Inflyttningspresent

Igår fick syrran och Gabriel inflyttningspresenten från oss.
 
Hade plockat ihop lite allt möjligt som kan komma till användning. Tvål, klösbräda, öronproppar, krokar, nyckelhattar, sudd, påsar, klämmor, glasunderlägg, wc-duck fresh discs, plastfickor, grenuttag, timer för t.ex. lampa, kattmat och ett spel där man ska stapla stolar.

Gulliga valpar och flytthjälp

Igår var vi och hälsade på valparna hos Robins lillasyster för sista gången innan de flyttar. De var inte direkt "små", men i beteende var de som de flesta valpar. Vi fick även vaktelägg med oss hem då Robins lillasyster skaffat vaktlar. De var pyttesmå! Ska bli intressant att testa.
 
Vår bil var fullastad med saker som skulle till Maries och Gabriels nya lägenhet i Karlstad så efter besöket i Väse var vi dit. Jag orkade tyvärr inte vara med och hjälpa till, men gjorde det lilla jag orkade i alla fall (lite småplock och mäta inför kattnät på balkongen). Riktigt fin lägenhet och bra läge! Känner till en del av området, men får utforska det någon gång framöver för att lära mig var butik finns och så vidare. Nu är det ju syrran som ska bo där, men roligt att få utforska lite själv också.
 
Här håller jag i en "liten" valp.
 
Vardagsrummet hos syrran och Gabriel.
 
 Connor tar paus i köket.
 
 Första bilden på syrran i lägenheten. Erhm... balkongen högst upp till vänster. Syns inte så bra...hehe...
 
Vakteläggen vi fick av Simone.

Varför påverka från början om det ändå är "naturligt"?

Om det är biologiskt och naturligt att könen är olika, varför då kämpa så med att ge barnen "rätt" färger och leksaker från början? Då borde det komma av sig självt ändå utan all den påverkan barnen utsätts för.
 
Vissa olikheter finns mellan könen, men titta på individer av samma kön. Väldigt ofta skiljer det sig mycket där också. Jag anser att det är viktigt att folk kan skilja på de biologiska skillnaderna som finns och har påvisats i forskning och de skillnader som finns på grund av genus (det vill säga det sociala könet). Det sociala könet är något vi lär oss. Människor är gruppdjur och vi följer ofta gruppen. Ta en titt på filmen Die Welle för ett utmärkt exempel på just vad människor kan vara kapabla till i grupp, ifall ämnet är nytt för er. I vår nuvarande kultur och i det samhälle som finns just nu så lär vi oss vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Det är så kallade "oskrivna regler", som till exempel att det inte är accepterat att dricka kaffe på ett café helt naken. Från barnsben lär vi oss också vad som är "ok" för det kön vi har. Bryter vi mot normen så riskerar vi utfrysning och/eller mobbing (eller i värsta fall ännu värre saker som misshandel, hatbrott etc.) beroende på "normbrottet".
 
Önskar att vi däremot kunde lära barnen att TROTS att det finns vissa biologiska skillnader mellan könen så är de inte av två olika arter och att de kan ha många likheter och gemensamma intressen även med en person av ett annat kön. Min dröm är att öppna upp hela världen för alla barn, så de själva får välja den väg de går. Det är, som sagt, inte lätt med tanke på grupptryck och påverkan utifrån, men om vi öppnar upp ramarna så blir valen till slut fler och barn behöver inte känna att det är något "fel" på dem om de gillar något/är intresserade av något som inte anses "tillhöra" deras kön. Faktum är att om vi öppnade upp så kanske folk till slut skulle sluta anse att vissa saker "bara är för flickor" och vissa saker "bara är för pojkar" och då kan alla gilla det de gillar utan att bli ifrågasatta.

Smart flytthjälp

Så här gör man om man är smart flytthjälp:
 
Skämt åsido, det är bara en paus i bärandet. Även lille Connor var med och bar det han orkade för att hjälpa moster att flytta.

Dagens motsägelse

Den här är bara så otroligt.... tydlig. Att folk inte ser det. Dagens motsägelse: Folk som gnäller för att det gnälls för mycket. Hmmm... *lättroad*
 
Har ingen egen bild som illustrerar gnäll så värst bra, så då blir det en bild på ballongerna som vi hade till kräftskivan häromsistens.

Dag 2 i Tuddal, Norge - En tur till Gaustatoppen (mååånga bilder)

När vi vaknat och ätit frukost i lugn och ro så begav vi oss till Gaustabanen för att få lite hjälp upp på Gaustatoppen. Först åkte vi en vagn rakt in i berget 850 meter. Där fick vi byta till en annan vagn som i 40 graders lutning tog oss upp till 1800 meter över havet. Connor älskade det! Han sa flera gånger att det var så roligt.
 
