En lyckad Halloween 2016

Idag gick Connor och jag bus eller godis till några vänner och hans moster. När vi kom hem så var hans mormor och morfar här (har blivit en tradition nu att vi går bus eller godis på vår egen dörr också). Connor hade riktigt kul, men det märks att han varit sjuk för han blev rätt sliten. Stort godisfynd blev det också! När vi var hemma på kvällen så plingade några barn på och sa bus eller godis och det är inte så vanligt här så det gjorde mig glad. Barnen blev glada de också över allt godis de fick.
 
Jag fångade min Pokémon.
 
 Jag var Ash och Connor var Pikachu för årets bus eller godis.
 
 Action!
 
 
Årets pumpa. Connor beställde hjärt-ögon i år igen och en mun med sju tänder och en bebistand (pumpakärna som jag satte i underkäken, så pumpan kan tappa den som Connor gjort med sin).
 
 Påsarna vi delade ut till de ställen vi var till.
 
 Innehållet. Connor fick också en sådan.
 
 Connors godiskap.
 
 Connors mormor och morfar hade med sig en chokladmoussetårta.

Förskolornas pumpor i stadsparken 2016

Många fina pumpor som vanligt! Efter att ha fått stå ifred i flera år (sedan starten av traditionen faktiskt) så var det någon som fick för sig att vandalisera i år och en del förskolors pumpor var helt sönder. Jag tycker det är extra tråkigt när det handlar om att så små barn får sina saker förstörda. Sådant de jobbat med och är stolta över, som de vill visa sina vuxna. En del av Arvikas befolkning har dock visat en mycket fin sida under gårdagen. De har kommit med sina egna pumpor, försökt fixa ihop de trasiga så gott det varit möjligt och tänt nya ljus. En del kanske tycker att det är en liten grej, men jag kan lova att för barnen är det allt annat än litet. Och det värmer även mitt hjärta att se folk ställa upp så <3
 
 
 
Många fantasifulla och härliga pumpor!

Underbar mjukiströja till barn

Den är lika mjuk på insidan som utsidan och en räv var det tvunget att bli. Connor gillar sagoboken "Vad säger räven" som är baserad på Ylvis låt "What does the fox say" som hela familjen tycker är rolig! Köpt på ICA Maxi igår.
 

Läst klart: Landet bortom haven av Tamara McKinley

Från bokens baksida:
"Landet bortom haven är en passionerad kärlekshistoria och en spännande berättelse om hur det tidigare okända Australien, vars urinvånare kände sitt land och levde i harmoni med naturen, "upptäcktes" och förvandlades till brittisk fångkoloni. Läsaren får en dramatisk bild av det hårda livet i "tjuvkolonin", där ond bråd död, prostitution, epidemier och svält hörde vardagen till för många människor. När handlingen slutar har nationen dock börjat blomstra och framtiden ter sig ljus och full av möjligheter.
 
Något jag absolut inte gillar i böcker är osympatiska karaktärer som man dessutom ska "heja" på. Den manlige huvudkaraktären i den här boken är en sådan. Han är ett utnyttjande svin som förstör kvinnor, fast han egentligen framställs som ett kärleksintresse, som en charmör, som en Don Juan. Inte konstigt om kvinnor faller för sådana här typer om de i litteratur får veta att det är så "det ska vara". För jo... som jag skriver så framställs han som drömmen i boken, men jag blir bara äcklad av hans framfart. Jag ser genom den där "drömmen".
 
Förutom detta så är berättelsen våldsam. Något som ter sig rätt självklart eftersom det handlar om hur vita människor "upptäckte" Australien och där förslavade, utnyttjade och våldtog urinvånarna. Jag gillar delarna där man kan läsa om Aboriginerna och deras sätt att leva, men det är så sorgligt när det sedan förstörs. Boken slutar väldigt plötsligt med många lösa trådar. Det kanske finns en fortsättning så att det är därför, men jag har inte tagit reda på det då jag inte tyckte särskilt om denna bok.
 

Något vi ser varje höst...

En stor skock med fåglar landar i träden nere på gården och käkar röda bär som bara den. Det händer varje höst. En annan sak som händer varje höst är att jag glömmer namnet på fåglarna...hehe... Bilderna är suddiga för jag tog dem från vår lägenhet utan zoomobjektiv, men det är ett härligt liv i dem ändå.
 
 
 
"Incoming."

