Filmklipp från valsafarit

Nu har jag laddat upp de två filmklippen från valsafarit. De går att se på nedan. Gillar verkligen inte båt-tutan i slutet av det första klippet, var beredd på det så ni inte hoppar till. Jag filmade med min lilla digitala fotokamera, så det är inte den bästa bilden men det syns vad det föreställer i alla fall.


Val som dyker.


Val som simmar.

Norge-resa med valsafari

Den 27 juli åkte jag och syrran iväg med destination Andenes. Vi flög från Gardermoen till Tromsø, därefter flygbuss in till centrala delarna av staden, sedan hurtigbåt (snabb-båt) från Prostneset i Tromsø till Finnsnes. Därifrån gick det buss till Gryllefjord där vi gick på en färja som gick till Andenes. Phu! Det var en lång men häftig resa med otroligt vackra vyer. Vi åkte mitt i natten och var framme på kvällen, så första dagen tog vi det ganska lugnt efter att vi checkat in på boendet i Fiskenes. Junibakken hette det där vi bodde. Det var ett riktigt charmigt ställe med väldigt trevligt och tillmötesgående värdfolk!


Färjan vi skulle åka med till Andenes på väg in i hamnen i Gryllefjord.


Vårt rum på Junibakken.

28 juli var det dags för valsafarit. Först fick vi en guidning på cirka 1 timme inne på muséet. Det var väldigt intressant och jag fick reda på en hel del som var nytt för mig. Vår norska guide Elisabeth var bra på att berätta. Efter guidningen var det dags för själva safarit. De har två olika båtar och vi fick åka ut med katamaranen. När vi hade kommit ut till spaningsområdet så gällde det att hitta en bra plats ute på båten. Självklart skulle vi längst fram där det gungade som mest. Jag brukar vara stabil, men upptäckte att jag inte har sjöben över huvudtaget då det gäller hav. Det blåste inte så farligt men dyningarna var skapligt stora ändå. Runt 3 meter var väl medel, men sedan dök det upp någon enstaka på 5-6 meter. Då guppade det rejält. Syrran ramlade omkull en gång och sa att det kändes som att åka Tagada på tivoli. Vi hade väldigt kul!


Vår båt.

Sedan kom det bästa av allt. Vi började se valar! Kaskelot för att vara mer exakt. De simmade runt vid ytan och samlade på sig syre för att kunna ge sig ner i djupet och jaga. När de var redo att dyka så försvann de ner litegrann, kom tillbaka upp igen med lite fart och så försvann de ner med den klassiska dykande stjärtfenan. Det var häftigt att se! Vi såg 7 stycken dykande kaskelotter (alla hannar på cirka 15-20 meter, för honorna bodde längre söderut med alla kalvar) på ganska nära håll och ännu fler utblåsningar på längre håll. En dykning var särskilt rolig, för när fenan kom upp och sedan försvann ner i djupet så sa nästan alla kvinnor (och kanske några män) på båten "Naaaaaaaw!". Det var folk från Finland, Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Italien och säkert något mer och just det uttrycket verkade vara detsamma för alla. Lite skoj!


Här ska spanas efter val!


En kaskelot blåser. De har två näsborrar och blåser ur den vänstra, så inget blåshål på mitten av huvudet som andra valar.


"Whiiii....nu dyker jag!"

Det var svårt att få hum om storleken på valarna och det är likadant med korten. Flera stjärtfenor var runt 4 meter långa så bilden gör den inte rättvisa. Här nedan kanske det går att utgöra lite mer.


Skelettet till en kaskelot som hade dött och strandat togs tillvara och var till uppvisning på valmuséet. Vår guide står framme vid valens huvud. Denna val var 15,8 meter. Hjärnan hos kaskelotten är den största jämfört med alla djurens hjärnor och väger 80 kg. Yikes!

Den 29 juli fick vi låna bil av värdfolket och åkte runt lite på västkusten av Andøya. Vi besökte Bleik och Nordmela. Utanför sistnämnda by hittade vi en underbar vit sandstrand. Vattnet var inte så kallt som man kunde tro, med tanke på att vi var ovanför Polcirkeln, för Golfströmmen driver förbi strax utanför. Den ser till att vintrarna inte blir så hårda på ön.


Syrran står nere vid vattnet.


Vackert!

På kvällen tog vi en långpromenad på lite över 1 mil. Det var riktigt härligt och mycket fint att se!