När vi kom ut där uppe var det dock smått panikdags för mig. Det var stup överallt och inga räcken och Connor hade spring i benen som för det mesta. Jag gick runt med smått böjda ben (såg väl ut som jag gjort ner mig eller nåt) och hade svindel till tusen. Jag har ingen höjdskräck, men extrem svindel kan jag säga. Väste åt Robin att hålla i Connor. Såg så tydligt för mitt inre hur Connor sprang nära kanten, halkade till och bara ramlade nerför bergets sida. Den bilden var faktiskt så tydlig att jag blev smått tokig. Andra föräldrar som hade små barn med som sprang runt tittade med stora ögon på MIG. En flashback till då syrran och jag var på valsafari i Nordnorge då jag inte hade minsta tillstymmelse till sjöben medan alla andra gick runt helt obegränsat och inte ens höll i sig. En del kände dock av höjden. Det låg ett barn på cirka 10 år på en mur för att dämpa näsblodet. Det var blod på större delen av ett trappsteg. Själv var jag upptrissad så jag kände inte förrän efter ett tag att jag hade en konstig huvudvärk med lite "lätthet"/yrsel.
 
Det kändes skönt när vi gått nedåt ett tag så det inte var några stup precis bredvid. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle åka upp och gå ner. Ner är enklare resonerade jag. Jovisst är det enklare, men långt från enkelt. I alla fall för mig. Riktigt kämpigt, men envisheten jag har hjälper mig mycket. Ibland stjälper den mig också, men även vi som lever med kronisk smärta och andra besvär vill ju kunna leva och då får man ta smällarna efteråt. Vi mötte folk som till och med sprang upp, vi mötte familjer, pensionärer, motionärer, hundar, ungdomar... ja det var full ruljans där. Trodde aldrig det var så många uppe på ett fjäll, men så här står på deras hemsida i alla fall: "Turen til Gaustatoppen er en familievennlig topptur som passer for spreke og turvante barn." så jag kanske inte skulle ha blivit förvånad egentligen.
 
Det tog oss en kvart upp med banan och 3,5 timmar ner till fots. Då letade vi efter cacher på vägen ner så någon minut gick åt till det. Beräknad tid UPP är 2,5 timmar. Så det gick inte fort för oss, men ner kom vi. Connor satt mestadels på Robins axlar. Connors morfar tog en annan brantare väg ner och var nere nästan 1,5 timme före oss. Efter turen åt vi mat på restaurangen vid campingen. Det var jättegott! Sedan däckade jag totalt. Puh!
 
Vägen in till Gaustabanen.
 
 Banan som går 850 meter in i berget.
 
 Denna åkte vi med.
 
 En fascinerad Connor.
 
 Sedan bytte vi till denna.
 
 På väg upp.
 
 Vägen ut till stupen.
 
 Inte närmare kanten än så.
 
 Connors morfar däremot... han gick hela vägen fram.
 
 
 
 
 
På väg ner. Sten sten sten sten...
 
 ...sten sten sten sten...
 
 
 
 
Den svarta pricken mitt i bild är Connors morfar som tog en brantare led ner.
 
 Snö!
 
 Mitt bland alla grå stenar hittade vi en vit.
 
 Toppen och leden som vi gick. Rätt mycket folk som ni ser.
 
 Där nere stod bilen. Det var dit Connors morfar var på väg.
 
 Sedan körde han bort till parkeringsplatsen där vi skulle komma ner. Som ni ser på höjden vi var på så fick han väääänta...
 
 
Helt plötsligt fick jag syn på denna fågelmamma med hennes bebisar. De var samma färg som stenarna så det var bra kamouflage. Någon sorts ripa tror jag då mamman lät som en höna och bebisarna pep som kycklingar.
 
 Sedan såg jag något mörkt och litet kila över stenarna mot mig. Då önskade jag att min systemkamera hade hunnit lagas. Denna lilla hermelin var nämligen väldigt svår att få på bild. Så kvick! Nyfiken också. Hen kom hela vägen fram till oss allihop och till och med nosade på Connors sko. Detta lilla besök var verkligen pricken över i på min dag!
 
 Snabba vändningar. När jag skulle vara lite förutseende och ta bilden framför så att hermelinen blev med, då gjorde den denna snabba vändning och tji fick jag.
 
 Parkeringen som var vårt mål var helt full.
 
 Tillbaka på campingen...
 
 ...och lilla Olsson hade energi kvar.
 
 Något som mamma Olsson inte hade kan jag säga. Men samlade mycket mental kraft med vackra vyer som denna, ha familjen nära sig (även fast jag saknade Connors mormor och moster som var hemmavid) och bara vara helt bortkopplad från resten av världen för en stund.
 

