Sett filmen Bröllopsfotografen
Robin är en hobbyfotograf som bor i Molkom, Värmland. När stora bruket läggs ned så bestämmer han sig för att satsa på fotandet, skaffar sig en svindyr kamera och åker till Stockholm för att fota vid ett bröllop. Där kommer han i kontakt med "överklassfolk" som påverkar honom på sätt som han troligtvis inte trodde var möjligt.
Det jag gillar med denna film är karaktärerna. De känns äkta och nästan alla är på ett eller annat vis totalt störda. Det visar hur grupptryck kan påverka människor och hur man kan förlora sin egen identitet när man försöker passa in för mycket. För en del människor är det kanske för sent för att bryta sig loss från grupptrycket, medan andra fortfarande har möjligheten. Karaktären Robin genomgår en riktig livsförändring genom filmen. Från sig själv - en stabil kille från Värmland som skiter i vad andra tycker om honom - till en kopia av sitt umgänge i Stockholm (överklassfolket) där han inte vågar säga något om sin egen personliga åsikt på grund av rädsla för att "ställa till med bråk". Istället vänder han sig mot sin familj som är kvar i Värmland och tycker att de är pinsamma.
Hans familj är faktiskt lite pinsamma de också, med sitt snack om "gräddhyllan" bland annat, men det är ganska tydligt att den som förlorat sin väg är Robin själv. Filmen engagerade mig och jag tycker det är en av de mest sevärda svenska filmerna.
Slappstund
Skönt att slappa med mamma.
Sett filmen Bounty Hunter
Denna film handlar om prisjägaren spelad av Butler. Han får i uppdrag att föra en kvinnlig reporter till polisen efter att hon uteblivit från en rättegång. Kvinnan visar sig vara hans ex-fru, spelad av Aniston. Hon håller i sin tur på att försöka lösa ett självmordsfall som hon misstänker är mord så hon har inga tankar på att bli förd till polisen. På grund av deras historia så kompliceras saker ytterligare och när de till slut börjar jagas av skurkarna bakom mordet blir saker värre.
En film fylld av klichéer och en konstig sidohistoria, om en karaktär som är förälskad i Anistons karaktär, som känns helt onödig. En enda gång i filmen hickar jag nästan till och faktiskt känner mig delaktig. Detta är under ungefär 20 sekunder när Butlers talangfyllda sida skymtar fram, istället för den där klippdockan som han får spela numera. Några ögonblick när hans ögon talar (ögonen är bland det viktigaste för mig då det gäller skådespeleri). Tyvärr passerar det och sedan blir det hela oengagerande igen. Kan varken rekommendera eller inte rekommendera denna film. Känner mig ganska neutral till den.
Första turen till affären
Imorgon blir det BVC för vägning igen. Hoppas han gått upp mer nu! Han har i alla fall ätit rejält under helgen. Utöver amningen så får vi ge honom nappflaska nu också, så först ammar han och sedan får han mer mat i flaskan.
Sett filmen En galen natt
Filmen handlar om ett gift par som gått in i ett par hjulspår och inte upplever någon spänning längre. En kväll när de fixat barnvakt och ska äta middag ute så vill de bryta tristessen med att gå på en ny restaurang. Där får de inget bord då restaurangen är en riktig "hot spot" så de lurar till sig ett bord genom att kalla sig vid ett annat namn. Några skurkar tror att de är dessa personer och det leder till en vild jakt genom centrala New York.
Jag tycker detta var en riktigt rolig och charmig film. Visst fanns klichéerna där, men inte till överdrift. Tina Fey är verkligen naturligt rolig. Filmen är som filmer ibland är, lite smått orealistisk, men i botten finns ändå ett tänkvärt budskap. Det trodde jag aldrig att jag skulle hitta i en modern komedi. Vill inte skriva vilket budskap jag hittade för det kanske förstör filmen för andra. Man upplever och tolkar olika och ska helst inte ha någon annans tolkning i huvudet när man ser på film, tycker jag. Rekommenderar i alla fall denna film!