Blommor som var högre än mig.


Vackert landskap!

30 juli gick åt till hemresa, samma väg som vi kommit. Det går att flyga till Andenes också, men det var lite väl dyrt för mig så det var därför vi tog den lite krångligare, men mycket vackra vägen via land och vatten. Har man inga problem med lite trixande och väntetider mellan de olika färdmedlen så rekommenderar jag verkligen den rutten. Man fick se väldigt mycket som var fint!

80-talsfest!

Det var jättekul på 80-talsfesten igår. Jörgen hade verkligen styrt till lägenheten riktigt snyggt. Det var 80-tal var man än tittade. Nästan så man förväntade sig att Miami Vice-snubbarna skulle sitta där. Musiken var självklart 80-tal hela kvällen. Underbart! Tusen tack för en jätteskoj fest, Jörgen!


Inredning a la 80-tal.


Rutgolvet och spegelväggarna var nya särskilt för festen. Läckert!


Syrran var Freddie Mercury.


Rambo och Terminator. Terminator vann dessutom omröstningen och fick en hög med 80-talsfilmer som vinst.


Carol Anne kände för lite mer handfasta metoder mot förföljande poltergeists.


Men rösterna i tv:n var för frestande.


Rambo och 80-talstjej.


Twister! Ett självklart inslag under kvällen.

Grattis gubben!

Idag blir Tetris 2 år! Det firades med lite kokt öring som Robin fiskat upp i Norge.
 


Födelsedagskatten.

Tripp till Karlstad

Jag och syrran behövde växla lite valuta inför Norge-resan till veckan så vi tog en tripp till Karlstad. Skulle egentligen inte handla något, men lyckades inte motstå två böcker på second hand (jag som skulle ta en liten paus i bok-köpandet för att komma ikapp med läsandet) och en samling små badankor på ICA Maxi.

Den rosa badankan är till dig Mirja (du vet ju vad jag tycker om rosa...hehe). Den limegröna tänkte jag till dig Bella, om du vill ha den? Övriga ska få bosätta sig i mitt och Robins badrum. Får se om de gör lilla mini-ankan sällskap kanske...Katterna har burit iväg den någonstans och gömt den. Hittade den förra gången de gjorde så, men denna gång lyckades de med ett bättre gömställe.


Första boken i Nord och Syd-trilogin, boken Poltergeist och badankorna blev inköpen (förutom mat då).

Rösta fram Sveriges bästa katthem!

Från webbsidan:

"Idag finns det över 100 000 hemlösa katter i Sverige. Men här finns också katthemmen, där snälla människor hjälper katterna att få chansen till ett nytt liv. Dessa entusiaster uppmärksammar vi nu i samarbete med Oliver's Petfood Foundation. Var med och rösta fram landets bästa katthem du med!"

Rösta här!


"Vi är hittekatter."

80-talet!

80-talsfesten närmar sig! På lördag är den. Ska bli så kul! Hoppas alla verkligen satsat på att "vara" 80-tal! Man kan komma som en filmkaraktär från en 80-talsfilm (det ska jag göra), en musikkaraktär, en tv-seriekaraktär eller rätt och slätt som en 80-talare. Jag hade riktigt svårt att bestämma mig för vad jag skulle vara. Har redan nu en 2:a som jag kommer gå som om det blir någon mer 80-talsfest (vilket jag hoppas det blir).

Jag kommer ta fullt med bilder så några kommer nog leta sig in här i bloggen. Vem jag kommer gå som? Ska jag verkligen berätta? Ah...ok då...har redan berättat det för en del kompisar så...


Carol Anne i filmen Poltergeist från 1982.

Bio Harry Potter och halvblodsprinsen

Spoilers kan förekomma!
Detta var den segaste av alla Harry Potter-filmerna hittills, i mitt tycke. Inte blev den direkt hjälpt av att den fullsatta bion var pôtthet heller. Direkt eftertexterna började rulla var jag en av de första som kastade sig mot dörren. "LUFT!"

