Stolt över Connors tålamod

Ni ser bilden här nedan? Det är Connors julklapp i rött papper. Den står helt inom räckhåll för honom. Han vet att det är en julklapp till honom. Men ändå låter han den vara och väntar på dagen då han får öppna den. När jag packar in saker till andra personer (både barn och vuxna) så brukar han vara med och fråga vad det är och vem det är till. Aldrig någonsin kräver han att få något och han lämnar allt sådant ifred för det är till någon annan. Vi behöver aldrig gömma något. Jag är så otroligt stolt över hans tålamod och att han förstår så mycket.
 

Matat fiskar och frusit i fint höstväder

Upptäckte häromdagen fullt med småfisk på ett ställe vid stadsparken. Dit gick vi idag och matade dem lite med bröd. Resten av brödet fick änderna. Sedan fick Connor leka lite i den stora lekparken. Han hittade två lekkompisar också. Lite äldre barn som var med och peppade honom när han klättrade (för han ville klara att klättra som dem). En sådan härlig och öppen attityd dessa barn hade! Jag satt på en bänk och frös. Har frusit hela dagen trots att det varit soligt och ganska varmt. Brukar bli så när jag har mer ont än vanligt. Är frusen generellt också, men det hänger mycket ihop med värken.
 
Mata liten fisk.
 
 Klättra i träd.
 
 Karusellerna har kommit inför mârten till helgen.
 
 En vacker dag. Änderna gick runt och käkade nötter som ramlat ur en del av träden.

5 år som förlovade

För 5 år sedan idag, på kvällen, förlovade Robin och jag oss vid Eilean Donan Castle i Skottland. En helt underbar resa tillsammans, bara han och jag. Vi flög från Gardermoen till Edinburg. Därifrån gick kvällsbuss till Inverness. Vi bodde på det mysiga Ardgarry med otroligt snälla innehavare. Jag körde hyrbilen dagen därpå (älskar att köra på skotska landsbygden och i småstäderna) till Drumnadrochit från Inverness. Där vandrade vi och tittade på den underbara naturen. Blev anfallna av en tokig hund med en ägare som inte tog ansvar alls utan bara ryckte på axlarna. Efter att ha skakat en stund (jag i alla fall då Robin är mer hundvan och inte blev lika rädd som mig) så hittade vi humöret igen och åkte så till Eilean Donan Castle. En spontantur som Robin kom på då han tyckte det var perfekta stället att förlova sig. Efter det hann vi lämna tillbaka hyrbilen med bara en kvarts marginal. Puh! Dagen efter en bussresa från Inverness till Fort William och därifrån åkte vi tåg längs en helt fantastisk scenisk rutt till Edinburg (med byte i Glasgow). Flyg tillbaka till Gardermoen. Hela resan kan ni läsa om HÄR, inklusive bilder.
 
Vi fick en blomma och ett par skraplotter av mina föräldrar för att fira de fem åren tillsammans.

Vinster på Röda Korset höstauktion

Idag var Connor och jag på Röda Korsets höstauktion på Järperuds Bygdegård i Gunnarskog. Han var enda barnet, men det gick bra ändå. Han hängde med de vuxna istället och var så snäll så. Såg att ett antal personer som inte kunde låta bli att klappa honom på kinderna...hehe... Han som är så kittlig också, oj oj.
 
Jag bjöd på ett paket till honom på paketauktionen och hans mormor bjöd visst in två till. Sedan köpte vi en del lotter och fick en hel del vinster. Det var roligt att se Connor när han öppnade paketet jag lagt vinnande bud på. Det innehöll en pony och ett trollspö som lät när han viftade på det. Han blev så glad! Han gick runt och trollade med spöet resten av evenemanget och gästerna förvandlades till prinsessor, grodor, älvor och kossor. Härlig blandning det! Förstår mig inte på folk som vill förbjuda rosa till pojkar. Det är en glad färg och mitt barn blir jätteglad av den färgen. Det är en av hans favoriter just nu. Tänk vad hemskt om jag skulle säga till honom att: "du får inte gilla den färgen för du är pojke" eller "du ska inte gilla den färgen, den är bara för flickor"? Det finns faktiskt de som gör det. Jag ryser av bara tanken...
 
Connors saker. Nästan allt godis sparas till någon lördag framöver. Förutom det var det ett paket med sugrör och så en pony och trollspöet förstås.
 
 Mina vinster. Ett paket med te, kex och marmelad, en blomma, handdukar, en korg, kakor och en liten ficklampa.
 
 Jag är själv medlem i Röda Korset Gunnarskog så jag försöker bidra med något då jag kan. Bidrog med vinst denna gång. Muffinsfat med muffins.

Läst klart Vardagens osynliga våld av Marie-France Hirigoyen

Från bokens baksida:

"I Vardagens osynliga våld tar den franske psykiatern Marie-France Hirigoyen upp mobbning och trakasserier bland vuxna - i parförhållanden, familjen och i arbetslivet."
 
En mycket intressant bok om mänskligt samspel och när detta inte fungerar hälsosamt. Som vanligt när jag läser facklitteratur så är det en del saker som fastnar lite extra och som jag tänker på. Kommer därför ta upp lite olika sådana saker här nedan.
 