Dag 1 i Tuddal, Norge (många bilder)

Fredagen den 22 augusti blev hela lilla familjen med Connors morfar till Tuddal i Norge. Hans fiskeställe som han varit till varje år i 30 år. Jubileum i år alltså. Första gången dit för Connor och andra gången för mig. Jag var med dit för 5 år sedan. Denna första dag installerade vi oss bara på campingen och tittade runt där. Connor och jag stannade i husvagnen när hans pappa och morfar skulle fiska. Connor kollade på medhavd dvd och jag råkade visst sova bort en timme...hmm...
 
Connor trivdes bra i husvagnen som en bekant har på Bøen Camping. Jag är också förtjust i husvagnar.
 
 Connor gillade lekparkerna på campingen.
 
Svampfamilj.
 
 Mysig camping med många fina husvagnar!
 
 Ovanför denna lekplats ligger restaurangen som har jättegod mat!
 
 Connor och morfar kastar sten.
 
 Vårt boende för helgen.
 
Kyrkan i Tuddal.

Maskeradhörnan klar

Häromveckan kom galgarna till maskeradkläderna så nu är hörnan komplett. Det blir enklare att komma åt samt mer använt nu när det är mer "öppet" så att inte allt ligger nerstuvat i lådan. Riktigt nöjd och Connor gillar det!
 
Yatzy gillar fortfarande platsen under klädställningen som ni ser.
 
Några kläder från Tradera, några från Gekås och ett plagg från en butik i Gamla stan, Stockholm (kommer tyvärr inte ihåg namnet på den nu).

Utan variation så är det inte valfritt

Jag förstår inte en del personers "logik". Från start, ända från att barnen är födda, så "kodas" det med rosa till flickor och blått till pojkar. Kläderna går i dessa toner, skorna gör det (när de börjar använda det), rummen, barnvagn, solskyddet i bilen o.s.v. Sedan står de helt allvarligt och säger att deras barn väljer själva och att de ALLTID gillat "sin" könade färg, när de blivit lite äldre och fortsätter välja det de är vana vid.

Jag förstår att folk inte alltid är så insatta i genus, men just det där tycker jag är ett så tydligt exempel av påverkan så jag har svårt att förstå att de inte ser det. Kan folk verkligen seriöst tro att det barnet fått från födsel, hur hen bemötts och det urval som finns, INTE påverkar? Man påverkar genom att erbjuda variation också, men jag tar variation framför ett enda val vilken dag som helst. Fler alternativ, inte färre.

Sett filmen Evil Dead (2013)

Spoilers förekommer!
 
Fem vänner samlas för att hjälpa en av vännerna att komma ur ett missbruk. De hittar en udda bok i källaren som startar något de aldrig väntat sig.
 
Jag gillar originalet, särskilt för att det är lågbudget och en sådan udda film. Den går inte att komma upp till med remakes, så därför gillar jag att de ändrat en del på historien så att detta mer känns som en ny film inspirerad av originalet istället för en ren kopia. Effekterna är för det mesta bra och skådespelarna är helt ok. Jane Levy har jag sett i tv-serien Suburgatory och där visade hon på potential fast som tyvärr inte fick komma helt till sin rätt i det formatet. I denna film har hon hittat ett av sina element. Gillar verkligen att hennes karaktär är mångfacetterad trots att det är en karaktär i en skräckfilm. Hon går nog genom alla känsloregister och reaktioner som finns tror jag. Kul att få se en stark kvinnoroll!
 
Filmen är inte skrämmande. När det är mycket gore och effekter så tycker jag inte att det någonsin blir skrämmande, men det kan ändå vara sevärt. Denna film var sevärd, men jag rekommenderar förstås att man ser originalet först.
 

Vaccinerat Tetris och så blir det ändring av hans kost

Idag var Tetris och jag på drop-in av vaccinering hos veterinären. Då tog jag även upp att han, trots att han äter lika mycket som vår andra katt och rör på sig ungefär lika, är kraftig. Vår katt Yatzy väger 3 kg och är normalslank. Tetris vägdes hos veterinären och vägde 6 kg. Det är 1 kg uppåt på 1 år. Trots att veterinären också ansåg att kosten och aktiveringen Tetris haft var bra. De har väl olika förbränning precis som oss människor, så Tetris får nu byta foder från fodret för steriliserade katter till ett dietfoder. Yatzy får ha kvar det tidigare. Det handlar om en koständring och inte direkt bantning. Snabb bantning kan vara farligt för katter och varar inte i längden (som för människor ungefär då).
 
Det känns så fel på något vis, men mina katters hälsa är viktig så även om "trivselkilona" inte märks i Tetris aktivitet, nyfikenhet, pigghet och så vidare i nuläge så kan han bli sjuk längre fram. Och om han gått upp 1 kg under året med en helt normal kost (som dessutom är med foder för steriliserade katter som har lättare att lägga på sig lite extra vikt) så tycker jag det är viktigt att göra något nu INNAN det blir hälsofarligt. 1 kg hos en katt är detsamma som 16 kg på en människa.
 
