På bio: Spider-Man: Homecoming

Spoilers förekommer absolut!
 
Peter Parker försöker hitta en balans mellan sitt high school-liv och livet som sitt alter-ego Spider-Man när en ny skurk komplicerar saker.
 
Filmen utspelar sig efter Captain America: Civil War och man får en liten återberättelse kring det i början. Jag tycker det är en fin touch att introt är som en videodagbok av Peter Parker. Det ger en personlig och jordnära känsla för Spider-Man och det är precis den känslan man bör få. Grannskapets Spider-Man liksom.
 
Äntligen har de hittat rätt person för rollen som Peter Parker/Spider-Man! Tom Holland är perfekt! Som skapad för rollen. Han har allt som behövs! Denna gång har de fått till Spider-Man riktigt riktigt riktigt bra! Effekterna i filmen blir stundtals överdrivna. Jag är glad att vi såg den i 2D för i 3D skulle det kännas ännu rörigare i de scenerna. Som bäst är filmen när den bärs av Holland och jag skrattar högt många gånger. Det är så bra stämning i filmen och relationen mellan de olika karaktärerna är väldigt bra! Tom Holland är väldigt charmig! Perfekt i rollen som sagt!
 
Jag är väldigt nyfiken på vad Pepper och Tony säger till reportrarna i slutet av filmen när saker inte går som planerat. Undrar om man får se det i någon kommande film...? Eftersom man inte får se det. Klockrent slut i filmen och så en liten näsknäpp till fansen när det gäller scenen som alltid kommer efter eftertexterna. Denna gång var det ingen "treat", ingen belöning, inget givande. Bara ett skämt åt fansen...haha...
 
Jag rekommenderar verkligen den här filmen! Mitt barn gillade den väldigt mycket han också. Klarade att sitta still på bio i 2 timmar och 13 minuter. Inte illa det.
 

Sett filmen Hush

Spoilers förekommer!
 
En döv författare bor ensligt i en stuga i skogen då en maskerad mördare plötsligt dyker upp utanför hennes fönster.
 
Härligt med en film som griper tag i en och är så här spännande! Det händer inte så ofta. Det är en krypande spänning, bra stämning, psykologiskt skrämmande OCH intressant samt att det känns underbart med revanschen i slutet. Miljön är välkomponerad och skådespelarna känns realistiska. Det enda som är lite tråkigt är att masken åker av så tidigt. Det tar bort lite av skräcken när man ser att det är en människa där. Det låter kanske konstigt för en mördare är väl skrämmande nog, men det är något med masker som tillför det där att man inte vet vad som döljer sig bakom. Slutet är kryptiskt och jag undrar fortfarande vad som menas med hennes leende...
 
Kan rekommendera den till folk som gillar nagelbitare.
 

MacGyver: Trail to Doomsday

Spoilers?
 
En nära vän till MacGyver blir mördad och det leder till en hemlig vapenproduktion i Storbritannien.
 
Lite bitterljuvt så är detta sista MacGyver som jag inte sett innan (om man inte räknar reklamfilmen Mercedes-Benz: MacGyver and the new Citan som jag också gärna vill se). Det är som ett klassiskt MacGyver-avsnitt, men jag tycker att han får mindre användning av det som gör MacGyver just MacGyver i den här filmen. Det är inte så mycket klurigheter och uppfinningar utan känns stundvis mer som en deckare. Ändå klart sevärd om man gillar MacGyver.
 

MacGyver: Lost Treasure of Atlantis

Spoilers?
 
MacGyver jobbar tillsammans med ett par forskare för att hitta den förlorade skatten från Atlantis, givetvis förföljda av skurkar.
 
