Nehej... Trodde vi skulle få ett rejält åskväder när jag såg molnen som dök upp. Åskan kom, slog två slag och försvann. Hmm...

Spoilers förekommer!

Två deserterade korsriddare får i uppdrag av kyrkan att föra en häxa till hennes "rättegång" i ett kloster. Detta för att få ett slut på den svarta pesten som hon orsakat.

Jag är inte så glad i korsriddare. Att döda folk för att de inte har samma tro som en själv faller liksom inte riktigt i min smak. Därför har jag inga sympatier för dessa två just i början, men sedan växer de. De inser att något är galet då de dödar oskyldiga obeväpnade män, kvinnor och barn. De deserterar. Dessa två karaktärer spelas av Nicholas Cage och Ron Perlman. Sistnämnda är riktigt bra i sin roll.

Historien är fylld av religion, vilket kan vara intressant men så är inte fallet med denna film. Effekterna är förskäckligt dåliga och manus existerar knappt. Om man hade byggt mer på vänskapen mellan de två riddarna så hade det kanske blivit mer lyckat, men vem vet?

Idag fick Connor för första gången testa att rita med krita. Det innebar kast med krita och att han "högg" kritor i papperet. Resultatet blev en hel del prickar och något enstaka streck och sedan ville han knyckla ihop papperet. Hade engångsduk under så den blev riktigt fin den med. Ska skaffa vaxduk som vi kan använda enbart som målarunderlägg.

Idag var det dags för besök på BVC för 1-årskontrollen. Allt såg jättebra ut! 8515 gram och 74 centimeter. För tredje gången blev det en spruta i vardera låret. Han blev väldigt ledsen såklart, men vi kramades direkt efter och så tittade vi på ett vindspel i formen av ett bi som vår BVC-sköterska har. När Connor fick peta på den så började han skratta så då var sticken glömda. Hoppas han klarar sig undan feber nu ikväll! Det har gått bra tidigare gånger så hoppas hoppas!

Spoilers om ni inte sett denna trailer. Då jag var på bio senast visades en del trailers. Några gånger suckade jag högt åt Puss in boots. Visst finns några roliga scener i den, men en del saker gjorde mig så trött. Den är riktad till barn (vet ej vilken åldersgräns den kommer få, men kanske 7?), men som så ofta annars så framställs allt som så... "enkelriktat". Honkatten som är med i filmen har långa ögonfransar (vilket Puss inte har), Puss nedvärderar henne genom att kalla henne "stygg kisse" (naughty kitty) med lite sådär lagom purr och honkatten retar Puss genom att hålla upp hans stövlar och säga "lite väl hög klack för en kille". Man ska även uppenbarligen tycka att det är riktigt dramatiskt när Puss nästan får en vass pigg mellan benen eftersom en hanes (mans) viktigaste ägodel ju sitter där. Suck suck SUCK! Kan inte barnen få slippa alla sådana stereotyper i alla fall? Ja, barn ser inte saker på samma sätt som vi vuxna men saker kan påverka subtilt ändå. Bara kommentaren om klack sänder signalen om att killar inte får ha klack, men att tjejer får det.

Ni får tycka att jag övertolkar, ni får tycka att jag överdriver, ni får tycka vad ni vill! Det här är min blogg och där skriver jag mina tankar och åsikter om saker.

Connor fick en till födelsedagspresent idag. En jättefin bok där han själv är hjälten och så har han med sig några vänner.

Spoilers förekommer! Den tredje Pirates-filmen.

Elisabeth, Will, Barbossa och de andra piraterna har två problem. En armé håller på att hitta och avrätta alla pirater och de som haft samröre med dessa OCH de måste finna ett sätt att rädda Jack Sparrow från andra sidan.

Jag finner filmen lagom roande. Ibland var den tröttsam, men någon gång kom en scen som var ok. En sådan scen är när gänget ska ta sig från andra sidan tillbaka till vår verklighet. När de vänder båten upp och ner för att sedan vänta och så vänds världen "rätt". Det tyckte jag var ganska häftigt. Annars så är skådespelarna riktigt dryga. Allt känns halvdant förutom Johnny Depp som verkligen älskar karaktären Jack Sparrow (det märks). Men tyvärr...en karaktär kan inte rädda en "sisådärfilm". Den är lite väl lång för en sådan ytlig film, så den hade kunnat kortas en aning. 2 timmar hade räckt.

Idag var vi på Loves dop i Glava. Efteråt var det bjudning på en bygdegård i närheten. Mycket trevligt folk och Connor trivdes nästan hela tiden. Han var lite ledsen att han inte fick leka med pyntballongerna, men när vi skulle åka hem så fick han en och blev överlycklig. Tack för att vi fick komma, tack för allt det goda och tack för ballongen!

Spoilers förekommer! Jag kollade en del på tv-serien som barn och förväntade mig därför inget särskilt av en remake eftersom remakes oftast (i mitt tycke) brukar vara usla.

Fyra män blir ditsatta för ett brott de inte begått. De kämpar för att bevisa sin oskuld.

En enda lång tråkfilm! Den består enbart av kassa actionscener (kassa för att det mesta är cgi och otroligt fejk, RIKTIG action är aldrig data). Jag undrar vad Liam Neeson gör i denna hjärndöda film? Filmen är hoppig och man går aldrig in på djupet utan de väldigt korta betydelsefulla scenerna hastas genom för att komma till nästa (usla) actionscen. Visst är det svårt att göra film baserat på en serie, men bättre än så här hade man väl kunnat prestera?