Vid tidpunkten för denna översättning så hade Frankrike ett könsneutralt pronomen vilket Sverige då inte hade. Det orsakade en del problem, men man har försökt översätta så nära som möjligt ändå. Om boken nyöversätts så har Sverige numera ett könsneutralt pronomen som skulle komma väl till pass.

S. 12 - "För den som trodde att det kan förekomma att förföljelser har en "saklig grund" i udda beteenden hos offren borde Hirigoyens bok vara obligatorisk läsning." Med andra ord: Mobbing är ALDRIG offrets fel. Har märkt att man ofta skyller på offret och att man ber offret ändra på sig. Som en kille i USA som hade med sig en My Little Pony-väska till skolan (hans favoritväska). Han blev mobbad och skolledningen sa att han kunde låta bli att ha med den väskan så skulle det nog bli bra. Man ska aldrig aldrig ALDRIG skylla på offret. Blir någon retad för något så är det den som retar som man ska ta ett snack med.
 
S. 18 - "I själva verket består den tolerans som utövas idag av att man avstår från att ingripa i andras handlingar och åsikter, även om dessa åsikter och handlingar framstår som obehagliga eller till och med moraliskt förkastliga." Tolerans KAN gå för långt. Visst är det konstigt? Det tycker man kan låta som en motsägelse. Men man har rätt att stå upp för något och säga ifrån när man tycker att någon är icke-tolerant, kränkande, hetsande eller vad det nu kan vara. Jag personligen brukar inte tolerera att man pratar illa om grupper (till exempel kvinnor, HBTQ-personer, folk med en annan hudfärg än en själv, folk med funktionshinder etc.) och brukar säga ifrån. Dock sakligt och aldrig genom att kalla någon för diverse saker, även fast mitt humör kanske ibland frestar på.
 
S. 92 - Sexuella trakasserier handlar inte om sex utan om makt. Det handlar om män som har ett mansideal med negativa attitder mot kvinnor och feminism. De har en syn att en kvinna ska stå till förfogande och att en kvinna aldrig kan vara likvärdig en man. Säger kvinnan nej så vänder förövaren på det och säger att hon varit den pådrivande. Jag undrar hur man kan ha en syn som säger att en viss del av befolkningen är mindre värda enbart på grund av något man inte kan göra nåt åt, till exempel kön, sexualitet, hudfärg, ursprung etc.
 
S. 97 - Mobbare använder sig av folk som inte står upp och som är beroende av auktoritet. Ger sig på den som protesterar. Det är inte många som aktivt mobbar, men att stå tyst bredvid eller att ställa sig bakom den som mobbar kan vara precis lika illa. Mobbaren utnyttjar dessa personer fullt ut och förstör även för dem. De som står upp och protesterar blir hårt attackerade och är man då bara några få eller kanske till och med själv så är det väldigt jobbigt. Speciellt om det pågår under en period. Jag har ända sedan jag var barn haft ett starkt rättvisetänk och minns tydligt när jag som 9-åring gick mellan när en kille i sjätte klass gav sig på en kille i första klass. Den lilla killen kom undan för den äldre killen började knuffa runt på mig istället. INGEN annan gjorde eller sa nåt.
 
S. 107 - Gränser suddas ut. Acceptans ökar för förtryck. Väldigt skrämmande! Jag ser stark relevans till detta och årets riksdagsval. Förra valet var det ingen acceptans för kränkande uttalanden, i denna valperiod har det flödat. Bit för bit har gränsen flyttats och saker har normaliserats så att folk inte längre reagerar. De som reagerar blir behandlade så som nämns i stycket ovanför, de blir hårt attackerade. Sjukt!
 
S. 134 - Kvinnor råkar oftare ut för förlöjligande och hånande. Margaret Thatcher är ett perfekt exempel. Man kritiserade politiken hon förde och det tycker jag man har all rätt till. MEN, till skillnad från då män är ledare så blev hon ofta hånad för sitt hår, sina kläder, sina tänder... sitt utseende överlag. Kvinnor ska vara "liggbara" och attraktiva för män och därför attackerar många kvinnor just genom utseendet eftersom det ska föreställa det värsta man kan säga till en kvinna. Och många kvinnor känner sig troligtvis misslyckade om någon säger till dem att de är fula, för i vårt samhälle bygger så många normer på att kvinnor ska vara på ett visst vis. Om en kvinna är arg på något eller är "het" i debatter så möts inte hennes argument utan hon förlöjligas genom att man säger "har du inte fått ligga på ett tag eller?" Patetiskt beteende från de som säger så! Även då en kvinna bara yttrar sin åsikt utan att vara "het" eller arg så försöker en del hota till tystnad. Som med Emma Watson nu alldeles nyligen.
 
S. 138 - Gradvis attack (som den kokande grodan). I de flesta fall, i till exempel i parförhållanden, så börjar kränkningarna gradvis för att sedan öka allt eftersom. Det ger samma effekt som den kokande grodan. Stoppa en groda i kokande vatten och den hoppar ur. Stoppa grodan i kallt vatten och koka upp så kommer grodan koka till döds. Det är därför många personer är fast i destruktiva förhållanden. De har gradvis blivit mer och mer påverkade och tror till slut på sin förövare. "Det måste ha varit jag som gjort något fel för att hen ska göra så." Det är därför inte så enkelt som en politiker sa tidigare i år, att bara lämna någon som är våldsam. Offret har inte något eget ansvar här heller, precis som med mobbingen. Det är inte offrets ansvar. Man ska aldrig skuldbelägga offret.
 

