Stolt över Connors tålamod

Ni ser bilden här nedan? Det är Connors julklapp i rött papper. Den står helt inom räckhåll för honom. Han vet att det är en julklapp till honom. Men ändå låter han den vara och väntar på dagen då han får öppna den. När jag packar in saker till andra personer (både barn och vuxna) så brukar han vara med och fråga vad det är och vem det är till. Aldrig någonsin kräver han att få något och han lämnar allt sådant ifred för det är till någon annan. Vi behöver aldrig gömma något. Jag är så otroligt stolt över hans tålamod och att han förstår så mycket.
 

Matat fiskar och frusit i fint höstväder

Upptäckte häromdagen fullt med småfisk på ett ställe vid stadsparken. Dit gick vi idag och matade dem lite med bröd. Resten av brödet fick änderna. Sedan fick Connor leka lite i den stora lekparken. Han hittade två lekkompisar också. Lite äldre barn som var med och peppade honom när han klättrade (för han ville klara att klättra som dem). En sådan härlig och öppen attityd dessa barn hade! Jag satt på en bänk och frös. Har frusit hela dagen trots att det varit soligt och ganska varmt. Brukar bli så när jag har mer ont än vanligt. Är frusen generellt också, men det hänger mycket ihop med värken.
 
Mata liten fisk.
 
 Klättra i träd.
 
 Karusellerna har kommit inför mârten till helgen.
 
 En vacker dag. Änderna gick runt och käkade nötter som ramlat ur en del av träden.

5 år som förlovade

För 5 år sedan idag, på kvällen, förlovade Robin och jag oss vid Eilean Donan Castle i Skottland. En helt underbar resa tillsammans, bara han och jag. Vi flög från Gardermoen till Edinburg. Därifrån gick kvällsbuss till Inverness. Vi bodde på det mysiga Ardgarry med otroligt snälla innehavare. Jag körde hyrbilen dagen därpå (älskar att köra på skotska landsbygden och i småstäderna) till Drumnadrochit från Inverness. Där vandrade vi och tittade på den underbara naturen. Blev anfallna av en tokig hund med en ägare som inte tog ansvar alls utan bara ryckte på axlarna. Efter att ha skakat en stund (jag i alla fall då Robin är mer hundvan och inte blev lika rädd som mig) så hittade vi humöret igen och åkte så till Eilean Donan Castle. En spontantur som Robin kom på då han tyckte det var perfekta stället att förlova sig. Efter det hann vi lämna tillbaka hyrbilen med bara en kvarts marginal. Puh! Dagen efter en bussresa från Inverness till Fort William och därifrån åkte vi tåg längs en helt fantastisk scenisk rutt till Edinburg (med byte i Glasgow). Flyg tillbaka till Gardermoen. Hela resan kan ni läsa om HÄR, inklusive bilder.
 
Vi fick en blomma och ett par skraplotter av mina föräldrar för att fira de fem åren tillsammans.