Sett dokumentären The Mask You Live In

En dokumentär om hur kulturens snäva definition av maskulinitet skadar pojkar, män och samhället i stort och tar upp exempel på vad vi kan göra åt det. (Dokumentären är amerikansk och därför i första hand riktad mot det amerikanska samhället, men går att applicera i andra delar av världen.)
 
Jag tar upp sådant som fastnade lite extra hos mig med denna dokumentär. Vill man inte läsa så mycket innan man själv ser dokumentären så kan ni hoppa till sista stycket där jag inte skriver något allt för avslöjande.
 
Direkt från början tas olika fraser upp. "Be a man" anses av många vara den mest destruktiva frasen. Denna fras innefattar nämligen att pojken/mannen måste låta bli att reagera, inte få visa sina sanna känslor och de känner att de inte kan anförtro sig till någon för det anses skamligt att vara "mindre man".
 
Samhället låter inte pojkar vara trygga i sin maskulinitet utan det måste konstant BEVISAS hur maskulina de är genom till exempel att vara tuffa, hårda, genom våld, genom att lyckas bra i sport (och inte vilken sport som helst utan det ska vara "tuffa" sporter som amerikansk fotboll, boxning och liknande). De får aldrig slappna av utan ska vara störst och bäst. En kille berättar om hur han tog avstånd från en vän på grund av att vännen var "feminin". Istället för att stå vid sin vän som han tyckte mycket om, så gjorde han ett aktivt val att aldrig umgås med denna vän - för att han själv inte skulle ses som "feminin" eller homosexuell.
 
Vissa saker som teater och dans anses vara helt tabu för killar. Det är för tjejer och homosexuella och dessa två grupper är något som det är skamligt att förknippas med och därför avstår en del killar från sådant som de tycker väldigt mycket om. En kille pratar om att han ville hålla på med teater i high school, men vågade inte för de "tuffa" killarna gjorde narr av sådant. Han började med teater på college och älskade det! Jag blir så ledsen när jag hör historier om killar som försakat sig själva och det de tycker om, sådant som gör dem lyckliga tas bort från dem för att omgivningen anser att det är "omanligt". Det är otroligt hårt och tufft att bryta mot dessa normer och vi kan aldrig skuldbelägga individer. Det är hela samhället som behöver ändra attityd. Vi behöver bredda könsrollerna rejält och det skulle ge positiva ringar kring väldigt mycket.
 
Det är avhumaniserande att koppla manlighet till många sexuella erövringar. Tjejer ses som objekt och killar ska ha stor erfarenhet. Det förväntas. Det ser jag som rent tragiskt. Det förstör många relationer och umgänget mellan personer.
 
En forskare pratar om att hjärnan är plastisk (något jag tagit upp tidigare) och går att ändra. Det man tränar på blir man bra på. Omges vi med en viss typ av färger och leksaker ända från födseln så påverkar det hjärnan. Vi blir mer och mer uppdelade med färger och leksaker och det inte bara påverkar hjärnan utan det ställer även förväntningar på barnen att "bli kön". Här märker jag att det är mycket starkare kring pojkar. Det är mer tabu för pojkar att bryta normen, att gilla det "feminina". Det ses som ett steg nedåt. Jag tror inte de flesta medvetet tänker så, men vi är alla påverkade... så omedvetet tycker många att "tjejgrejer" är sämre. Pojkar drivs in i mansrollen av skam. De skammas av andra att tycka att det är något fel på dem om de inte uppfyller en hypermaskulin roll.
 
Efter en viss ålder så höjs pojkars status i "gänget" genom att de INTE leker med flickor. I dokumentären så berättas det om hur pojkar kan säga att de tycker om flickor och att leka med flickor, men de andra pojkarna får inte veta det för då får jag inte vara med. Här har vi ett massivt jobb att göra. Självklart kan man inte tvinga barn att leka med varandra, men att öka acceptansen och inte göra stora skillnader mellan könen. För dessa "skillnader" som folk pratar om existerar egentligen inte. Det är större skillnader mellan individer än könen. När man gjort tester på barn så är det 90% som överlappar varandra. Detta test visas i dokumentären. Det visar att vi är mer lika än olika, ändå fokuserar leksaker, reklam, kläder, omgivning, skola och föräldrar på skillnader. Detta lägger till skillnader som inte finns.
 
För pojkar och män så anses förtrolighet efter en viss ålder som tabu. Man riskerar att kallas homosexuell om man har en nära relation med en annan man. Enda undantaget då män kan säga att de älskar en kompis är när de är fulla.
 
