På bio: Sameblod

Spoilers förekommer!
 
Elle-Marja går på en samisk internatskola tillsammans med sin syster och andra barn. Meningen är att hon ska ta över som renskötare, men hon drömmer om att ta sig till ett annat sorts liv. Hon vill "bli svensk".
 
Filmen är väldigt välgjord och välspelad! Den visar upp en mörk historia om Sverige, då man använde sig av "rasbiologi", diskriminerade och tryckte ner samer. Det är upprörande och Sverige är inte ensamma om att behandla en del av sin befolkning på detta vis. Det är så hemskt när Statens institut för rasbiologi besöker skolan, gör mätningar av barnen (och behandlar dem som boskap i processen) och beslutar att de är annorlunda och därför har lägre intelligens samt aldrig kan klara av det "svenskar" klarar. Det går kalla kårar längs min ryggrad för filmen utspelar sig på 30-talet, men jag känner igen en del av retoriken från idag.
 
Filmen fokuserar på Elle-Marja och den skam hon känner för att hon är same. Hon vill bort från sin uppväxt, sitt förflutna. Hon vill "vara svensk", studera vidare och bo i Uppsala. Som ram till historien får vi följa den gamla Elle-Marja som tänker tillbaka på sitt ursprung, det ursprung hon velat ta bort. Jag tycker det är intressant att det fokuserar på en person som inte är stolt överhuvudtaget och att det inte visar en skönmålning av historien. Filmen känns väldigt realistisk och just att huvudpersonen är en stark person som ändå inte är "perfekt" och någon sorts "hjältinna" tycker jag väcker mer tankar. Jag kan verkligen rekommendera denna film!
 
Den slutade väldigt plötsligt så direkt efter filmen hade jag svårt att "avsluta" och komma ur den. Det kändes som att man hängde kvar på något vis. Det var lite förvirrande, men även intressant.
 

Sett filmen Divergent

Spoilers förekommer!
 
I en värld där man ska passa in i en av fem falanger upptäcker Tris att hon är "divergent". Hon kämpar för att undgå upptäckt och för att ta reda på mer om vem hon är.
 
Jag gillar ett det är en sådan stark kvinnoroll i filmen och att det aldrig görs en stor grej av det. Det är som det är bara. Shailene Woodley passar bra i den här rollen efter besvikelsen i The Descendents. Det känns bra att det kommer fler filmer med starka kvinnor, särskilt när de riktas till den yngre generationen.
 
Historien är inte nyskapande, men ändå intressant och tankeväckande. Den engagerar mig till den grad att filmen inte alls känns så lång som 2 timmar och 19 minuter. Det är flera andra sidokaraktärer som är intressanta och handlingen är fängslande. En del scener är riktigt hisnande trots att CGI:n inte är helt 100 överallt. Jag ser fram emot att se de övriga i den här filmserien! Tyvärr verkar det inte bli en avslutning med dessa skådespelare då det bestämts att sista filmen går direkt till tv och att det sedan blir en tv-serie.
 

Sett filmen Hachi-ko (1987)

Spoilers?
 
Baserad på den sanna historien om hunden Hachiko och hans lojalitet till sin husse.
 
Detta är den japanska versionen från 1987. Sedan tidigare har jag sett den amerikanska. Den amerikanska har hämtat mycket från den japanska, men flyttat det till nutid och USA. Så förutom kulturen, tidsepoken och att man i USA gärna smörar på lite extra med gripande musik och utdragna scener, så var de rätt lika. Det som griper tag mest är att hunden så troget återkommer för att vänta på husse och när man i sista scenen visar hur han träffar sin efterlängtade husse igen och att de leker under körsbärsträden... Då när Hachi dör... Det syns att den döda hunden är en docka, men det tar ändå tag om hjärtat. Djur är helt fantastiska och när man sett i den japanska versionen hur Hachi övergavs av person efter person, så värker det. Han förtjänade bättre.
 
Vi såg denna film igår 8 mars som var den dagen som Hachiko dog år 1935.
 