Igår var vi till Robins lillasyster på kräftskiva. Vi åt massor med kräftor (inte Robin då, han gillar inte fisk och skaldjur), jättegod kantarellpaj, olika goda ostar med bröd och kex och så vidare. Vi hade med oss ostbollar, grillad halloumi och lite olika ostar och kex. Jag hade även med ett kilo kräftor för att jag är petig och alltid kokar om dem även om de är kokta innan. Äter aldrig direkt från kartongen. Det blir så gott när man har i lite dill också.

Jag busade en hel del med kattungarna som nu var runt 10 veckor eller nåt sånt. Gosbosisar! Nya djur som de hade var två får (varav en var dräktig) och ankor (myskankor tror jag). En höna hade fått kycklingar också! Paradis för en sådan som mig kan jag säga. Får jag hus någon gång så kan ni som vill kanske få miniägg av mig för då ska jag ha kochinhöns...hihi...

Det blev senare än vad vi trodde, men vi var ändå tvungna att månadshandla på hemvägen när vi ändå var i krokarna. 21.30 var vi i alla fall klara på Maxi och Connor var hur snäll som helst. Trots en "lite" senare kväll så vaknade han punktligt 7.30 idag.

Spoilers förekommer! Tyvärr en sådan film som jag hade förväntningar på och då brukar det gå som det går.

Meryl och Paul är ett separerat par som bor i New York. De har inte lyckats reparera sitt förhållande, men så en dag blir de vittne till ett mord. De hamnar under vittnesskydd och tvingas bo under samma tak och umgås.

Vilken tråkig film! Den är dryg, dryg, dryg! Jag tycker inget är roligt och det finns ingen kemi överhuvudtaget mellan Sarah Jessica Parker och Hugh Grant. Filmen kanske hade funkat om det hade funnits en gnista av något slag. Det är tyvärr helt dött. Enda höjdpunkten i filmen är när det är dans och en ung tjej med riktigt bra röst sjunger Crazy little thing called love (Queen).

Hemresedagen, men skulle inte åka förrän på kvällen. Först blev det ett stopp vid King's Cross där vi letade upp plattform 9 och 3/4 som är med i Harry Potter-filmerna. Efter det blev det promenad och shopping i Camden Town. Var späckat med trånga marknader och mycket folk. Var man än gick så hörde man svenska och norska. Var lite komiskt! Hungrig blir man ju så vi hittade en pizza-restaurang vid King's Cross. Servitören vi hade försökte antingen fjäska till sig dricks eller så trodde han att jag var 5 år...Han kallade mig Signorina Bella hela tiden och när jag då log lade han till "Oh...lovely smile, beautiful young lady." När vi sedan skulle gå så betalade pappa, men servitören tackade mig...hehe! Vi både landade och avgick från terminal 5 på Heathrow, en nybyggd terminal. Den var helt otroligt stor! Terminal 4 är en bebis i jämförelse. Flyget hem gick fort så jag var hemma redan halv 1 på natten.

Har förberett lite ostbollar till kräftskivan vi ska på imorgon. Hoppas de blir goda! Har aldrig gjort sådana förut så vi får se.

Pappa var snäll och blev med mig till London på konsert. När jag får för mig att jag ska göra något är det omöjligt att ändra på mig. Lite smått fanatisk kanske... Men tycker att livet är till för att avnjutas, inte väntas på.

Anlände under natten till London. Sov en del och sedan åkte vi ut på stan. Först blev det en båttur på Themsen följt av en tur i The Eye. Sedan en tur till Piccadilly Circus där vi skulle på Virgin Megastore. Hittade istället Zavvi som var exakt samma grejer (dvd, cd, spel etc, de hade visst bytt namn). Shoppade lite där. Åkte tillbaka till hotellet för att hinna vila och äta lite innan konserten. Köpte en hink kyckling på KFC som vi delade på. Orkade inte äta upp hela ändå. Jisses vilken portion!

Hyde Park låg nära hotellet så vi gick dit. Var mycket folk och god stämning. Var ett fåtal som betedde sig dumt, men mängden hade bara roligt och trevligt. Det spelades mycket bra musik! Jag gillade förstås en del mer än annat. Var så kul att få höra "Don't you forget about me" med Simple Minds live. 80-tal!!!! Eddy Grant fick igång publiken också med sina "Gimme hope Joanna" och "I don't wanna dance". Härligt! Will Smith var en riktigt charmör och när han drog igång med temat från Fresh Prince i Bel-Air så var alla med på noterna! Nelson Mandela höll tal och det kändes riktigt stort att se honom. Han har lyckats åstadkomma så mycket i sitt liv! Charmigt att se Andrea Corr och Brian May tillsammans också. Josh Groban sjöng helt otroligt bra som vanligt, men tyvärr sjöng han inte någon av de låtar som jag gillar. Bäst på hela kvällen var 50% av Queen + Paul Rodgers. One Vision, Tie your mother down, Show must go on, We will rock you och We are the champions fick mig att bli tokig! Jag skuttade, dansade, sjöng med, skrek, jublade....ja hela köret och struntade totalt i vad folk runt mig tyckte. Och detta utan en droppe alkohol! Det var en grupp precis bakom mig som också blev lite tokiga...skoj! Efter konserten blev det raka vägen hem till hotellet för att värma sig och äta lite mer. Däckade rätt gott sedan.

Spoilers förekommer! Första gången jag varit på bion i Arvika sedan renoveringen. Otroligt snyggt och fräscht! Gillar det verkligen! Det kändes stort och på toaletterna var väggarna fulla av gamla filmaffischbilder. Jättesnyggt! Fåtöljerna var bekvämare och hade dryckeshållare. Ljudet var bättre! Bilden vet jag inte... Såg i 3D och då kan jag inte avgöra bildkvalité tyvärr. Nu till filmen.