Skådespelarna har i alla fall hittat helt rätt. De känner sina karaktärer väl vid det här laget. Miljöerna är riktigt fina då de är riktiga och inte bluescreen eller greenscreen eller vad de nu använder sig av. Den första inflygningsscenen över London är riktigt snygg! Trots filmens längd (ca 2 timmar och 30 minuter) tycker jag de berör allt i boken väldigt snabbt och ytligt. Det var nog en av orsakerna till att jag tyckte att filmen var seg. Detta var den näst sista boken, men den sista ska delas upp i två filmer. Får se hur de blir. Kanske är bra att den delas upp för det är en tjock bok och då kanske saker berörs mer än ytligt.


Läst klart: Illusionen om gud av Richard Dawkins

Jag har ett bra tag velat läsa något av Richard Dawkins, en av världens mest kända ateister. Valet föll på denna bok som har fått mestadels bra kritik i sekulära länder och mindre bra i mer trosinriktade länder (ganska självklart eftersom Dawkins är kritisk mot religion och väldigt få gillar att få sin världbild kritiserad).

Det roligaste med denna bok har varit att så många av mina egna tankar uttrycks i den, fast mer utförligt och bättre formulerat än då jag tänkt tankarna för mig själv. Även fast jag haft dessa åsikter nästan hela mitt liv så var det först för 10 år sedan jag "upptäckte" ateismen. I skolan gick man grundligt genom de olika religionerna och då speciellt kristendomen, men agnosticism och ateism utelämnades och jag hittade själv den benämningen av en slump då jag läste mer på egen hand. Hoppas det är bättre numera. Det är 7 år sedan jag tog studenten, så religionskursen på gymnasiet läste jag nog för cirka 8 år sedan vilket gör att man kan tycka att någon förändring kan ha skett under den långa tiden.

Boken är välskriven och jag tolkar den aldrig som speciellt aggressiv, så som troende har tolkat den. (Det finns delar i bibeln som är mer aggressiva.) Men som jag skrev tidigare så gillar nästan ingen att få sin världsbild kritiserad och då är det lätt att höra och läsa saker som mer aggressiva än de är.

Några citat jag fastnat för:

"...(är) en av religionens genuint skadliga verkningar att den lär oss att det är en dygd att nöja sig med att inte förstå." (s. 145).

"Om ni inte begriper hur något fungerar så strunta i det. Ge bara upp och säg att gud gjorde det." (s. 152).  Ironisering av intelligent design-teoretiker.

"Jag tycker att vi alla borde haja till när vi hör ett litet barn betecknas som tillhörigt någon viss religion. Små barn är för små för att själva avgöra vad de ska tycka om kosmos ursprung, om livet och om moralen." (s. 356). Dawkins menar att ett mer korrekt sätt att hantera detta är att säga "barn av kristna föräldrar" istället för "ett kristet barn".

Det allra bästa i boken är när Dawkins visar på att man inte alls behöver en tro för att vara lycklig i livet. Det blir vad man gör det. Ett väldigt vanligt argument från troende är att ateister är olyckliga och deprimerade, men det finns inga vetenskapliga belägg för detta. Intresserad av att veta mer? Kolla in: The-Brights.net.


Framsidan av pocketutgåvan.

Betyg

Ullared och Falkenberg

Hemma igen efter helgens utflykter! Vi åkte direkt till Ullareds camping på fredag för att checka in i stugan, men där var de lite väl hårda med incheckningstiden. Vi var 7 minuter tidiga och fick inte checka in. Det är enda stället jag varit med om det, alla andra jag varit på (både campingar, vandrarhem och B&B) är lite mer flexibla om man kommer tidigt eller sent. Vi var inte de enda som var lite tidiga heller så istället fick de världens kö att jobba med när klockan väl slog 15.00.

Efter incheckningen åkte vi bort till shoppingområdet. Det blev Gekås först. Stod en "varningsskylt" när man gick in i affären. Kanal 5 höll på att filma där inför en ny realityserie som ska visas till hösten. Såg några kameramän och en kille som sprang runt med en stor fluffig mikrofon. Men struntade i dem, för här skulle shoppas!

Det var mer folk i år än tidigare år. I och för sig så var vi där tidigare i år. Vi brukar åka dit i slutet av juli eller början av augusti. Ett litet tips till barnföräldrar. När ni vet att det är mycket folk på ett ställe, VARFÖR har ni då både barnvagn och kundvagn med er och blockerar hela gångar? Blev så glad när jag såg en pappa ha en bärsele med barnet i. Mycket mer effektivt! Sedan var så många barnkärror tomma också för de äldre barnen ville ju inte sitta. De var alldeles eld och lågor över leksaksavdelningen. Om jag ska till Ullared med barn någon gång så hoppas jag att jag kommer ihåg mina egna ord!