I skolan så tror lärarna mindre på pojkarna och har mindre förväntningar på dem. Deras potential att lyckas minskar då samt att det tillkommit en sorts "anti-plugg"-kultur där det inte är "coolt" att vara smart, att studera och att ha ambitioner. Jag har själv hört om exempel i Sverige där man har lägre krav på hur många ord en pojke ska kunna läsa än en flicka i samma ålder. Det är viktigt att se individen!
 
En mening sätter sig lite extra i hjärtat på mig. En man i dokumentären säger "Om frasen "du spelar som en tjej" är en stark förolämpning för en kille att höra, vad lär vi då pojkar om flickor?" Exakt! Vi lär pojkar att flicka är något som är dåligt att vara, något man absolut inte vill vara. Du slår som en tjej, du springer som en tjej, gråter du som en liten tjej och så vidare anses alla att vara förolämpande meningar.
 
En pensionerad NFL-spelare berättar om sin tid i sporten och hur det var ett väldigt nedvärderande språk och ett konstant hävdande med våld. Han jobbar som tränare nu och försöker införa ett nytt sätt där man inte försöker pressa fram bra resultat genom att hota idrottarna. Han jobbar istället stärkande och nära. Jag blir så slagen av hur denna man kunnat vända så på saker. Att gå från att själva vara en del i sportens hårda klimat till att helt ändra riktning. Det är riktigt starkt gjort att göra så och kanske kommer fler att följa. Om fler och fler gör det så är det inte längre något konstigt eller "fel" med det.
 
Många skolor i USA lär bara ut avhållsamhet under sina sex och samlevnads-kurser. Många söker svar på nätet och hittar pornografin som ger helt fel bild av sex. Man har sett att kontakt med pornografi har ökat risken för sexuellt våld och att kvinnor ska utnyttjas för att imponera på andra män.
 
Genom hur samhället är så "lurar" vi pojkar att bli män som inte respekterar kvinnor, och sedan undrar vi varför det ser ut som det gör. Denna tänkte jag rätt länge på. Och jo, jag kommer fram till att det ligger något i det. Pojkar får inte ha "tjejiga" saker, de hånas med att de "springer som en tjej", har de långt hår får de höra "haha..är du tjej eller?" på ett nedvärderande sätt, det skrattas åt dem om de vill dansa eller spela teater för det anses "tjejigt" och så vidare. De får ända från att de är små höra hur det är dåligt att vara tjej.
 
Det handlar om ett mönster. Ett mönster som är destruktivt för pojkarna och männen. I dokumentären får vi träffa tonåringar som pratar om hur svårt allt är och vi får även träffa dömda brottslingar som pratar om varför de gjort som de gjort, varför de sitter i fängelse. Det är en stor bredd på representerade pojkar och män i dokumentären och det ger en oerhört sorgslig bild av hur det är att förväntas leva upp till en väldigt trång mansnorm. Det finns frihet om man bryter loss från den rigida mansrollen.
 
Sammanfattat kan jag säga att det var en mycket gripande dokumentär som var extremt välgjord! Mycket av det som nämndes i den känner jag igen, både från egna erfarenheter och sådant som jag studerat i psykologi på universitetsnivå. Hjärnan har jag läst om både i dessa studier och på egen hand då det fascinerar mig så därför har jag "tjatat" mycket om hur hjärnan är plastisk och väldigt förändringsbar. Vi föds inte "färdiga". Vi är snudd på oskrivna blad som bär med oss anlag från våra föräldrar, men som till stort påverkas av var vi växer upp, vilka möjligheter vi har, vad vi gör ofta, vad vi tycker är roligt... Dokumentären ger ett väldigt fint budskap om hur vi alla kan vara människor och den ger även några konkreta exempel på hur vi på sikt kan uppnå det. Mycket sevärd och tänkvärd!
 

Varma barnkläder och Halloweenkläder

Jag har inte fått tag på så många fodrade byxor till Connor i år. Har varit svårare att få tag på ju större han blivit. Så det fick bli långkalsonger. Sedan hittade vi även ett par härliga Halloweenbyxor (fanns flera Halloweenkläder där vi köpte dem och det var lockande att köpa mer, men tröja hade han redan). Eftersom Halloween infaller på måndagen på höstlovet så ska Connor ha på sig dessa kläder på fredagen före höstlovet. Så det blir lite festligt!
 
Två-pack långkalsonger från H&M.
 