Detta är en tv-film som gjordes efter tv-serien och JAG HAR INTE SETT DEN TIDIGARE! Erhm... skriket är ett glädjeskrik...hehe... Själva serien har jag sett flera gånger och en del avsnitt har jag sett ganska många gånger, så det kändes riktigt kul att få ett "nytt" MacGyver att se. Det känns som MacGyver också. Det är äventyr, det är omöjliga lösningar och det är samma karismatiske, smarte och godhjärtade MacGyver. Det som drar ner betyget något är tyvärr Brian Blessed. Han passar bättre i en annan typ av produktion där det funkar mer med den teatraliska stil som han har. Till exempel så spelar han Prince Vultan i Flash Gordon (1980) och där passar han väldigt bra!
 
Filmen kanske inte är något särskilt för folk som inte gillar MacGyver, men gör man det så är den sevärd. Äventyren, pusslen, fällorna, skurkarna...inget av det är nytt utan har regelbundet förekommit i tv-serien, men när man sätter sig för att se en MacGyver-film så förväntar man sig väl ändå MacGyver och det får man.
 

Sett filmen Rambo (2008)

Spoilers förekommer!
 
I Thailand så blir Rambo övertalad att bli med en grupp som ska rädda kristna hjälparbetare i Burma.
 
Det är en visuellt grym film med mycket blod och överdrivet våld. Nästan ingen handling och inget djup. I första filmen berör man posttraumatiska stressyndrom på ett väldigt bra sätt, men i den här är det bara våld våld våld. Jag förstår inte varför man gjort den här filmen. Den tillför inget till filmserien utan känns mer som ett sätt för Sylvester Stallone att visa att han fortfarande "duger" han också jämfört med yngre actionskådisar.
 

På bio: Alien Covenant

Spoilers förekommer absolut!
 
En besättning på ett koloniskepp väcks tidigt på grund av en olycka och upptäcker då en signal som kaptenen bestämmer sig för att de ska undersöka.
 
Filmen har både bra och dåliga inslag. Jag gillar till exempel inte att de frångår konceptet att det är en kvinna som har huvudrollen och som leder filmen. Jo, Katherine Waterston verkar vara den som ska fylla den posten, men hon har inte huvudrollen eller närvaron riktigt. Huvudrollen har Michael Fassbender och då han är android så funkar det inte för mig. Katherine lever upp något i slutet av filmen så där blir det bättre, men samtidigt känns det hafsigt på något vis. En scen nära slutet känns väldigt malplacerad. Som att man bara slängt in något som inte är relevant för handlingen. Det är duschscenen jag menar då.
 
I slutet känns det som Alien och i början känns det som Prometheus. Då Prometheus inte var någon favorit hos mig så är det alltså först i slutet som det börjar kännas bra för mig. Det är dock intressant hur de knyter ihop dessa två filmers handlingar, som ska utspelas 10 år från varandra. Hur vi får svar på en del saker från Prometheus. Effektmässigt ser filmen rätt bra ut till större delen. Miljön är fantastisk! Det som kan störa är att med de effekter som finns nu, så är rörelsemönster och snabbhet annorlunda jämfört med de äldre filmerna och de äldre filmerna händer EFTER denna film. Trots att någon scen här och där verkligen sitter, så saknar jag den där ursprungliga Alien-känslan. Den där "i rymden kan ingen höra dig skrika"-känslan. Rymden är SMUTSIG i Alien, men i Prometheus och nu i denna är den väldigt prydlig. Och även karaktärsbyggandet saknas. Det känns som att vi inte får lära känna någon karaktär i den här filmen, så när en efter en dör spelar det ingen som helst roll.
 
*STORSPOILER* I slutet av filmen fick jag även känslan av "hur dumma är ni". Om ni sett en reklamfilm där en man tittar ut ur fönstret och sedan ropar till sin partner på övervåningen "Älskling, det står en man i vår trädgård med en motorsåg. Jag ska höra om han kan hjälpa oss att ta ned björken." innan han går ut till motorsågsmannen... Det är reklam för att man ska se på film och poängen är då att mannen aldrig sett en film då han går rakt ut i motorsågsmassakern typ. Så kände jag i slutet när INGEN fattade att androiden Walter, som såg ut precis som androiden David från Prometheus, hade blivit ersatt av just David, trots att han då och då "glömmer" bort dialekten. Det saknades en del finess där.
 
