen. Det var faktiskt avslappnande! Och till råga på allt så slog jag mitt eget rekord på min absoluta favoritlåt att sjunga: I want it all med Queen. Jag har börjat sjunga på mellan-nivå också. Inte låter det så värst bra, men huvudsaken är väl ändå att man har kul!? Freddie Mercury's stämma kan ingen mäta sig med ändå så...

Jag är så otroligt sugen på jackan på bilden nedan. Det är en sådan som används av karaktären Cameron i tv-serien Terminator: The Sarah Connor Chronicles. Nedsatt i pris är den också, så det är inte lika omöjligt för mig att kunna spara ihop till den som det var tidigare. Men innan jag hunnit få ihop till de pengarna så är säkert rean slut....Japp, jag är positiv idag.

Detta är en av de konserter som jag tycker alla borde se någon gång i livet (en annan är förstås Queen - live at Wembley 1986). 1992 gjordes denna konsert för att hedra Freddie Mercury's minne och samtidigt öka medvetenheten om HIV och AIDS.

En bunt artister samlades på Wembley Stadium och framförde en del av Queen's största hits, artister som till exempel resterande medlemmar i Queen (Brian May, Roger Taylor och John Deacon - detta blev Johns sista konsert med Queen och han är sedan 1997 pensionerad från musikvärlden), David Bowie, Axl Rose & Slash (Guns'n'roses), James Hetfield (Metallica), Elton John, Seal, Tony Iommi (Black Sabbath), George Michael, Robert Plant (Led Zeppelin), Liza Minelli, Zucchero, Annie Lennox, Joe Elliott & Phil Collen (Def Leppard) och många fler.

Ett fullpackat Wembley följde konserten på plats och 76 länder visade den live på tv, däribland Sverige. Det var så jag såg den första gången. Jag hade ungefär 1 månad kvar tills jag skulle bli 12 år och jag satt som fastfrusen vid tv:n. Än idag är det häftigt att se.

En kompis är med i Arvikas A-lag i fotboll. När jag och Robin promenerade på stan häromdagen hittade vi denna affisch så nu tänkte jag göra lite reklam i min blogg också.

Jag och Robin var till mina föräldrar idag. Hade hyrt filmen Twilight (vad jag tyckte om den finns nedan i ett inlägg). Pappa och syrran var på sjön och fiskade så vi andra såg på filmen. När de kom tillbaka från sjön så åt vi god vinbärspaj. Det var då jag förlorade kontroll över lite ögonspasmer. Röda vinbär kan vara lite syrliga i paj och det var verkligen dessa. Mitt vänsteröga började så sakta dra igen sig och till slut var det helt stängt medan även halsen började dra ihop sig. Jag kom att tänka på det avsnittet av The Simpsons när Homer äter upp en sur karamell som är så sur att den måste omges av ett eget magnetfält (eller vad det är) på en godismässa. Hela hans ansikte "drar in sig" på något vis...hehehe...

Spoilers kan förekomma! Halvvägs genom denna film sa jag till Robin: "Denna film måste ha varit riktigt trist att filma." Orsaken? Det var knappt några kulisser eller locations alls, då nästan allt var dataanimerat. Hade lite mer realism tillförts i form av kulisser så hade filmen säkert varit mer spännande än den var.

Historien i sig är kul och har en del spänning i sig, men i och med att det känns så fejk så tog spänningen aldrig riktigt fart. Hände något som skulle föreställa spännande så kom jag på mig själv med att tänka "Äsch, de slår sig inte...det är ändå bara blå eller gröna skärmar runt omkring dem". Inte så jättekul att tänka så! Hade man istället gjort effekterna som i de äldre Indiana Jones-filmerna, DÅ hade jag kanske blivit nagelbitare på köpet.

Filmen är förresten inte baserad på Jules Vernes bok som en del tidigare filmer och serier, fast man använder boken i filmen som en sorts "mall" för att ta reda på saker och för att hitta vägen tillbaka till ytan.

Spoilers förekommer! Min reaktion till filmen Twilight var: nja....