Mina inköp under helgen: två kattmatskålar, lila nattlinne, t-shirt med Dag-Otto (Vallarnas friluftsteater), kex, servetter, program för buskisen, kattmat, drinkmix (Curacao och Pineapple), värmeljus, lila klänning, lila sommarskor, mörklila vinterskor, anteckningsblock med Queen-märken, presentpapper, batterier, doftkorn till dammsugare, roller för att ta bort katthår, lila paraply, deo, solkräm och lila linne.

På lördagen var det dags för den årliga farsen på Vallarnas friluftsteater. Vi checkade ut från stugan på campingen och strosade runt lite i småaffärer först. Sedan åkte vi till Falkenberg. Vi var ganska tidiga så vi satt i bilen och läste. Regnet öste ner. När det var ungefär 1 timme kvar tills föreställningen skulle börja så upptäckte vi att vi parkerat perfekt. Vi fick se fyra av skådespelarna köra in och parkera, Siw, Claes, Jojje och Mikael. En halvtimme före föreställningen så slutade det regna och det regnade inte på hela tiden. Det började igen när vi var på väg därifrån. Vilken tur vi alltid har!

Föreställningen var inte den roligaste jag sett, men den var bland de roligare. Pensionären Andersson (spelade av Jojje) var bäst!


Vallarnas friluftsteater ligger fint nere vid ån Ätran.


Det växer vackra blommor där. Vet inte vad detta är. Någon?

The Commitments & The Corrs del 2

Nu har jag sett resten av filmen och klarade av att hitta både Jim och Sharon Corr, men inte Caroline tyvärr. Hon är med som statist någonstans.


27-årige Jim Corr i filmen the Commitments.


21-åriga Sharon i The Commitments.


The Corrs 2004 (från vänster): Andrea, Sharon, Caroline och Jim.

The Commitments & The Corrs del 1

Har sett ungefär halva filmen The Commitments. Det är en skön film som jag sett flera gånger. Lite skoj är att medlemmarna i The Corrs är med i snuttar i filmen. Andrea Corr, sångerska i The Corrs är med mest. Vad tycker ni? Är hon sig lik?


17-åriga Andrea i filmen The Commitments, 1991.


Andrea 30 år, 2004.

Konstigt resonemang

Läste en sak som jag tycker var konstigt. En person tyckte att man bara blir sviken om man förtjänar det, det vill säga att man alltid har gjort något så man får skylla sig själv om man råkar ut för svek. Denna person kan inte ha varit med om så mycket. Visst är det ofta så att det är minst två personer inblandade i bråk och gräl. Men jag vet folk som inte gjort något fel och som ändå blivit svikna. Hur resonerar en sådan person till exempel om missbrukarföräldrars relation till sina barn? Förtjänar barnen det sveket? Jag hoppas denna person växer upp och lär sig att svek inte alltid innebär att man gjort något fel och jag hoppas att personen inte behöver lära sig det den tuffa vägen.

P.S. Jag känner inte personen som skrivit om svek. En anonym person på internet bara.


Grillkväll på stranden

Kvällen spenderades med pojkvän och vänner på stranden i Kjörselviken där vi grillade, pratade, lekte och hade kul!


Kjörselviken.


Hittade lite söta sniglar när vi skulle hem.

Norge-resan

Jag är egentligen för trött för detta, men orkar inte hålla mig ifrån att skriva om resan till Norge. Vårt mål var Tuddal. Pappa firade jubileum där. Han har varit dit och fiskat årligen i 25 år i år. Som ni förstår så gillar han verkligen att fiska. Vi fick låna några bekantas husvagn och bosatte oss på Bøen camping, en riktigt fin camping vid sjön Bjårvatnet (tror jag det hette).


Sjön vid campingen.


Mitt på campingen satt en hare och åt klöver.


"Hej! Jag är en liten nyfiken och hungrig ekorre."


En sådan sötis kan man inte motstå så han fick lite korvbröd av mig, Robin och pappa.

Pappa och Robin gav sig ut och fiskade efter att vi fått upp förtältet och ätit lite. Jag och mamma spenderade kvällen med att prata skit. Det var jättekul! Med prata skit menar jag att vi pratade om allt möjligt meningslöst och sånt, inte att vi skitsnackade om folk.

