Sett filmen Naken bland vargar

Spoilers förekommer absolut!
 
I koncentrationslägret Buchenwald i mars 1945 upptäcker en fånge ett litet barn i en resväska, där han gömts för att inte tas direkt till gaskammaren då han är för liten för att bidra med arbete. Om han rapporterar fyndet så vet han att barnet kommer dödas... om han tar risken att gömma barnet och blir upptäckt så kommer även han att dödas...
 
En otroligt berörande film om hur mänskligheten fortfarande kan finnas kvar i folk trots att de torterats, plågats, svultits och degraderats till "icke-människor". Den är väldigt grym och psykologisk. Man ser hur olika personer resonerar kring sina val som kan ha extremt allvarliga konsekvenser. En del av dem är verkligen jättemodiga! När repliken "Vilka är vi om vi inte kan rädda en pojke" yttras så har jag inte långt till tårarna. Kan man verkligen fortfarande kalla sig mänsklig om man glömmer all medkänsla och empati? Man får påminna sig om att dessa fångar inte hade någon relation alls till detta barn, ett främmande barn, som dessutom kom från ett annat land och inte talade samma språk som dem. Ändå tar de barnet till sina hjärtan och under sitt beskydd, med risk för sina egna liv. Det är så otroligt vackert och filmen visar verkligen motsatserna i det mänskliga psyket. Den kalla sidan som lyder order, skvallrar och fruktar för sitt liv och den varma sidan som riskerar sitt liv för ett främmande litet barn. En film jag rekommenderar till alla!
 

Rockar klänning!

Häromdagen i Karlstad gjorde jag något sällsynt. Jag unnade mig själv ett klädesplagg.... som INTE är för vardag. Uj uj... Jag började kolla på denna klänning redan förra månaden och fick för mig att jag skulle rocka den totalt. Denna månad så var den nedsatt i pris och efter en del fundering så slog jag till. Och japp... jag rockar den! Från Kappahl.
 
Bokstavlig catwalk, med Yatzy som alltid vill vara med. Försökt dölja "stöket" i bakgrunden med dåligt ditmålad färg, jag vet... Ser även lite lagom sur ut, men jag ROCKAR klänningen. Nu saknas bara ett evenemang som jag kan bära den på.

Läst klart: Främling, vad döljer du för mig av Marcus Priftis

Från bokens baksida:

"Ordet rasism väcker starka känslor. Många associerar till främlingsfientliga partier eller högerextremister. Men det är sådana som du och jag som står för den största delen av rasismen - även om den är välintegrerad och kamouflerad. Med ett brett perspektiv och personligt tilltal belyser Marcus Priftis rasismen i dagens Sverige - utan att väja för kontroversiella frågor som rasism bland minoriteter och bland antirasister. Boken är både ett debattinlägg och en analys, men kan också läsas som en introduktion till ämnet.
 
Främling, vad döljer du för mig? handlar om makt, näthat och nidbilder, såväl som om vardagsrasism, svenskhet och segregation. Och om varför det mångkulturella samhället inte är ett ideal utan det enda val vi har."
 
Detta var en bok som väckte många tankar och känslor hos mig. Jag kommer här ta upp några av de saker som berörde mig extra.
 
Priftis skriver om hur det görs skillnad på terrordåd. När Utøya skedde så trodde och "gottade" sig rasister åt att terrorn kommit dit också och "bevisat" deras åsikter, då ordet på nätet var att det var islamister. När det sedan visade sig vara en etnisk norsk som gjort det så försvann benämningen terror trots att brottet var exakt detsamma som innan. Den här skillnaden i retorik är anmärkningsvärd.
 
Det skrivs om hur det anses vara värre att kalla någon rasist än att faktiskt vara rasist. Ja, ordet missbrukas säkert av en del, men inte av en sådan stor mängd att det skulle kunna anses vara ett större problem än själva rasismen anser jag. Jag har märkt att i debatter och diskussioner nu under senare tid så drar folk fram "rasistkortet" mot antirasister trots att ingen ens nämnt ordet innan. Det ser väldigt skumt ut. Det jag menar är att man diskuterar t.ex. invandring, flyktingfrågan etc. och så nämner en person att det är problematiskt att klumpa ihop folk och se dem som belastning eller liknande och då reagerar person två med "va, kallar du mig rasist? Så typiskt er vänster att dra rasistkortet." Som sagt, TROTS att inget sådant nämnts tidigare i konversationen....? Eh?
 