Inflyttningsmiddag hos syster med sambo + stolpjakt

Idag var vi till syrran och Gabriel på inflyttningsmiddag. Tacos! Tack så mycket för den goda maten! Sedan passade jag på att ta de två stolpar som fanns i närheten av deras hem samt fick se utsikten från en punkt jag alltid varit intresserad av. Jag gillar att se saker från olika vinklar och att utöka min "mentala karta". Vi är klara med Stolpjakten i Arvika, men inte i Karlstad. Kommer inte ta alla där heller, utan tar bara någon då och då för skojs skull när vi är där. Trista med utsiktspunkten var dock att folk inte har vett att ta sitt skräp med sig. Fullt med burkar, glasflaskor, grillar etc.
 
Utsiktspunkten. Utsikt över E18 och Norrstrand.
 

Mer kapacitet

Undrar varför en del fnyser åt folk som föredrar att använda stationära datorer framför surfplattor...? Föredrar man en stationär dator så innebär det att man kräver mer än en surfplatta kan klara av. Så enkelt är det.

Ni har BARN, inte dockor

Jag förstår mig verkligen inte på föräldrar (mest mammor) som håller på och "dockar till" sina barn (nästan uteslutande flickor). De sätter på dem grejer med flera lager tyll, spets och allt vad det heter för att de tycker att det är så "guuuulligt". Detta ända från att barnen är födda så det är absolut inte barnens val. Om ni nu har ett behov av att ha en levande docka så kan ni väl ändå vara konsekventa och låta även pojkarna få vara "dockor".

Bra talat Emma Watson!

 

Fibro fighter-armband

Detta coola armband fick jag av syrran igår. Så snällt!
 
Fibro Fighter.

Föreläsning: "Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!"

Igår var det föreläsning på Medborgarskolan i Karlstad. Det blev fullbokat så snabbt att det kommer en till föreläsning i november, så gå in och boka den om ni tycker det är intressant att höra mer om Aspergers syndrom och hur det kan vara att leva med den diagnosen. Joanna kan även komma och föreläsa på skolor, för alla åldrar, vilket jag verkligen rekommenderar för om alla bara lär sig mer så kan acceptansen öka och mobbingen minska. Det är viktigt att våra barn lär sig att alla är olika och att man inte har någon som helst rätt att mobba, reta eller stöta ut någon. Det är viktigt att alla barn får ses och får just den stöttning de behöver för att klara av både skola och fritid, oavsett om de har diagnos eller inte.
 
Ofta så "ska man inte" prata om diagnoser eller psykisk ohälsa. Det skapar ett tabu och en gruppering där de som sticker ut känner att de måste skämmas för att de är som de är. Tycker det är helt sjukt att det är så! Snarare så är det de som hackar på dem som sticker ut som borde skämmas. Men tyvärr är det inte så, och varför? För att de som mobbar, retas och stöter bort de som "inte passar in" får hela tiden bekräftelse från omgivning att de gör rätt. För vem drabbar konsekvenserna? Alltid den som står på andra sidan. Det är till exempel föräldrar som vägrar se och erkänna att deras barn har mobbat, sagt eller gjort något elakt. Varför inte ta tag i det istället? Självklart vill man skydda sitt barn, men om jag fick höra att mitt barn mobbat ett annat barn så skulle jag vilja göra något ÅT det istället så att mitt barn kan få den bästa möjliga framtiden. Fler vuxna borde ta ansvar. "De är bara barn" kanske en del säger, men när man själv är ett barn så är det INTE "bara barn".
 
Nu handlade inte föreläsningen om detta, men jag väljer att skriva från den vinkeln för att inte spoila föreläsningen för er som vill gå på den.
 

Sett filmen RoboCop (2014)

Spoilers förekommer!
 
Året är 2028 och polisen Alex Murphy skadas kritiskt. OmniCorp ser sin chans att skapa den perfekta polisen som är delvis robot, delvis människa.
 
Originalfilmen med sina bra skådespelare och häftiga effekter är svårslagen och blir inte heller slagen av denna film. Försöker se den som en egen film, men det funkar inte eftersom alltför mycket liknar originalet. Filmen är överlag oengagerande och skådespelarna är väldigt stela. Joel Kinnaman upprepar sin konstlade stil från filmen The Darkest Hour, men där hade han bara en biroll så där kunde man ignorera det. Att sätta honom i huvudrollen var ett väldigt konstigt val och det funkar absolut inte för mig. Även Gary Oldman som brukar vara toppen är blek i denna. Inte en film jag kommer att komma ihåg speciellt mycket av.
 