Steve Rogers är en sjuklig och klen kille med ett riktigt gott hjärta. Han försöker komma in i armén så han kan hjälpa till i kriget mot Tyskland (filmen utspelar sig under 40-talet). Han nekas gång på gång på grund av sin hälsa, tills en forskare får syn på honom och misstänker att han kan vara perfekt för hans projekt.

Annorlunda än serien. Faktiskt så känns Captain America mer som en tänkande individ i filmen än i serietidningen. Hans "början inom yrket" är nämligen inte att han får ett uppdrag utan han ger sig själv ett uppdrag för att rädda sin bäste väns liv. En sak har jag kommit underfund med då det gäller 3D-film. Det är svårare att se hur fejk allt ser ut när det är dataeffekter för man har ett annat djup i filmen och saker ser fejk ut av en annan anledning. Det blir "för mycket" ibland.

Hugo Weaving gör bra ifrån sig som Red Skull! Stanley Tucci är också bra och Tommy Lee Jones kan inte misslyckas verkar det som (en av mina favoriter). Kvinnorna lyser med sin frånvaro i filmen. Agent Carter (Hayley Atwell) finns, men känns ändå inte så "med". Om det beror på skådespelerskan eller karaktären vet jag inte. Jag blir lite fundersam över Captain Americas förändring. Ena stunden säger han att han inte vill döda någon och sedan kastar han folk av plan som ingenting.

Stan Lee gör en liten roll igen. Alltid kul att se honom! Som slutsats för denna film kan jag säga att man inte ska fokusera på detaljer, som jag gör. Se filmen som en roande actionfilm bara så kan den vara sevärd.

Spoilers förekommer! Hittade denna film på Programbiblioteket och hade inte ens hört talas om den innan.

Uma Thurman spelar mamman och Anthony Edwards spelar pappan i denna familj på fyra medlemmar plus hund. Den visar mammans stressiga tillvaro med att försöka få ihop vardagen, fixa kalas till dottern som fyller år, inte förlora parkeringen utanför byggnaden (i New York är uppenbarligen en bra parkering guld värd) och försöka få tid till sin favoritsysselsättning: blogga. Samtidigt som hennes man verkar aningen snurrig försöker hon skriva ett bidrag till en tävling om vad moderskap innebär för henne.

Jag gillar Anthony Edwards, men han får ingen stor plats i denna film. Den handlar mest om mamman och hennes sätt att klara av saker. En del saker tycker jag är mysiga. Vill också gärna ha en sådan där liten mini-fotoutskrivare... Kan inte känna igen mig så värst än så länge eftersom hennes barn är äldre (och dessutom två). Jag hoppas verkligen att det inte kommer bli så som för henne i filmen. Stress, stress, stress och stress. Mathandla, fixa presenter till gästerna till kalaset, fixa tårtan (där namnet dessutom blivit felstavat), hantera otrevliga människor... och allt detta med bara en cykel. Huh att packa allt inhandlat på en cykel och försöka ta sig hem! Jag skulle inte orka så tycker att de som orkar är otroliga! En kul film, speciellt för föräldrar skulle jag tro.

Idag var jag till min läkare angående mitt akutbesök. Även han konstaterade att det var akut magkatarr och jag fick medicin som jag ska en tablett om dagen i 14 dagar. Det gick ganska snabbt på Apoteket denna gång. Connors mormor var snäll och passade honom under tiden som jag gjorde detta. Jag passade även på att inhandla regnkläder till Connor när jag ändå var på stan. Nu fattas bara stövlar.

Under dagen idag har Connor ställt sig upp helt på egen hand med stöd av den mjuka pallen som vi har i hallen och även i sin spjälsäng. Det är första gången han stått upp själv och han blev så glad när jag uppmuntrade honom. Det som lockade honom att ställa sig upp? Han ville ha tag i min mobil som låg på pallen...hehehe...

På aftonen åkte vi till min moster för att fira hennes födelsedag. Direkt jag startade bilen märkte jag att något var fel. Den lät väldigt högt. Jojomen... bakre ljuddämparen hade rostat och lossnat. Det var lagom roligt. Så nu får vi fixa en sådan. Blä... Det var trevligt hos min moster i alla fall (ja, vi tog oss dit ändå) och Connor hade riktigt kul med sitt bollkastande.

Spoilers förekommer! En romantisk komedi med Monica Potter (var har hon tagit vägen?) och Freddie Prinze Jr. (jag bryr mig inte var han tagit vägen).

Amanda (Monica Potter) är en tjej som alltid gjort fel val av män. Efter att ha gjort slut med sin senaste kille letar hon efter ett nytt ställe att bo och fastnar för ett anslag. Det visar sig att lägenheten delas av 4 modeller med sina respektive skumma beteenden. Hon flyttar in och blir förälskad i killen mittemot. Men sedan ser hon honom döda en tjej, eller vad såg hon egentligen? Polisen tar henne inte på allvar så hon påbörjar en egen undersökning med sina modellvänner till hjälp.

En roande film! Inget nyskapande, men den är ändå mestadels kul. Det drivs en hel del med stereotyper i och med modellerna, varav speciellt den australiensiska är helt borta. Filmen var inte riktigt som jag förväntat mig, men på ett bra sätt. Denna film passar om man skrattar åt fördomshumor.

Spoilers förekommer! En uppföljare som knappt har något gemensamt med föregående film.

Max förlorade sin fästmö i en bilolycka och har sedan dess kämpat med sina skuldkänslor genom att dränka dem i alkohol och droger. Nu försöker han ta tag i sitt liv och får jobb som nattvakt på ett köpcentrum som hans pappa äger. Redan första natten börjar han se konstiga saker i speglarna.