Man kan även använda retorik för att ändra känslor. "Hat mot muslimer" ger en helt annan syn på saken än till exempel "islamkritisk".
 
Vi som inte drabbas av rasism tar oss rätten att bestämma om något är en småsak och när det beskrivs i boken så reagerar jag starkt på det. Jag har sett det så ofta. Det är en "struntsak" vad man kallar ett bakverk trots att de som har kallats och kallas för det ordet reagerar. Deras reaktion är "överdriven", "pk", "larvig" och så vidare. "Man har alltid sagt så", "jag menar inget illa med det"... De som reagerar kallas för "lättkränkta.. Jag känner faktiskt en mörkhyad som tycker namnet är roligt. etc.". Kränkt är dessutom ett ord som jag tycker missbrukas otroligt mycket på nätet och i sociala medier numera. Så otroligt trött på det!
 
"Rasistiska fördomar är inte orsakade av fakta, och fakta kommer därför inte åt att påverka dem." Kan förklara hur man kan dra fakta, statistik och källor utan effekt. Det är mycket känslor med och känslor kan försvåra.
 
Priftis skriver om hur boken "Inte utan min dotter" är rasistisk. Där är en punkt som jag inte riktigt håller med om för min egen del. Den boken färgade inte min totala syn på islam, men jag förstår hur den kanske kan göra det om det är enda intrycket man har av den religionen (trots att Betty i boken aldrig belastar islam eller alla muslimer). Många möter det främmande med skepticism och det tycker jag kan vara bra, men när skepticism övergår till en oförmåga att se, lära och vara nyfiken på det nya så har det gått överstyr.
 
Det sker en normaliseringsprocess så att till exempel språkbruk som sågs som fruktansvärt för kanske 5 år sedan inte ens får någon att höja ögonbrynen idag. När Lasermannen härjade och sköt invandrare så kände han moraliskt stöd för att göra det på grund av rådande debattklimat.
 
Att ens prata om invandring som en kostnad är inte en etablerad nationalekonomi utan kom som ett politiskt förslag från Ny Demokrati (90-talet).
 
Ibland hamnar diskussioner på helt fel spår då man diskuterar vad man får och inte får säga istället för sakfrågor. Yttrandefrihet används som en sköld, som att man har rätt att yttra sig oemotsagd, som att det man säger är sant. Det är helt falskt. Yttrandefrihet innebär att man får säga vad man tycker (inom lagens gränser), men INTE att folk inte får säga emot och tycka något annat. Många som skriker yttrandefrihet när de framhäver hatiska kommentarer och ibland rena hot brukar förespråka kraftigare straff. De verkar omedvetna om att DE själva då skulle råka ut för dessa, men kraftigare straff verkar oftast bara riktas åt den del av kriminella som "råkar" ha annan hudfärg än vit. Inför lagen ska vi alla stå lika. Men det verkar en del inte tycka. De verkar tycka att man ska bedömas olika baserat på varifrån man kommer.
 
Ytterligare en sak jag känner igen i boken är missbruket av benämningen "pk". Numera verkar en del tycka att det står för "du tycker inte så egentligen, du vågar bara inte säga sanningen". Dessa personer brukar ofta säga till folk att "sluta blunda" och de kallar sig själva för "de som vågar säga sanningen". Jag blir så trött på det. Verkligheten är väldigt nyanserad och inte svart och vit. Allt som har att göra med tolerans, jämlikhet och solidaritet får regelbundet kängor av dessa "sanningssägare".
 
En annan sak som jag ofta sett är att de som säger ifrån kallas humorlösa. Att man inte skrattar åt ett grovt "skämt" innebär inte att man är humorlös, bara att man skrattar åt annat.
 
Priftis skriver om hur en del använder kvinnors och HBTQ's rättigheter som ett sätt att puckla på islam. Problem med diskriminering etc. finns inom alla led, inklusive islam, då det är människor som står för det. Det spelar ingen roll om man så är ateist, det finns problem där också. Dessa män som säger sig stå för kvinnors trygghet kanske skulle fråga kvinnorna om det hela...? Eller... när dessa "medborgargarden" började så skedde faktiskt en demonstration för att uppmärksamma att problemet har funnits länge och i alla grupper, men de kvinnor som uppmärksammade det blev hotade, kallade för olika nedsättande saker och liknande. Istället för att lyssna så skulle de alltså hålla kvinnor "trygga" genom att hota dem till tystnad om de uttryckte något annat än den bild de själva ville ha...?
 