Filmen landar på ett godkänt betyg för min del. Jag hoppas på en fortsättning som blir mer Alien! Spelet Alien Isolation hade väldigt mycket Alien-känsla, så mer åt det hållet tack!
 

Sett dokumentären Miss Representation

Spoilers?
 
Dokumentär om hur kvinnor framställs i media och avsaknaden av kvinnor i vissa positioner.
 
Det visas i dokumentären hur det viktigaste en tjej/kvinna har är sitt utseende. Att tjejer/kvinnor ska nå upp till omöjliga ideal och "godkännas" av män. Vad en kvinna GÖR spelar mindre roll, men om män anser att kvinnor gör något fel så kritiseras oftast utseendet i första hand.
 
När barn i USA är 7 år vill lika del pojkar som flickor bli president, ungefär 30%. Vid 15 års ålder har det förändrats massivt. Man tar upp könsbunden socialisering och visar på hur vi påverkas att tänka att politik är för män, ledarskap är för män för det är maskulint. De flesta filmer som görs handlar om män. De som handlar om kvinnor kallas för "chick flicks" och handlar väldigt ofta om att få en man. Denna genre ses det ofta ned på. Filmer med kvinnor i huvudrollen kan vara allt från drama till komedi, men alla får stämpeln "chick flick".
 
Om en kvinna är bossen så framställs hon som kall, bitchig, hård, strikt... som någon som måste "mjukas upp" och feminiseras ("tas ner"). Ofta av att hon blir kär i en man. I animerade barnfilmer har kvinnor lika lite kläder på sig som i filmer med 15-årsgräns. När en kvinna sedan når 40 år så "försvinner hon". Jag har personligen sett kvinnor nära 40 år få spela mormödrar och ibland mammor till en man som bara är några få år yngre än hon. När man följer skarorna av fans till The Walking Dead så ser man ofta hur Carols och Daryls förhållande beskrivs som ett mor och son-förhållande trots att det bara skiljer 4 år mellan skådespelarna. Detta tycker jag visar en tydlig attitydskillnad mellan hur folk ser kvinnor och hur de ser män.
 
Granskningsprocessen är hårdare mot kvinnor. En man kan nästan hyllas (och ibland inte bara nästan, utan faktiskt hyllas på riktigt) för "chipstuttar" och "pappakropp", medan det är skandalrubriker och foton om en skådespelerska blivit sett utan smink eller om man sett celluliter. Lady Gaga fick hån för sin kropp efter hennes föreställning i halvtidsshowen på Super Bowl. Män skrev om hur äcklade de blev över hennes dallriga mage som hängde över kläderna. Jag har sett klippet. Hon är supervältränad och smal, kan sjunga helt otroligt trots att hon dansar energiskt och stundtals hänger uppochner till och med. Den sortens hån hade INTE varit ok om artisten INTE varit normsmal heller, så missförstå mig inte. Men vad är detta för män egentligen som håller på sådär??
 
Kvinnor lär sig att döma andra kvinnor och sätts emot varandra på ett annat vis än män. Själv har jag mer och mer upptäckt hur bra kvinnor faktiskt kan stötta varandra. Systerskapet är fantastiskt och när jag blev mer medveten så har jag sett att det inte alls är många kvinnor som är backstabbers och som pratar skit. Inte mer än det finns män faktiskt (min erfarenhet). Jag tror att man ofta ser det man vill se, det man tror att man ska se, det man förväntar sig. Så jag vände på det hela och det har blivit ett väldigt positivt resultat.
 