Oscargalan 2017

Sedan 1995 har vi haft denna tradition, syrran och jag. Och visst blir dagen efter väldigt konstig när man varit vaken hela natten, men det händer bara en gång om året så... På Röda mattan gillade jag Emma Stones outfit mest. Klänningen rörde sig fint när hon gick. För männens del känns det alltid som så tråkiga alternativ. Alla ser i princip lika ut. Det var "inne" med en del genomskinligt på den kvinnliga fronten i år och det hade väl varit kul om någon man haft en genomskinlig skjorta...? Lite mer fantasi, även fast det är ett "formellt" evenemang.
 
Av 24 Oscars så prickade jag rätt på 9 stycken. Mest glad blev jag över att Emma Stone fick Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll (La La Land), Mahershala Ali (Moonlight) för Bästa manliga biroll och Piper för Bästa animerade kortfilm. Då hurrade jag lite extra!
 
Under In Memoriam så var det förstås sorgligt... Det var många som gått bort under året. De hade dock kunnat ha en annan presentatör till detta. Galan i övrigt var rätt så händelselös, förutom sista programpunkten då man gjorde det stora misstaget att ropa ut La La Land som Oscarmottagare för Bästa film, när det egentligen var Moonlight som skulle ha den. Det hade blivit någon mix-up med kuverten. Det rättades dock till, men skadan var redan skedd. Pinsamt...
 
Jimmy Kimmel är inte min typ av värd. Han drog väl nåt skämt som var lite roligt, men överlag så var han anonym i mina ögon. Absolut inte den sämsta jag sett, men inte i topp heller.
 
Oscarkatten Neko. Syrrans katter verkade lite småförvirrade av "hela natten-vakan"...hehe...

På bio: La La Land

Spoilers förekommer!
 
En jazzpianist och en strävande skådespelerska möts...
 
En väldigt visuellt vacker film både när det gäller miljö, kläder, koreografi och sång. Emma Stone är fantastisk! Hon är en stor favorit hos mig och hon gör mig inte besviken i denna film! Hon fick även sin första Oscar för denna roll. Hon har ett sådant uttrycksfullt ansikte och hennes ögon är så levande. Det känns som att man ser allt hon känner och att skådespelare kan skådespela med ögonen är något av det viktigaste för mig. Och hon kan sjunga. Härligt! Ryan Gosling har jag inte gillat i något, men i den här filmen är han inte olidlig. Han är helt ok. Med en annan co-star kanske han inte funkat, men med Emma blir det bra.
 
Filmen är väldigt vacker som sagt och kanske finner en del det svårt att se allvaret bakom den glättiga ytan i musikaler. I en del scener så för musiken en åt ett helt annat håll känslomässigt än vad handlingen gör, men samtidigt så ger det ett extra djup. För det är väldigt vanligt att en person som säger att hen mår bra egentligen mår dåligt, så att det även är så i denna film ger det där lilla extra. Kanske är det bara jag som tolkar det så, men så ser jag det i alla fall.
 
I en del scener blir filmen lite "corny", men jag gillar det ibland och när första scenen började på det viset så bestämde jag mig för att släppa på gränserna och bara njuta av den. Det är en blandning av dans, musik, corny, allvar, humor och sorgsenhet. Jag tycker filmen är väldigt välkomponerad och välspelad. Sådana små grejer som hur Sebastian (Ryan Gosling) låtsas som att han inte hittat sin bil efter en fest bara för att följa med och prata mer med Mia (Emma Stone) medan hon söker efter sin bil... Charmigt! Jag gillar sådana små diskreta gester. En mysfilm med feelgood-stunder och allvar. Den hyllar det "gamla" Hollywood väldigt tydligt i en del scener och det tycker jag är en fin detalj. Är man inte totalt anti musikaler så rekommenderar jag den!
 

Till Karlstad på bio

Igår blev jag bjuden på bio av Maria som tack för att jag "vaktat" plantor. Tack så mycket, det var jättekul! <3 Vi såg den underbara filmen La la land (recension kommer). Extra kul att hinna se den innan Oscargalan som går inatt, då den fått så många nomineringar! Vi följer vår tradition, syrran och jag, och ska se galan live!
 
