Den bästa boken i trilogin. Efter en svag start så tycker jag serien växer och den avslutar fint. Jag blir riktigt ilsken på de blodtörstiga hämndsökande människorna som vill utrota vargarna. Deras hämnd är helt fel ute, men tyvärr vet de inte om det eftersom det är en varghemlighet som vargmänniskorna inte får dela med människor. Tänk att bli så förblindad av hat? Huh!

 

Karaktärerna har växt från tidigare böcker. Det har även skett ett skifte så huvudkaraktärerna känns inte längre som huvudkaraktärer, utan facklan bärs vidare av några andra. Men i den här boken så känns det helt ok.

 

Det enda jag kan klaga på i denna bok är att slutet blir lite väl fixat och fint. Allt löser sig och knyts ihop med en stor rosett, känns det som.

 

Från bokens baksida:
"Kendra Tamale har just återvänt till England efter en längre vistelse i Australien. Hon är på flykt undan en trasig kärlekshistoria och önskar inget hellre än att bli lämnad ifred. Summer och Jaxon, barnen i familjen som Kendra hyr ett rum av, har dock andra planer. Deras pappa Kyle har just blivit ensamstående förälder och barnen adopterar raskt Kendra som sin nya mamma.

Så en dag stöter Kendra ihop med den man som delar hennes hemska hemlighet och allt rasar samman. Det enda sättet att ordna upp saker och ting är att avslöja vad som hände den där gången för så många år sedan, något hon svurit på att aldrig göra..."

 

Denna bok handlar om så mycket mer än vad som kan uppfattas genom baksidetexten. Den är verkligen inte alls som jag förväntat mig utan handlar om så mycket mer och blir på en del ställen till och med djup. Det är verkligen inte ofta jag stöter på det i romantiska böcker så när det händer blir jag glad. En del riktigt viktiga ämnen tas upp och i en scen kan jag verkligen relatera till Kendra.

 

*STORSPOILER* En mindre kunnig person har precis sagt i en grupp att kvinnor sänder ut signaler och att om hon går med på att ta till exempel en kaffe en sen kväll så får hon räkna med att killen vill ha sex och om hon ändrar sig så blir hon våldtagen, men då är det hennes eget fel. Kendra skäller iskallt ut personen som sagt detta och hon har så rätt i det hon säger. Sedan går hon därifrån och begrundar det som hänt. Det hon då tänker är så klockrent: "J*klar, så jobbigt det var att ha starka övertygelser. Att reagera på all skit folk som Janene försöker pådyvla andra. Ibland ville jag bara luta mig tillbaka och acceptera det. Inte reagera alls när struntpratet började. Vara moraliskt avtrubbad (...)"

 

Så där kan jag känna ibland. Jag reagerar starkt på en del saker och ibland önskar jag att jag var som många andra och bara lät det vara. Men samtidigt så tycker jag det är bra att reagera när något är fel. Att säga ifrån. Det är nog lättare om man kan låta saker vara, men viktigare om man faktiskt kan stå upp.

Kan varmt rekommendera denna bok även till de som inte brukar läsa romantiska böcker eftersom denna skiljer sig från åtminstone den typ av romantisk bok som jag läst tidigare.

 

Man kan nog beskriva denna bok som en sorts memoar. Det handlar om hunden Trixie som var Gerda och Dean Koontz "dotter" och hur denna hund förändrade livet för de två och andra hon kom i kontakt med.

 

Boken är väldigt rörande och beskriver varmt relationen mellan människa och hund. Den som inte haft hund/katt kan troligtvis säga (och brukar säga) att: "Det var bara en hund/katt". Tyvärr finns en del som haft hund/katt som säger så också, men då är man inte speciellt lämpad till att ta hand om ett djur. Det är ALDRIG "bara"! Dessa personer kan låta bli att läsa denna bok då den, som sagt, handlar om den speciella relationen mellan människa och hund.