Nästa dag efter frukost gav vi oss alla fyra av på en tur. Först hamnade vi vid ett häftigt vattenfall som kom ut från ett berg.


Jag och Robin framför vattenfallet. Vet inte vad det är med mitt ben riktigt...


Denna skylt tyckte jag var lustig. Den satt vid vattenfallet.

Robin lyckades, under tiden vi var här, dra upp den största öring han någon gång fått i Norge. En riktig bjässe var det. Först trodde han att han fått bottennapp. Jag hade klättrat högst upp till vattenfallet och var på väg ner när jag hör honom tjoa. Så kul!


Vattenfallet från sidan.

Efter detta åkte vi till en damm med en sjö där det nästan inte fanns något vatten alls. Sedan blev det en tur högt upp för att kolla på Gaustatoppen. Någon gång vill jag tillbaka och bestiga den. Nästan 1900 meter. Denna gången besteg jag och Robin en liten topp istället på ca 1300 meter. Vi kunde åka bil upp till 1260 meter så det är inte den bedrift som det låter som.


Skön utsikt!


På vägen ner sprang dessa "bääääsisar". Fast de lät mer "bööööö".

Efter detta blev jag och mamma avsläppta i Tuddal igen. Pappa och Robin stack och fiskade medan jag och mamma "gjorde stan". Alltså promenerade runt och tog en massa kort på byn och naturen runt omkring.


Fanns vackra gamla byggnader. Detta fält med rallarrosor var så fint också!


Vackert!


I Norge har alla barn en tam snigel :-)

Idag, den sista dagen, åkte vi tidigt på morgonen till Rjukan. Stället ligger häftigt mellan höga berg. Hörde att på vintern får lokalbefolkningen ta liften upp till toppen för att få solljus för det når inte ner till dalen. Undrar om det stämmer? Vi besökte muséet Vemork, vilket var intressant och rysligt på samma gång. När jag läste om Tysklands produktion av tungt vatten till atombomben och alla offer som skördats så gick rysningar längst armarna på mig.


"Pusteluft"! :-)


"I'll kill you!"


Själva kraftstationsdelen av stället.


Vacker blomma på promenaden till muséet.


På bron till muséet kunde man hoppa bungejump, vilket denna kille gjorde. GAH!

Efter detta blev det raka vägen hem. Och nu ska jag sjunka ihop framför tv:n. Aaaaaaaah!


Fin ovanlig träkyrka i Heddal på vägen hem.

Norge-resa

Nu försvinner jag några dagar igen. Denna gång för en resa i Norge. Blir bilder och rapportering när jag är hemma igen. Ha de'!


Being human

Spoilers förekommer. Igår såg jag reprisen på första avsnittet av den brittiska serien Being human. Den var faktiskt lite intressant så jag ska fortsätta kolla på den. Den handlar om en vampyr, en varulv och ett spöke som bor ihop. Låter hur corny som helst, eller hur? Men jag är lite corny så sådant brukar inte störa mig.

Lite tröttsamt är det dock att vampyren är en ren kliché. Alla andra vampyrer är onda och dödar människor, men "vår" vampyr har bestämt sig för att sluta och har ett samvete bla bla bla bla. Han ska även föreställa den där sexiga, mystiska typen som tjejer dras till *gäsp*. Men får se...han kanske utvecklas framöver. De hinner väl inte med så väldigt mycket i och för sig, för serien är bara 6 avsnitt på vardera 1 timme, men underhållande är det hittills i alla fall.


Being human.

Pastagratäng

Då två av Robins syskonbarn var här under festivalen så fixade jag till en lättlagad pastagratäng. Man skaffar sådan där förpackning som innehåller både tortellini och sås. Nu när vi var fyra pers så använde jag två förpackningar. Man tillagar det som vanligt (det står beskrivning på förpackningen) och blandar. Sedan häller man resultatet i en gratängform, strör över finskuren skinka och riven ost och ställer in det i ugnen tills osten fått fin färg. Klart!


Slutresultatet.

Bart the Bear II

I söndagens avsnitt av The Amazing Race så var Bart the Bear II med. Jag gillade verkligen Bart the Bear I som var med i filmer som The Bear (L'ours), White Fang (Varghunden), On deadly ground (Dödlig mark), Legends of the fall (Höstlegender) och The Edge (På gränsen). Han dog år 2000. Samma år föddes Barth the Bear II och han går nu i sin namnes fotspår och är stjärna i till exempel Without a paddle, Dr. Doolittle 2 (där han bara var cirka 1 år och fortfarande liten), Into the Wild, Scrubs och CSI: Las Vegas.