And the Oscar goes to...

Sett filmen Pacific Rim

Spoilers förekommer!
 
Ett krig mellan mänskligheten och gigantiska monster pågår och man har byggt stora monstermaskiner för att kunna hindra hotet.
 
Jag uppskattar hyllningen till japanska monsterfilmer, men i övrigt var det inget för mig. Det är rätt ok effekter och en del bra skådespelare med, som till exempel Idris Elba, Charlie Hunnam och Ron Perlman, men det är för överdrivet och alldeles för mycket. Som så vanligt i actionfilmer så existerar i princip bara en enda kvinna också. Och hon måste bevisa att hon "duger nåt till", vilket också är ett klassiskt grepp i många filmer tyvärr... Kvinnor får inte bara finnas och helt enkelt vara BRA och det är aldrig någon mångfald när det gäller hur de framställs. Många manliga karaktärer är också väldigt stereotypiska och ytliga, men då det finns 10 manliga på varje enstaka kvinnlig så är det trots detta mer mångfald bland männen.
 
Man håller på att göra en uppföljare av någon anledning och där ser det åtminstone i nuläget ut att vara fler kvinnor med (Rinko Kikuchi från första filmen är med igen). Och ja, jag tycker definitivt att även actionfilmer kan vara representativa trots att fokus ligger på action och effekter.
 

Sett filmen Captain Phillips

Spoilers förekommer!
 
Ett amerikanskt fraktskepp under ledning av kapten Phillips blir kapat av somaliska pirater. Baserat på en sann händelse.
 
Som så ofta när det gäller film som är baserat på sanna händelser så är det svårt att avgöra vad som verkligen hände och vad som är tillagt i filmiskt syfte. Dock så finns det sidor på nätet som går genom filmen bit för bit om man är intresserad. Det visar sig vara en del fabrikationer och en del som stämmer. Men om jag ska tycka något om filmen utan att tänka på det så anser jag att den känns realistisk och den är intressant. Dock så känns karaktärerna lite för stereotypiska och det hade varit intressant att få se mer djup i dem alla.
 
Med det material de fått är det dock välspelat och jag är särskilt imponerad av Barkhad Abdi som spelar Muse, en av piraterna. Denna roll var hans debut och att bära en sådan stor roll utan erfarenhet är det inte alla som klarar. Att han själv var flykting och flydde från Somalia som barn med sin familj och längre fram kom till USA gör hans framgång extra speciell i mina ögon.
 

Walking Dead-figur - Michonne

Min Carol har fått sällskap av Michonne. De är figurer från olika figurserier, men jag samlar inte specifikt på märke utan på karaktärer. Denna Michonne är väldigt välgjord och lik originalet. På måndag (13/2) fortsätter säsong 7 här i Sverige. Cirka dygnet efter att avsnittet visats i USA.
 
 

Leia-figur, Star Wars

Beställd innan Carrie Fisher avled och så kom den på posten efter. Jag hade hoppet uppe för att hon skulle klara det, men tyvärr... Figuren är väldigt välgjord och fin! I sin roll som Leia Organa har hon gjort ett avtryck som varar. Jag kommer även komma ihåg hennes humor samt hennes öppenhet och kamp för kvinnors rättigheter och för personer med psykisk ohälsa.
 
 

Kortdokumentär Extremis (Oscarnominerad 2017)

Spoilers förekommer absolut! Jag rekommenderar er att SE denna kortdokumentär och läsa recensionen efteråt! Finns på Netflix.
 
En kortdokumentär om känslor och val kring livets slutskede på en intensivvårdsavdelning.
 