 Min lilla gosis. Han var jättesnäll under vaccineringen och undersökningen och blev inte det minsta störd av ett väntrum fullt med hundar och hundvalpar som skällde, kom fram och nosade etc. Trygg, lugn och tydlig är nog de tre ord som beskriver Tetris bäst. 

Lekt med födelsedagspresenter

Connor är givmild så jag och hans pappa får också leka med hans födelsedagspresenter tillsammans med Connor. Och det tackar vi så mycket för, för vi har allt barnasinnet kvar...hehe...
 
Disney Infinity (riktigt kul), Lego Chima, motorcykel, pussel, Turtlesryggsäck med masker ("Now you can be turtley awesome too!"), klistermärken, pyssel, pennor, ryggsäck, såpbubblor.
 
 Mario Kart-bana, helikopter, bubblor, Turlesfigurer, blommor.

Grattis Connor 4 år!

Idag klockan 14.59 är det 4 år sedan Connor föddes. Och jag känner nog som så många andra föräldrar... redan? Tiden går så fort.
 

Barnkalas för snart 4-årige Connor

Idag har vi haft barnkalas för Connor. Det kom många barn och det var riktigt roligt!
 
Connors tårta. Beställd från Millis tårtor. Supernöjda både med hur den såg ut och smakade!
 
 Dekoren var hur charmig som helst. Connor var så glad!
 
Fiskdamm för barnen med lite smått och skoj. Liten frisbeekastare, såpbubblor, Turtles-armband, Mario-pin, My Little Pony-magnet och fingerlampa.
 
 Connor har blåst ut ljusen.
 
 Jag hade gjort en reservtårta också där Connor ville ha lite olika strössel. Det gick åt av den också.
 
 
Connor älskar ballonger så självklart fylls hans kalas med massor av sådana.

Dag 3 i Leksand - hemfärd via Orsa och Mora (många bilder)

Vi sa hejdå till Leksand och åkte till Orsa Björnpark. En imponerande park kan jag säga, som det mäktade på att gå i. Väldigt branta backar på sina ställen. Jag gick i min takt och kämpade på medan Robin hade Connor på sina axlar och verkade som att han promenerade på en helt plan åker. Hmm... Ja ja, jag ska inte vara avundsjuk utan istället glad att jag faktiskt tog mig framåt i alla fall.
 
Jag var, som alltid, ambivalent under vårt besök i parken. Jag tycker att vilda djur hör hemma i det vilda. Samtidigt så såg jag att djuren stimulerades och var välmående. När det gäller amurtigrarna (de sibiriska tigrarna) så finns bara cirka 350 stycken kvar i det vilda och de är rejält utrotningshotade på grund av tjuvjakt samt att människor skövlar de naturområden där tigrarna bor. När det gäller berguven så stod det på ett plakat att parken släpper ut de berguvar som föds där i det vilda för att stötta och berika den svenska berguvstammen. Det fanns en utställning om isbjörnar där man belyser miljöfrågan. Att isbjörnens naturliga miljö är på väg att försvinna. Man kunde svara på frågor i utställningen och de handlade bland annat om hur mycket gifter som finns i en säl och sedan i sin tur i isbjörnen som äter sälen. Nivåerna var mycket högre än jag trodde så det var skrämmande. Så jag ser det positiva arbetet med parken och djuren också. Det är väldigt lärorikt för både vuxna och barn att se djuren och kunna lära mer om dem och miljön de lever i.

Vi såg brunbjörnar, kamtjatkabjörnar, kodiakbjörn, snöleopard, persisk leopard, amurtigrar, vargar, berguv och lodjur. Det enda djur som inte ville visa sig var järven. Fick tyvärr inga bra bilder på vargarna då nätet var i vägen. Det var en flock och det var en unge med. Det var fascinerande att se hur flockmedlemmarna interagerade och hur de hjälptes åt att fostra ungen som var väldigt oförsiktig och busig av sig (lite lik Connor...hehe).
 
Efter besöket i parken åkte vi till Mora för att äta och där var det smått trafikkaos. Det hade pågått ett Cykelvasa så det var avspärrat och en del extra kring Vasaloppets målgång. Vi fick mat i oss och kom därifrån. På väg in mot Värmland gick tre tjädrar över vägen farligt nonchalant. Bilen efter oss fick tvärnita. Vi själva såg dem ganska långt i förväg. Det var häftigt!

Trodde jag skulle tuppa av när vi rastade i Torsby. Hade så fruktansvärt ont och mådde väldigt dåligt. Vi kom hem till slut till två katter som verkligen saknat oss och jag fick lite omvårdnad av Robin trots att han kört hela tiden på semestern så han måste ha varit sliten han också <3
 
Inte varje dag man ser en tiger under en gran. Eller jo, för de som jobbar där är det nog en vanlig syn.
 
