Sett filmen We're the Millers (2013)

Spoilers förekommer!
 
En man ska smuggla marijuana från Mexico till USA och anställer en fejkfamilj för att komma undan tullen.
 
Det existerar inte en enda minut av min humor i den här filmen. På en hel del ställen är den bara pinsam och awkward. När eftertexterna rullar visas bloopers och DÅ skrattar jag för första gången. Bloopers är kul, men den humor de gör medvetet i filmen är inte det minsta kul. Rollerna är helt ok spelade, även om det inte är roande. Men jag undrar varför man har en strippscen med Jennifer Aniston? Den känns väldigt tillagd. Ungefär i stil med "titta vad jag kan, jag har en tränad 'snygg' kropp och den måste visas för folk som tror att jag är en has-been". Vi VET att Jennifer Anistons karaktär är strippa, så scenen är helt onödig och konstigt placerad.
 

Sett filmen Wolf of Wall Street (2013)

Spoilers förekommer!
 
Baserad på Jordan Belforts liv och hur han blev en framgångsrik börsmäklare fram till hans fall.
 
Jag har aldrig förstått tjusningen med Leonardo DiCaprio. Vad är det folk ser i honom? Jag ser samma person i alla filmer jag sett med honom, med ett enda undantag (rollen i Gilbert Grape var han lysande i). När det gäller filmen så känner jag bara äckel. Filmen är fylld av äckliga män och de enda kvinnor som är med är kvinnor som utnyttjas av de äckliga männen. Varför har den här filmen hyllats? Och hur kan man hylla skådespelare som spelar svin utan något som helst djup? Långt innan slutet närmar sig så sitter jag och önskar alla en ond bråd död, vilket förstås inte händer för det är baserat på en sann historia. Att det är baserat på en sann historia gör det ännu värre. Säkert förekommer en del överdrifter för att "göra film", men grundattityden är för j*vlig den också. Filmen är alldeles för lång och lämnar en hemsk bismak efter sig.
 

Min julklapp på vintersolståndet

Vi öppnade förstås julklappar på vintersolståndet också, då det är en julafton det med. Connors julklappar har ni redan fått se i tidigare inlägg. Jag fick två figurer till min samling, jippi! Ellen Ripley och Newt från Aliens. Väldigt nöjd!
 
 
 

Sett filmen Cirkeln

Spoilers förekommer!
 
6 tjejer har blivit utvalda att kämpa mot ondskan som kommit till en liten ort i Sverige. De måste överkomma sina skillnader för att lyckas.
 
Jag hade hört mycket gott om den här innan och det borde ha fått mig att dra åt mig öronen. Varje gång som jag hört något prisas av en större mängd så har jag blivit besviken och likadant den här gången. Filmen är extremt tråkig och stel. Allt känns fejk. Med en sådan handling så är det självklart fejk, säger en del, men jag har sett filmer som handlat om magi, ondska och liknande som har gjorts och spelats på ett sådant vis att det upplevts realistiskt. I en del scener känns det som att jag ser på övning inför en skolpjäs, för det känns bara som ett replikutbyte utan känslor. Inte en film jag skulle rekommendera.
 

På bio: Star Wars: The Last Jedi

OBS! Storspoilers garanteras!
 
First Order avancerar mot rebellerna som förbereder sig för en avgörande strid, medan Rey söker både hjälp och sig själv hos Luke Skywalker.
 
Då första raderna brukar dyka upp i förhandsgranskningar så bemödar jag mig att inte skriva några spoilers här, även fast det är så svårt att hålla mig från att utbrista det första jag kände och vilken känsla jag lämnade biografen med. Ska vi tro att dessa rader räcker? Ok.
 
YES! Äntligen fler starka, kapabla kvinnokaraktärer som interagerar med alla karaktärer på ett helt naturligt och "vanligt" sätt istället för att sättas på piedestaler eller ses som oförmögna att ta hand om sig själva! Jag inser att detta saknas i väldigt många filmer, särskilt storfilmer, då jag blir så glad av att se det. Rollbesättningen är fantastisk och jag blir alldeles tårögd när jag ser Carrie Fisher och sedan igen när det i eftertexterna står en hyllning till henne. "In Loving Memory of our Princess Carrie Fisher". Det som händer kring henne i filmen är en liten bergochdalbana.
 
Det är många nostalgiska känslor och det är då jag inser att filmen får mig att känna som jag kände när jag såg episod 4-6 som barn. Episod 7 var bra och jag gillade den, men den kändes lite för lik episod 4 så det skavde lite. Den känslan fick jag inte alls med den här filmen. Jag tycker fortfarande inte om Adam Driver i rollen som Kylo Ren, men jag har lärt mig att tåla honom och i den här är han åtminstone inte lika ensidig som i förra och spänningen mellan honom och Rey utvecklas bra!
 