Denna dokumentär har legat på min Netflix-lista ett tag och nu såg jag att den är Oscarnominerad så då tog jag tag i att se den. Det är en tung och känslosam dokumentär som man lyckas få till på under 25 minuter. Man har verkligen lyckats få med alla känslor som både den döende, anhöriga och sjukhuspersonalen känner. Jag börjar gråta över den 38-åriga kvinnan som berättar att hon precis blivit mormor och inte vill dö än. Ingen ska behöva dö så tidigt, eller ännu tidigare. Sedan visas någon patient där det kommer som en frihet att bli frikopplad från de livsuppehållande systemen... Livet slutskede är lika olika som våra liv.
 
Man visar även på en tragisk verklighet i USA. En kvinna bad sina anhöriga att inte ringa ambulans för det skulle kosta 2000 dollar. Istället körde de henne till sjukhuset, men på vägen drabbades hon av hjärtstillestånd och trots rådigt ingripande av de anhöriga som räddade hennes liv så var syresförlusten för stor... Med ambulans hade hon fått vård direkt och saker hade kanske sett annorlunda ut. Det är fruktansvärt att folk ska vara så uthängda beroende på sin ekonomi när det gäller sjukvård på liv och död.

Vem bestämmer över livet slut? Om man anser att patienten kan det så får hen göra det. Men om någon tveksamhet finns kring om patienten är vid fulla sinnens bruk så kan läkare fatta beslutet. Finns anhöriga så får de fatta beslutet. Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara. Låta en person gå bort naturligt eller hänga fast vid hoppet? Hur medveten är man som patient om man är så kallat "medvetslös"? Medvetslös betyder ju att man inte är vaken och inte svarar på yttre stimuli... Men vad betyder det om man går djupare? Kan man vara medveten, trots att man är medvetslös? Några anhöriga visas som väldigt religiösa. De ber om ett mirakel, trots att läkarna säger att chansen är minimal. Kan man hålla fast för länge vid någon på grund av tro? Kan tro hjälpa en att släppa taget? Jag anser att det går att gå båda vägar och att det är väldigt individuellt. Jag är inte troende själv, så det är bara teorier från min sida.
 
Filmen väckte många tankar och frågor som ni kan se. Jag hoppas ni har sett den! Den var väldigt jobbig, men ack så bra.
 

Sett filmen Once

Spoilers förekommer!
 
En gatumusikant och en immigrant möts och filmen handlar om deras resa då de skriver, övar och spelar in låtar tillsammans i Dublin.
 
Det är helt underbar musik i denna musikal! Det är en annorlunda musikal tycker jag. Man har fört in musiken på ett naturligt sätt mellan dialogerna och det är inte så att de bara brister ut i sång. Det är en fin historia som berör och skådespelarna är perfekta i sina roller! Glen Hansard och Markéta Irglová spelar huvudrollerna och de är mycket trovärdiga! Filmen är stillsam och välgjord. Rekommenderas och kan ses även av folk som vanligtvis inte gillar musikaler!
 

Konserter/evenemang/teaterföreställningar/mässor jag varit på

Uppdaterad! Detta är, liksom "Felaktiga uttryck", från min tidigare hemsida som var en "riktig" hemsida och inte en blogg det vill säga. Det är en lista på alla konserter, evenemang och teaterföreställningar jag varit på. Härliga minnen det här! En väldig blandning.
 

Grupp/artist/show

Förband/medverkande Datum
     
Boyzone Westlife, Christian Fry och Lelaini 2 juni 1999
OKEJ-dagen

Många artister

13 augusti 2000
The Corrs Picturehouse 18 november 2000
Marilyn Manson Disturbed 19 februari 2001
Westlife Fixate 23 april 2001
OKEJ-dagen Många artister 13 maj 2001
Rocktåget

Magnus Uggla, The Ark & Håkan Hellström

5 augusti 2001
Slipknot American Head Charge 22 januari 2002
Westlife Adorus 7 april 2002
Viksholmsfestivalen Många artister maj 2002
Arvikafestivalen Många artister juli 2002
Riverdance   1 september 2002
Westlife Jamie Meyer och Fifth Avenue 12 maj 2003
Viksholmsfestivalen Många artister maj 2003
Iron Maiden Murderdolls 28 juni 2003
ZZ Top Snib 5 juli 2003
Barnaskrik & jäkelskap Jojje Jönsson, Stefan Gerhardsson m.fl. 22 augusti 2003
Sci-fi mässa i Sollentuna Ray Park, Richard Kiel & Andy Serkis 25 oktober 2003
Iron Maiden Missade förbandet 15 november 2003
Marilyn Manson Peaches 19 december 2003
Sci-fi mässa i Göteborg