Kvällsöppet på stan torsdag 25 september

"Shoppa loss under tjejkvällen i Arvika som arrangeras varje vår och höst.
Under tjejkävllen håller butikerna i centrum kvällsöppet mellan kl 18.00-21.00 och många butiker har speciella erbjudande och diverse evenemang. Njut av en kväll med shopping, mat och fika!
I år ingår tjejkvällen i "Modedagar 1-2-3" - tre dagar där du kan hämta inspiration inför hösten!
De tre modedagarna startar alltså med Tjejkvällen på torsdag 25/9 . På fredag är det "Hair- & underwearshow" på Filmhuset Palladium och lördag den 27/9 bjuds det på en modevisning på gågatan.. Låt dig inspireras inför hösten!" Källa: VisitArvika.
 
Och självklart är det öppet även för killar. Jag har varit på en del tjejkvällar på stan nu och det brukar alltid vara en del killar också. Spelar ingen roll så länge som man är intresserad av vad som erbjuds. Det blir "bara" torsdagen för mig, men det är kul att kunna ta en tur på stan kvällstid och eventuellt ha en eller flera vänner med sig. En gång gick jag själv och det var kul det också. Annorlunda och intressant. Kanske inte ens blir något handlat, men om något man behöver säljs till rabatterat pris så är det ett plus.
 

Sett filmen RocknRolla

Spoilers förekommer!
 
I Londons undre värld försöker ett par amatörmässiga killar göra affärer med proffessionella "affärsmän". Alla vill bli rika så konflikter med livet som insats är vardagsmat.
 
Det här blir nog en av de kortaste recensioner jag någonsin skrivit. Filmen är så otroligt tråååååååkig! Att jag orkar se klart den är bara för att jag in i det sista hoppas att den ska ge mig något, men nepp.
 

Mysigt ljus sensommar/höst

När vi får ha en ljus och solig sensommar/höst, en så kallad brittsommar, då trivs jag. Regn och rusk kan vara mysigt ibland det också, men blir det för mycket så känns dagarna längre och längre. Nu har vi haft det härligt ett tag.
 
Så här mysigt blev det efter gardinbyte i köket. Bilden gör inte ljuset rättvisa, men visar någorlunda i alla fall.

Olika tankar p.g.a. pris

Situation 1.
 
Ett dyrare märkesplagg går sönder efter kort användning:
-"Har den gått sönder? Det ska den inte göra, den som var så dyr. Vi får gå tillbaka till affären och få ersättning."
 
Situation 2.
 
Ett billigare lågprisplagg går sönder efter kort användning:
-"Har den gått sönder? Ja, det är vad man kan vänta sig när det var så billigt. Bara att slänga."
 
På det viset värderar folk sak efter pris. Jag har köpt rätt många billiga saker som har hållit väldigt länge. Jag har varit med om både dyra och billiga saker som gått sönder på grund av fabrikationsfel eller helt enkelt på grund av en olyckshändelse som kan hända vad som helst. Jag tror dessutom att folk är mer noga med de dyra sakerna de köpt och då sköter dem sakerna bättre vilket gör att det är självklart att de håller bättre. Har man lagt 1200 kronor på en tröja så läser man troligtvis tvättanvisningarna noggrannt, men om man lagt 100 kronor på en tröja på rea så kastar man nog med den i tvättmaskinen utan att ens kolla.
 
Det jag vill få fram är att det handlar om attityd och förväntningar. Man behandlar det billiga som "billigt" och det påverkar. Ja, man tar en större risk med det billiga, men det finns inget som garanterar att det dyrare alternativet håller bättre.

Sett filmen The Hunger Games: Catching Fire

Spoilers förekommer!
 
Katniss och Peeta blir måltavlor då deras vinst i Hunger Games har gett motivation till rebellism i ett distrikt. Spelens regler görs om och de dras båda in i ytterligare en omgång.
 
Blev mest uttråkad av denna. Den är väldigt upprepande och lik den första filmen i serien. Skådespelarna brukar oftast "värma upp" när det gäller en filmserie och kännas mer bekväma i rollerna efter den första, men här upplever jag det som tvärtom. De känns stela och väldigt ytliga. Kanske är det manus som saknar något? Den gav mig i alla fall inget sug efter att se nästa film.
 

När det är en enda låt man vill höra live...

Då pappa och jag var på Nelson Mandelas 90-årskonsert i Hyde Park, London, 2008 hade jag turen att få höra flera av de där klassiska 80-talslåtarna (hörde två klassiker av Eddy Grant, men har valt en här nedan). 2010 var Robin och jag på en hel konsert med A-ha i Oslo (gillar många låtar av dem, men tänker först och främst på Take on me som är en riktig 80-talsklassiker). Förra året (2013) fick jag se Alphaville när de spelade på Hamnfesten här i Arvika och kunde alltså bocka av ytterligare en låt på min lista. Och här är min lista (under videorna står var jag hörde dem live och där det varit möjligt är videon liveversionen från konserten jag var på):
 
Avbockade:
 
Hyde Park 2008.
 
 
Hyde Park 2008.
 
 
Oslo Spektrum 2010.
 
 
Arvika hamn 2013.
 
Obockade:
 
 
Limahl - Neverending story.
 
 
Irene Cara - What a feeling.
 
 
 Kenny Loggins - Danger Zone.
 
Listan kan göras mycket längre då 80-talet bjöd på många härliga klassiker, men dessa är några ur min topplista. Vad har du för lista?

