Sett filmen Batman v Superman - Dawn of Justice (2016)

Spoilers förekommer!
 
Batman utmanar Superman då han ifrågasätter bristen av kontroll på hans ingrepp och hjältedåd.
 
Hur många gånger ska man i Batman-filmer behöva genomlida hans föräldrars död...? Vet inte alla vid det här laget vad som hände? Måste det upprepas i varje film? Det är väldigt dåligt ljud i filmen. Bakgrunden överröstar förgrunden. Inte för att mycket vettigt sägs, men jag tycker man ska kunna fokusera på samtal ändå. Historien i sig är väldigt spretig och filmen är väldigt oengagerande så jag blir snabbt uttråkad. Wonder Woman dyker upp och då tänker jag att det kanske blir en brytningspunkt, men nepp... Filmen fortsätter i samma stil. Man kör med en väldigt långsam utdragen fight med en hel del slow motion som saktar ner hela händelseförloppet och effekterna är riktigt usla.
 
Superman är väldigt osympatisk! Påminner inte alls om varken serietidningarnas Superman eller Christopher Reeves tolkning av karaktären. Reeve agerade med känsla och liv, den nya skådespelaren känns "död". Trots numera "föråldrad" teknik så känns det verkligen som att Reeve flyger i Superman-filmerna, medan det bara känns fejk i den här filmen. Det syns så tydligt att det inte händer. Man får inte illusionen av att det verkligen sker. Det ÄR skillnad på Marvel och DC, men jag har gillat båda för deras olika stilar. Jag tycker att DC förlorar mycket på att inte våga ta ut svängarna åt det ännu mörkare hållet. Så för mig har alla DC-filmer jag sett hittills varit ointressanta.
 
Och sedan det som inte går att undvika att nämna... Henry Cavill som Superman är ett dåligt val, men Ben Affleck som Batman?! Uj uj uj... Mer än ett dåligt val.
 

Sett filmen Before I wake (2016)

Spoilers förekommer absolut!
 
Ett par adopterar ett barn som lider av mardrömmar. Mardrömmar som blir verkliga.
 
Det är väldigt bra stämning i filmen! Härligt när man lyckas med det! Handlingen är sorglig och stundvis grym. Barnets drömmar manifesteras i verkligheten och till en början är det frid och fröjd. Då utnyttjas barnet av speciellt mamman i familjen. Hon visar barnet bilder på sitt avlidna barn, pratar mycket om honom och liknande så att barnet drömmer det och familjen får då "träffa" sitt avlidna barn. Jag förstår sorgen, jag förstår desperationen... Men de har ändå adopterat ett barn som de borde se som en individ och hjälpa, inte utnyttja. Det är välspelat och tillför ett djup och många känslor till filmen. Att jag blir frusterad över hur de behandlar sitt nya barn visar på att man lyckats få fram det man vill.
 
Man lyckas bädda in ett fint, men sorgligt budskap om vad barn minns. Drömmarna kommer från någonstans, så vad är det barnet har omvandlat till det hemska som han då och då drömmer? Det är intressanta tankar... Hur minnet kan förvränga en del saker. Effekterna funkar bra i filmen. Det känns lite mardrömslikt och lite drömlikt, vilket passar temat väldigt bra. Kan rekommendera filmen!
 

Sett filmen Förr eller senare exploderar jag (2014)

Spoilers förekommer!
 
Originaltitel The Fault in Our Stars. Två tonåriga canceröverlevare hittar varandra i en stödgrupp och bestämmer sig för att besöka en författare i Amsterdam tillsammans.
 
En jobbig, men välgjord film. Det görs tydligt hur sjukdom drabbar även de närstående i den här filmen. Mamman i Hazels familj kan inte ens slappna av i några minuter i ett bad på grund av rädsla för vad som kan hända. Filmens budskap tycker jag är fantastiskt fint ändå. Bättre att LEVA i väntan på döden än att bete sig som att man redan dött. Men helt så enkelt är det inte. Folk har olika inställning och hur man klarar att hantera motgångar beror mycket på vem man är och vad man har att kämpa mot i övrigt. Jag noterar lite smådetaljer som är lite kul i filmen. Bland annat att de ser på filmen Aliens på planet till Amsterdam och att Willem Dafoes karaktär spelar upp en svensk raplåt. En SVENSK hiphop-låt liksom. Så otippat!
 
Shailene Woodley är fantastisk i filmen och det är nog mycket tack vare henne som den blir så bra! Hon lyckas förmedla de där känslorna som behövs för att man ska uppleva filmen och inte bara "se" den. Jag blir extra berörd av besöket i huset där Anne Franks familj gömdes. Anne Franks museum. Där berörs jag både av Hazel och av Anne Frank. Ser ni filmen kommer ni nog förstå varför. Varför man blir berörd av Anne Franks öde förstår ni nog redan nu.
 
Kan rekommendera filmen!