Smått störd...
Varför ska det alltid vara så att man måste ta reda på allt själv? Sådant som man egentligen ska informeras om? För hur ska man som förstagångare veta vad man ska fråga för att få veta allt? Jag mådde så dåligt under min graviditet så det administrativa var inte precis det jag tänkte på i första hand då.
Tråkigt inlägg, jag vet, men var tvungen att få ur mig lite...
Nostalgi (tv-serier, tecknat, film)
Jag kom att tänka på en sak häromdagen, nämligen hur tokig jag var i Zorro. Jag läste serietidningar och jag gillade verkligen serien som visades på SVT (den från 1957). En serie som många unga idag kanske inte ens skulle ge en chans. Varför? Den var i svartvitt. Sådant struntade jag i (och struntar i än idag). Är det bra så är det bra helt enkelt. Den var inte heller dubbad, utan hade undertext. Perfekt för mig med andra ord. Jag brukade leka att jag var Zorro. Sprang runt och låtsades att jag hade en värja som jag ristade in det klassiska Z:t med och att jag red på den svarta hästen Tornado. Det var riktigt kul! Mindre kul om någon annan ville vara med och leka för då ville de också vara Zorro. Det finns bara EN Zorro ju.
När den nu släppts på dvd så är en del avsnitt färglagda. Jag hoppas få tag på de svartvita någon gång.
Zorro.
Första promenaden med barnvagn
Idag ska vi till BVC för att kontrollväga honom och dessutom så blir han 1 vecka gammal. Grattis lillpojken!
"Äggplantan" är ute och kör barnvagn.
Sett filmen Clash of the Titans (2010)
Spoilers kan förekomma! Jag har inte sett originalet så har inget att jämföra med. Är lite sugen på att se den faktiskt då den är från 1981, vilket troligtvis innebär inga dataeffekter.
Historien i denna film är nämligen lite intressant, men förstörs av att man vräkt på med så mycket dataeffekter att det ibland känns som att filmen är helt animerad. De borde börja skriva det när de kategoriserar film. Denna film skulle i så fall kategoriseras som action/animerad. Sam Worthington är en skådis jag har gillat hittills, likaså i denna film. Han lyckas faktiskt överskugga överanvändandet av effekter. Jag blir glad när det dyker upp skådisar som KAN skådespela. För mig är det viktigaste för en skådis trovärdighet ögonen. Ser man tankar och känslor i ögonen så känns det mer äkta. En del skådisar känns som att de bara läser repliker.
Vill man ha grekisk mytologi blandat med mycket action och inte har något emot väldigt mycket dataeffekter så kan nog denna vara en film att se. Kan nog säga att man kan se den ändå för Sams skull, men det kommer inte bli en film som jag ser igen.
Extrakoll av Connor
Söndag var det dags för PKU-prov, hörseltest och läkarundersökning i Karlstad för Connor. Där upptäcktes att han gått ner mer än 10% i vikt så vi skulle dit för vägning även idag, måndag. Vi stannade alltså på patienthotellet en natt istället för att åka hem. Fick låna bröstpump och börja ge honom modersmjölkersättning som komplettering. På ett dygn gick han upp 40 gram så nu är vi hemma igen, men vi ska fortsätta med pump och ersättning.
Patienthotellet hade en white board där man kunde skriva upp sig.
Min förlossningsberättelse
Kvällen den 18 augusti såg jag och Robin på en film medan han masserade mina fötter och ben som var svullna. När jag gick och lade mig så kände jag inget utöver de vanliga krämporna, men runt 1-tiden vaknade jag av sammandragningar. Det hade jag haft av och till i flera veckor så somnade om. Strax före 5 vaknade jag igen och sammandragningarna var värre. Gick på toa och så tog jag ett par Alvedon innan jag lade mig igen. Det blev värre av att ligga så jag satte mig på knä bredvid sängen och lutade mig med armbågarna mot den för att lätta lite på det. Det lättade mer än jag trodde för när jag satt där så blev det plötsligt ett SPLOSH och vattnet gick.