 

Boken är humoristisk och upplyftande samtidigt som det märks att den som skrivit den verkligen älskade Trixie. Mot slutet så vet man vad som väntar. Precis som med alla andra hundar/katter så är livstiden inte lång, jämfört med ett människoliv. Man vet, när man får en hund/katt som familjemedlem, att det kommer en förlust. Jag har förlorat en del djur till sjukdom och ålderdom, däribland två katter, så jag känner igen mig väldigt väl genom hela boken (förutom att det inte är så vanligt att leka apport med katter då). Jag känner glädjen genomgående och jag känner sorgen i slutet av boken.

 

Det är en välskriven bok som känns personlig, men ändå inte helt utlämnande om Koontz liv. Enda nackdelen jag kan finna med den är att religionen hyllas, men det är Koontz syn på livet, tron och sättet han bearbetar saker på så det är förstås helt ok på det viset. Det som jag kan reagera lite på är att det ibland framstår som att man i allmänhet inte skulle klara sig utan den. Återigen hans syn förstås, men sättet det framställs på är lite otydligt. Detta är en av de saker jag ska ta upp i ett brev jag tänkt skriva till honom. Jag skrev ett brev för x antal år sedan och nu känner jag att jag vill göra det igen för att berömma denna bok och diskutera lite kring den.

 

Är du en djurvän så rekommenderar jag denna bok!

 

Förlaget heter OLIKA förlag så det är inte från flera förlag som jag handlat. De hade ett erbjudande där man kunde köpa tre barnböcker för 99 kronor. Då passade jag på. Jag tog lite blandade böcker för att se vad Connor skulle tycka var roligt och han har tydligt bestämt sig för att han gillar boken om Mormor och Morfar bäst. Så det får bli några fler böcker om dessa roliga morföräldrar.

 

Jag gillar böckerna från OLIKA förlag! Jag har själv boken "Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för två!" från det förlaget och den är toppen! Förutom sin ståndpunkt att alla ska få vara som de är (se nedan) så tänker de klimatsmart, vilket gör böckerna lite dyrare men det tycker jag det är värt.

Från deras hemsida: "På OLIKA vill vi ge ut böcker som utmanar stereotyper och förlegade normer och traditioner i litteraturens värld. Ibland gör vi det med buller och bång och ibland lite mer diskret. Gemensamt för hela vår utgivning är att vi noggrannt väljer ut våra manus och att vi arbetar med lektörer som har kompetens inom såväl barnlitteratur som genus."

 

Spoilers förekommer! Del två i en trilogi.

 

Från bokens baksida:
"Grace borde vara lycklig. Sam har klarat sig genom hela vintern utan att förvandlas till varg. Men en våldsam feber rasar i hennes kropp och för var dag som går växer vargen inom henne sig allt starkare och hotar att ta över henne. Kommer hon att förvandlas när vintern kommer?"

 

Det blir en aning förbättrat från den första boken. Språket flyter på lite mer. Dock så tycker jag fortfarande inte att det är särskilt bra att byta perspektiv (karaktär) hela tiden. Grace, som det ska handla om, känns plötsligt som en bifigur och det tycker jag är tråkigt. Handlingen i sig är intressant och det är för att jag vill veta vad som händer härnäst som jag fortsätter läsa.

 

Spoilers förekommer! Del 1 i en trilogi.

Från bokens baksida:

Handlingen är intressant! Det märks att boken är mer riktad till tonåringar, så det kanske är därför boken känns så.... "lätt". Men jag tror ändå att det ligger något mer bakom för jag har läst ungdomsböcker förut som varit mer engagerande och välskrivna, som till exempel Vargbröder-serien och Harry Potter-serien. Den här har inget bra flyt i skrivandet och då jag någon gång kommer djupare in i handlingen så känns det som att språket förstör det. Hoppas det bättrar sig i kommande böcker, för jag måste ändå läsa de två uppföljarna då handlingen är, som sagt, intressant i mitt tycke.