Effekterna är väldigt välgjorda till större delen. Det är vid något tillfälle som linjen mellan det riktiga och CGI:n inte funkar och då ser det fejk ut, men överlag är det som sagt välgjort. De små "fåglarna" från Lukes ö ger ett sött inslag och bjuder på lite komik. Jag skulle dock bli väldigt glad om vi aldrig igen behöver se Snokes nuna, vilket vi nog borde slippa efter denna film. Jag fick hålla tillbaka ett jubel när han klövs uti. Han ser alldeles för mycket ut som en karaktär ur animerade Scrooge. Härskaren i episod 4-6 är mycket mer skrämmande trots (eller kanske tack vare) brist på CGI.
 
Då jag fick en sådan härlig känsla av hela filmen så tänker jag inte ägna mig mer åt att peta på detaljer, så kan bara avsluta med att jag rekommenderar er att se denna!
 

Sett filmen How to be single (2016)

Spoilers förekommer!
 
En grupp unga vuxna hanterar kärlek och relationer i New York.
 
"Hur man är singel"? Filmen handlar mest om att hitta kärlek och hur man hanterar relationer. Så jag vet inte riktigt om titeln är så passande. Det finns några bra scener och jag tycker den ensamstående pappan tillför väldigt mycket. Att få se hur han hanterar att öppna sig och börja prata med sitt barn om den döda mamman är väldigt berörande. Det är dock den enda intressanta historien i den här filmen. Rebel Wilson är rolig och träffar rätt, men Dakota Johnson som har huvudrollen är väldigt "blank".
 

Sett filmen The Spirit of Christmas

Spoilers förekommer!
 
Kate, en workaholic som är advokat, har tre veckor på sig att få sålt ett hemsökt Bed & Breakfast. Men anden är envis och vägrar ge sig av.
 
Det finns inga som helst känslor i filmen och ingen kemi mellan skådespelarna och det är synd för historien var annars ganska intressant. Det var ingen vanlig blaha-romantisk spökfilm utan den hade verkligen en handling som engagerade. Men som sagt, så blev den bara en film i mängden ändå på grund av avsaknaden av inlevelse, värme, känslor och elektricitet mellan skådespelarna. Jag såg den "fel" årstid också, så julkänslan uteblev.
 

Sett filmen Turist (2014)

Spoilers förekommer!
 
En svensk familj semestrar i franska alperna och en lavin påverkar deras liv enormt.
 
Det är en film som är intressant ur ett psykologiskt perspektiv där mansnormen och maskuliniteten hamnar på sniskan. Det är mycket snack från pappan, men när det väl gäller så visar han en helt annan sida som hans familj inte förväntade sig, allra minst mamman. Det får hennes värld att rämna, då hon sett på honom på det förväntade sättet och sedan visar det sig inte stämma.
 
Jag hade nog själv blivit väldigt förbannad om jag varit med om en pappa som snabbt fått med sig MOBILEN och struntat i sina BARN, vid något som såg ut att vara farligt. Och att han sedan envisas med att inte säga som det var! Han försöker lägga skulden på sin fru, att hon missuppfattat och så vidare. När hon berättar för några vänner (som märkt av den stela stämningen) så sitter han och helt allvarligt hävdar att det bara var så HON upplevde det. Alla kan göra misstag, men det är hur vi är efter misstagen som definierar oss och det denna man gör visar upp en väldigt svag person. Jag blir så irriterad på honom, så Ruben Östlund (som gjort filmen) har verkligen lyckats få till alla de där egenskaperna och händelserna som gör att man blir engagerad.
 
Han lyckas även få till en snudd på panikkänsla i en scen med en buss i filmen. Chauffören verkar vara rätt ny på att köra på små, snirkliga vägar. Det rycker och han får backa och krångla, alltihop riktigt nära stupen. I en sådan situation så skulle jag definitivt ha gått av bussen. Man märker om en chaufför vet vad hen gör eller inte. Sidnot: Har åkt på små snirkliga vägar i Norge med branta stup precis bredvid och även fast det kändes läskigt så kände jag ett förtroende för chauffören. Det märktes att hen var van.
 

Sett filmen Movie 43 (2013)

Spoilers förekommer!
 
En serie (sjuka) kortfilmer som binds ihop med en ramhistoria.
 