Jag blev rejält förvånad. Bebisen skulle inte komma förrän om 2,5 veckor. Men det var ingen tvekan om att det var vattnet som gick, det kändes verkligen inte som något jag upplevt tidigare. Så jag väcker Robin och säger att vattnet har gått. Han blir klarvaken på 2 sekunder och säger att "nu åker vi in". Jag tycker att vi ringer först, men fastnar på toaletten eftersom det rinner vatten hela tiden så Robin får ringa. Efter att han pratat lite med förlossningen så får jag telefonen. Barnmorskan eller sköterskan Anna säger att det låter som att det kan ta tid eftersom mina sammandragningar är milda och jag är förstföderska. Jag nämner att vi varit på tillväxtultraljud och då tycker hon och en kollega att vi ska åka in ändå. Men först skulle jag ta en dusch och äta frukost.
Vid 6-tiden åkte vi mot Karlstad och värkarna var inte alls farliga. Ungefär vid halv 8 träffar vi barnmorskan Kristina och hon vill göra en CTG-kurva för att kolla vad som pågår. Vi får rum 3 och där sätts remmarna på min mage. Värkarna är regelbundna och starka så vi blir inskrivna. Väldigt skönt tycker jag, för ville verkligen inte åka hem igen. Värkarna eskalerar snabbt och vid kvart i 9 ber jag om att få testa lustgas.
Inte så farligt än.
Värkarna blir snabbt värre och jag säger till Robin att jag tror lustgas är lurendrejeri. Märker inte att den tar bort smärtan, däremot blir man så hög efteråt så att man "glömmer bort" smärtan man just hade. Smärtan inte så farlig än vilket märks eftersom jag fortfarande var fullblodad skeptiker. Vid halv 11 var värkarna så illa att jag inte längre tog mig ur sängen. Började oja mig rejält. "GE MIG NÅGOT!" "JAG BEHÖVER HJÄLP!" "EPIDURAL." En narkosläkare tillkallas efter att man satt ett dropp på mig. Han förklarar hur han ska gå tillväga, medan jag bara tänker "MEN GE MIG DÅ! Jag struntar i hur det går till och vad du ska göra!" Struntar totalt i hur mycket man sticker i mig. Personalen sade att jag hade riktigt effektiva värkar och att det märktes på grund av att det kom fostervatten nästan varje gång jag hade en värk.
Epiduralen börjar verka, men jag har kvar lustgasen. Det känns lite som en livlina att hålla i masken och ha något att koncentrera sig på förutom det onda. Efter 2 timmar slutar epiduralen att verka. Barnmorskan förklarar att jag gått vidare till nästa skede så snabbt och att epiduralen inte fungerar för det skedet. "WHAT?", tyckte jag. Det hade ingen berättat. Jag trodde epidural var vattentätt mot smärta. Börjar gnälla om "aldrig mer" och "ge mig nåt" och av någon anledning så börjar jag peka ut var på kroppen jag har ont. "Jag har ont DÄR." "Nu gör det ont HÄR." Lustgasen uppskruvad nästan till max så jag är helt svävande i pauserna mellan värkarna. Pauserna som helt plötsligt inte var 2-4 minuter längre utan max 1 minut. Skiftbyte så en ny sköterska (Ingalill) och barnmorska (Marianne) kom till oss. Jag begär vikarie som kan ta över för mig, men riktigt så fungerar det ju inte med förlossning.