Roliga barnkläder på Bonprix

Connor är i en sådan "mellanfas" med kläder nu. En del passar i den storlek han haft ett tag medan en del blivit alldeles för smått. Köper därför lite kläder då och då för att kunna fylla i glappet när han växer ur det han har. Bonprix har en del roliga barnkläder har jag upptäckt. Connor använde en tröja därifrån för första gången häromdagen och blev smått förälskad i den.
 
Connor är drake och morrar lite åt spegeln, men kan inte dölja leendet.

Får se det positiva

Nu är vi väl alla trötta på valet och nu kommer eftersnacket. Så jag tänkte få det överstökat och framöver kommer sedan bloggen handla om mycket annat blandat.
 
  • Jag är glad för regeringsskifte. Så som jag och andra sjuka blivit behandlade under Alliansens styre är inte mänskligt. Ja, det ska löna sig att jobba, men de som är sjuka förtjänar den hjälp som ska vara en rättighet i vårt samhälle! Vem som helst kan bli sjuk eller känna någon som blir sjuk, så att vara solidarisk är bra!
  • Nästa gång får Fi mer partistöd för att de gjorde ett bättre resultat nu än sist. Tummen upp för det även om vi inte tog oss hela vägen in. Bra kämpat!
  • Besviken över 13% på SD. (Ja, jag har lika stor rätt att känna så som någon annan har att känna på något annat vis!) Men får tänka att 87% INTE röstade på dem så ser det lite ljusare ut.
  • Dags att lösa upp Alliansen nu. Eller åtminstone göra om dem till ett enda parti för det är just det som de är. Om de envisas med att bara jobba med varandra och inte samarbeta med andra så kommer SD få den där makten som Alliansen säger att de inte vill ge dem.
Over and out!

Torsbymârten 2014

Första året vi åkte till Torsbymârten på en söndag (Connor, Connors mormor & morfar och jag). Förväntade mig mindre folk, men tror det var mer folk än tidigare år vi varit dit. Dock inte halva priset på karusellerna som det brukar vara i Arvika. Så det blev bara några turer. Jag handlade inget alls, men Connor handlade för fullt. Jag hjälpte honom och kollade så det var ok kvalité och pris, men annars fick han bestämma själv vad han ville köpa.
 
Självklart hittade han Turtles i en gripklomaskin så jag fick hjälpa honom att vinna en. Jag hade absolut inget emot det för jag älskar sådana maskiner och jag fick tag i Raphael på tredje försöket. Connors morfar bjöd på mat i Sunne på hemvägen. Jag testade en kycklingburgare som var helt ok, men åter igen förstår jag att burgare verkligen inte är min typ av mat.
 
Mycket folk på en söndag.
 
 Äppelmasken åkte jag med Connor. Han skrattade hela tiden!
 
 Sedan åkte Connor några varv med Buzz Lightyear. Sista varvet satt han och pekade på nåt.
 
 Han pekade på att han hellre ville åka i pumpan, så sista biljetten gick till samma karusell fast en annan vagn.
 
 Connor köpte bara en liten ballong istället för en stor och då hade han pengar över till lite annat. Två magnet-Turtles, en Iron Man-mask, Captain America-mjukis och orm med groda köpte han förutom ballongen. Med på bild är även den Turtle som jag vann åt honom

9 år tillsammans

Idag firar Robin och jag 9 år tillsammans. Jag fick min present redan i Ullared och Robin fick sin idag (syns på presenterna att vi är riktiga filmnördar båda två...hehehe...). Han jobbar tyvärr, så vi får ta igen lite firande när vi firar förlovningsdag snart.
 
Min present.
 
 Robins present.

Manifestation mot rasism

Connor och jag begav oss mot torget i god tid. Klockan 13 skulle det vara en manifestation mot rasism som anordnades av Arvika mot rasism. Vi hann titta lite på partierna som var på torget. Verkligen fullt med folk så det var inte lätt att ta sig fram. Connor fiskade fiskdamm hos Socialdemokraterna och fick även en ballong av dem.
 
När klockan var 13 var det dags och först blev det ett brinnande passionerat tal av Sara (verkligen underbar talare!), därefter en person som jag tyvärr glömt namnet på som avslutade riktigt starkt (rysningar) och till slut en sång av fyra personer om frihet och att vara välkommen. Vid ett tillfälle ombads de som gillat Facebooksidan att tjoa och vi var väldigt många i den stora klungan folk som lyssnade. Det värmde!
 
Trodde inte att Connor skulle ha tålamod, men han lyssnade hela tiden och var helt koncentrerad. Vid ett tillfälle kallade han på min uppmärksamhet och jag tänkte att han tröttnat då. Men han ville bara säga att folk hade satt sig framför honom så han inte såg. Han var alltså riktigt inne i talen och det som hände (full förståelse kan han förstås inte ha i sin ålder, men han hängde med för han pratade om saker som sagts sedan). Gulleplutten! Blev så stolt över honom!
 
Connor fiskar.
 
Så engagerande tal att jag fick tårar i ögonen. Looove klänningen också!
 
Det här hade Connor med sig hem.
 
Det här hade jag med hem.