 Härligt Halloweeniga byxor från ICA Maxi.
 
 Det blev även ballonger och en godisgryta från ICA Maxi. Jag har letat efter en bra "gryta" att ha godiset i som delas ut när barnen kommer och går bus eller godis och denna gillade jag! 

Sett filmen The Awakening

Spoilers förekommer!
 
I England 1921 jobbar Florence Cathcart som en bluffavslöjare. Hon blir anlitad för att undersöka en internatskola där några elever påstått att de sett ett spöke.
 
Jag gillar konceptet med en skeptiker som vill övertyga sig själv. Hon undersöker inte dessa saker för att hitta bluffar egentligen, utan hon undersöker dem för att hon vill HITTA något. Det tycker jag ger en intressant vinkel. En person som är öppen för allt, men som inte går på lurendrejeri. Filmen är spännade till en början med en krypande känsla, men tappar mot slutet. Det är vanligt för rysare. Jag tycker dock denna har en kvalité trots tappet i slutet. Det är den intressanta vinkeln, twisten och huvudkaraktären Florence (Rebecca Hall) som gör det hela tror jag. Sevärd!
 

Fann skor och Turtles på second hand

Japp, vi har varit på second hand igen. Denna gång blev det inte så många fynd. En Turtles för 15 kronor som jag efteråt tog reda på mer om och fick veta att den är officiell. Se bara skillnaden här nedan på mina kopior från barndomen och den officiella (de är från samma år båda sorterna, 1989). Ett par skor för 80 kronor sa mitt namn också och de passade mig dessutom. Får hoppas man kan hänga in skor tillsammans med ytterkläderna på Cirkus i Stockholm när Maria och jag ska dit på Fantomen på operan, för i så fall ska jag ha rejäla vinterskor på mig dit men dessa på mig inne!
 
Verkligen min färg och eftersom de sitter runt hela foten så är de inte svåra att gå i, som jag kan tycka med andra högklackade t.ex. pumps. Ska bara ta med dem till skomakaren och få omsulat på klacken för där var de väldigt slitna och glatta. Vill inte ramla som på min högskoleexamensceremoni liksom...hehe...
 
Färgen i fullt ljus.
 
Vänster är officiell och de två till höger är mina kopior från barndomen. Kul att ha de också!

Fullständig barnkonvention - Unicef

Hej!

Sverige ses ofta som ett föregångsland när det gäller barns rättig­heter. Men trots att vi var bland de första att skriva under barn­konven­tionen har barn i Sverige inte full­ständiga rättig­­heter. Barn i Sverige har idag ingen möjlighet att få upprättelse om deras rättig­heter kränks – ett viktigt tillägg till barn­konven­tionen som Sverige valt att inte anta.

 

Nu tar vi hjälp av barn i Costa Rica och uppmanar svenska folket: #WakeUpSuecos! Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention, precis som barnen i Costa Rica. Wake up Suecos! Här kan ni se ett klipp på vad som menas med fullständig barnkonvention.

 


Nya folksjukdomen: Rastlöshet?

Det är inte konstigt att folk bränner ut sig till höger och vänster, anser jag. Jag vet så många som är så rastlösa. Det ska hända något hela tiden och om de får en stilla stund så börjar de nästan klättra på väggarna. Varför? Det är inte konstigt att kurser i mindfulness drar folk för man har helt enkelt glömt bort hur man kopplar av. Folk blir STRESSADE av att ha INGET att göra. Hur omvänt är inte det?

Love kycklingar <3

Kanske är det för att jag är uppväxt med att vi hade höns och både att hönsen fick egna kycklingar samt att vi kläckte i en maskin, men jag tycker verkligen om dessa små dunbollar! Jag gillar hönsen också, men kycklingar är extra söta. Hälsade på några hos Connors ena faster häromveckan. Drömmen vore att kunna ha några egna höns, men i lägenhet är man begränsad så då får det räcka att hälsa på hos andra.
 
Puuuuuuuss!
 
Jag pysslade mycket med kycklingar som barn och dessa blev jättetama som vuxna höns eller tuppar. Så mysigt!
 
 Connor tränade. Han tyckte om kycklingarna mycket han också. Djur är bra på så många vis!

Pyssel i skolan

Häromveckan kom Connor hem med en pysselgrej han gjort i skolan och han ville hänga upp den i fönstret. Det är en vattenrutschkana förklarade han för mig. Jag tycker det är kul att han fått mer intresse för att måla, rita och pyssla sedan han började skolan. Nu skriver han dessutom sitt namn helt utan konstigheter. Tidigare har han bara varit intresserad av siffror och att räkna, så det är kul att hans intresse för lite annat väcks också.
 