John Rhys-Davies, Doug Bradley & David Prowse

13 mars 2004
Shania Twain Bjorn Again 14 mars 2004
Westlife Ludvig Andersson  29 maj 2004
Elton John   1 juni 2004
Gyllene Tider Latin Kings och Pugh Rogefeldt 21 juli 2004
Två bröder emellan Jojje Jönsson & Sven Melander m.fl. 28 augusti 2004
Riverdance   15 september 2004
Sweden Rock-kryssning Hypocrisy, Skyclad, Amon Amarth m.fl. 24-25 september 2004
Sci-fi mässa i Sollentuna Ron Perlman, Sala Baker & Warwick Davis 30 oktober 2004
John Fogerty Jakob 11 mars 2005
Sci-fi mässa i Göteborg Robert Englund, Kenny Baker & Jeremy Bulloch 12-13 mars 2005
Westlife Dhani 28 mars 2005
Harlem Globetrotters   8 maj 2005
Iron Maiden Mastodon och In Flames 9 juli 2005
Två ägg i högklackat Jojje Jönsson, Claes Månson m.fl. 15 oktober 2005
Sci-fi mässa i Sollentuna Robert Englund & Peter Mayhew 29-30 oktober 2005
Lord of the Dance   26 januari 2006
Sci-fi mässa i Göteborg Elijah Wood, Ray Park och Richard Kiel 4 mars 2006
The Darkness The Ark 4 mars 2006
Celtic Tiger Michael Flatley 20 maj 2006
Brännvin & fågelholkar Jojje Jönsson, Claes Malmberg m.fl. 12 augusti 2006
Bryan Adams Soke the skin 22 september 2006
Sci-fi mässa i Älvsjö, Stockholm Lou Ferrigno och Sean Astin 4 november 2006
Iron Maiden Trivium 17 november 2006
Bäst före?! Krister Classon 9 december 2006
Phantom of the Opera, London Earl Carpenter m.fl. 15 maj 2007
Viksholmsfestivalen Många artister juni 2007
The Who Ruh 6 juli 2007
Arvikafestivalen Många artister 12-14 juli 2007
Hemsöborna Jojje Jönsson, Claes Månson m.fl. 10 augusti 2007
The Police Fictionplane 29 augusti 2007
Ladies Night Martin Stenmarck, Mikael Tornving, Kjell Bergqvist 22 september 2007
Queen - Another kind of magic Anders Ekborg, David Shannon m.fl. 15 november 2007
Riverdance   17 januari 2008
Little shop of horrors Thomas Petersson, Jessica Andersson m.fl. 21 mars 2008
Herrarnas final konståknings-VM   22 mars 2008
John Fogerty Inget förband 24 maj 2008
Välgörenhetskonsert 46664 Många artister bl.a. 50% av Queen 27 juni 2008
Iron Maiden Lauren Harris & Avenged Sevenfold 26 juli 2008
Solsting och snésprång Jojje Jönsson m.fl. 27 juli 2008
320 kg buskis Stefan Gerhardsson, Siw Carlsson m.fl. 16 okt 2008
Sabaton Missade första, andra var Thunderbolt 6 dec 2008
Edguy H.E.A.T. och All Ends 2 feb 2009
Magnus Betnér Ingen 8 maj 2009
Three solos and a duet Michail Baryshnikov & Ana Laguna 10 maj 2009
Magnus Betnér Agneta Wallin & Erik Börén 17 juni 2009
Metaltown Dragonforce, Slipknot, Marilyn Manson, Disturbed, Mustasch m.fl. 26-27 juni 2009
Arvikafestivalen Korn, Mustasch, Depeche Mode m.fl. 2-4 juli 2009
Virus i bataljonen Jojje Jönsson, Siw Carlsson, Claes Månsson m.fl. 18 juli 2009
Walking with Dinosaurs Per Graffman och en massa dinosaurier 9 oktober 2009
A-ha Inget förband 3 december 2010
The Ark Inget förband 5 mars 2011
En mor till salu Jojje Jönsson, Siw Carlsson, Stefan Gerhardsson m.fl. 12 mars 2011
Gladiatorerna Diverse Gladiatorer och deltagare 18 juni 2011
Pang på pensionatet Jojje Jönsson, Siw Carlsson m.fl. 24 mars 2012
Walking with Dinosaurs En skådespelare och en massa dinosaurier 26 oktober 2012
Shrek - musikalen David Lundqvist, Rebecka Andersson, Tobias Ahlsell m.fl. 19 juni 2013
Iron Maiden Voodo Six och Sabaton 13 juli 2013
Hamnfesten Alphaville 3 augusti 2013
Priscilla Björn Kjellman, Patrik Martinsson m.fl. 19 oktober 2013
Disney on ice Bilar, Ariel, Tingeling, Toy Story 1 mars 2014
Marie Fredriksson Inget förband 22 mars 2014
Tommy Körberg Inget förband 7 december 2014
Brännvin i kikar'n Jojje Jönsson, Stefan Gerhardsson, Siw Carlsson m.fl. 27 februari 2015
Roxette Eskobar 24 juli 2015
John Cleese   15 april 2016
Iron Maiden The Raven Age & Opeth 17 juni 2016
Fantomen på operan Peter Jöback m.fl. 17 december 2016
Svansjön Ryska Nationalbaletten 13 januari 2017