 
Connor invigde nya kepsen som han köpte för egna pengar på Leksand Sommarland.
 
 Kamtjatkabjörnarna var nyfikna.
 
 Utsikten i parken var otrolig! Man såg många mil. Min spexarunge i farten igen...hehe...
 
 Mums! Frukt- och grönsakssallad.
 
 Kodiakbjörnen. Jag är ett fan av Bart the Bear (1977-2000) och han var en Kodiakbjörn.
 
 Målet i Vasaloppet längst bort i bild.
 
 Till höger utanför bild här ovan såldes Dalahästar från Grannas. Connor ville gärna köpa sig en och valde denna som han dessutom fick sitt namn på.
 
 Han köpte även ett set med tigersvans och öron på björnparken.
 
 Ormen köpte han på sommarlandet. Armpuffarna var en regel att ha på icke simkunniga barn i vattenlandsdelen så det fick vi skaffa eftersom vi inte har sådana (vill lära Connor trygghet i vattnet utan puffar, men regler är regler så det följde vi självklart).

Dag 2 i Leksand (många bilder)

En dag på Leksand Sommarland. Där var syrran och jag som barn med våra föräldrar. Flera somrar. Därför tyckte jag det var kul att få visa Connor. En del var sig likt och en del var nytt. Känner verkligen igen det från min barndom i alla fall.
 
Karuseller fanns inte på "min" tid, men var ett trevligt nyare inslag.
 
 Den här var dock exakt likadan.
 
 Bollhavet var sig också likt.
 
 Det här fåret var superkeligt. Jag hade nog kunnat klappa och klia på det hela dagen tror jag. Det pratade med mig också. Hade varit kul att förstå vad hon sa.
 
 Tjoho! Segway. Det var kul att testa. I början kändes det som att jag skulle tappa balansen, men det gick snabbt att lära sig.
 
 Hoppkuddarna fanns kvar. När Connor var själv gick det bra, men med andra barn på så flög han runt som en vante. Inte lätt att vara liten och nätt.
 
 Redo att åka Draken. Connor älskade den, men inte jag. Vi satt för långt fram så varje gång vi kom till kurvan efter nedförsbacken så slängde tåget till och kastade mig rakt in i sidan. Det funkade inte att avhjälpa genom att hålla i mig. Stort blåmärke på höften efteråt och ont som tusan. Tur att Connor satt åt "rätt" håll i alla fall för annars hade jag nog mosat honom. Vi har åkt liknande sådana här förut, men det har aldrig kastat på detta vis.
 
Vattenlandet på Sommarland. Tog bilder innan vi badade för ville inte riskera att blöta ner kameran.

Tävla om barntröja!

”Jag tävlar om en barntröja från Älsklingsfrö.com hos MansonDust.nu - en mammablogg om barnmode!”

Dag 1 i Leksand (många bilder)

I tisdags var det dags för vår lilla familjesemester till Leksand. Resan gick bra och vi kom fram precis då man fick börja checka in till stugorna. Vi hade en riktigt fin stuga med nära läge till poolen och vattenrutschkanan. Connor lekte lite där och i lekparken bredvid. Sedan blev det en lugn kvällspromenad till Leksand centrum och där hade vi (mestadels jag) värsta turen genom att "snubbla över" en bilutställning som hette "Åkdon och termos". Åååh, vilka härliga bilar!
 
Vi bodde på Leksand Strand och vår röda stuga ligger någonstans uppe bland dessa stugor.
 
 Connor testar poolen. Vattenrutschkanan hade han en sorts hatkärlek till. Den var läskig, men han ville åka den igen och igen.
 
 Badstranden vid campingen.
 
 
Mor och son på en varsin cykel. Så roligt att orka leka med honom ibland! Älskar de stunderna!
 
 Kvällspromenadens första stopp. Japanska parken.
 
 
Spexare.
 
 Nästa stopp, den lite annorlunda kyrkan. Häftig arkitektur med kupol etc.
 
 Biluställning i centrala Leksand. Väldigt roligt att bara "snubbla över", då vi inte hade en aning om att det var.
 
 Många bilar och mycket folk!
 
 Bredvid bilutställningen fanns Riddarlekparken. Connor var överförtjust!
 
 På tillbakavägen till vår stuga mötte vi denna mysiga båt.
 
Vår mysiga stuga!

Lär sig folk inte tålamod längre?

Väldigt ofta får jag se exempel på folk som inte ens vill ha några sekunders eller minuters "dötid". Som konstant måste ha något att göra. Och sedan undrar de varför stressen ökat i samhället?
 