Läst klart: Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie

Från bokens baksida:
 
"Första gången Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen - det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism'.". Chimamanda bestämmer sig för att göra ordet till sitt. Alla borde vara feminister är hennes personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten "Flawless"."
 
En mycket intressant essä där det var en del igenkänning och en del nya perspektiv. Så som jag brukar recensera böcker av det här slaget gör jag även nu. Med lite tankar kring det som väckte mitt intresse mest.
 
Om vi gör saker om och om igen så blir de "normala", så som det "ska vara" och då tänker vi inte på att det går att göra annorlunda. Därför är det svårt att bryta mönster. Vi måste först bli medvetna om mönstret. Jag har jobbat en del med att medvetandegöra mönster hos mig själv. Till exempel så märkte jag en tendens att nedvärdera sådant som räknas som "tjejigt". Jag har väl aldrig haft en särskilt feminin stil eller sådana intressen, men varför nedvärdera det? Jo, det var något man gjorde om man ville vara med killkompisar. Det räckte liksom inte med att ha gemensamma intressen utan eftersom jag var tjej så var jag även tvungen att aktivt ta avstånd från det andra, det jag inte var intresserad av. Annars tog de för givet att jag var det (eftersom jag ju var tjej) och jag fick inte vara med då.
 
Då var jag barn och sedan fortsatte detta av ren vana i tonåren. Men det finns inget som helst skäl till att klanka ner på sådant man själv inte är intresserad av. Särskilt inte när det gäller det "tjejiga" eftersom det redan får ta så mycket skit från olika håll och ses som mindre värt än annat. När jag såg detta och även såg hur jag hanterat det så blev jag arg. Arg på samhällets konstruktion och att det maskulina alltid ses som så mycket bättre och arg på mig själv som anammat och fört vidare detta korkade synsätt. Men nu är det slut med det! När jag väl blivit medveten om det så var det inte så svårt att sluta. Nu har jag ett barn som gillar bådeock och för hans skull är jag glad över att jag blev medveten om detta innan han föddes. Innan han föddes så var jag helt "inget av mina barn ska ha rosa på sig oavsett kön", men med insikten så blev det "mitt/mina barn ska få ha det hen/de tycker om och jag ska erbjuda alla alternativ för inget är sämre".
 
"Vi fokuserar för mycket på att lära flickor att oroa sig för vad pojkarna ska tycka om dem." Och detta fortsätter i vuxen ålder. Kolla på nästan varenda tidning som riktar sig till kvinnor. "Så får du platt mage", "så tänder du din kille", "tappa 5 kg på 2 veckor" och så vidare. Huvudsyftet är tyvärr inte att må bra, tycka om sin egen kropp och trivas... huvudsyftet är ofta att vara attraktiv för män. När man hör kvinnor nedvärdera sina egna kroppar som är helt fantastiska så känns det att vi verkligen inte behöver det här. Det behövs mer kroppspositivitet!
 
Män beröms som handlingskraftiga när kvinnor skammas som aggressiva. Samma beteende bemöts olika beroende på personens kön. En arg kvinna är ilsken, känslosam, ostabil, hysterisk. En arg man vet vad han vill, sätter ner foten, är bestämt...
 
"Ju hårdare en man upplever att han måste vara, desto omtåligare blir hans ego."
 
Flickor lärs att inte ta för sig för mycket, inte ha för höga ambitioner för att de då upplevs som ett hot av män. Nu verkar saker ha ändrats när det gäller just skolan och det är fler och fler tjejer och kvinnor som lyckas bra där och som studerar vidare på högre nivå, men när jag gick i skolan var det killarna som skulle vara bäst. Jag har alltid varit en tävlingsmänniska och blev sporrad av att tävla mot någon i kunskap, i att bli först färdig med mattetalen och så vidare. Detta har även gällt tv-spel. Gissa hur impopulärt det var när jag vann i dessa tv-spel som jag älskade att spela? Att jag vann berodde, enligt dem, på "nybörjartur", att killarna "lät mig vinna" (så att jag inte skulle börja "gråta som en tjej"), att de inte brydde sig om att vinna och så vidare.
 