Sett filmen Jupiter Ascending

Spoilers förekommer!
 
En ung kvinna upptäcker att hon har ett arv som hon inte varit medveten om. Hon måste skydda jorden från denna intergalaktiska adel som hon är en del av.
 
Innan jag såg denna så hade jag hört från recensenter, i bloggar och från folk IRL att den var hemskt dålig och helt värdelös. Tur att jag helst bildar mig en egen uppfattning för jag tyckte den var bra. Effekterna var ok och handlingen var väl inte så djup, men intressant ändå i mitt tycke. Skådespelarna levde upp till det de skulle och Wachowski-systrarna ligger bakom den, vilket bäddar för en annorlunda upplevelse. De har lyckats pricka rätt på senare år. Jag tycker nog att man inte ska lyssna till vad folk tycker i allmänhet utan bilda sig en egen uppfattning. Annars kanske man missar något man gillar. Jag kallar inte filmen för lysande, men helt klart sevärd.
 

Folk vill klaga, men tål inte när det klagas tillbaka

Själva klagandet i sig har två sidor. För det första så kan det vara bra eftersom klagomål kan ge positiva förändringar, men för det andra så kan klagandet ske bara för klagandets skull. Ett fint utlopp i och för sig, men då får man vara beredd på en grej.

Nu gäller det ett specifikt klagande som dessutom visar på en stor dubbelmoral. 2015 klagades det på julkalendern OCH på de som tyckte om den. Man var tråkig, korkad och "inte riktig" om man tyckte den var bra. Själv gillade jag inte 2016 års julkalender och mitt barn tappade intresset nästan direkt. Många gillar den dock. Så presenterade man en undersökning över hur mycket taltid pojkar/män har i de 12 första avsnitten gentemot flickor/kvinnor och funnit att över 70% innehas av de förstnämnda. Ett konstaterande bara, sedan var man fri att tolka resultatet.
 
Då förfasades de som gillade kalendern över "gnället". Det är inte "gnäll", det är ett uppmärksammande över hur det faktiskt ser ut. Sedan blir det lite kasta sten i glashus för hur kan man bete sig så och samtidigt anse att man var i sin fulla rätt att 2015 klanka ner? Fattar inte folk längre att man kan tycka olika och att det är helt ok? Varför personangrepp och varför tål man inte om någon tycker annorlunda? Det är ändå ett tv-program det handlar om.