Här har vi något för dem med riktigt sjuk humor. Och då menar jag RIKTIGT. Min sambo klarade inte av att se klart den ens och en del saker var lite väl mycket för mig också. Man måste ha ett väldigt speciellt humor då man kollar på denna. Jag skrattade dock så jag nästan grät åt en kortfilm då det var så mycket igenkänning på den. Chlöe Grace Moretz spelar huvudrollen i den och det handlar om en tjej som får sin första mens och hur killarna och männen reagerar. Så otroligt mycket igenkänning alltså! Jag fattar inte vad det är med karlar ibland alltså...hahaha... Riktig girlpower i slutet på den kortfilmen också!
 
Överlag handlar många av kortfilmerna om att trycka in så mycket kränkande man bara kan på så kort tid som möjligt. Och det är mååååååååååånga kända skådespelare med i den. Så en del av er kommer kanske se den bara för den sakens skull och jag kan säga att det var (erhm...) intressant och skoj att se dem i helt andra positioner än vanligt.
 
Bland annat så är dessa med: Dennis Quaid, Greg Kinnear, Kate Winslet, Seth MacFarlane, Hugh Jackman, Liev Schreiber, Naomi Watts, Anna Faris, Chris Pratt, Emma Stone, Richard Gere, Kate Bosworth, Kristen Bell, Justin Long, Jason Sudeikis, Uma Thurman, Gerard Butler, Johnny Knoxville, Seann William Scott, Halle Berry, Elisabeth Banks, Josh Duhamel m.fl.
 

Sett filmen Barry (2016)

Spoilers?
 
En titt på Barack Obamas tidiga liv.
 
Detta är en intressant och lågmäld film med en väldigt karismatisk huvudroll. Tur det, för det är huvudrollen som bär filmen. Det är inte en väldigt dramatisk film och det sker egentligen inget omvälvande, men jag tycker ändå det var kul att få en inblick i Obamas liv. Hur mycket som stämmer och hur mycket som är fiktion är förstås svårt att avgöra, men filmen känns realistisk.
 

Sett filmen Mozart and the Whale (2005)

Spoilers förekommer!
 
Två personer med Aspergers syndrom träffas och blir kära.
 
Precis som Silver linings Playbook där man satte titeln Du gör mig galen så är den alternativa titeln till denna också rentav kränkande. Crazy in Love heter den nämligen också. Man är INTE galen om man har Aspergers så vad är det för idioti? Jag kör därför på originaltiteln i rubriken.
 
Filmen i sig är väldigt lågmäld och lite knepig. Jag har lite svårt för en del vändningar. Jag tycker rollerna är väldigt välspelade av Radha Mitchell och Josh Hartnett. Hur trogna skribenterna varit till Aspergers kan jag dock inte gå in långt på, då jag inte är så insatt. Jag tycker en del saker känns rätt överdrivna, ungefär som i svenska filmen I rymden finns inga känslor, där de verkligen tagit allt en extra sväng. Det är en film som väcker tankar och frågor och det uppmuntrar jag alltid, så där lyckas de. Vill man ha något lågmält och inte allt för "peppigt" så kan man se den här filmen.
 

Sett filmen 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013)

Spoilers förekommer!
 
Allan har levt ett färgglatt liv och bor nu på ett äldreboende. På sin 100-årsdag får han nog och kliver ut genom fönstret för att finna livet igen.
 
Då och då i filmen får jag Forrest Gump-känsla. Att Allan berättar om saker han varit med om tidigare i sitt liv, precis som Forrest gör där han sitter på parkbänken med sin chokladask. Andra gånger spårar det ur lite väl långt och blir mest larvigt. Filmen är alldeles för lång och för någon (som jag) som inte gillar Robert Gustafsson alls, så är den bitvis plågsam. Förvecklingar och komplikationer i stil med Päron till farsa finns det gott om i filmen också. Sådana brukar jag tycka är rätt jobbiga och irriterande och det är ingen skillnad i den här filmen. Jag tycker även att det inte är det minsta roligt att spränga ihjäl djur. Inte min humor helt enkelt.
 

Sett filmen 6 souls (2010)

Spoilers förekommer!
 
En psykiatriker upptäcker att alla hennes patients personligheter är människor som existerat på riktigt och blivit mördade. Hon måste lösa problemet innan hon själv blir en av dem.
 
Vad tänkte Julianne Moore när hon tackade ja till denna film? Hon brukar vara med i bra filmer och hon brukar själv lysa som skådespelerska. Den här filmen är rent religiöst nonsens som utmynnar i en "blaha"-lösning. Efter ett intressant intro så går den stadigt nedåt i kvalité, i handling och även skådespelarna börjar kännas mindre närvarande.
 