När vi var på bio senast så hade showen inte börjat riktigt än. Det var några minuter kvar när vi satte oss i salongen. En person framför tar då fram sin mobil och börjar lösa ett korsord i en app samtidigt som hen kollade Facebook. Är det farligt att sitta några minuter och bara finnas, bara titta, bara se personen man är där med (hen hade sällskap)... farligt att inte göra något, försvinner man om man inte är konstant aktiv? En del säger då: Ja, men det kanske var enda stunden på dagen som hen hade möjlighet att göra dessa saker. Då säger jag: Om det är enda "lediga" stunden hen har på dagen så kanske det är ännu viktigare att bara ta det lugnt. Vänta lite. Säga något till personen man är med. Bara... FINNAS. Eller, åter igen, menas det att man inte finns om man inte är aktiv?

Sett filmen Veronica Mars

Spoilers förekommer! 10 år efter att serien började (2004) och 7 år efter att den lades ner kom filmen baserad på den.
 
År efter att Veronica har lämnat sin hemstad så dras hon av omständigheter tillbaka för att hjälpa en gammal pojkvän.
 
Jag följde hela serien och gillade den verkligen. Därför hade jag kanske för höga förhoppningar om filmen. Det finns stunder då det når upp till seriens standard, men generellt så gör det inte det. Resultatet är fortfarande sevärt och riktigt bra. Det är bara så att serien var så väldigt bra att det är svårt att kunna nå upp dit med bara filmkonceptet. Det är både kul och skrämmande att återse karaktärerna från serien. Nästan som en egen skolåterträff där alla är sig lika fast mer... "vuxna". I de flesta fall. Kristen Bell är en av mina favoriter, men det känns som att hennes Veronica Mars har gjort sitt nu.
 

Mindfulness enligt mig

Upplevde en total mindfulness-stund i Kristinehamn häromveckan. Med framrutorna nervevade helt körde jag från tågstationen ut mot E18 spelandes Princes of the Universe med Queen. Den musiken tillsammans med vinden gav en total här-och-nu frihetskänsla. Helt underbart!
 
 Love it!

RIP Robin Williams

En stor stjärna har gått ur tiden. Han gav oss många bra filmer! RIP Robin Williams!
 
En av mina favoritfilmer - Döda Poeters Sällskap.

Semesterfixat bilen = nostalgi

Vi ska snart på semester i Sverige så jag bestämde mig för att semesterfixa bilen. Kolla så allt är bra och allt är påfyllt etc. Så nu är allt top notch, förutom bilnyckeln. Batteriet är helt slut, men det får vi fixa efter semestern. Det går ju fortfarande att öppna the old fashioned way med nyckeln i dörren. Jag upplevde lite halvnostalgi när jag fixade bilen. Mindes alla somrar som barn då vi fixade bilen och husvagnen när vi skulle åka på den årliga familjesemestern. Nu har vi bara bil och ingen husvagn och det var därför jag refererade till halvnostalgi. Det var väldigt mysigt i alla fall.
 
Har ingen bild inlagd på vår gamla husvagn, men hittade denna mysbild med en bekants husvagn i bakgrunden. Nästan handtam ekorre som får lite bröd av mig.

Förberett för fiskdamm på kalas

Nu när vi fått in anmälningar till Connors barnkalas så har jag förberett för fiskdammen. Temat är enkelt: "Saker Connor gillar"...hehe...
 
Smurfarna på utsidan, men inuti... där får ni inte se än.

Firade mamma (igen)

Ja som sagt så hade vi redan firat mamma med present, men igår var födelsedagen så vi blev bjudna på goda pajer och tårta hemma hos mina föräldrar. Nu har mamma 32 orkidéer. Hon älskar de blommorna så i många år nu har hon fått sådana på födelsedagen av flera personer.
 
Orkidéen mamma fick av oss och fullt med blommor från andra.
 
 Hajar fortfarande till när jag ser mitt blonda hår i en spegelreflektion. Blir intressant att se hur lång tid det tar innan jag vänjer mig.

Tv-seriekväll för Tv-seriefantaster igår

Jag har en liten lokal grupp på Facebook för Tv-seriefantaster och igår var det dags för träff 2. Jag missade träff 1 tyvärr för att jag mådde så dåligt. Jag var så glad över att kunna vara med på den här! Alla som är med på dessa träffar visar ett avsnitt (eller två korta) av en tv-serie. Igår blev det 6 stycken serier att gotta sig i. Och en riktigt härlig blandning! Tack alla deltagande för trevligt sällskap och ett extra tack till värden!
 
Serierna vi kollade på:
 
Police Squad.
 
 Cobra - Space Adventure.
 
 Twilight Zone.
 
 Dark Shadows.
 
 Mad men.
 
 The Incredible Hulk. Mitt bidrag.