Jag börjar känna mig skitnödig och får bäckenbottenbedövning av barnmorskan. När hon är ute ur rummet känner jag att jag MÅSTE skita. Sköterskan hämtar barnmorskan som säger att det är dags att krysta. "NO WAY!", tycker jag. Det går inte att klämma ut en bebis den vägen. Inte för mig i alla fall. Så nu börjar jag gnälla om att "Jag kan inte", "Det gör för ont" och så vidare. Jag liksom hör mig själv tala och tycker att jag ska ta mig samman, men det funkar inte. Får blåsan tömd av en kateter. Till slut trycker de upp benen på mig mot magen och börjar trycka på magen medan jag vid värkar ska ta i som bara den. Orkar först inte med det, men så säger någon i rummet (är helt groggy vid det här laget) att smärtan försvinner inte förrän bebisen är ute. Då blir jag riktigt arg på mig själv och tar i mer än vad jag trodde jag orkade.
Efter sammanlagt 5 krystvärkar, varav jag egentligen bara tog i på 2 stycken så säger barnmorskan till mig att titta ner. Där får jag se att huvudet är ute. Jisses! Resten av kroppen kommer av sig själv. Barnmorskan håller upp bebisen och säger "Titta vad det blev". En liten pojke, en liten Connor! 2700 gram och 47 cm lång. Klockan 14.59 på eftermiddagen den 19 augusti, cirka 10 timmar efter att vattnet gått. Värkarbetet avstannade inte ett dugg även fast jag fick en del bedövning som brukar göra att det saktar av. Blev sydd med ett par stygn då det sprack litegrann.
Robin var med som stöd hela tiden och skötte sig väldigt bra, men jag var så fokuserad på mitt mot slutet att jag då bara minns att han fick sköta om lustgasen (jag kanske missbrukade den...? hehe) och att han klippte navelsträngen. Tror han pussade på mig några gånger, men var som sagt helt uppe i mitt.
Jag nästan bad om ursäkt efteråt för mitt beteende som jag hade uppfattat som gnälligt och hemskt. Barnmorskan sa då att jag skulle testa att gå en dag bredvid dem på jobbet, DÅ skulle jag få höra gnäll. Jag hade varit jätteduktig sa de och det var bara jag som hade svårt att tro på mig själv och vad jag klarar av. Jag hade varit ett "enkelt fall".
Nyfödd Connor.
Efter 2 timmar duschade jag. Det var kusligt för benen bar mig knappt. Sedan fick vi ett övernattningsrum på Förlossningen, där vi serverades goda smörgåsar, äpplesaft och varm choklad. Dagen efter fick vi välja om vi ville vara kvar på Patienthotellet eller åka hem. Jag kan slappna av mycket bättre hemma så vi åkte hem.
Mumsigt!
Välkommen Connor!
Lille Connor.
Sett filmen I love you Phillip Morris
Trots en riktigt bra prestation av Ewan McGregor så tilltalade inte denna film mig. Den var på något vis oengagerande och jag blev riktigt sur när (STORSPOILER PÅ G HÄR SÅ SLUTA LÄSA OM NI INTE VILL VETA!!!) Steven fejkar att han fått AIDS och dör för att försöka komma undan rättvisan. HIV och AIDS är allvarliga saker så jag tycker det är helt fel att utnyttja det på något vis. Att fejka sjukdom överhuvudtaget för att klara sig undan, utnyttja bidrag eller liknande är en sak jag är riktigt irriterad på generellt sett också eftersom det försvagar trovärdigheten hos folk som verkligen ÄR sjuka och har ont.
Kan inte rekommendera denna film, om man inte vill se Ewans underbara prestation. Då kan man ta sig en titt.
Rösta Rockbjörnen
Nu har jag röstat på Rockbjörnen. Som vanligt blir jag lite ställd över hur lite rock det egentligen finns representerat för ett pris som heter ROCKbjörnen. I en del kategorier var jag tvungen att rösta på det "minst onda" för inget som var med var något jag gillade.
Innehållslös dokumentär
En sak reagerade jag dock på. Kommer inte ihåg varifrån klippet var, men det visade en kvinna som om invandringen sa att: "I andra länder går man ut och skjuter varandra om man blir arg, det gör vi inte här i Sverige. Det blir kulturkrock!". Ja...citatet talar väl för sig själv egentligen, men jag måste bara få tillägga att jag verkligen undrar över hur hon tänker. Konstigt sätt att resonera.