Vi är lyckligare av att vara våra individuella jag och inte förväntas leva upp till en könsroll. Dessa könsroller är i princip omöjliga ändå och varför ska folk inte kunna plocka och blanda som de vill och vara sig själva? Varför ska vi stöpas till vissa former?
 
När vi lär barnen att bli sociala varelser överdrivs skillnader och en självuppfyllande process inleds. Ja, vissa biologiska skillnader finns, men hjärnan är dessutom plastisk. Det man tränar på blir den bra på. Man utvecklar de bitar av hjärnan som behövs för att utöva det man gillar. Om man då för in barnen på områden som är "passande" enligt den könsroll de förväntas ha, så uppfylls just de förväntningarna. Jag blev inte bra på tv-spel första gången jag spelade. Nej, jag blev bra på det för att jag satt där och spelade gång på gång på gång på gång. Numera är det en del saker som går lätt även i helt nya spel, men det beror på att jag lade grunden där i barndomen.
 
Mannen "hjälper till" och får ett tack. Detta är något som stör mig väldigt. Två vuxna människor delar ett hem. Eventuellt har de barn. Är det ett heteropar så förväntas kvinnan klara hemmet och sköta det mesta. Om mannen gör något så är det "fint gjort", snällt och han "hjälper till". Nej nej nej! Barnet/barnen hjälper till. För de håller på att lära sig så de en dag kan bli självständiga och flytta hemifrån. De två vuxna individerna delar på ansvaret. Detta betyder inte att man delar 50/50, utan det betyder att man delar som båda är överens om, MEN mannen tar också sitt ansvar. Han hjälper INTE till.
 

Första tappade tanden!

Måndagen den 3 oktober så tappade Connor sin första tand. Det hände i skolan och han var så stolt! Han berättade att han gjort som jag pratat om då och då. "Om något händer: ta det lugnt och tänk efter vad du kan göra." Det gjorde mig stolt! För han var lite orolig för att det skulle komma blod när han tappade tanden, och det gjorde det också, men han behöll lugnet och tänkte efter och så frågade han en lärare om hjälp. Min stora älskling! <3
 

Arvikamârten 2016

Så är årets Arvikamârten över. Jag orkade en sväng på själva marknaden och spenderade sedan lördagskvällen hos syrran med goda vänner. På söndagen när karusellerna är billigare så fick Connor åka. Jag lyckades även vinna en Donatello till honom i gripklomaskin (på andra försöket). Han blev så glad så! Han testade att köra en sådan klo själv också, men än så länge nådde han nätt och jämnt upp så det var inte lätt. Jag har känt mig totalt mörbultad trots att jag tagit det rätt lugnt. Men glädjen i Connors ansikte gör det värt kampen!
 
Connor var lika färgglad som karusellerna.
 
 Denna åkte jag också på lördagskvällen. Den var kul!
 
 
Denna anka vann Connor själv på ett spel på fredagen. Han blev otroligt glad!
 
 Ballonger var alltid tradition att ha med sig en hem varje Arvikamârten när jag var barn och det har varit så med Connor också, men i år skippades det till förmån för två emoji-kuddar som han hellre ville ha.
 
 Vi åkte Äppelmasken (utan äpple) tillsammans.
 
 Blinkande ljus på tivolit.
 
 Hittade två böcker på en barnloppis. Svårt att få tag på Piff & Puff så det gladde mig. Connor älskar dessa böcker!
 
Hittade lite kläder till Connor (han tyckte byxorna påminde om Paw Patrol), en handväska till mig och juletiketter.
 
 Närbild på byxorna.
 
 Motivet på handväskan.

Bra med idrott och rörelse!

Connor går sedan strax över 1 år på balett och nu vill han även börja på basket. Jättekul! Vi håller sådana aktiviteter nere på max 2 stycken för närvarande, för skolan är viktigast. Det är sådant som kan förändras framöver när han blir äldre. Kanske klarar han mer, kanske blir skolan mer krävande och så vidare. Det viktigaste är att ha kul och ingen fritidsaktivitet ska kännas som ett tvång och gå ut över något annat. Som jag så ofta säger så är det viktigt att även ha tråkigt ibland.
 
I förrgår fick Connor köpa sig en egen innebandyklubba och skyddsglasögon då många av hans kompisar har klubbor och brukar spela. Detta tycker han också är väldigt roligt och det är bara att dra ihop några kompisar på gatan så kan de spela. En fördel med att bo i lägenhet! Samt att vi har riktigt perry grannar.
 
Målskytte.

RSS 2.0