Då Julianne vanligtvis är så bra så utgår jag från att hon är dålig i den här på grund av det hemska material som hon jobbat med. Tror jag aldrig "facepalmat" en film, som inte är komedi, så ofta tidigare faktiskt. Ni missar inget om ni missar denna film!
 

Sett filmen The Ouija Experiment (2013)

Spoilers förekommer!
 
Filmstudenten Brandon och fyra av hans vänner experimenterar med en quija bräda och öppnar en port till andevärlden och ett mysterium med en drunknad flicka.
 
En lågbudget film som faktiskt lyckas! Det är filmat med "amatörkamera", något som kan vara svårt att få till på ett bra vis. Här lyckas de som sagt. Filmen är cool och man lyckas sätta stämningen perfekt! Jag sitter och försöker titta runt hörn och bakom dörrar. Då är man engagerad i filmen kan jag säga. Det är kul när man lyckas hitta en film som får en att känna så.
 
Har man svårt för skakiga handhållna kameror så avråder jag, men annars tycker jag ni ska köra! Rekommenderas!
 

På bio: Thor: Ragnarök

Spoilers förekommer!
 
Dödsgudinnan Hela tar över Asgard och Thor måste finna en väg tillbaka dit för att skydda sitt folk.
 
Filmen innehåller överlag alldeles för mycket komik och humor. Marvel-humor har alltid funnits i de filmer som ingår i MCU (Marvel Cinematic Universe), men den har inte tagit över (förutom i Guardians där det också blir för mycket och för larvigt). Den har funnits där som en blink i ögat, som en inte alltför uppenbar "lätta upp stämningen"-grej. Sarkasm, ironi... Thor: Ragnarök svämmar över av den och tyvärr blir den ofta fjantig. Några scener hade verkligen förtjänat en mer seriös ton.
 
STORSPOILER! Som när Bruce Banner inser att han varit Hulken i 2 år och att han inte vet om han kan bli Bruce igen om han förvandlas till Hulken en gång till. Mark Ruffalo lyckas förmedla en panik och ångest i en kort sekvens och sedan tafflas detta bort med ett skämt. Just den biten var jag mest besviken på då jag såg potentialen i historien och i Bruce's reaktion och så struntar man bara i det.
 
Scenerna med Mark är väldigt bra. Man skulle kanske kunna tro att jag är partisk då Bruce Banner är min favorit, men jag upplever det mer som att jag är MER kritisk just på grund av det. För att jag har en bild av hur Bruce bör vara. Därför är det glädjande att de scenerna lever upp till det. Tyvärr är de för få. Effekterna är stundtals riktigt överdrivna och man vräker på med stor arsenal där.
 
Chris Hemsworth passar som Thor och har faktiskt ett par bra scener i den här filmen. Han lyckas komma ur det där "blank"-stadiet för mig en aning. Bredvid Tom Hiddleston bleknar han dock, för DEN mannen har utstrålning. Jag tycker det är synd när det gäller de kvinnliga rollerna i filmen... Cate Blanchett är en stark skådespelerska, men i denna film är hon en pastisch av en skurk. Rättare sagt en kvinnlig skurk då, för uppenbarligen är det viktigt med sex appeal då. Hon har figurnära kläder och svänger med höften så jag undrar om hon bara är ögongodis trots att hon ska föreställa en av de mäktigaste varelserna i Marvel.
 
Så....valkyrian då? Nej tyvärr. Den karaktären får inget som helst djup. Man går bara in ytligt på hennes historia och hon känns inte alls trovärdig som en ångestfylld försupen rymling som försöker glömma sina löften och skyldigheter. Tessa Thompson har varit stark och kunnat förmedla känslor utan ord i andra filmer, men det slarvas bort i den här. Karaktären Skurge spelad av Karl Urban känns totalt onödig också. Benedict Cumberbatch är med lite kort som Dr. Strange. Rollen känns inte helt väsentlig i denna film, utan mer som att man bara vill koppla ihop den med MCU på något vis inför Infinity Wars.
 
Och jo...jag har inte nämnt skräpplaneten med The Grand Master (Jeff Goldblum). Mest för att det påminner för mycket om Guardians of the Galaxy, som jag verkligen inte gillar. Det inträffar dock några roliga scener där, som när Loki blir överlycklig för att Thor får smaka på samma grej som Loki fick i Avengers. Då skrattade även jag gott.
 
Två extrascener bjöds vi på till denna film. En av dem var värd att se i alla fall. En scen som är introduktionen till Infinity Wars.
 




















  • RSS 2.0