Värmländska - jämställt?
Exempel:
Rikssvenska: Man tycker att det är viktigt att gå och rösta i valet nu i september.
Värmländska: En tôcker att dä ä vektigt å gå å röste i vale nu i september.
I rikssvenskan använder man alltså ordet man ganska ofta, medan man i min sorts värmländska använder sig av en. Lite roligt onödigt vetande bara...
Tv-program Holiday Showdown
"Två familjer med fundamentalt olika syn på hur den perfekta familjesemestern ser ut skickas iväg för att byta semestrar med varandra i en vecka – tillsammans. Under vecka ett lever båda familjerna efter familj etts regler, men under vecka två blir det ombytta roller. Vid slutet av de två veckorna samlas båda familjerna för en sista måltid, och för att diskutera sina erfarenheter, bra som dåliga."
Det jag märkt av de avsnitt jag sett så har barnen lättast för att "hänga med" på de olika resmålen och att bli kompisar med den andra familjen. De vuxna är mer fasta i sina roller och principer. Lite tankeväckande faktiskt. Jag vill gärna tro att jag är en öppen person, men när jag tänker efter så skulle jag ha svårt för att anamma till exempel en helt annan diet än den jag har. Om någon vore extremt hälsosam till exempel och man skulle följa det... Jag skulle ge det en chans, men måste erkänna att det nog vore svårt.
I dagens avsnitt reagerade jag på två saker. Det ena var att familj ett tyckte att familj tvås 13-åriga dotter skulle få dricka sprit för det fick deras göra. Det är något som bestäms inom familjen tycker jag och då ska ingen utifrån komma och säga något annat. Tyckte snarare det var lite konstigt att familj ett tyckte att det var lugnt att en sådan ung människa dricker sprit. Det andra var att familj ett fick kompromissa angående kosten under deras semestervecka för att mamman i familj två vägrade ge upp sin extremhälsosamma diet ens för en vecka. När rollerna sedan blev ombytta så ville inte familj två kompromissa alls. Deras personliga kock hade fått instruktioner om att bara laga "deras" mat för att det blev för "jobbigt" med flera sätt. Sedan fattade de inte att familj ett blev sura på det.
Ja ja...ett väldigt roande program är det i alla fall, tycker jag. Om jag skulle delta så skulle "min" resvecka bestå i en resa till Skottland där man vandrar, reser runt i Högländerna, besöker gamla borgar, tar del av den lokala kulturen, tittar på djur, kanske besöker något äventyrsland, shoppar, pratar med skottar och äter onyttig god mat.
Vad skulle er resvecka bli?
Tacokalas och titt på s.k. "jättegryta"
På hemvägen stannade vi till och kollade på en jättegryta i Gunnarskog. Jag och syrran har sett den förut, men Robin hade inte det.
Skylten som markerar vägen ner till grytan.
Jättegrytan skulle nog må bra av att rensas lite.
Ny header
Läst klart: "Vargbröder - Ondskans schaman" av Michelle Paver
Det är en välskriven, lättläst ungdomsbok som passar även i min ålder. Jag gillar hur världen är uppbyggd och precis som i de tidigare böckerna så börjar äventyret direkt och sedan är det ingen paus fram tills slutet. Att den är främst riktad till ungdomar märks, men språket och uppbyggnaden är ändå inte så "barnslig" att den utesluter vuxna läsare. Rekommenderar denna bokserie! Jag har en bok kvar att läsa och jag hoppas den är lika bra som sina föregångare.
Framsidan av pocketutgåvan.
Betyg
Mänskligare?