Som det nästan alltid är så är boken bättre än filmen, men det var inte oväntat eftersom det som sagt nästan alltid är på det viset. Lite tillrörd får man vänta sig att handlingen blir för en film byggs ofta på ett annat vis än en bok. För att en del av publiken inte ska tappa intresset så måste det hända saker samt att saker måste förenklas. Det är på det viset man når en stor publikgrupp antar jag. Själv föredrar jag när saker är mer subtila så ni kan ju förstå att jag till exempel gillar den långa miniserien Stolthet och fördom 100 gånger mer än filmen Stolthet och fördom (lägger man till skådespelarnas prestationer så gillar jag miniserien 1000 gånger mer).

Något som stör mig i Twilight är att Bella ser ut att vara livrädd när hon egentligen ska vara helt lugn och känna sig trygg. Det som störde mig mest är dock Edwards patetiskt desperata "du måste se hur jag ser ut i solen" då han drar iväg med Bella genom skogen. Vilket totalt karaktäravhopp! I boken bidar han sin tid och tar det lugnt och visar sitt "solansikte" på ett mer värdigt sätt. En del scener var ändå välgjorda och det var kul att känna igen en del meningar exakt så som de sägs i boken. Så sammanfattat blev betyget alltså, som jag nämnde allra först, ett nja.

Spoilers kan förekomma! Denna romantiska komedi följer exakt mallen av en romantisk komedi. Man får inte förvänta sig något överraskande eller nytt i sådana sammanhang. Men då det är rätt skådespelare så blir allt så otroligt bra ändå! Jag föll hårt för denna film! Katherine Heigl och James Marsden är så underbart bra och har verkligen den där rätta kemin som krävs för sådana här filmer. Om den inte funnits så hade filmen blivit platt. Jag fick till och med tönttårar i ögonen i slutet av filmen, precis som filmmakarna säkert hade räknat ut.

Jag kom på mig själv med att småskratta ganska många gånger genom filmen. Inga stora skratt alltså, men sådana där mysiga "hihihi...vad kul och/eller mysigt"-skratt. Ett leende befann sig nästan konstant placerat på mina läppar. Jag kan absolut kalla detta för en må-bra-film. Rekommenderar den till alla som, liksom jag, är riktiga suckers för bra romantiska komedier!

Man köper kattleksaker till katterna, men de tycker det är så otroligt mycket roligare med saker de själva väljer ut.

Idag när jag vaknade hade syrran hört av sig. Det var vackert väder och sista veckan som Sunne vattenland har öppet denna sommaren så hon undrade om vi skulle ta en sväng. Så det gjorde vi! Det var riktigt skoj! Vi åkte det mesta. Undvek bara barnkanorna, de två höga banorna och Mammuten (vill inte slå mig i den igen som första och enda gången jag åkte). De andra är superkul!

När vi åkte Tuberacer första gången så skrek jag som att jag skulle dö! Jobb i skräckfilm någon? hehe...Den sluttar rakt ner mot slutet och man åker på en badring så det pirrar ordentligt i magen. Övervann min skräck mot dubbelringar också (höll på att dränka mig med en sådan en gång), så vi åkte sådan i båda de banor där man fick ha det. Banorna där man åker utan ringar var kul och verkade gå snabbare än då vi var där för 3 år sedan. Bubblan hoppade vi på en gång och var utslitna efteråt, åtminstone jag. Vilken energi barn har egentligen! Blev ett slapp-varv i Floden också, jättehärligt!

Spoilers kan förekomma, om jag nu mot förmodan inte är den sista som läst denna bok. Ja, jag erkänner! Jag föll för grupptrycket. Det har varit sådan uppståndelse om Twilight-böckerna och filmen så jag blev nyfiken på varför det var sådant liv. Nu när jag läst första boken kan jag till viss del förstå uppståndelsen över just den boken i alla fall.

Den är indragande och spännande direkt från start. Det känns att den inte riktas till just min målgrupp, men jag kan ändå relatera ganska bra. Karaktärerna är välskrivna då det gäller huvudkaraktärerna, medan övriga blir marginaliserade och ibland lite väl generaliserade. Men Bella och Edward är som sagt välskrivna. Lite roligt att Bella, som egentligen heter Isabella, vill bli kallad vid sitt smeknamn istället för sitt riktiga men det är aldrig något snack om att kalla Edward för något annat i stil med typ Ed eller Eddie...hehe... Antar att det kanske skulle ta bort en del av den äldre charmen han ska medföra.