Nick Stahl (Max) känns nedgången på riktigt så det passar väl för rollen. Filmens enda värde är några av specialeffekterna, i mitt tycke. En del är snyggt gjort! Men skådespelarna är svaga (även Emmanuelle Vaugier som brukar vara bra) och historien är tråkig. Filmen är inte engagerande och inte det minsta skrämmande. Inte ens de billiga "hoppa-till"-effekterna funkar för mig. Förklaring: Jag gillar inte dessa effekter för de utnyttjar en enkel mänsklig reflex och jag tycker det känns billigt och föredrar istället när man bygger upp skräcken. Men eftersom jag har denna reflex så hoppar jag till när det kommer en sådan scen. Till denna film gör jag inte det en enda gång. Så när till och med "hoppa-till"-effekterna är lama....ja....

Connors mormor hade varit snäll och skickat in till en tävling i hans namn till Hemmets veckotidning. Idag fick han vinsten med posten. Ett riktigt fint lodjur!

Åt frukost och köpte några grejer i shopen på Yasuragi. Sedan checkade vi ut och började bege oss in mot Stockholm. Där gick vi sedan runt i några timmar i affärer (inte så kul när man har lite pengar, men i och för sig så handlade man inga onödiga grejer då). Det var tåg hem, vilket var skönt för det var snabbare och hade mer utrymme än buss. Det var dessutom X2000.

Jag var på John Fogerty-konsert i Karlstad kvällen före så fick inte så mycket sömn, men försökte dåsa lite på bussen till Stockholm. När vi var framme tog vi oss ut mot Hasseludden till Yasuragi. Där badade vi lite innan det var dags för min behandling.

Testade Floating, då man flyter i saltvatten i en mörk tank. Det var avkopplande men skrämmande. Min kropp mådde bra men min hjärna blev uttråkad av att inte få några intryck så den började göra lite egna grejer. En period in i behandlingen blev jag helt övertygad om att det var något inne där med mig. Såg skuggfigurer och vattnet rörde sig utan att jag gjorde det (trodde jag). Så min logiska hjärnavdelning fick börja prata med den ologiska och säga att "det fattar du väl att det inte finns nåt där"...hehe... Fast jag tror den logiska delen låg bakom det hela men ljuger om det.

Middagen tyckte jag var underbar, men Robin höll inte med. En del av maten var rå och han vill ha sin mat på gränsen till bränd så det var inte hans grej. Jag åt Sashimi och miso-soppa, sotad lax med frukter och något chips-aktigt, lamminnerfilé med en underbar rosmarin-teriyaki (bästa rätten) och hallonsorbet med frukt och bär. Sååååååå gott!

Thea var kvar över natten och så fick vi besök av syrran, Hugo, Maria, Daniel, Lisa, Adam och Love också. Bara jag och syrran åt kräftor, för de andra blev det tacos så det var mer av en tacokväll än kräftskiva egentligen. Men vi kallade det kräftskiva ändå. Vi spelade en del spel. Jag hade flyt i Mario Kart Wii och vann alla gånger, sedan spelades lite Mario Party 8 innan det blev dags för Med andra ord och slutligen Buzz. Det var en riktigt kul kväll!

Spoilers förekommer kanske! Boken handlar om unge Martin som är ett "sockenbarn" och den utspelar sig under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal och är baserad på författarens liv. När Martins far dött och hans mor gett sig av till Kalifornien utackorderas han till olika gårdar där han får jobba.

Boken hoppar plötsligt i handling ibland. Vissa saker och perioder beskrivs med långa utläggningar och sedan har det plötsligt hoppat en bit framåt i tiden. Jag fastnar aldrig för denna bok även fast det finns vissa partier som är intressanta. I sin helhet fångar boken mig dock aldrig.

Idag fyllde vår solstråle 1 år! Grattis älskling! Har haft kalas hela dagen med bullar, regnbågsmuffins, sockerkaka, shortbread fingers och tårtor. Tusen tack till alla som kom! Det var ni som gjorde dagen så härlig!

Nu blev det en sådan där rubrik igen...hehehe...

Jag var på synundersökning idag. Synen hade försämrats något, men med tanke på att det gått några år så var det inte så illa. Förut var styrkan på glasen -4,50 på båda och nu kommer det bli -5,00 på höger och -4,75 på vänster. Bågarna blev bågpar nummer två i detta inlägg. De heter Silhoette och är riktigt lätta bågar, men ändå tåliga. Har beställt antireflexbehandling och något som ska skydda dem mer mot repor.

Efter det blev det massage på Sköna rum. Hade fått presentkort till det på mors dag. Det var avslappnande och skönt! Sedan kom jag hem till ett städkaos. Det var full rulle.

Mirja med familj kom över för att gratulera Connor. Det var kul att ni kom och tack så mycket för presenten! Vi glömde be er att skriva i gästboken (igen). Jag är lite dålig med det där...hehehe...

Nu väntar jag, Robin och Connors kusin Thea på att maten ska bli klar. Har lagat örtbakad fläskfilé med ugnsstekt färskpotatis och vitlökskräm igen. Det är så mumsigt, men nu är vi rejält hungriga så det får bli klart snart tycker jag.

Dags för hemresa. Tog 9 timmar hem (30 min. längre) på grund av att vi flög mot jetströmmarna. Jag såg två filmer. Sweeney Todd och P.S. I love you. Beställde visst lite mycket Coca cola också för flygvärdinnorna började kalla mig för Cola-tjejen och langade till slut till mig Cola utan att jag behövde be om det...hahahaha! Var hemma i Arvika ungefär vid 1-tiden på natten.