 

 

Från bokens baksida:

Det är inte en av de bättre Koontz-böcker som jag läst. Den håller en medioker nivå efter en lovande start. När saker blir allt mer groteska så blir de även mindre skrämmande för mig. Jag tycker att skräck är som bäst när den är smygande, försiktig och att man får ana saker. Koontz brukar skriva den typen av skräck, men i denna bok är det som sagt mer åt det groteska hållet.

 

Var in en sväng på Miljömyran idag och DET kallar jag bokrea! 1 krona styck för böckerna! Begagnade då förstås, men det har jag inga problem med så länge de är i fint skick. En del tar verkligen hand om sina böcker medan andra egentligen verkar ha haft dem till mycket annat än att läsa...

 

Jag gillar verkligen att strosa runt och kolla på alla böckerna. Först blev det en tur till Bokia och senare en tur till Coop Styckåsen. På Bokia hittade jag flest barnböcker och på Coop mest böcker till mig. Var visst lite trött när jag var på Coop för när jag stod och läste på baksidan av böcker som är baserade på sanna händelser och handlar om misshandlade och sexuellt utnyttjade barn så var det väldigt nära till tårar. Jag fick helt enkelt sluta läsa på de böckerna för att klara att hålla tårarna tillbaka. Det är helt ok att gråta, men jag gör det inte så gärna "offentligt" så att säga.

 

Det blev ganska många böcker med mig hem!

 

 

Jag hoppade in för snabbt i boken efter den jag läste innan (vilket var en thriller) och därför kändes denna bok lite väl löjlig och "luftig" precis i början. Men när jag vant mig vid typen av bok så tycker jag att den växte. Den är som så många andra romantiska komedi-böcker, förutsägbar och till en början känns det som alldeles för många karaktärer. Det hoppar mellan karaktärerna i nästan varenda kapitel, men efter ett tag sjunker det in lite mer och det byggs på allt eftersom man lär känna karaktärerna mer. Dock så kommer man aldrig någon in på djupet på grund av att det är så många personer. 

 

Det är en feelgood-bok och vid några tillfällen så funkar det och vid andra tillfällen så blir det för tillrättalagt och sliskigt. Vad man tycker beror nog mycket på vilket humör man har när man läser den. Det är ändå en av de bättre böckerna jag läst inom denna genre.

 

För ett tag sedan fick jag ett mail från Allas där jag tillfrågades om jag ville svara på några frågor om upplevelsepaket/upplevelseresor. Jajamen, tyckte jag och svarade på frågorna. Idag fick jag ett tack med posten, så framöver blir det nog till att testa att baka lite.

 

Tisdag 26 februari börjar bokrean. Jag älskar att gå runt bland alla böcker på rean! Väldigt gärna har jag gått vid midnattsrean, men på senare år har inte det varit möjligt (med undantag ifjol). Får se hur det blir i år. Nu har reakatalogen från Bokia kommit i alla fall. Jag har kollat lite i den på nätet, men ska försöka få tag på en riktig också då det är en charmig känsla att bläddra genom den.

 

Ni kan kolla katalogen HÄR.

 

Alltså...baksidans text stämmer nästan inte alls med vad boken handlar om. Ingen aning var de fått vissa saker från. Därför blev jag glatt överraskad. Texten på baksidan låter nämligen helt ok, men innehållet i boken är mycket bättre än ok. Det känns som att läsa en film, samma känsla som jag fick av Släktet-trilogin. Det flyter väldigt bra, med ett undantag för mycket tekniksnack en bit in i boken. Den biten är ändå intressant, men spänningen som upprätthålls från första till sista sidan tar en liten paus under den delen. Jag gillar verkligen karaktären Mae! Hon blir min favorit även om hon inte har en stor roll. Kan absolut rekommendera denna bok om ni letar efter spänning! Viss förutsägbarhet finns, men inte så det förstör.

 

Jag blev lite inspirerad när jag läste i denna blogg om bloggerskans bokår 2012, så nu ska jag försöka att läsa en meter böcker under 2013. Det vill säga så många böcker att det blir en meter då jag staplar dem på varandra. Jag har alltid varit något av en bokmal, men de senaste åren har läsandet hamnat på efterkälken i och med bebis och kurslitteratur. Nu ska det dock ta fart igen och jag har börjat bra. Läst klart tre böcker i januari och påbörjat den fjärde. Jag läser ganska blandat så det ska även bli kul att i slutet av 2013 summera vilka olika genres jag läst.