På denna sida kan man läsa om Bart I, Tank, Bart II och Honey Bump.


Bart the Bear I i filmen The Bear (L'ours).
Köp DVD på Ginza

Söndagstur

Dagen började med en sväng till Gunnarskog där det årliga MC-rallyt sker. Pappa deltog och var startnummer 1 så jag hann precis dit för att vinka av honom. Tittade på lite fina motorcyklar och mopeder. Röstade sedan på favoriten och köpte lite lotter. Vann faktiskt på två stycken.


Ett blött MC-rally i år. 25-årsjubileum var det också.


Mina vinster och programmet för rallyt.

Jag och Robin tog sedan en liten söndagstur till Molkom med en födelsedagspresent till en av hans systrar. Åkturen gick via Sunne, Munkfors och Älvsbacka. En liten omväg bara. Köpte kycklingsallad i Sunne (jag tycker att de har den bästa jag ätit där), lämnade en laddare i Munkfors (som glömts då Robins syskonbarn var hos oss under festivalen) och hälsade på valparna, Robin badade i Älvsbacka och hade ett nostalgiskt moment (han badade alltid där när han var liten) och sedan var vi framme i Molkom. På vägen hem fick jag ett litet nostalgiskt moment. Vi testade en "ny" körväg och då hittade vi den gamla Karlstad-vägen som min familj alltid åkte när jag och syrran var små. Härligt! Fast efter Fagerås var den vägen borttagen och vi fick åka tillbaka till den tråkiga motorvägen.


Valparna hade blivit stora.


Tittut!

Arvikafestivalen

Nu är festivalen över för i år då. I torsdags orkade jag inte med så mycket eftersom jag precis kommit hem från kryssningen. På fredagen blev det Depeche Mode. De var ett riktigt sömnpiller för mig live. Jag gillar några låtar på skiva, men jag upplevde inget drag på spelningen. En hel del gjorde det så jag antar att jag inte delar den smaken helt enkelt.

Lördagen var den bästa dagen! Jag och Robins syskonbarn Stefan och Robert gick och kollade på Alice in Videoland. Det var helt ok. Sedan umgicks jag och syrran med några kompisar utanför festivalområdet. Jag smet ifrån för att se Mustasch, som var riktigt bra, och återvände sedan till platsen utanför och då hade fler folk hittat dit. Det var jättekul att prata barn och uppfostran med Mirja. Som jag sagt till henne så är hon mitt levande lexikon numera då det gäller bebisar.

Sist på kvällen gick jag och såg Korn. De var helt otroliga live! Otroligt bra drag och en bra blandning av låtar. Gillade starkt när de spelade en bit av Queen's We will rock you! När publiken sjöng med i refrängen var jag överlycklig! Så glad att jag till och med kunde glömma bort killen i 100-kilosklassen som stod och hoppade på min tå. Jag fattar inte hur han lyckades pricka samma tå hela tiden. Kunde inte knuffa bort honom för han var för tung och kunde inte flytta fötterna för det var för trångt. Min envishet gjorde att jag inte ville gå någon annanstans. Gillade att sjunga med till Freak on a leash. Vi har skaffat den till Singstar här hemma och jag kan verkligen inte beatboxa. Men det är härligt att lyssna på! Säckpipetrudelutten lite tidigare var också bara för härlig!


Snygg show före Mustasch.


Mustasch.


Korn.


Korn.


Korn. Säckpipa! Batteriet till min kamera dog hela tiden så hann inte zooma tyvärr...

Inköp under kryssning


Det blev några inköp under kryssningen i alla fall. Lila benvärmare, grå mjuka strumpor med säl på, sälen Harry (1 euro gick till Rädda Östersjön), Mumin-sugrör och Zorro-tidning (sistnämnda köpt i Gamla stan, Stockholm).

Helsingfors-kryssningen

Historien om hur vi tog oss till färjan har ni nedan så jag ger mig direkt in på själva kryssningen. Jag, Robin och syrran skulle till Helsingfors. Första kvällen på färjan gick vi runt i lite affärer, taxfree och så åt vi väldigt god mat i en av restaurangerna.