Det har varit mestadels inlägg med material som jag överfört från bilddagboken de senaste dagarna (har avslutat mitt medlemskap där nu och det var en del grejer jag ville ha med här i bloggen då, sådant som inträffade innan jag började blogga). Detta är på grund av att jag tagit det lugnt efter helgens händelser. Idag (onsdag menar jag fast klockan slagit över midnatt egentligen) började vi dock att förbereda inför Connors 1-årskalas på fredag.

Det har varit en del städning. Kom på att vi inte maskintvättat vårt duschdraperi en enda gång och vi har haft det några år så det fick en välbehövlig omgång. Sedan har jag dammat en del och duschat fejkväxter. De drar åt sig damm och jag avskyr dem, men Robin gillar att ha mycket grönt och tyvärr så klarar inte riktiga växter av ställen där det inte finns någon sol som till exempel badrummet så vi har kompromissat. Idag lyckades jag dock få bort 4 fejkväxter! Whihi! Nu låter det som på pin kiv, men jag frågade faktiskt om vi var tvungna att ha en växt där, där, där och där och Robin tyckte vi kunde minimera så det var en gemensam överenskommelse. Imorgon blir det dammsugare och mopp, men det ska Robin ta hand om. Jag har kvar att damma inne på Connors rum och plocka undan lite grejer så folk får plats här (haha, det är inte riktigt så illa), sedan är det klart!

Hämtade paket från Ellos och handlade samtidigt hem grejer till födelsedagstårta och nu på kvällen blev det Livet på BB och sedan en film.

Idag var vi och kollade på OS-arenan, Fågelboet, på avstånd. Den såg häftig ut! Sedan blev det många timmar vid en marknad så folk skulle få shoppa. Jag var färdig på cirka 2 timmar så vi var en del som fick vänta. Blev helt slut av prutande och att alla ropade på en och slet i en och ville sälja. Jag föredrar absolut en vanlig affär kan jag säga! Kom undan med lite fynd i alla fall. För mig är ett fynd då jag får något mycket billigare än i Sverige. För en del dög inte det. Det var nästan som en tävling över vem som lyckats få bästa affären. Tyckte jag var hellöjligt! Jag bryr mig bara om att jag själv är nöjd, varför ska man tävla om det också? Har inte ett sådant behov av att hävda mig. Efter det slitet var det dags för akrobatföreställning. En del imponerade, en del har jag sett förut. Middagen var Pekingankan som de visade hur man skulle äta. Man skulle packa in ankskivor med sås och grönsaker i ett tunt bröd så det såg ut som en vårrulle ungefär. Var inget för mig.

Jag hade blivit förkyld under natten och kände inte för att bada. Satt med benen i bubbelpoolen i alla fall, i skuggan. Testade en otroligt god milkshake också! Kommer bli tokig när jag blir sugen på den och den inte finns i Sverige. Flyget tillbaka från Hainan var hemskt. Eftersom jag var förkyld så gjorde öronen ont vid nedgång och landning. Har aldrig haft besvär förut. Men ner kom man i alla fall.

Ännu en dag av sol och bad. Vi hade inget snurrbord vid middagen (skönt) utan det var buffé. Efter den hade jag och Siv bokat behandling på spa. Hon fotmassage och jag nack- och ryggmassage. Vi hade dubbelrum vilket jag tyckte var coolt att man kunde ha. Så skönt!

Sol och bad igen, men jag tog det lite lugnare då mina armar brände rätt gott. På kvällen åkte vi in till Sanya där vi kollade på fiskebåtshamnen och även shoppade en hel del i centrum. Var så billigt!

En riktig slappardag på Hainan, ett tropiskt ställe! Första gången jag varit på ett sådant ställe. Så skönt att vila! Vi badade mycket i havet och en del i poolerna. När kvällen kom var jag ganska uppbränd på armarna.

Idag regnade det rätt rejält. Men det blev ett besök i Förbjudna staden ändå. Lite tur kanske. Tyckte det var mycket folk, men de som varit där tidigare sa att det var lite folk om man jämförde med en vanlig solig dag. Platsen var imponerande att se! Sedan blev det ett litet lokalt inrikesflyg till Sanya på ön Hainan. Värmen slog intensivt emot oss när vi gick av planet. Man blev riktigt paff. Så anlände vi till ett riktigt lyxhotell som låg precis vid stranden. Var dock mörkt när vi anlänt så vi såg inte havet.

I fredags fick jag låna hem glasögonbågar för att prova. Behöver nya glas och nu är det även dags för bågar då de gamla är slitna. Inte så konstigt då jag haft dem i 11 år. Ingen av de nya bågarna har kant runt glasen. Det lutar starkt åt att det blir bågpar 2 då jag trivs bäst med dem och jag gillar att de har lite mer av en stil än bågpar 1.

Igår var det fest hos en kompis. Vi hade fixat barnvakt så det var första festen som både jag och Robin skulle gå på gemensamt sedan nyår 2009. Det var riktigt kul till en början! Vi satt och pratade för fullt och det var trevligt folk på festen, en del som jag känner och en del som jag träffade för första gången. Men sedan började jag få ont precis under bröstbenet.

Jag brukar få det ibland, men det brukar gå över på 15-30 minuter. Den här gången bara stegrade det i smärta så till slut orkade jag inte mer. Låg dubbelvikt på golvet och Robin fick ringa ambulans. De satte kanyl på plats och gav en smärtlindring med något konstigt namn. Det hjälpte inte. Vi fick åka ambulans till akuten. Jag minns inte något av den turen förutom att jag hittade en metallstång att hålla mig i när det gjorde som mest ont. Nästa sak jag kommer ihåg är att vi är på ett rum inne på akuten. De ger mig morfin som inte hjälper det heller. De tar en del blodprover och artärprov och sedan ger de mer morfin och när inte det heller hjälper så får jag en blandad vätska med bedövningsmedel och Novaluzid som jag ska svälja.