Ger blont en sista (?) chans

Har testat att blondera mig nu. Är inte helt nöjd då det blev någon fläck och lite gulare än vad jag vill ha. Ska skaffa silverschampo och försöka köra fullt ut med blont nu i alla fall. Har aldrig gjort det tidigare. Blonderade mig som tonåring, men var så missnöjd så jag färgade tillbaka till ljusbrunt direkt. För några år sedan blonderade jag undre halvan av mitt hår och det hade jag ett tag och var nöjd med det. Blir intressant att se om silverschampot ger håret det där sista lyftet som behövs.
 
Som ni ser är det lite skiftningar och gula toner. Ska försöka fixa till det.

Födelsedagspresent till Connor från BR

Idag var vi till BR i Charlottenberg så Connor fick välja en födelsedagspresent som barnen får om de är medlem i Club BR. Jag var på jakt efter en bordsfläkt, men gick på en nit. Inga fläktar någonstans. Men kanske den värsta hettan är över så att vår router klarar sig till nästa år.
 
Connor valde lera i present. Kan säga att den redan är ihopblandad.
 
 Han fick även några andra saker från BR. Snällt!
 
 Såpbubblor från Rusta (svärdet) och Bloms (glassen). T-shirten blir en semesterpresent till Robin eftersom han gör sista passet idag (Bloms). Servetterna (Dollarstore) ville Connor ha till sitt kalas så det blir både Mario- och My Little Pony-tema på det. Tröjan är från H&M. Jag gillar verkligen Avengers och det har visst "smittat" av sig på Connor.

Läst klart: Scarlett av Alexandra Ripley

Från bokens baksida:
 
"Nu är den här! Scarlett - den efterlängtade och omskrivna fortsättningen på Margaret Mitchell's Borta med vinden från 1936 - den hittills mest älskade och lästa kärleksroman som skrivits, med sina oförglömliga skildringar av såväl sorglöst plantageliv som spännande skeenden under det amerikanska inbördeskriget. Generationer av kvinnor har levt sig in i den sköna och viljestarka Scarlett O'Haras öde.
 
Nu tas berättelsens röda tråd upp igen, och vi förs tillbaka till Georgia och släktgodset Tara, och möter på nytt de färgstarka personer man minns så väl: Rhett Butler, Ashley Wilkes, Mammy, Suellen, faster Pittypat - och naturligtvis Scarlett själv. Men också nya fascinerande bekantskaper knyts, och okända miljöer - inte minst den gröna ön, Irland, där Scarlett har sina rötter - får utgöra bakgrund till den aldrig sviktande dramatiken."
 
Denna bok följer boken Borta med vinden medan miniserien Scarlett följer filmen Borta med vinden. Det är en del saker som skiljer sig mellan bok och film så därför var det bra att man tog hänsyn till det när det gjordes fortsättningar inom de olika medierna. Precis som originalet så förskönar denna bok en del av historien. Man får se den endast som ett skönlitterärt verk och läsa på sin historia i mer korrekta dokument. Den är rätt gripande och går snabbt att läsa. Själv föredrar jag delen när Scarlett är i USA. Det känns dessutom som att det mesta krutet lagts där, för boken tappar en del mot slutet. Själva slutet gillar jag inte alls. Det känns alldeles för hastigt och tillrättalagt. Jag gillar inte slutet i miniserien speciellt heller eftersom det kändes som att de där var tvungna att lägga till extra drama för att nå till ett avslutande klimax. Film- och tvmedier fungerar inte som böcker, så jag vet varför de la till det men det betyder inte att jag gillar det.
 
Jag gillar karaktären Scarlett. *SPOILER* Till viss del har hon personlighet som ett bortskämt barn, men hon är ändå tuff och tar för sig. Därför tycker jag det är lite tråkigt när hon försöker ändra på hela sin personlighet bara för att få Rhett tillbaka. Om man själv inte är nöjd med något och vill jobba på det så är det bara bra, men när man tycker om delar av sig själv så tycker jag det är falskt att ta bort de bitarna. Därför gillar jag att det i slutändan visar sig att Rhett alltid älskat Scarlett precis som den person hon är, men att hon bara saknade mognaden tidigare. Men om han inte gjort det så ser jag framför mig hur Scarlett skulle kunna göra precis det hon bestämde sig för att göra, UTAN en man.
 
Överlag så är boken läsvärd och man får betänka att även fast Scarlett är en stark kvinnlig karaktär så är hon formad både av tiden hon verkar i och av tiden då hon ursprungligen skrevs.
 

Grattat mamma med upplevelse och mat

Mamma fyller år på lördag så hon fick presenterna i förväg igår. Det blev en tur med båtbuss i Karlstad och mat på Terrassen på Mariebergsskogen tillsammans med oss tre i lilla familjen, pappa, syrran och Gabriel. Båtturen gick tur och retur Mariebergsskogen-Residenset. Det var i mån av plats så vi var i god tid vid avgången på Mariebergsskogen. Det var inte så många med då, men desto fler med tillbaka dit sen. Efter turen åt vi mat på Terrassen och när vi precis ätit färdigt mullrade det på håll. Vi hann hälsa på en del djur innan åskan och skyfallet kom. Mamma och pappa hade hunnit till sin bil, men vi andra var fast i smådjurshuset ett tag så vi gick och pratade med djuren där.
 
