Läst klart: Omgiven av idioter av Thomas Erikson

Från bokens baksida:

"Har du någon gång försökt resonera med din partner och ingenting gick som du tänkt dig? Eller i förvirring lämnat ett möte med känslan att du inte begrep dig på de övriga i rummet? Och värst av allt: vissa verkar aldrig förstå vad du säger - hur tydlig du än är. Visst är det ett mysterium?

Välkommen till en rad uppfriskande aha-upplevelser - möjligen även en eller annan åh nej-upplevelse - och med lite flyt är det inte du som är idioten. Efter att ha läst den här boken kommer du att förstå vad din omgivning egentligen vill säga dig. Jag garanterar att du radikalt kommer att minska mängden idioter i din omgivning, hälsar Thomas Erikson."
 
Boken påstås ha vetenskaplig grund och det är att sträcka det väldigt långt. Det var länge sedan man inom psykologin lade fram en teori om att man kunde dela in människor i olika färgtyper och då psykologin gått framåt har det visat sig ha ungefär lika mycket trovärdighet som horoskop. Man har alltså gått FRÅN detta tankesätt inom psykologin, men folk vill gärna ha en quick fix så att en förenklad version av den ursprungliga teorin säljer är inte så konstigt.
 
Boken är skriven på ett lättsamt och humoristiskt sätt. Jag skulle dock rekommendera folk att ta denna bok som just en bok att läsa för nöjes skull (eller helst inte läsa alls) och om man vill lära sig om något område inom psykologi finns andra vägar. Jag studerade psykologi som mitt underämne på universitetet och tycker nästan det känns lite sorgligt att läsa denna bok som lägger fram "enkla lösningar". Jag förstår att författaren är en populär föreläsare ändå och att han kan inspirera folk, men missta inte detta för vetenskap. Är ni intresserade av vad legitimerade psykologer och forskare säger om boken så är det bara en googling bort. Personligen tyckte jag boken innehöll förenklingar, misstolkningar av vetenskap och stundtals rent trams. Det finns inga riktiga referenser eller källhänvisningar till saker som påstås vara vetenskap. Oseriöst.
 

En meter böcker under 2018?

Så...hur långt kom jag under 2018 då? Jag läste sammanlagt 22 böcker och det landade på 62,5 cm!
 
Om vi ska kolla lite siffror (som jag är så glad i) så läste jag 1 bok på engelska och 21 på svenska. I denna hög saknas fyra böcker som jag lånat på biblioteket (Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, Mot framtiden av Clara Henry, Livet efter dig och Arvet efter dig som båda skrivits av Jojo Moyes).
 
13 böcker var skönlitteratur medan övriga var facklitteratur, biografier eller samhällslitteratur. 10 böcker skrivna av kvinnliga författare medan 12 av manliga författare. Det blev en ganska jämn fördelning trots att jag inte medvetet tänkt på det.
 
Första boken jag läste för året (Distant av Matt Adams) är dessutom skriven av en "internetvän" som jag haft kontakt med sedan 1997-ish...? Och en till bok (Bilägaren som gick vilse av Jan-Olof Magnusson) skrevs av en man jag kände, som tyvärr inte finns kvar i livet.
 
Det lilla huset i stora skogen läste jag med Connor. Vi har fortsatt med Det lilla huset på prärien nu, och det är kul att läsa tillsammans.
 
Är ni intresserade av tidigare år så finns de här: 2017, 2016, 2015, 2014, 2013.
 
Började med den understa boken och så vidare uppåt.

Läst klart: Jag var barn i Gulag av Julian Better

Från bokens baksida:

"Så fort dörren stängdes tittade en av kvinnorna bistert på mig – föreståndarinnan, skulle det visa sig – och kommenderade med skarp röst: ”Av med byxorna!” Hon slängde åt mig ett par andra byxor, fulla med hål. Jag stelnade till av rädsla, men vad skulle jag göra? Jag vågade inte ens gråta, än mindre protestera. Jag förstod att det var orättvist: byxorna var mina, men vad som var ännu viktigare var att de var den första gåva jag hade fått av min mamma. Plötsligt gick det upp för mig att mamma inte var med mig längre, jag var utlämnad på nåd och onåd åt främlingar.

Julian Better föddes i december 1937 i det ökända Butyrka-fängelset, mitt under Stalins utrensningar. Hans föräldrar greps enligt NKVD:s folkkommissarie Nikolaj Jezjovs order nr 00485 daterad den 11 augusti 1937 – jämte bifogad hemlig instruktion om inledande av en ”polsk operation”. Julians far avrättades och hans mor dömdes till fem år i Gulag för spionage. Moderns dom blev Julians egen dom och han tillbringade sina sju första år i Gulag och på barnhem där han sågs som barn till en folkfiende. Svälten, kölden, och de svåra erfarenheterna fick honom att för en tid glömma sin mor.

Idag lever Julian Better sedan många år tillbaka i Täby utanför Stockholm. För första gången berättar han den okända historien om barnen i Gulag.

Jag var barn i Gulag berättar om de yngsta offren för Stalins terror, om barnen som blev bestulna på sin barndom, sina föräldrar och inte sällan sina liv."

En hemsk vittnesbörd från en person som var barn när det hände. Personligen tycker jag det är så mycket värre när det handlar om barn. Barn är oskyldiga och ska aldrig behöva drabbas av sådant här. Författaren beskriver hur barnhemmet han hamnade på till slut inte brydde sig om barnen alls. De förslöades och förlorade förmågan att uttrycka känslor. Han berättar om hur han aldrig fick tillbaka den förmågan helt och hållet. Barndomen är så otroligt viktig och genom denna berättelse ser man bevis på det. Det är starkt av författaren att skriva om sina upplevelser så att vi som inte var med kan få åtminstone en inblick och en chans att försöka förstå. Det är dock svårt att greppa sådana grymheter...

Det är en fängslande bok som jag tycker alla borde läsa. Det är en bit av historien som inte berättas så ofta. Dock så ska man INTE falla för "men han då"-beteendet. I efterordet skrivs om att rangordning av diktatorer brukar användas av det totalitära tänkandets försvarare. Det är fel att göra då terrorgestalter då kan framstå som "mindre onda". Det är tänkandet, agerandet och förtrycket man bör reagera på och mot. Det är ingen "tävling" i vem som var värst, vem som var ansvarig för att flest liv släcktes.

Jag rekommenderar boken!