"Vem ska ta hand om dina barn", kan yttas till en kvinnliga karriärist. Senator Clinton refereras till som mrs. Clinton. Man antar att kvinnor ser på historier om män, men att män inte ser på historier om kvinnor. Detta märks redan på barnnivå, enligt mig. Man släpper inte vissa figurer till serier och filmer för att "pojkar inte är intresserade av flickfigurer". Om man ser på till exempel Paw Patrol så saknas ofta valpen Skye på de kläder som säljs på pojkavdelningen. På flickavdelningen finns hon däremot, men där finns inte de övriga valparna. Jag har ett barn som tycker om ALLA valparna.
 
Det uttrycks i dokumentären hur viktigt det är att män gör något och visar pojkar en bra förebild. Män lär sig inte att uttrycka sig på hälsosamma sätt så det visar sig oftast i hemska och våldsamma beteenden. Aggressivitet är ok för män att visa, men inte att gråta. Att ge en manlig kompis en ordentlig kram är en omöjlighet för många män. Istället ska det ryggdunkas hårt för att visa att man är MAN. Mer om detta ämnet i dokumentären The Mask You Live In, vilken jag rekommenderar.
 
Detta var en intressant, sorglig och viktigt dokumentär! Den inriktar sig på USA, men mycket känns igen även här i Sverige.
 

Sett filmen Snowpiercer

Spoilers förekommer!
 
Ett experiment för att hindra klimatförändringarna misslyckades och livet på jorden har förgåtts, förutom för några lyckliga som finns ombord på tåget Snowpiercer som aldrig någonsin stannar.
 
Handlingen lät skum och fick upp mitt intresse och jag tycker det är en väldigt intressant film! Den väcker en del tankar och den berör inte bara klimatförändringar utan även klass. Tåget är nämligen väldigt tydligt indelat i olika "skikt". Chris Evans är lika svag som han brukar vara. Väldigt ofta så tittar han ner istället för att visa den känsla som ska fram i en scen så jag får intrycket av att han inte kan skådespela med ögon och uttryck. Han har känts väldigt "blank" i de filmer jag sett honom i.
 
Övriga skådespelare är bra och då blir det ännu tydligare. Kan nämna bland annat Octavia Spencer, Tilda Swinton, John Hurt, Jamie Bell och Ed Harris. Filmen är stundtals gripande och jag tycker överlag bra om den.
 

På bio: Sameblod

Spoilers förekommer!
 
Elle-Marja går på en samisk internatskola tillsammans med sin syster och andra barn. Meningen är att hon ska ta över som renskötare, men hon drömmer om att ta sig till ett annat sorts liv. Hon vill "bli svensk".
 
Filmen är väldigt välgjord och välspelad! Den visar upp en mörk historia om Sverige, då man använde sig av "rasbiologi", diskriminerade och tryckte ner samer. Det är upprörande och Sverige är inte ensamma om att behandla en del av sin befolkning på detta vis. Det är så hemskt när Statens institut för rasbiologi besöker skolan, gör mätningar av barnen (och behandlar dem som boskap i processen) och beslutar att de är annorlunda och därför har lägre intelligens samt aldrig kan klara av det "svenskar" klarar. Det går kalla kårar längs min ryggrad för filmen utspelar sig på 30-talet, men jag känner igen en del av retoriken från idag.
 
Filmen fokuserar på Elle-Marja och den skam hon känner för att hon är same. Hon vill bort från sin uppväxt, sitt förflutna. Hon vill "vara svensk", studera vidare och bo i Uppsala. Som ram till historien får vi följa den gamla Elle-Marja som tänker tillbaka på sitt ursprung, det ursprung hon velat ta bort. Jag tycker det är intressant att det fokuserar på en person som inte är stolt överhuvudtaget och att det inte visar en skönmålning av historien. Filmen känns väldigt realistisk och just att huvudpersonen är en stark person som ändå inte är "perfekt" och någon sorts "hjältinna" tycker jag väcker mer tankar. Jag kan verkligen rekommendera denna film!
 