Lite antiklimax när vi skulle hitta sista stolparna

Vi hade bara sju stolpar kvar i Arvikas stolpjakt så igår begav vi oss ut för att hitta dem. Åter igen blev jag anfallen av älgflugor vid en av stolparna. Alltid mig de ger sig på. Det är väl skönt att Connor slipper dem så jag får väl stå ut med att de har mig som måltavla istället. Men förutom dem så gick det bra. Det gick bra att hitta stolparna och det tog inte lång tid alls. Så kom vi till den sista stolpen, den enda vi inte tagit. Och möts av ett hål i marken där stolpen stått.

GAH! Vilka har nöje av att sabba för andra? Har meddelat detta till ansvariga så hoppas den kommer ut snart igen, för efter den är vi klara och jag är så stolt över att ha klarat det! Connor har varit med på nästan alla stolpar så jag är jättestolt över honom!
 
Connor ville absolut ha med sig sin Turtles-väska på stolpjakten. Ett tag gick han runt i skogen utklädd till Raphael.

Skrattar högt med brittiska serien Miranda!

Jag är väldigt svårflörtad när det gäller komedier. Kanske får någon ett leende max. Men den här brittiska serien Miranda (som är skapad av Miranda Hart som även spelar huvudrollen) får mig att skratta högt och ibland skrattar jag så jag gråter. Den är helt underbar! Och kemin mellan skådespelarna (speciellt Miranda och Tom Ellis som spelar Gary) är fantastisk! Det är nästan så man kan ta på den. Miranda Hart kan även spela seriösa roller då hon också är med i en annan av mina brittiska favoritserier, Barnmorskan i East End.
 
Mitt tips! Se den här serien!

4-årskontroll

Igår var jag med Connor på hans 4-årskontroll på BVC. Vad många tester det var! 1 timme och 20 minuter tog det, men han klarade av att göra alla på samma dag och det gjorde mig stolt. Visst så försvann uppmärksamheten då och då, men den kom tillbaka. Han verkade tycka att det mesta var roligt så det hjälpte nog. Särskilt gillade han testen för grovmotoriken då han fick hoppa, balansera, sparka och kasta boll. När han skulle svara på frågor så hittade han på helt egna svar som var helt rätt, men inte det som efterfrågats. Till exempel: Vad behöver man när man ritar? Papper, svarade Connor. Fast det som eftersöktes var svaret penna. De där hörlurarna till hörseltestet såg ut som samma då jag gjorde ett hörseltest som barn. Stora, grå och väldigt tunga saker.
 
Taltest, färgtest, räknetest, förståelsetest, grovmotoriktest, finmotoriktest, syntest, hörseltest, vikt och längd.... nästan värre än högskoleprovet ju...hehe... Sista "testet" tyckte nog Connor var svårast. Att välja en liten grej som present efter alla tester. Jag överdriver inte då jag säger att han ångrade sig 10 gånger och bytte sak. En glittrig liten sköldpadda blev det som till slut fick bli med oss hem.
 

Richard Kiel

2003 träffade jag Richard Kiel på Sci-fi mässan i Sollentuna. Det var häftigt att träffa en sedan kultskådis, mest känd som Jaws i två Bond-filmer med Sir Roger Moore som James Bond. Igår dog Richard, 74 år gammal. Vila i frid!
 

Ingen valfrihet med datorer i skolan

En del av skolorna i Sverige köper in en varsin laptop till eleverna (äldre årskurser). Så långt så gott. Jag gillar konceptet och tycker det är bra att alla elever ska få möjligheten även om de kanske inte har så gott ställt allihop. Nu till problemet. De köper in en sort och bara en sort. Ekonomiskt förstår jag att det är mer kostsamt att individanpassa, men att valfriheten försvinner kan ställa till med problem. Om en ungdom till exempel är van vid den ena sortens datorer (användargränssnittet skiljer sig rätt mycket mellan de olika sorterna och nu menar jag inte märken på datorerna utan vilken sort det är) och sedan får den andra sorten i skolan så går tid åt till att lära sig den datorn och jämfört med elever som är vana vid den typen av dator så kan man halka efter i undervisningen.
 
Jag är van användare av en sorts dator. Väldigt kunnig till och med. Men när jag vid en arbetsprövning var tvungen att använda datorn på arbetsplatsen så var jag som en nybörjare. Snabbtangenter och snabbkommandon var helt annorlunda. Upplägget var helt annorlunda, programmen fungerade inte på samma vis och så vidare... Jobb som jag skulle ha klarat snabbt på "min" dator tog därför mer än dubbelt så lång tid. Varför krångla till det så? Jag anser att det borde finnas större möjligheter till individanpassning och valfrihet när det gäller läromedel som spelar en sådan viktig roll i undervisningen som datorer gör.

Första barngympan för terminen för Connor

Förra veckan var första gången egentligen, men då var Connor förkyld. Så det blev start idag istället för honom. Det var många barn! Connor är inte så glad i organiserade lekar så han var bara lite halvt med på dem, men när det var dags för redskapsgymnastik så var han helt på. Han älskar det verkligen! Och då brydde han sig inte om var vi föräldrar var heller utan gav sig helt hän i leken. Det är härligt att se när ens lilla blygis utvecklas, vågar och tar för sig! Han pratade även med de två ledarna och det var kul att se.
 