Det är skillnad på arbetskraftsinvandring, flyktinginvandring, anhöriginvandring etc. men det brukar ofta samställas. Man drar allt över en kam och ser inte att det handlar om helt olika saker, olika behov.
 
Många tankar som ni ser. Många frågor och även många insikter. Boken var lättläst, men tung i ämnet.
 
 

Firat korallbröllop

I år har mina föräldrar varit gifta i 35 år - korallbröllop. De bjöd hela lilla familjen och syrran på mat på Tvällen för att fira det idag. Det är så otroligt god mat där! Det var ganska många gäster när vi var där och flera sällskap hade åkt vilse hörde vi. Ja, Tvällen ligger "mitt ute i skogen" så det är nog lätt hänt om man inte känner till området. Men väl värt ett besök!
 
Connor var färdig först med sin mat och då fanns det lek och pyssel.
 
 Min underbara mat! Tournedos med gräddstuvade kantareller och pommes.
 
 I ett hägn precis utanför har de vildsvin. Här är mamma med två ungar.
 
 Här har vi pappa och alla fyra ungarna i bild (någorlunda).

Årliga riddarspelen i Stömne 2016

10 -årsjubileum! Och det var fjärde året vi var och kollade. Connor tycker det är så kul och det har blivit en kul tradition. Vi valde några olika riddare och så hejade vi på dem. Som vanligt så går alla intäkter till Barncancerfonden. I år fick de in 16015 kronor i kontanter, men där ingår inte årets nyhet - att man kan swisha sitt bidrag. Blir spännande att se vad slutsumman blir och om de slår fjolårets rekord som var på strax över 17000 kronor.

Efter riddarspelet gick vi en kort bit till ett barnkalas som vi var bjudna på. Där höll jag mig i skuggan för jag kände hur det började bränna i nacken. En timme i gassande sol hade sina konsekvenser trots hög solskyddsfaktor... Connor sprang runt och lekte för fullt efter en första stund av blyghet. Det var fiskdamm, dinosauriejakt och piñata och det fanns mycket att leka med. Måååååånga barn! Skoj! Orkade inte dra med systemkameran så bilderna är tagna av mobilen.
 
Första laget hälsar på publiken.
 
 Andra laget hälsar på publiken.
 
 Connors favorit. Det Gyllene Städet.
 
 Publikens favorit. Dygdens riddare. Hästen hon red på var otroligt stor och väldigt fin! Detta ekipage var med ifjol också.
 
 "Försnack".
 
 Syns inte så väl, men bränt mig bredvid näsan och i pannan...
 
 ...samt nacke. Här syns det tydligare. Måste ha varit väldigt skarp sol för ifjol brände jag mig inte på hela sommaren tack vare betakaroten och solskydd.

Läst klart: Överlevare av Dean Koontz

Från bokens baksida:
 
"Den väldiga Boeingmaskinen gick med nosen före och fullt pådragna motorer rakt ner i marken. Förintelsen var total. Inga överlevande. Inte en mikroskopisk chans att någon skulle ha slungats ut ur planet och klarat sig. Bland offren finns kriminalreportern Joe Carpenters hela familj: hustru och två döttrar. På ettårsdagen av katastrofen blir Joe kontaktad av Rose Tucker, en mystisk kvinna som hävdar att hon överlevt kraschen."
 
Det står mer på baksidan, men jag tycker det spoilar alldeles för mycket så låter bli att skriva det här. Boken börjar väldigt bra. Det är mystiskt, det är stämning och man läser vidare i jakt på svar på frågor. Koontz kan det här med stämning och karaktärsbyggande, så det är mycket givande läsning ända fram till slutet. När det närmar sig slutet får hela historien en twist av religiös överdrivenhet och det känns mer som att man försöker sälja en tro än skriva en mystisk rysarroman. Då tappar jag helt sugen för boken, så den slutar i ett antiklimax för mig tyvärr.
 

Var håller NI hus?

Då och då dyker det upp krönikor, blogginlägg och liknande om att feministerna inte gör något vettigt, att man inte jobbar på de "riktiga" problemen. Jo, det gör vi. Vi jobbar på flera områden och ÄVEN på det som NI anser är "riktiga" problem. Däremot har vi inte sett till ER där, så var håller NI hus?

Ah men just det... ni är upptagna av något myyyyyycket viktigare. Att skrika att "feministerna GÖR INGET". *ironi* Tycker ni att vi kommer framåt genom att ni ägnar er åt detta? Kavla upp ärmarna och delta istället för att säga till andra personer vad de ska/inte ska göra!