Jag gillar hur vampyrerna framställs i boken. Det är inte den vanliga karikatyr-bilden av vampyr där en attraktiv, mystisk och tragisk manlig vampyr blir förälskad i en dödlig kvinna. I vissa delar av boken babblar Edward på som bara den och är riktigt skämtsam. Ganska trist att jag hört att de i filmen återgått till den där tråkiga "mystiska" bilden istället.

En väldigt lättläst bok som jag kan rekommendera till de flesta, fast inte till de som vill ha en skräckhistoria.

Spoilers kan förekomma! Förväntade mig att denna film skulle vara seg, men det var den verkligen inte. Genom att visa blandade klipp från fyra olika öden så kanske man även kunde få ett hoppigt intryck, men det fick jag inte heller. De fyra olika öden som visades var även ihopkopplade, något som man misstänkte från början.

Det var en väldigt intressant film som väckte många tankar. Hur kan människor som är så totalt lika i grund och botten ha så totalt olika seder, kulturer och traditioner? Som uppväxt i en västerländsk kultur blev jag riktigt nyfiken på vad för drömmar och förhoppningar man har som barn boende i öknen i Marocko till exempel. Hur ser man på sitt liv där? Vad anser man om det västerländska?

Skådespelarna känns väldigt trovärdiga i sina roller. Sådant brukar vara tydligt då man glömmer att det är skådespelare och bara ser karaktären. Brad Pitt är väl den mest kända i filmen och för någon som är så känd kan det vara svårt att bli sedd för sin prestation och inte för vem man är. Jag tycker han lyckas bra i denna film. Efter första scenen glömde åtminstone jag bort att det var han. Den minst engagerande historien i filmen var den som utspelade sig i Japan, i mitt tycke. Den delen tyckte jag bara var ett onödigt avsteg från resten. Rekommenderar denna, men förbered er på grym realism!

Bok som är baserad på Steven Spielbergs idé och film. Boken är något annorlunda än filmen, vilket är förståeligt för en del saker i boken skulle nog vara ganska svåra att genomföra på ett bra sätt på film. Man får ingen större inblick i de olika karaktärerna och det kan kanske räknas som ytligt om det nu var så att det skulle handla om karaktärer. Denna bok är rak på sak och handlar om spökupplevelserna som familjen upplever och för det krävs ingen djupgående analys. Den är ett skoj tidsfördriv i alla fall och jag skulle nog rekommendera den som spökhistoria till barn mellan 10-12 år. Alldeles perfekt!

Förutom att min höft har krånglat och gjort ont idag så har det varit en härlig dag! Solen har skinit och det blev skönt varmt. Jag och Robin gick på promenad med Lisa och Adam. Vi har startat en promenadgrupp, så om man vill ha någon att gå med istället för att gå själv så kan man höra med gruppen.

Efter det fick jag en liten "ordning och reda"-kick så jag packade ner allt som skulle till återvinningen och var till återvinningscentralen med det. Vi hade inte varit på ett tag så det var ganska fullt här hemma. Skönt att vi i alla fall skaffat lådor så att vi sorterar hemma och inte behöver stå vid centralen och göra det.

När det var gjort var jag över och hälsade på Mirja med sambo och barn. Som förr blev jag inspirerad av inredningen där, men har svårt att få genom något sådant här. Vi är nämligen lite prylnördar jag och Robin. Då menar jag inte prylnörd i bemärkelsen: ska ha allt och det senaste måste det vara, utan mer sentimental-grejer. "Den grejen skaffade jag på den resan och den grejen fick jag av den personen"-stilen.

Det var riktigt kul att hälsa på. Lille L var supercharmig och jag fick flera kramar av honom. Till slut hängde han i mitt hår...hehe...

Nu har jag och Robin precis sett klart på en film. Kanske ska skriva om den, men vet inte om jag orkar just nu. Klockan hann visst bli lite mycket. Lång film! Fixade till lite ugnsbakad regnbåge till kvällsmat. Mums! Fick förstås hela fisken för mig själv eftersom Robin inte äter fisk eller skaldjur.

Koontz är min favoritförfattare i genren skräck och thriller. Jag är så förtjust i hans böcker att jag till och med skrev ett brev till honom en gång....OCH fick brev tillbaka tillsammans med signerat foto! Det var kul!