 

 

 

Caitlin skriver självbiografiskt och använder sitt eget liv som exempel. Detta är blandat med tankar och åsikter kring feminism och populärkultur. Glimten i ögat finns där så ibland är boken roande att läsa. Igenkännandet finns där så ibland sitter jag och nickar. Fram tills mer än halva boken är läst så är den riktigt bra, men sedan börjar den tyvärr spreta lite. Det känns som att den röda tråden tappas lite mot slutet och det är synd. Rekommenderar ändå denna bok, för trots "spretet" mot slutet så håller den riktigt bra! Vore kul om fler kunde lära sig vad feminism är också och byta bort den gamla dammiga stereotypen som de håller så kär.

 

Det kändes som att läsa en riktigt lång blogg för det är skrivet/översatt på ett "pratsätt", och då menar jag en blogg med substans.

 

Några saker jag gillade/tänkte på mest:

 

• Folk har totalt vrängt fel på vad PK (politisk korrekt) står för. Det står enbart för en överenskommelse över ett hövligt språkbruk. Jag har själv märkt att folk slänger PK runt sig. När Disney bestämde sig för att klippa bort en kort scen i sin julfilm så var folk direkt där och påstod att det var "PK-morsor" som klagat (och klagar på allt) som tagit bort "nöjet" för "vanligt folk", när det hela tiden var företaget Disney som tagit detta beslut för att uppdatera sig.

 

• Feminism är inte att vara på ett visst sätt utan om friheten att få vara som man väljer. Här har "båda sidor" missuppfattat en del. De som är emot feminism tror att alla feminister är stöpta i en viss form och sedan finns även en del feminister som tycker att man är "mindre" feminist om man är/inte är på ett visst vis. Kan inte säga det bättre än Caitlin. Det handlar om friheten att få vara som man väljer!

• Genom hela boken använder sig författaren av begreppet kvinnskligheten (istället för mänskligheten). Det tycker jag passar in bra!

• Trenden med att kvinnor ska vara helrakade och att hår är äckligt. En trend som författaren menar kommer från en viss filmindustri och att det (efter internets intåg i allas hem) mer lättillgängliga materialet ger en skev bild. När författaren sökt själv efter filmer så har hon kunnat hitta det mesta, även fast en viss standard var mest vanlig, men det hon verkligen saknar som hon inte kunnat hitta i någon sådan film är åtrå. Passion. Vilken bild ger det dagens ungdomar, undrar hon.

• Vad skulle Freddie göra? Caitlin och hennes närmsta syster brukade säga (kanske fortfarande säger): Vad skulle Freddie göra, i en del situationer och menar Freddie Mercury. Vilken skoj grej!

• Författaren tar upp frågan om varför kvinnor inte "lyckats" bättre i och med att kvinnlig rösträtt funnits sedan länge nu (i alla fall i författarens hemland) och hon skriver om att det handlar om mönster. Är man nedtryckt så måste man först göra sig fri. När man blir fri så måste man bearbeta: Vad var det som hände, är jag ok, vad gör vi nu? Och sedan kan man börja GÖRA. Vilket inte är det lättaste det heller eftersom samhället kanske är kvar i samma gamla hjulspår. Intressant! Det är självklart i mina ögon att om folk i långa tider blivit nedtrycka, sagda att de inte kan, behandlade som mindre vetande och mindre värda och så vidare faktiskt har en hel del att kämpa emot.

•Tron på livet efter detta tar ju helt udden av livet här och nu. Jag har inget emot folk som tror på ett liv efter detta för var och en väljer sin egen tro (förhoppningsvis). Men denna mening stämmer väl in på hur jag känner personligen. Jag försöker leva för fullt här och nu eftersom jag tror att detta är enda livet jag får.