Efter det blev tungan, gommen och halsen helt bedövade. Ungefär som det kan kännas om man har fått bedövning hos tandläkaren. Efter en stund släppte äntligen den värsta smärtan och kvar var bara en ömmande punkt där jag hade haft den värsta smärtan. De misstänkte att det var akut gastrit (akut magkatarr). Läkaren sa att han aldrig varit med om att någon haft så ont som jag vid detta, men tillade att han inte varit där så väldigt länge heller. Så nu gäller det att jag är snällare mot mig själv då... Tycker redan jag har skött mig ganska bra i och med att jag har IBS och dagligen tar medicin mot det och tänker på att äta regelbundet och inget starkt kryddat. Kaffe dricker jag inte, röker inte och alkohol dricker jag väldigt sällan, kanske 2-4 gånger per året och aldrig mycket (det var troligtvis de två ynkliga ölen som jag drack på festen igår som var utlösande faktor, jag som nästan aldrig dricker sånt...typiskt).

Hade sett fram emot en helt annan kväll än vad det blev, men det var kul så länge det varade i alla fall.

Den mest upptagna dagen av alla. Först åkte vi till Himmelska fridens torg och strosade runt lite. Mycket folk! Sedan till en Cloisonné-fabrik där vi tittade på produktionen + shoppade lite. Efter det blev den en vandring på Heliga vägen vid Ming-gravarna. Var väldigt fint! Så till sist det åtminstone jag sett mest fram emot. Kinesiska muren. Så fascinerande att gå på något så historiskt. Efter så mycket vandring var vi många som fick fotmassage på kvällen. En annorlunda grej i Kina var att man kunde sitta många i ett rum. Vi var 5 st som fick fotmassage i samma rum. Han som masserade mina fötter gillade min tatuering.

Vid ankomst blev det först en liten stund på rummet med att packa upp lite grejer. Sedan gick vi en bit bort för att äta middag. Snurrborden var ingen höjdare tyckte jag. I alla fall inte för mig som fick vänta flera varv ibland för att få mat.

Planerade gruppresor är väl inte riktigt min grej då jag gillar att planera och boka själv och göra lite som man vill. Men denna resa gick bra ändå. Första dagen bestod bara i resande. Först till Arlanda och sedan flyg till Peking. På flyget såg jag filmen Guldkompassen. Jag döpte min väska till Väskus Giganticus förresten.

Spoilers förekommer! Filmen får mig att vilja ha hatt på mig oftare.

David Norris möter en dag en ballerina (Elise) som inspirerar honom till att ge sitt bästa tal någonsin. Han är aldrig menad att möta henne igen, men slumpen vill annorlunda. Då detta sker dyker män i hattar upp. Män som ska "rätta till felet".

Jag tyckte att trailern utlovade en smart film. Den är tyvärr förutsägbar. Själva grundidén till filmen är väldigt intressant och tankeväckande, men filmen lyckas inte framföra allt detta så väl. Något saknas. Fast den var ändå roande och till viss del sevärd just för grundidén. Diskussionen med att fri vilja inte existerar utan bara intrycket av att man har fri vilja och vad konsekvenserna varit då "hattmännen" släppt den fria viljan fri är nog bland det mest intressanta i filmen. Att många människor inte klarar att hantera fri vilja och att det därför är bättre att ha dem under en viss kontroll, en "plan". Samtidigt så hyllas i slutet karaktärerna David och Elise för att de bryter sig fria och följer sin fria vilja mot alla odds trots att de är rädda. Att man måste kämpa för sin vilja och att det är först då man kämpat för den som man kan hantera den. En rätt så tankeväckande idé!

Jag förväntade mig en mer invecklad film så det var väl därför jag blev lite besviken. Men man kan absolut se den.

Jag köpte med frystorkad glass från Göteborg när jag och syrran var där (från Universeum). Den var till Robin, men jag fick smaka. Den var hård att bita av, men sedan smakade det faktiskt glass. Fast ni vet kanske hur glass som fått ett "skinn" smakar? Så smakade den. Ingen höjdare direkt.

Connor hjälpte mig att montera ihop spisen idag. Spisen var hans egen, en Micki som vi köpte i Ullared tidigare i år. Sedan fick han för sig att städa i sitt klädskåp....eller vad det var han sysslade med. Han tog fram en kartong och sedan drog han fram fyra par byxor som han kastade i den. Vill han säga nåt tro? Hehehe...

Jag pratar inte ofta om ekonomi, men idag hände något som på ett vis är tragiskt fast jag tog det positivt. Jag hade fått pengar från Skatteverket. Över 3000 kronor. Jag fick ingen deklaration i år så undrade vad det här nu var så kontaktade dem för att kolla. Min inkomst ifjol understeg 18 000 kronor och då ska man inte betala skatt. Den skatt som dragits på min föräldrapenning från augusti till december fick jag alltså tillbaka nu. Det tragiska i situationen är min inkomst, men så är det att bli utförsäkrad och hamna mellan stolarna.

Eftersom jag nästan aldrig pratar om sådant här så är det väldigt få som vet hur det ligger till, men nu har jag bestämt mig för att vara öppen med det. För att visa hur det kan vara. Jag har som tur är ett otroligt ekonomiskt sinne så jag får kronorna att räcka länge. Vi har Robins inkomst och barnbidraget också förstås. Och jag tycker inte att vi lever det minsta "fattigt". Vi unnar oss en del gott och kan köpa sådant vi behöver. Vi har inga skulder eller krediter. Det jag tog positivt med extraslanten? Nu har jag fickpengar till kryssningen som jag vann, kan vaccinera Tetris, köpa vinteroverall till Connor och jag har ändå pengar över till några räkningar denna månad.