Denna bok fångade mig direkt från start, så som många av Koontz böcker gör. Det blev riktigt svårt att lägga den från sig ibland så en natt slutade jag läsa runt 4-tiden. Jag hade inte märkt att tiden gått. Det anser jag vara ett tecken på att man läser en bok man gillar. Som vanligt tyckte jag att den var otroligt spännande ända tills man i slutet får veta hur saker och ting ligger till. Lite konstigt för man läser ju för att komma till slutet och för att få veta allt, men oftast är själva spänningen innan det som jag gillar mest. Koontz är bra på att bygga upp den spänningen!

Han är även väldigt bra på att "göra personer". Man bryr sig ofta om personerna han skriver om för han beskriver dem och deras tankar så bra. I denna bok störde jag mig dock på en sak som en person säger (det enda negativa med boken). Läs inte vidare om du inte vill veta...spoiler! En kvinna i boken säger (inte ordagrant, men nära) att "de flesta personer som haft nära-döden-upplevelser blir bättre människor efter det. Pessimister blir optimister, ateister blir troende." Vem säger egentligen att troende är bättre än ateist (förutom troende kanske)? Om det får någon att må bra så visst, men man kan må otroligt bra när man är ateist också så att säga att det ena är värt mer än det andra fick mig bara att bli otroligt irriterad. Jag brukar inte bli irriterad på vad påhittade karaktärer säger, men jag antar att jag också har en gräns. Fördomsfulla nedvärderande kommentarer är den gränsen.

Men som sagt så var det enda nackdelen med boken, i mitt tycke. Så för skräckläsaren rekommenderas denna bok!

Spoilers förekommer! En väldigt intressant film som dessutom roar! Vad händer då man kan ersätta en levande skådespelare med en artificiell sådan? En dataprojektion som kan leverera precis det regissören vill ha? Det är en mardröm jag har. Som jag nämnt i tidigare inlägg så gillar jag inte dataeffekter speciellt mycket. Man har redan börjat "klistra in" avlidna skådespelare i klipp och där tycker jag man ska stanna (eller allra helst backa). Hur bra en dator än blir så saknas ändå den mänskliga faktorn, vetskapen om att det är en tänkande och kännande person i rollen. Blir teknologin bra nog så kanske man blir lurad så som de blev i filmen, men jag hoppas det inte går så långt.

Det jag skrattade mest åt i filmen var när regissören försökte få folk att ogilla Simone. Hon fick all uppmärksamhet så han tröttnade på det och fick henne att säga precis allt galet i en intervju och bete sig allmänt odrägligt. Och folk fortsatte att gilla henne...hehehe...Fast DET skulle nog inte fungera här i verkliga världen. Här flyger folk på minsta lilla saken och blåser upp det till skandal och älskar att hitta fel i kändisar.

Spoilers förekommer absolut! På ett sätt avskydde jag denna film och på ett sätt gillade jag den. Den var genomtänkt rakt genom, vilket jag gillar, men handlingen i sig var sjuk, vilket jag inte gillade. Men jag reagerade nog inte på det sätt som det var tänkt tror jag. Man ska nog bli chockad över denna "kvinnokult" där männen mest används till slavar eller offras och tänka typ "åh, vilka sjuka människor". Men något jag tycker är sjukare är att sådant har hänt på riktigt till exempel då det gäller häxprocesserna i den kristna världen. Jag såg kopplingar i filmen till olika religioner och riter, så den där "obskyra kulten" är närmare än man tror (fast som tur är så är mycket offrande numera symboliskt).

Jag har tyvärr inte sett originalet av denna film, men planerar att göra det då Christopher Lee är med i den.

Det blev allt något handlat under Gotlands-resan. Kolla bild 2 Mirja. Jag blev totalt förälskad i bröllopsparet!

Mamma, pappa, Robin och jag skulle till Gotland! På grund av att färjan skulle avgå vid lunchtid den 6:e augusti så åkte vi till Nynäshamn redan den 5:e augusti så blev det inte en sådan tidig morgon. Det var värt det kan jag säga. Nynäshamn var riktigt vackert och campingen som vi bodde på (Nicksta camping) var väldigt fin! Där fanns en underbar sandstrand och Europas längsta vattenrutschbana, som jag självklart testade!