Det var väldigt enkelt att ta sig till centrala Helsingfors när vi anlänt. Gångavstånd! Vi promenerade runt i 4 timmar innan vi hade fått nog och under den tiden hann vi med Senatstorget, Domkyrkan, Naturhistoriska muséet, Tempelplatsens kyrka, käka mat på ett kebabställe, två olika köpcentrum (varav ett hade en affär med bara Mumin) och en marknad. Det blev inte så väldigt mycket handlat eftersom allt var så dyrt. Om någon i Sverige tycker att vi ska ha euro så kan de ta en tur över till Finland så får de se hur det är. Finland var mycket billigare innan. På besöksmålen verkar det som att vi är väldigt kyrkliga av oss, vilket inte stämmer. Oftast är det jag som är ateist som har kyrkor på "se-listan" och det beror på att det finns en hel del fina byggnader som råkar vara kyrkor. Dessa två som vi besökte var häftiga! Domkyrkan var fin på utsidan, men såg ut som en vanlig kyrka på insidan. Tempelplatsens kyrka syntes knappt från utsidan, men var riktigt häftig på insidan.

Det var många i Helsingfors som inte kunde svenska, i alla fall inte i butikerna, på besöksmålen och på marknaden. Det fick bli lite engelska för jag kan inte finska heller. Lärde mig dock ett ord! Kiitos som betyder tack.

När vi var tillbaka på färjan så gick jag och Robin till poolområdet och syrran bokade tid för en behandling på spat ombord. Vi upptäckte en film som såg charmig ut också. De hade en liten barnhörna utanför restaurangen där vi åt så där satte jag och syrran oss bland alla barnen. Såg kanske lite lustigt ut. Filmen var Snow buddies tror jag. Den handlade om hundvalpar och vi är lite tokiga i djurfilmer. Jag är lite misstänksam mot den i alla fall för Robin sa att det var Disney. Det brukar vara grymt eller smörigt när det är Disney. Ibland tycker jag att barnfilmer är grymmare än vuxenfilmer. Nu blir det en bildserie över resan.


Jag börjar se ett mönster här. Se första bilden från Metaltown-inlägget.


Min mat första dagen: kyckling och getost med ananassalsa och ris. Mums!


Vacker skärgård!


Färjans promenad med fullt av affärer. Vi åkte med Silja Serenade.


Sjösätt baguetterna! Syrran tyckte att denna teckning av en livbåt föreställde en baguette.


Domkyrkan. Ser ni mig? En ledtråd: Jag har korallfärgad klänning på mig.


Spårvagnarna var smala.


Syrran inspekterar ben på Naturhistoriska muséet.


Det här gillade jag. När man öppnade dörren så var svaret....


...människan. True, true.


"Jag vet inte riktigt...jag har en konstig känsla av att vara betraktad."


Tempelplatsens kyrka. Inte så mycket att hurra för ser det ut, men...


...inuti var den häftig! En sal inspräng i berget.


Köpcentrum.


Dags att stiga på färjan igen.


Överblick av Helsingfors från färjan. Domkyrkan till vänster.


På väg hem.

Hemkommen

När vi kom till Stockholm i tisdags runt 15.30-15.45 så gick vi direkt till tunnelbanan mot Ropsten för att ta oss till Gärdet varifrån vi skulle gå till TallinkSiljaLine för vår Helsingfors-kryssning. Det blev lite sista-minuten ändring av planerna. När vi hade åkt en station meddelade föraren att på grund av polisorder stannade inte tåget vid Gärdet. Ooops, tyckte vi som visste vägen från Gärdet men inte från något annat ställe. Gick av vid Karlaplan i alla fall och med hjälp av en mycket snäll kille som jobbade i en hyr-dvd butik och en kund i den butiken så hittade vi vägen och behövde bara gå mellan 1-1,5 kilometer extra. Tusen tack till er två!

Man blev självklart lite nyfiken på vad som hade hänt så när jag kom hem idag letade jag upp det. Här är vad som hade hänt. När vi kom hem idag blev det en tur till Arvikafestivalen för mig och Robin för att lösa ut min vinst från Halebop, så nu ska jag viiiiiiiiiiiila! Skriver om Helsingfors-resan en annan dag och lita på att det kommer något om festivalen också!


En bit festival!

RSS 2.0