Spoilers förekommer! Den andra filmen om systrar i jeans. Den första tyckte jag var ganska mysig.

Tjejerna har blivit äldre och går på college. Denna sommar gör de precis som vanligt och skickar de magiska jeansen till varandra i en viss turordning. Men något har hänt med deras sammanhållning. De flesta verkar mer upptagna på sitt håll och bryr sig inte så mycket om vänskapen längre. Hur ska det gå?

En film som troligtvis riktar sig till lite yngre personer, men det funkar för mig ändå. Den är, precis som den första, sådär lite småmysig. Skådepspelarna är riktigt bra, jag är speciellt förtjust i America Ferrera och Alexis Bledel. Det är en feelgood-film utan så värst mycket djup. Men det brukar man inte förvänta sig från sådana här filmer ändå. Jag blir väldigt sugen på att besöka en sådan där vacker grekisk stad som de är till i filmen. Vita hus med blå dörrar och fönsterkarmar, utsikt över turkosblått vatten...ooohh!

Spoilers förekommer! Jennifer Aniston och Adam Sandler i samma film? Det bådar inte gott då jag inte gillar någon av dem.

Danny har i många år raggat kvinnor genom att ha på sig en fejk-bröllopsring. En dag träffar han en tjej utan att ha ringen på sig, men hon hittar den i hans byxficka. Arg och sviken ställer hon honom mot väggen och han hittar på en lögn om att han håller på att skilja sig. Lögnen blir mer och mer invecklad och till slut har Danny "anlitat" sin sekreterare och hennes barn till att spela hans familj så att hans tjej ska tro på honom.

Det är ett klassiskt "röra till det"-koncept och inget är direkt oväntat. Att det sedan är två av mina minsta favoriter i huvudrollerna också...uj uj uj. Men tro det eller ej, det funkar ändå för mig. Jag skrattar och har riktigt kul åt filmen! Vissa saker är tarvliga och lite för låga, men annars är humorn faktiskt bra enligt mig. Mina låga förväntningar kanske hjälpte till lite.

Idag kom en väggdekor på posten. Jag hittade och bjöd på den på Tradera från denna användare. Har barnsäkrat stereohyllan (har många cd-skivor och såg en skräckfylld fantasibild med hundratals spräckta cd-fodral) och de vita dörrarna var lite tråkiga. Därav väggdekoren.

Spoilers förekommer absolut! Oscarvinnande film!

Nina är en balettdansös (Natalie Portman) som strävar efter att få huvudrollen som den vita och svarta svanen i uppsättningen av Svansjön. Ju större pressen blir desto mer irrationellt börjar Nina bete sig.

Det är stundtals en ganska knepig film, men jag gillar den! Effekterna är ibland riktigt häftiga som till exempel när Nina får svarta vingar då hon dansar eller när hennes ben bryts av och blir som en svans ben. Jag gillar psykologiska filmer och detta är en sådan. Slutet är bitterljuvt på något vis. Så otroligt passande! Hade tårar i ögonen då och då för att det var så gripande. Det är verkligen rätt skådespelare på rätt platser.

Se den!

Imorgon har min moster namnsdag så idag bjöd hon på fika på Hembygdsgården i Gunnarskog. Jag valde en våffla med sylt och grädde och saft. Mumsigt! Min moster hade tagit med lite vaniljglass till Connor så att han fick lite gott han också. Så snällt!

Sista inlägget i serien då. 2011 är inte färdigt än, men av de filmer jag har sett så föll valet på nedanstående. Den är intressant och spännande med en släng av klaustrofobi. Skådespelarna känns inte som skådespelare och även fast filmen inte är menad att vara djup så tycker jag att det finns en del aspekter som är det.

Idag monterade vi äntligen fast cykelstolen på min cykel. Det tog sin tid för beskrivningen var som den var, men till slut satt den där. Både jag och Robin körde en liten varsin testrunda med Connor. Han har inte nappen i munnen när vi åker förresten, ifall ni undrar angående bilden.

Detta kan tyckas vara ett knepigt val, men det är något med denna film som tilltalar mig. Det här med att man inte får något förklarat utan får fatta sina egna slutsatser är helt min grej. Jag gillar mystik och skumma grejer som får en att tänka.

Spoilers kan förekomma! Angelina Jolie och Johnny Depp - två stora namn i samma film. Låter lovande!

Frank är en turist som på sin väg till Venedig träffar en mystisk kvinna vid namn Elise på tåget. Han dras in i ett äventyr där hans liv riskeras.

Tyvärr så är filmen inte så bra som den utlovar. I alla fall inte i mitt tycke. Jag räknar ut saker innan de händer, något som oftast är riktigt trist. När jag skriver "oftast" så tänker jag på att det ibland är kul när man lyckas räkna ut saker, det vill säga då det är svårt att räkna ut vad som ska hända. Då känner man sig lite smart. Men när det gäller en sådan förutsägbar film som denna så är det inte kul. Vet inte vad som hänt Johnny. Han brukar alltid vara så bra, men i denna film känns han inte riktigt med.

Är man ute efter en förutsägbar lite sömnig film att se så kanske man kan se denna, men annars är det inget jag rekommenderar.

Idag var vi till Älvsbacka och träffade Connors fastrar och en del kusiner. Vi badade och grillade. Det var väldigt varmt i vattnet! Riktigt härligt! Connor gillade inte att bada, men var nöjd med att sitta på stranden och leka.