Nästa dag åkte vi i god tid till hamnen och fick en fin plats i kön. Vi var precis bredvid vattnet och där simmade två svanar runt med fyra svanbebisar.


Färjeturen över tog cirka 3 timmar och 20 minuter. Vi var 1044 personer på just den turen. Det märktes för kön till restaurangen ville aldrig ta slut. När vi kom fram åkte vi direkt till Visby Strandby (cirka 4 km utanför centrala Visby) och checkade in.


När kvällen närmade sig tog vi oss in till centrala Visby för ett bord var bokat på Värdshuset Lindgården. Den första mamma fick se där var killen som brukar presentera Keno-dragningen. Vi fick ett bord i Trädgården under ett mullbärsträd. Riktigt mysigt! Fick lite beslutsångest av menyn för mycket lät gott. Till slut blev det marinerat Gotländskt lammspett med tzatziki. Det stod inte vad man skulle få till så när vi blev serverade blev jag orolig. Vi fick alla bakpotatis. Jag äter inte potatis. Tycker det är bland det äckligaste som finns. Vad göra? Vi fick även smör och persiljesmör till potatisen som tur var så jag totalt dränkte den i detta så innandömet blev som mos och DÅ var det gott minsann! Ska testa att göra det hemma någon gång. Maten var jättegod! Mot slutet av middagen så sa det splatt bredvid pappa. En fågel hade försökt ta ett mullbär men misslyckats så det ramlade ner på bordet. Övermoget som det var så skvätte det rejält. Pappa var rödprickig....hehe....


Eftersom vi bodde precis vid havet så fick vi se en otrolig solnedgång. Nästa dag gav vi oss iväg på upptäcktsfärd norrut. Först stannade vi vid Lummelundagrottorna, men gick inte in där. Det var så mycket folk. Men jag och pappa kollade i alla fall på det gigantiska kvarnhjulet som låg bredvid. Där inne regnade det på en...brrrr...Sedan gick turen vidare till Jungfrun, Gotlands största rauk. Utsikten därifrån var imponerande!


Nu började magarna låta så vi drog oss in mot Visby igen för att hitta något trevligt ställe att äta på. Inga problem att hitta där. Det är den restaurangtätaste staden i Sverige fick vi lära oss. Mätta och belåtna började vi promenera runt i Visby. Vi hittade lite affärer som var intressanta och sevärdheter. Gick genom Botaniska trädgården (där jag tyckte att Brödgran var det häftigaste träd jag sett) och så hamnade vi mitt uppe i en medeltidsmarknad. Medeltidsveckan pågick när vi var där nämligen. Härnäst gick vi upp i ett torn i Ringmuren.


Som sista grej innan vi åkte tillbaka till lilla villan så gick jag och Robin in i Kruttornet, den äldsta byggnaden i Visby.

Solnedgången andra kvällen på Gotland.

Sista kvällen på Gotland spenderades på verandan där vi njöt av solnedgången. Tidigt nästa morgon begav vi oss hemåt. 1470 personer på färjan tillbaka. Maxkapacitet var 1500.

Denna bok handlar om myten om hur katten valde att bli husdjur (fast självständig) till människan. En historia som är både skum och skoj. Jag hade med den på en resa så enda nackdelen med den var att den var för lätt- och snabbläst. Läste klart den första dagen, vilket ledde till att jag inte hade något mer med att läsa. Allra bäst tycker jag den passar till barn runt 9-10 år. Det finns en del saker som kanske behöver förklaras, men jag tycker böcker ska diskuteras. Hoppas verkligen att jag får riktiga "bokungar" den dagen då jag får barn! Självklart vill jag att de ska vara utomhus och leka mycket också, men att läsa böcker kan även det vara riktigt givande. Ok, kom in på ett litet sidspår där.

Kom hem från Gotland idag förresten så det blir bilder och mera därifrån någon dag.

Volym 1 i sagoboken Tusen och en natt. Några få sagor har varit intressanta att läsa (som den om Sindbad sjöfararen till exempel), men de flesta har jag funnit riktigt dryga. Jag brukar aldrig tycka något är svårläst, så det kan jag inte direkt säga att denna har varit heller. Det är mer att jag helt enkelt inte funnit något intresse i många av sagorna. Aladdin och den magiska lampan var till exempel en besvikelse.