Den slutade väldigt plötsligt så direkt efter filmen hade jag svårt att "avsluta" och komma ur den. Det kändes som att man hängde kvar på något vis. Det var lite förvirrande, men även intressant.
 

Sett filmen Divergent

Spoilers förekommer!
 
I en värld där man ska passa in i en av fem falanger upptäcker Tris att hon är "divergent". Hon kämpar för att undgå upptäckt och för att ta reda på mer om vem hon är.
 
Jag gillar ett det är en sådan stark kvinnoroll i filmen och att det aldrig görs en stor grej av det. Det är som det är bara. Shailene Woodley passar bra i den här rollen efter besvikelsen i The Descendents. Det känns bra att det kommer fler filmer med starka kvinnor, särskilt när de riktas till den yngre generationen.
 
Historien är inte nyskapande, men ändå intressant och tankeväckande. Den engagerar mig till den grad att filmen inte alls känns så lång som 2 timmar och 19 minuter. Det är flera andra sidokaraktärer som är intressanta och handlingen är fängslande. En del scener är riktigt hisnande trots att CGI:n inte är helt 100 överallt. Jag ser fram emot att se de övriga i den här filmserien! Tyvärr verkar det inte bli en avslutning med dessa skådespelare då det bestämts att sista filmen går direkt till tv och att det sedan blir en tv-serie.
 

Sett filmen Hachi-ko (1987)

Spoilers?
 
Baserad på den sanna historien om hunden Hachiko och hans lojalitet till sin husse.
 
Detta är den japanska versionen från 1987. Sedan tidigare har jag sett den amerikanska. Den amerikanska har hämtat mycket från den japanska, men flyttat det till nutid och USA. Så förutom kulturen, tidsepoken och att man i USA gärna smörar på lite extra med gripande musik och utdragna scener, så var de rätt lika. Det som griper tag mest är att hunden så troget återkommer för att vänta på husse och när man i sista scenen visar hur han träffar sin efterlängtade husse igen och att de leker under körsbärsträden... Då när Hachi dör... Det syns att den döda hunden är en docka, men det tar ändå tag om hjärtat. Djur är helt fantastiska och när man sett i den japanska versionen hur Hachi övergavs av person efter person, så värker det. Han förtjänade bättre.
 
Vi såg denna film igår 8 mars som var den dagen som Hachiko dog år 1935.
 

Oscargalan 2017

Sedan 1995 har vi haft denna tradition, syrran och jag. Och visst blir dagen efter väldigt konstig när man varit vaken hela natten, men det händer bara en gång om året så... På Röda mattan gillade jag Emma Stones outfit mest. Klänningen rörde sig fint när hon gick. För männens del känns det alltid som så tråkiga alternativ. Alla ser i princip lika ut. Det var "inne" med en del genomskinligt på den kvinnliga fronten i år och det hade väl varit kul om någon man haft en genomskinlig skjorta...? Lite mer fantasi, även fast det är ett "formellt" evenemang.
 
Av 24 Oscars så prickade jag rätt på 9 stycken. Mest glad blev jag över att Emma Stone fick Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll (La La Land), Mahershala Ali (Moonlight) för Bästa manliga biroll och Piper för Bästa animerade kortfilm. Då hurrade jag lite extra!
 
Under In Memoriam så var det förstås sorgligt... Det var många som gått bort under året. De hade dock kunnat ha en annan presentatör till detta. Galan i övrigt var rätt så händelselös, förutom sista programpunkten då man gjorde det stora misstaget att ropa ut La La Land som Oscarmottagare för Bästa film, när det egentligen var Moonlight som skulle ha den. Det hade blivit någon mix-up med kuverten. Det rättades dock till, men skadan var redan skedd. Pinsamt...
 
Jimmy Kimmel är inte min typ av värd. Han drog väl nåt skämt som var lite roligt, men överlag så var han anonym i mina ögon. Absolut inte den sämsta jag sett, men inte i topp heller.
 