På hemvägen tog vi vägen förbi Karlstad för imorse pajade vår brödrost så vi var tvungna att skaffa ny (vi äter rostat bröd varje frukost). Det gjorde vi på ICA Maxi. Jag behövde även en ny fickkalender då min nuvarande snart går ut (den går efter skolåret) och det hittade jag på Gallerix på Bergvik köpcenter. En som hade flera bilder att välja mellan som framsida (katt, hund, kanin, föl), men jag valde att skriva ut en egen bild istället så nu pryder en glad Connor framsidan.

Filmen för detta år är baserad på en sann händelse. Det är alltid en risk med sådana filmer, men denna är riktigt välgjord och rörande. Det är härligt att se att det faktiskt finns människor som bryr sig om varandra.

Spoilers förekommer! En irländsk film som utspelas på 1970-talet.

Patrick "Kitten" Brady hittades på trappan som bebis, övergiven av sin egen mor. Han får växa upp hos en fosterfamilj, men trots att de försöker få honom att rätta sig efter deras mall av hur en kille ska vara så växer han upp och blir sig själv. Den lilla irländska staden är alldeles för liten för honom märker han och han beger sig till London för att leta efter sin mamma.

Cillian Murphy är riktigt snygg i denna film! Han spelar huvudrollen som den androgyne "Kitten" som gärna klär sig festligt och ibland i "kvinnokläder". Han har några riktigt goda vänner som accepterar honom och älskar honom som han är, men i det väldigt religiösa samhället är det många som avskyr honom för att han är annorlunda. Det är väldigt tråkigt när det är så. Folk borde få vara fria att vara sig själva (med undantag för folk som skadar andra förstås). Kitten går genom en del tuffa perioder i filmen, men ger inte upp ändå. Det som han verkar ta allra hårdast är när han förlorar en kär vän i en IRA-attack. Oskyldiga människor dör i krig och andra oenigheter och så borde det inte vara.

Liam Neeson, Ian Hart, Bryan Ferry, Stephen Rea och Brendan Gleeson är också med i filmen. Det är de namnen jag är mest bekant med förutom Cillian Murphy då som jag redan nämnt. En bra film en regnig dag, tycker jag.

Till Stockholm gick tåget. Inte det minsta kul att gå på stan eftersom varken jag eller Robin hade så värst med pengar. Pengarna gick till mat och dricka, förutom någon liten grej som jag köpte. De har så otroligt god mat på Kebab-  och grillbar ute i Hammarby Sjöstad! Kycklingspett med ris...mmmm :-) På kvällen drog jag iväg till Globen för konsert med The Who. Roger Daltrey blev hesare och hesare (han var sjuk), men de rockade ordentligt än! När de kom ut på scenen, Roger började snurra runt på micken och Pete drog några riff då kändes det häftigt :-) För mig kommer Roger även alltid att vara Hugh Fitzcairn i tv-serien Highlander.

Idag unnade jag mig själv en ansiktsbehandling på 90 minuter hos Crista. Det var underbart! Hon som behandlade mig var så mjuk på händerna och det var riktigt avslappnande. Jag fick även testa något jag aldrig testat förut. Noppa ögonbrynen och färga ögonfransarna. Det blev riktigt bra! När jag såg mig själv i spegeln nu ikväll så var min första tanke: "Åh, måste tvätta bort sminket också..." innan jag insåg att fransarna är färgade. En ovanlig känsla.

Noppa ögonbrynen gjorde ont. Inte jätteont, men ändå ont. Allt annat var dock skönt! Rengöring, peeling, ånga, masker, färga bryn och fransar, massage.... Den svalkande ögongelen kändes så skön att jag funderar på att köpa sådan. Får se om jag har råd någon gång... 90 minuter låter länge förresten, men tiden flög förbi. Kände mig nästan lite groggy när jag gick ut ur salongen. Rekommenderar denna salong!

Clint Eastwood har verkligen gjort en hel del otroligt bra filmer! Detta är en av dem. Han är väldigt bra i huvudrollen och karaktären visar att man aldrig är för gammal för att lära sig. Jag satt som fastklistrad vid bioduken när jag såg denna!

Spoilers förekommer kanske! Historien om kung George VI av Storbritannien.

När historien börjar är Albert inte kung än (han heter Albert, men väljer ett av hans andra namn som det officiella då han blir kung). Han har ett talproblem som är väldigt svårt då han förväntas hålla offentliga tal. Genom en okonventionell "lärare" får han hjälp att ta sig an sina problem.

Colin Firth är väldigt bra i rollen som Albert och Geoffrey Rush likaså i rollen som hans "lärare". Det är en ganska intressant film (Albert var far till Storbritanniens nuvarande drottning Elizabeth II), men det som gör den mest sevärd för en som inte är intresserad av monarki och dess historia är hur den berättas, det skådespelarna tillför och helt enkelt tonen i filmen. En del filmer av detta slag kan lätt bli lite för "tunga", men det är inte denna. Det innebär ändå inte att den är alltför lättsam och ytlig. Den håller balansen fint! En liten kul sidnot för mig var att "Mr. Darcy" och "Lizzie" träffades igen (karaktärerna från Stolthet och fördom). Jennifer Ehle som spelade Lizzie är med i en biroll och hon och Colin Firth (Mr. Darcy) möts i en scen.

En helt klart sevärd film!

Denna film skar ordentligt i hjärtat då jag såg den på flygplanet hem från Kina i april 2008. Jag saknade Robin och satt och längtade hem. Filmen är stundtals mysig och stundtals sorglig. Det har skett en hel del förändringar från boken, men det funkar.