Full fart! Var inte lätt att få med bara Connor på bild så fick vänta tills han befann sig i ett hörn.

Handlat till hemmet och mig själv i Ullared

Leksaker är det roligaste att handla och vår prio med resan var att handla julklappar och födelsedagspresenter, så det blev inte så mycket i övrigt. Något måste man dock unna sig.
 
Till hemmet. Färgen och penslarna är till mitt projekt med att göra om min gamla byrå.
 
 Härligt badlakan, underkläder och hårklämmor (50 stycken för 15 kronor, så nu ska jag ha ett tag även fast jag har vanan att tappa bort eller ha sönder dem).
 
Den här var bara för rolig!
 
 Presentpapper och ställning för slingerväxter.
 
 Det här var en riktig "unna-mig-själv"-grej!

Utbildning för jobbet

Idag började en kurs som jag går för jobbets skull. Bra att fräscha upp kunskaperna i bokföring en del nu när det är en del av mitt jobb. Så tisdagar framöver kommer jag så att säga fortbilda mig.
 

Connors saker från Ullared

Connor hade skickat med oss av sina födelsedagspengar till Ullared för att köpa lite nödvändigt och lite skoj på Gekås och närliggande butiker. Sedan handlade vi förstås lite mer till honom än det, till exempel julklapp och en sak till hans julkalender. Han blev riktigt glad över de saker som han fått se, även kläderna eftersom jag lyckades hitta en röd vinterjacka till honom som han önskade sig.
 
Sakerna här ovan fick han när han kom hem från sin mormor och morfar.
 
 Lite större väska inför nästa års semester. När vi åkte i år fick vi packa flera väskor så det blir mer praktiskt med en enda större.
 
 Vinterjacka och täckbyxor, två pyjamas, två tröjor och en huvtröja.
 
 En riktig gympapåse som han kan använda när han ska på barngympan i Gunnarskog.
 
 Vinterstövlar från Sko-Boo. Hittade ett par perfekta höstskor också med Turtles på, men de fanns som minst i storlek 27 (Connor har 25). Det var synd, men vi får leta höstskor på andra affärer istället.
 
 Den här kommer jag dela upp för att fylla strumporna i Connors julkalender.
 
 Connors julklapp från oss föräldrar.
 
 Jag älskar att köpa leksaker! Märks rätt tydligt...hehe... Detta är kommande presenter till Connor för till exempel namnsdagar, Alla hjärtans dag och liknande.
 
 Nästa sommar ska vi träna lite på fiske. Connor önskade sig ett rosa metspö, men de var 4 meter långa och jag tyckte ett 3-metersspö räcker till att börja med för honom.

Glada katter med present från Gekås

Som vanligt fick även katterna en varsin ny leksak från Gekås. De fick den direkt vi kom hem igår kväll.
 
 
Båda två är glada i fjädrar så det brukar bli sådana leksaker.

Resa till Ullared

Nu under helgen var Robin och jag till Ullared med hans syster Simone och hennes ena barn Tilda. Connor var hos sin mormor och morfar så vi kunde handla julklappar och även födelsedagspresenter till de som är kvar i år. Vi blev klara med detta till alla barn som Connor brukar byta med. Känns underbart! Kroppen får ta smällen så här efteråt och en förkylning drog jag också med mig hem. Men skönt ändå att det är klart.
 
Vårt hem i helgen. Örnatorpets Gästranch.

Minns klister-örhängen

Syrran och jag brukade ha klister-örhängen ibland som barn. Inte alltid på öronen då, utan där vi kände för att ha dem. Nu har Connor upptäckt denna fascination med utsmyckning.
 
Jag lyckades hitta klister-örhängen med Thomas & Vännerna. Det gillar verkligen Connor!
 

10 månader sedan ögonoperation

Idag har det gått 10 månader sedan jag var till Memira på min ögonoperation som tog bort min närsynthet och astigmatism med bara 15 sekunder laser på vardera ögat. Jag tycker fortfarande att det är ofattbart att det funkade och att resultatet blev så bra! Förberedelserna var svåra då mina ögon reagerar direkt ifall det kommer vatten i dem (kan inte titta under vatten till exempel) och de första tre timmarna efteråt var väldigt jobbiga då ögonen rann och det sved som om någon höll riven lök under dem. Men jag kan säga att det verkligen var värt det! Vilken frihet det är att ha bra syn utan glasögon eller linser! Ångrar mig inte det minsta och tycker detta är ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv.
 
Om ni har följt min blogg sedan åtminstone november 2013 så har ni sett denna bild förut. Så här var jag tvungen att ha de första två nätterna. Också totalt värt det!

Månadens nummer av Värmlandsmagasinet

I månadens nummer av Värmlandsmagasinet blev min nominering till Månadens solstråle uppmärksammad. Skoj!
 

Egen glassbil

Igår handlade jag av glassbilen för första gången på länge. Hade fått ett erbjudande om en leksak på köpet så jag passade på. Köpte Spookis-glass, för de är lagom i storlek för Connor. Kanske 4-5 cm höga. Större glasser brukar alltid hinna smälta för honom.
 
 
Leksaken var en glassbil som spelar den kända trudelutten. Det sista har vi dock inte avslöjat för Connor än... erhm...hehe...