Oscarkatten Neko. Syrrans katter verkade lite småförvirrade av "hela natten-vakan"...hehe...

På bio: La La Land

Spoilers förekommer!
 
En jazzpianist och en strävande skådespelerska möts...
 
En väldigt visuellt vacker film både när det gäller miljö, kläder, koreografi och sång. Emma Stone är fantastisk! Hon är en stor favorit hos mig och hon gör mig inte besviken i denna film! Hon fick även sin första Oscar för denna roll. Hon har ett sådant uttrycksfullt ansikte och hennes ögon är så levande. Det känns som att man ser allt hon känner och att skådespelare kan skådespela med ögonen är något av det viktigaste för mig. Och hon kan sjunga. Härligt! Ryan Gosling har jag inte gillat i något, men i den här filmen är han inte olidlig. Han är helt ok. Med en annan co-star kanske han inte funkat, men med Emma blir det bra.
 
Filmen är väldigt vacker som sagt och kanske finner en del det svårt att se allvaret bakom den glättiga ytan i musikaler. I en del scener så för musiken en åt ett helt annat håll känslomässigt än vad handlingen gör, men samtidigt så ger det ett extra djup. För det är väldigt vanligt att en person som säger att hen mår bra egentligen mår dåligt, så att det även är så i denna film ger det där lilla extra. Kanske är det bara jag som tolkar det så, men så ser jag det i alla fall.
 
I en del scener blir filmen lite "corny", men jag gillar det ibland och när första scenen började på det viset så bestämde jag mig för att släppa på gränserna och bara njuta av den. Det är en blandning av dans, musik, corny, allvar, humor och sorgsenhet. Jag tycker filmen är väldigt välkomponerad och välspelad. Sådana små grejer som hur Sebastian (Ryan Gosling) låtsas som att han inte hittat sin bil efter en fest bara för att följa med och prata mer med Mia (Emma Stone) medan hon söker efter sin bil... Charmigt! Jag gillar sådana små diskreta gester. En mysfilm med feelgood-stunder och allvar. Den hyllar det "gamla" Hollywood väldigt tydligt i en del scener och det tycker jag är en fin detalj. Är man inte totalt anti musikaler så rekommenderar jag den!
 

Till Karlstad på bio

Igår blev jag bjuden på bio av Maria som tack för att jag "vaktat" plantor. Tack så mycket, det var jättekul! <3 Vi såg den underbara filmen La la land (recension kommer). Extra kul att hinna se den innan Oscargalan som går inatt, då den fått så många nomineringar! Vi följer vår tradition, syrran och jag, och ska se galan live!
 
And the Oscar goes to...

Sett filmen Pacific Rim

Spoilers förekommer!
 
Ett krig mellan mänskligheten och gigantiska monster pågår och man har byggt stora monstermaskiner för att kunna hindra hotet.
 
Jag uppskattar hyllningen till japanska monsterfilmer, men i övrigt var det inget för mig. Det är rätt ok effekter och en del bra skådespelare med, som till exempel Idris Elba, Charlie Hunnam och Ron Perlman, men det är för överdrivet och alldeles för mycket. Som så vanligt i actionfilmer så existerar i princip bara en enda kvinna också. Och hon måste bevisa att hon "duger nåt till", vilket också är ett klassiskt grepp i många filmer tyvärr... Kvinnor får inte bara finnas och helt enkelt vara BRA och det är aldrig någon mångfald när det gäller hur de framställs. Många manliga karaktärer är också väldigt stereotypiska och ytliga, men då det finns 10 manliga på varje enstaka kvinnlig så är det trots detta mer mångfald bland männen.
 
Man håller på att göra en uppföljare av någon anledning och där ser det åtminstone i nuläget ut att vara fler kvinnor med (Rinko Kikuchi från första filmen är med igen). Och ja, jag tycker definitivt att även actionfilmer kan vara representativa trots att fokus ligger på action och effekter.
 




















  • RSS 2.0