Lite shoppat i Göteborg

Dagen efter Maiden-konserten tog jag sovmorgon. Eller nja... vaknade med migrän 8.15, men tog medicin och lade mig igen och gick sedan upp vid 10. Då var migränen borta skönt nog! Hotellet hade sen utcheckning vid 12 så jag kommer definitivt att bo här igen nästa gång jag är i Göteborg. Sena morgnar är härligt och behövligt för mig. Fyllde på med frukostbuffé innan jag checkade ut och promenerade in mot centrum. Det var inte så långt, bara 4 kilometer. Kanske blev 5 kilometer för mig i och med att jag gjorde avstickaren till Movieline. Innan jag kom dit var jag på Kupan vid Masthuggstorget och Myrorna och second hand-shoppade. Myrorna hade FYRA våningar med second hand så dit ska jag absolut igen. Låg vid Järntorget.
 
Jag hade kunnat promenera runt i Linnéstaden och Haga hela dagen, men skulle ju hemåt på eftermiddagen så gick bara stråket mot centrum och höll mig sedan på Nordstan (som jag sett mig rätt trött på vid tidigare Göteborgsresor). Det var förstås kämpigt för mig efter konserten kvällen innan, men tack vare sovmorgon, bra frukost, mediciner och att jag tog saker i min takt så gick det bra!
 
Sliten, men på glatt humör. Vädret var toppen och second hand är kul!
 
Movieline ingår vid varje Göteborgsbesök och så är det bara.
 
 Såg den här på Åhléns och blev sååååå sugen. Snygg! Fast den fick bli kvar.
 
 Shoppade sommarklänningar och leksaker på Myrorna och leksaker på Kupan.
 
 Ben 10-figuren från Myrorna och Skylanders från Kupan.
 
 Fastnade för ett par böcker på Pocket Shop. Märkte den gemensamma nämnaren när jag kommit hem. Katt på framsidan på båda...hahaha...
 
Lite lektyr till tåget förstås. Yeah!

Iron Maiden, Ullevi 2016

Den 17 juni var jag iväg på en födelsedagspresent från syrran. Iron Maiden på Ullevi! Det var sjunde gången jag såg dem och de är alltid så otroligt bra live! Synd att det var ljudkrångel med Bruce's mikrofon... ljudet föll bort några gånger och svajade lite då och då. I övrigt höll det dock toppklass!
 
Jag hade Inre barrikad och det har jag inte haft förut så det var kul! Nu har jag gått genom alla alternativ på Maiden-konsert. Ståplats, sittplats, sittplats med skymd sikt, sittplats på höger sida, sittplats på vänster sida... och nu slutligen Inre barrikad då. Först spelade The Raven Age och de var faktiskt åt min smak. Bra spelat och sjunget där! Riktigt skön takt och sångaren hade schyssta moves! Efter dem kom Opeth på scenen. Dem såg jag på Metaltown 2009. Inte riktigt min smak så då passade jag på att sitta ner för att orka när Maiden skulle börja. Upptäckte att om jag lutade ryggen mot kravallstaketet längst fram så var det som ryggmassage med massageapparat så det utnyttjade jag...hehe... Hade rätt så ont vid det här laget, men det gick ok ändå.
 
Efter en paus så började Iron Maiden prick klockan 21. Tror det är enda gången jag varit på konsert där den faktiskt börjat i tid. Jag hade inte "lyssnat in" mig så mycket på den senaste skivan så kunde inte de låtarna så bra, men finns det något bättre än att lyssna in nya låtar live? Just när det gäller Iron Maiden så har jag alltid tyckt att de har varit bäst live och det säger en hel del om ett bands talang. En stor del av Maidens konserter är publiken. Allsång, jubel och glada miner är inget ovanligt här utan en del av helheten. Det var några som var lite osams med några vakter då de spärrat av närmaste toaletterna för oss längst fram så de var tvungna att gå till dem ända längst bak (hur tänkte ni här Ullevi? Kan inte ha varit praktiskt för ett enda öre och trist med folk som blev missnöjda över er.).
 
Ju mer kvällen mörknade desto mer stämning blev det. Fear of the Dark drogs igång perfekt när det skymt och den allsången är alltid fantastisk (ska försöka lägga upp filmklipp på det på min öppna instagram @highlandertess så håll utkik)! Maskoten Eddie var med på scen som alltid och det var en härlig show! Bandet är som ett enda stort lycko- och energipiller för mig! De har sådan energi på scenen att det lyckas smitta av sig.
 