Jag är med på att arbete ska premieras och att det ska löna sig att arbeta. Men för oss som står utanför arbetsmarknadens förfogande då? Man ska inte tjäna på att få bidrag, helt klart, för då kan systemet utnyttjas av folk som egentligen inte är i behov av det men man ska väl kunna få så man överlever tills man är frisk nog för arbete? Och de som har jobbat och numera är pensionärer? De ska tas om hand, för de har gjort sin del och då ska de inte behöva vända på varje krona och ha svårt för att klara en oväntad utgift på 2000 kr.
BB-väskan packad
Innehållet i BB-väskan: mödravårdsjournalen, broschyr med telefonnummer, receptfria värktabletter, trosor, amnings-BH, bindor, hygienartiklar, hårsnoddar, kam, snuttefilt, tofflor, babykläder, liten handduk för att svalka mig, kameraladdare, mobilladdare, blöjor, tvättlappar, mjuka kläder till mig och anteckningsbok.
Sett filmen Armored
Den handlar om ett kompisgäng som jobbar på samma firma som sysslar med säkerhetstransporter av till exempel pengar. En dag kommer några på den perfekta kuppen. Gömma undan pengarna från en transport och sedan påstå att de blivit rånade. Självklart inträffar en del på vägen som ställer till det.
Skådespelarna som är med är väldigt bra. Det är flertalet kända namn som till exempel Jean Reno, Laurence Fishburne och Matt Dillon men till skillnad från i vissa filmer så funkar det. Vad jag menar är att om det är stora skådisar så brukar man se skådisen istället för karaktären. I denna film ser man karaktärerna. Jag tycker att karaktärerna är välskrivna. Man är inte övertydlig utan kör istället på. Det gillar jag också. Man får tänka lite själv istället för att få allt förklarat och kartlagt.
Detta är en film jag rekommenderar!
Min "nya" diet
Så vad mer kan jag göra nu då, när jag inte går upp i vikt och bebisens viktuppgång är lite dålig? Jo, min nya diet är att jag dricker ett glas grädde om dagen. Inte så jättegott, men inte hemskt heller. Började med detta idag, så får se om det blir något resultat av det.
Klunk klunk.
Fick vinst idag
Vinsten kom fint inpackad.
Ett sött vykort, visitkort, bok, nyckelring och klistermärken.
På nyckelringen fanns en vacker bild av Wikki.
Personlig hälsning inuti boken.
Personligt visitkort.
Sett filmen Tooth Fairy
Den handlar om en hockeyspelare (Dwayne "The Rock" Johnson) som dejtar en kvinna med två barn. En kväll när han passat barnen så är han nära att berätta för hennes 6-åriga dotter att tandfén inte finns på riktigt. På grund av det kallas han till fé-landet och får som straff jobba som tandfé i några veckor. Först får han en arbetsuniform som är en rosa ballerinadräkt, men det "rättas" senare till och han får något som ser ut som en ljusblå pyjamasdräkt. "Åh, vad bra nu har du fått den manliga versionen" säger en karaktär.
Ni som brukar läsa min blogg vet att jag stör mig på att kläder och färger delas in i olika "kön" så detta blir självklart ett gruskorn i mitt öga. En del säger till mig att man inte ska överdriva och inte ta åt sig, men alla tycker olika och ni kanske tar åt er av något annat som jag inte tar åt mig av...vi har väl lika stor rätt att tycka att saker kan vara irriterande, eller hur?
Sedan är det grejen med att jag aldrig trott på tandfén, jultomten, påskharen eller vad man nu kan hitta på. Detta innebär inte att jag är helt utan fantasi. Jag har väldigt livlig fantasi, men jag är och har alltid varit medveten om att det är fantasier och drömmar. Det har inte skadat mig som person. Men på grund av att jag aldrig trott på sådant så tycker jag det är lite trist med moralpredikandet i filmen angående om att man inte ska "förstöra" barn genom att till exempel inte ha någon tandfé. Att uppmuntra drömmar och fantasier är något jag verkligen står bakom, men för mig är det stor skillnad mellan detta och att ha en tandfé till exempel.