Födelsedagspengar till kläder för Connor

Connor fick ett presentkort på Lindex på födelsedagen och en del pengar. Jag minns när jag var barn och bland det tråkigaste som fanns var att bli med föräldrarna till kläfaffären för att köpa nya kläder till sig själv. Sådan är inte Connor alls. Han tycker det är kul att bli med och få handla. Det tar längre tid än om jag går själv för han pendlar lite mellan besluten, men jag tycker det är bra att han får bestämma själv. Tränar även förståelsen för pengar. Förra veckan fick han använda en del av sina födelsedagspengar till kläder på ICA Maxi.
 
En sidonot: Det finns en trist norm om att män ska tycka att det är trist att shoppa. Om en man gillar det så kan hans "manlighet" ifrågasättas. Superlöjligt tycker jag! Öppna upp mer så att män kan få gilla det de också om de vill. Många tror inte att min sambo t.ex. tycker det är kul att åka till Ullared och gå på Gekås. De tror antingen att han aldrig varit där eller att han blir medtvingad. Trist att folk har sådana förutfattade meningar. Som jag brukar säga: Dags för en del att uppgradera sina system så de hänger med.

Sedan så handlar detta inte om överkonsumtion eller att det är "bra" att handla mycket. För miljön, våra plånböcker och nöjet i att återvinna så handlar vi mycket av sådant vi behöver på second hand och loppis.
 
Översta plaggen är från ICA Maxi och de nedersta plaggen plus nyckelbandet är från Lindex.

Connors internationella namnsdag (31 augusti)

Connors andranamn Hilding finns i den svenska kalendern, men då det gäller namnet Connor får vi gå efter den internationella istället. Så vi firade hans namnsdag häromdagen. Han fick en bil (från Gekås) stor nog för hans dockor och figurer.
 
Hans Turtles fick äran att inviga bilen. De är nog på väg till stranden tror jag. Bilbälten för båda Turtles fram, men de tre små Turtles-barnen där bak åker lite farligt... ajabaja...hehe...

Sett filmen You're Next

Spoilers förekommer!
 
Familjen Davison har familjeåterträff för att fira föräldrarnas bröllopsårsdag när en grupp maskerade främlingar attackerar dem i deras hem.
 
Jag gillade verkligen handlingen trots att mycket var förutsägbart. Det var inte tarvligt förutsägbart och dumförklarade inte tittaren utan gav en del intressanta tolkningar av skådespelarna och några svängningar som gav filmen en liten extra push. Positivt att det inte är med några "stora" skådespelarnamn i filmen för det ger alla en chans att synas utan att bli översedda redan från start på grund av en "kändis". Effekterna har jag inget ont att säga om och stämningen lyckas de med (med några få undantag). Kommer på mig själv med att sitta knäpptyst när en person gömmer sig för en annan för att inte "avslöja" positionen. Jag gillar när man kan leva sig in i en film på det viset! Förvänta er inte att bli så värst skrämda dock. Det är mest action och "go" från början så kusligheten uteblir. Jag anser ändå att filmen var bra.
 

Dagens syssla: Stolpjakt

Vädret var underbart så vi tog en familjetur för att ta några stolpar. Nu har jag bara 7 stycken kvar att ta. Jag tycker det är roligt att även Connor tycker det är kul. Något jag tycker är viktigt är att vistas ute och gå i skogen med barnen när de är små för då kan inspirera i framtiden. Eftersom vi bor i stan så tycker jag det är ännu viktigare att komma ut i skogen då och då.
 
Först testade vi en lekpark som vi aldrig varit till.
 
 Underbart väder som ni ser. Lekplatsen ligger vid Vik, vid fotbollsplanerna.
 
 En läskig trappa på väg till en stolpe.
 
 Stolt stolpjägare!
 
 Ännu värre trappor, men där behövde vi inte gå. Detta fanns vid den gamla hoppbacken på Falleberget.
 
 Glad!

Man kan inte säga till någon att sluta se

Ett väldigt dåligt argument som kan dyka upp i diskussioner ibland är: "Sluta se orättvisor/politik/rasism i allt". För det första så ser man det inte i allt, det uttrycket används som motargument bara för att nedvärdera och ogiltigförklara den andras åsikter. Men man ser kanske dessa saker i MER än vad den personen som kommer med motargumentet gör.

Kanske är det skönt att slippa se en del orättvisor/politik/rasism etc. men jag kan säga att när man väl sett den så kan man inte "o-se" den. Att säga till någon att sluta se är bland det sämsta man kan säga. Stör ni er på att folk ser saker ni inte ser, så kan ni helt enkelt vända bort blicken. Personligen tycker jag det är bra med folk som ser och som försöker göra något för att saker ska bli bättre.

Jag gillar även när folk kan öppna mina ögon mer och mer. De senaste åren har jag lyssnat mer och mer på HBTQ-personer, rasifierade, funktionshindrade etc. De orättvisor som dessa personer upplever är sådana som jag inte upplever. Gör det dem mindre sanna bara för att jag inte själv upplevt dem? Nej! De har öppnat mina ögon. Det är ens eget val om man är villig att se saker, men säg inte till någon annan att de ska sluta se.

RSS 2.0