Efter konserten blev det direkt till Brunnsparken för att fixa mat och sedan en otroligt knökad spårvagn till hotellet. Käkade i en mjuk hotellsäng, tog lite extra mediciner och såg Terminator 2 på tv:n. Perfekt avslut på en perfekt dag! Och ja, jag var själv. Jag har inga problem med att gå på saker själv. Vill jag gå på något så är JAG det enda hindret. Det är inte alltid jag orkar på grund av smärtproblematiken och andra symtom, men om jag orkar då drar jag och så är det. Är inte beroende av att ha andra med mig (även om det förstås är kul) och även fast jag förstås är försiktig (jag är inte korkad) så är jag inte rädd av mig. Tror det är en bra egenskap att ha när man är i min sits med smärtor och diverse som hindrar en. Ja, jag struntar i Jantelagen och kan berömma mig själv!
 
 
Up the Irons!
 
 Mitt hotellrum. Hur lyxigt är det inte med så stor säng till bara mig?
 
 Tyvärr blänk i fönstret (gick att öppna ett litet fönster, men jag lutar mig INTE ut genom ett fönster på åttonde våningen med min svindel). Så här var min utsikt i alla fall. Bodde på högsta våningen på SPAR Hotel Majorna. Hotellet rekommenderas! Mycket fint, låg i ett härligt område och det var nära till allt.
 
 Framme! Inte så mycket folk innan det dragit igång.
 
 The Raven Age.
 
 Opeth.
 
 Iron Maiden!
 
 The Trooper!
 
 Det här var nog bland det gulligaste! Kunde vara jag och Connor det... om han hade gillat Iron Maiden... och om jag hade orkat ha honom på mina axlar...haha... När jag visade Connor denna och sa att om han gillat Iron Maiden så hade detta kunnat vara han och jag så konstaterade han bara enkelt: "Ja, mamma men nu gör jag ju inte det." Det är ensamt att vara enda hårdrockaren i familjen...haha...
 
 En rörd Bruce. Tror hela bandet blev rörda när publiken skanderade, applåderade och jublade så att hela showen pausade i ungefär 5 minuter. Det har hänt en gång tidigare när jag varit på Maiden-konsert och det var min allra första i Stockholm 2003.
 
 Eddie!
 
 Som ni ser så fyllde det på rejält!
 
 Borta är de klassiska tändarna, numera är det mobiltelefoner som lyser upp. Blev ganska effektfullt dock när så många på läktarna hade på lamporna på mobilerna.
 
Mjuk säng, min favoritmat i Göteborg (kyckling med ris från Nordstan Kebab) och Terminator 2 på tv:n. Underbart! Sedan somnade jag till sköna toner från Lugna Favoriter på radion på tv:n. Ställde in den på sleep så den stängde av sig själv. Kände mig riktigt hemma på detta hotell!

Dags för Iron Maiden för sjunde gången

Nu ikväll är Iron Maiden på Ullevi igen. Min sjunde gång att se dem live...whoho! Tusen tack för denna födelsedagspresent syrran!
 
Min Eddie-in-the-box som jag haft i många år nu. Införskaffades någon gång antingen i slutet av 90-talet eller början av 2000-talet.

Insändare igen

Har fått med några insändare i tidningar igen. Lite allmänna sådär, så inga djupgående, men tycker det är kul att skriva om lite allt möjligt.
 
 
 

Sett filmen Carrie (2013)

Spoilers förekommer!
 
Carrie White är en blyg flicka, uppfostrad av en extremt religiös mamma, som upptäcker att hon har speciella krafter.
 
En remake på klassikern från 1976. Jag tycker inte man har tillfört något nytt och man följer den gamla filmen rätt så nära. Just den typ av remake som jag ogillar mest. En sak som dock är ny är att i originalet så mobbades Carrie, men genom den teknologi som finns nu så går mobbingen ett steg längre i den nya då allt kan filmas och visas för folk som inte var närvarande när något skedde. Duschscenen där Carrie får sin första mens blir därför ett annorlunda lidande för henne då även andra på skolan, inklusive killarna som inte får vara i tjejernas omklädningsrum kan se det hela. Jag blir ändå mest arg på lärarna som mobbar och den "välmenande" som säger att hon bara behöver sminka sig lite så skulle hon bli "så söt så". Fy f*n rent ut sagt för sådant. Alla ska få vara och se ut som de gör och vill utan att någon ska ha åsikter om det och komma med kommentarer!
 