Nu blev inte det här inlägget så mycket om själva filmen. Ber om ursäkt för det och hoppas att det gått bra ändå!
Kan väl tillägga att jag inte direkt rekommenderar denna film.
För en kattägare...
En hel del fynd här och där.
Läst klart: "Kvinna i dimmornas land" av Farley Mowat
Spoilers kan förekomma! Jag skulle nog ha valt att läsa Dian Fossey's egen bok "De dimhöljda bergens gorillor" istället. Den här boken är en intressant skildring av hennes liv, men jag tycker inte om sättet den är skriven på. Trots att det är ett sådant engagerande ämne så är själva boken oengagerande.
Den handlar som sagt om Dian Fossey's liv och död. Hon tillbringade en stor del av livet i Rwanda där hon forskade om och försökte beskydda bergsgorillorna från att till exempel tas som troféer av fritidsjägare eller fångas och säljas till olika zoo över världen. Det handlar inte så mycket om gorillorna utan mer om kampen Dian förde mot alla hinder hon mötte i sin kamp. Jag antar att hennes egen bok handlar mer om gorillorna.
Framsidan av den inbundna utgåvan.
Betyg
Uppdatering graviditet
Har fått medicin mot urinvägsproblem som jag ska ta 3 tabletter dagligen i 5 dagar, men förutom det och tillväxten så är alla prover jättebra! Blodtrycket har stigit så att risken för svimningsanfall har minskat. Jag är ändå rekommenderad vila och att inte göra något ansträngande, inte ens köra bil. Känner mig lite låst då jag inte kan göra något själv utan måste ha någon med mig. Blodvärdet har också stigit så blutsaften hjälper. Är nu äntligen över 120 i blodvärde igen (gränsen för då folk får donera blod, vilket ju måste innebära att det är ett helt ok värde). Ämnesomsättningsprovet var normalt.
Barnet är starkt med ett väldigt starkt hjärtljud. Huvudet ligger sedan några veckor nedåt och har den senaste 1,5 veckan varit fixerat. Så förutom att tillväxten är under medel så är allt bra där. Jag känner ofta starka rörelser från bebisen och ibland kan det komma en rejäl spark som smärtar. Då och då knäpper det till där inne. Undrar vad det är...
Min höft har börjat göra rejält ont ibland. Min fibro orsakar problem med vänster sida och graviditeten har även lagt till höger sida, så nu är det jämnt fördelat. Känner mig tyngre och rörelser har blivit svårare. Det klämmer och ömmar längst ned i revbenen på höger sida. Det är åt det hållet barnet har benen. Har sammandragningar då och då och halsbrännan finns med nästan konstant. Illamåendet finns där, men hålls oftast i schack av medicinerna jag har mot det.
Det är i korthet vad som hänt sedan sist.
Känslig för en viss reklam
Scenen som påverkar mig så.
Reklamfilmen.
Födelsedag 9 augusti
Mammas födelsedag! Hon hade gjort underbara pajer och tårtor. Jag åt både kyckling- och köttfärspaj. Broccolipajen skippade jag för jag har aldrig varit mycket för broccoli. Tårtan som vi åt var garnerad med smultron. Det har verkligen varit ett smultronår i år så mamma hade plockat mycket. Älskar smultron! Jag gillar faktiskt smultron mer än jordgubbar.
Den stora presenten hade hon redan fått av oss (Tidig födelsedagspresent), men jag hade med blomma och ett litet paket nu på den rätta dagen också. I paketet fanns en lila-, vit- och svartmönstrad tröja.
Presenten och blomman. Det fina omslagspapperet köpte jag på Gekås (Ullared) i maj.
Arvika hamnfest
På kvällen hade jag balkongdörren öppen så jag hörde Sven-Ingvars och The Ark som spelade på Olssons Brygga.
Mjukisen som jag vann.
Blomma
Närbild av blomman.
Hela växten.
Tuff tjej!