Efter det åkte vi (inte mamma och pappa) till Blomsterlandet och jag fixade blommor till minneslunden där farfar blev gravsatt. Kyrkogården ligger precis bredvid. Där kom dock en andra omgång av ovädret och nu hann vi inte till skydd lika snabbt så det såg ut som att vi duschat allihop när vi hunnit till bilen. När vi väl kommit hem så tog jag mig knappt ur bilen på grund av smärta och stelhet, men det var en rolig dag ändå. Det är ju så att leva med det jag lever med. Ibland krävs det lite extra både på jobb och på fritid och då får jag "ta" några dagar med sämre mående. Ärligt talat, rent för j*vligt att det ska behöva vara så... men det är något jag lärt mig och lär mig att leva med.
 
Connor granskar slussväggen lite närmare.
 
En schysst annorlunda båt framför Löfbergs Lila-byggnaden.
 
 Vi passerade en seglarskola där barnen lärde sig segla med optimistjollar.
 
 Min mat på Terrassen. Fish´n´chips med abborre från Vänern. Jättegott!
 
 Några av djuren som vi hann hälsa på.
 
 Sötare än sötast! Minigruskultingar.
 
 Blommor till farfar.

Sett filmen Exploding sun

Spoilers förekommer!
 
Världen tittar på när det första civila rymdskeppet skickas ut i rymden för en resa runt månen och tillbaka. Något går dock snett och snart står hela jordens befolkning inför den största kris som kan uppkomma.
 
Det är en typisk "billig" katastroffilm, men den är ändå inte helt värdelös. På något vis höjer den sig över alla andra dussinfilmer om jordens undergång, trots att den inte fått samma marknadsföring, budget etc. som andra katastroffilmer som till exempel 2012, Day after tomorrow och så vidare. Jag blir överraskad över att se Julia Ormond i en roll. Jag trodde att hon gjorde mer seriösa filmer, men det var innan jag sett filmen till slut. Den är inte så oseriös som man skulle kunna tro. Visst så är den förutsägbar, men det är inte många filmer som klarar sig undan det (tyvärr).
 

Mopedrally i Allstakan

Connor och jag åkte för att heja på hans morfar som deltog i ett mopedrally som Bortans IK arrangerade idag. Det verkade så kul så jag hoppas att jag kan vara med nästa gång! Man kör två banor och så är det frågor eller uppgifter längs vägen (till exempel kasta hästsko) så det handlar inte om att köra snabbast eller att vara starkast. Idag hade de strålande väder och vi såg många härliga mopeder. 97 startande var det allt som allt.
 
Fika är ett måste tycker Connor.
 
 Mopeder av många olika slag. Hittade inte en enda Honda MB5, som var det jag körde i tonåren. Flera Honda MT5 dock. Mopeden högst upp till vänster var av samma slag som syrran hade.
 
En av mina favoritmopeder. Connor tyckte också att den var intressant.
 
 Connor blev så glad när han äntligen hittade en Donatello-moped, det vill säga en som såg lila ut. Det fanns gott om röda, orange och blå nämligen.
 
 Balansgång tyckte Connor om när han tröttnat på att kolla på mopeder.
 
 När vi åkte var det inte riktigt slut på prisutdelningen, men vi skulle hem för att ta emot besök av syrran och Gabriel.

Dokumentär om Freddie Mercury

Har precis sett en välkomponerad dokumentär om Freddie Mercury, som fokuserar på åren efter genombrottet fram till några år efter hans död. Den hade några upprepningar och det känns som att en del personer hyllar på ett vis som de kanske inte hade gjort om Freddie hade levt, men överlag är det bra klipp och bra intervjuer. Inget nytt för mig som har sett väldigt många dokumentärer och klipp samt läst mycket om både Queen och Freddie, men detta är en dokumentär jag absolut skulle rekommendera för alla newbies eller de som inte satt sig in i Queen och Freddie så mycket innan. För inbitna fans kan denna dokumentär ändå erbjuda lite härlig nostalgi och mycket igenkänning så rekommenderar den för de flesta egentligen.
 
Ni kan se den på SVTPlay fram till 31 augusti 2014 - Freddie Mercury: The Great Pretender.
 

Hitta Nemo på Tradera

Har haft ögonen på en badmadrass till Connor ett tag. Nu när priset sänktes med 50% så passade jag på. Connor längtar tills han får inviga den.
 
Det blanka "fönstret" där man kan spana ner i vattnet fascinerade Connor när jag berättade om det.

RSS 2.0