En annan intressant grej som står i artikeln är att då hon tidigare jobbade som barnskötare så behandlade hon barnen så som hennes mamma. Hon satte sig på huk och pratade med dem lugnt på deras nivå. Precis det skrev jag om en gång på Familjeliv. Att det är så jag bemöter barn som trilskas och att det funkar för mig. Då blev jag verbalt påhoppad och flera skrev att jag inte hade någon verklighetsuppfattning och att barn minsann är jobbigare än så och så vidare... Mogna en del på FL är.
Artikeln i Allas.
Sociala katter
"Nej, vi vill inte gosa idag. Ge oss mat och stick." hehehe...
Jättegod hallontårta!
Min present till värdparet, ett decoupage-ljus som jag gjort.
Tragisk olycka vid sjön Racken
Minnesplatsen vid Racken.
Artikel på Aftonbladet.
Tävling Älskade hjärtegryn
Strandräddare tävling
Jag har lagt till min favoritstrand i tävlingen Sveriges bästa strand, där man tävlar om 1-årsförbrukning av Coca Cola-produkter. Delta ni också med "er" strand och om ni gillar "min" strand kan ni väl rösta på den också!
Långt västerut i Värmland hittar ni "min" strand Bröta.
Klickar ni på den kan ni se en bild som jag tog den 4 augusti 2010 och en liten beskrivning. Där kan ni kommentera, skicka vykort och gilla stranden.
Blomstercheck
Babysitter
En Laban-babysitter som vi båda föll för.
Bakat special-chokladkakor
Det doftade som rena chocolateriet.
Kvarnen igen och besök hos vänner
Idag blev det en sväng till Kvarnen i Klässbol igen för att äta lunch. När vi var där senast så åt vi smörgåsar och sött, men blev intresserade av maten också. Syrran och Jörgen blev med oss idag. Denna gång var det fint väder så vi satt ute och då kom katten "Lillasyster" och hälsade. Så kul att få träffa henne till slut, flera stycken har pratat om henne. Alla utom en äldre kvinna verkade gilla katten. Efter maten blev det sötsaker igen och sedan tittade vi på ett par loppisar alldeles i närheten.
Robin åt en Kvarnburgare.
Jag åt fläskfilé, men bytte ut potatisgratängen mot klyftpotatis.
"Lillasyster".
Så här fint är det vid Kvarnen.
Klässbols linneväveri ligger nära Kvarnen.
Vi systrar vid Kvarnen.
Sedan åkte vi en sväng till Jenny och Martin för att bara prata lite och hälsa på alla deras djur. Jag vill verkligen ha hus på landet jag också! Så härligt! Mer jobb kanske, men det är "ens eget" på ett helt annat sätt än hyreslägenhet.
Kvigorna var av min favoritsort - Highland Cattle.
Hysterin över Iphone 4
Personligen tycker jag att man skaffar sånt man behöver och att det är bättre att vänta för då kanske man lyckats arbeta bort alla buggar som brukar medfölja nya produkter. Undrar även om det bara är jag som fortfarande använder mobilen till att ringa och sms:a? Verkar handla mest om apps och internet numera. Jag har internet på min dator. Om jag är utanför hemmet så behöver jag inte vara ständigt uppkopplad. Blir inte dessa människor sönderstressade till slut?
Loppis i Bortan
Det blev en lyckad loppis i Bortan. Som vanligt var det mest ruljans alldeles i början av loppisen, då det var folk hela tiden. Jag lyckades sälja en hel del grejer och till slut kunde jag inte motstå att köpa en sak själv heller. Ett par lila manchesterbyxor till barn från de som sålde bredvid mig och syrran. Satt och glodde på dem ett tag innan jag bestämde mig.
Syrran står vid vårt gemensamma bord under det blå parasollet.
Fästing på fästing
Ser ni den lilla mer svarta fästingen på den större fästingen? Den satt inborrad med huvudet så som de brukar göra på "sin värd". Äckliga!