Chloë Grace Moretz är en bra skådespelare, men funkar inte i denna roll för mig tyvärr. Filmen är väl ok, men jag föredrar originalet.
 

Mer barnkläder

De som känner mig vet att jag alltid förbereder och är ute i väldigt god tid, för att inte säga extremt god tid...hehe... Så har börjat införskaffa kläder inför Connors skolstart i augusti. En del kan han använda redan nu i sommar förstås. Det är lätt att handla med Connor för han vet vad han gillar och han tycker det kan vara roligt att leta kläder. Roligast verkar han tycka att det är på second hand, för där vet man aldrig vad man kan hitta. Här nedan finns allt representerat. 1.Handsytt. 2. Rea från butikskedja. 3. Second hand.
 
Vilka underbara tyger det finns! Handsydda ekologiska kläder från N'Go.
 
 Åhléns har upp till 50% rea så dessa plagg blev billiga.
 
 Dessa hittade Connor på Kupan för 5 kronor styck.

Dags att börja namna kläder

Vi har aldrig namnat kläder. Uteleksaker har vi skrivit namn på för att ha ordning på dem, men med kläder har vi aldrig haft behovet. I augusti börjar Connor förskoleklass så då kommer det behovet och idag fick vi namnlapparna han valt med posten. Vi köpte från Filur Namnlappar. Det var många i varje paket så vi kommer klara oss i många år nu.
 
Connor valde Ultimate Spiderman och hästar. De med färg är klister och de vita är strykbara.

Sett filmen 12 dates of Christmas

Spoilers?
 
Unga Kate har en hemsk dag med en fruktansvärd blind date. När hon vaknar upp nästa morgon upptäcker hon att samma dag spelas upp igen...och igen...och igen...
 
Samma koncept som filmen Groundhog day och jag kan nog ganska säkert konstatera att det inte är min typ av film. Jag är inte så förtjust i upprepningar. För även fast en del ändras så är det mycket som är lika också. Filmen är ändå rätt ok och har sina småcharmiga stunder. Amy Smart är helt ok och det var kul att se Mark-Paul Gosselaar igen. Hade inte sett honom sedan serien Saved by the bell så det var läääänge sedan. Den lilla blonda tonåringen i målbrottet har blivit en stor vuxen man.
 
Filmen i sig är en sådan man inte kommer ihåg bara några dagar efteråt. En dussinfilm som ändå hade några roande ögonblick här och där.
 

Kollade på veterantraktorrally

Igår när jag kom till Larstomta så hade alla traktorer dock redan hunnit sin runda, men det var rätt bra tajming ändå för då kunde jag titta på alla. Det var 36 deltagare och väldigt olika traktorer. Kul att se!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Grattis alla studenter! Bra jobbat!

I år är det 14 år sedan min egen student. Minns den som en härlig tillställning då det inte ens varit säkert att jag skulle klara studenten på grund av min smärtproblematik som gjorde att jag inte kom in på gymnasiet direkt efter högstadiet, men jag kämpade på och gick ut med höga betyg 2002. Så önskar ett glatt grattis och bra jobbat till alla som tagit studenten i år.
 
Connor rockar min gamla studentmössa.

Moonlight och My Immortal

Direkt jag hör låten My Immortal med Evanescence så kopplar jag den till tv-serien Moonlight. Det var första gången jag hörde den och jag fastnade direkt. Det finns två versioner (och säkerligen några dance-versioner också, men dem räknar jag inte) och även fast jag föredrar den med det mer rockiga slutet så är den andra väldigt vacker den också. Jag måste se om den serien snart! Tyvärr gjordes bara en säsong. Väldigt vanligt när det gäller serier jag gillar... att det blir 1 eller max 2 säsonger. Suck...
 
 
 

En varsin t-shirt till Connor och mig

Jag hittade en t-shirt till mig (eller kanske Robin om jag tycker den känns för stor för mig) på Djurskyddet Karlstads loppis häromdagen och till Connor blev det en t-shirt från ICA Maxi. Han är sådär mittemellan storlekar nu så han använder både 116 och 122, men snart kommer inte 116 passa längre och då är det bra att fylla på lite i den större storleken. Bäst att passa på när det finns nåt som gillas också.
 
En Nintendo-tshirt och en tygväska köpte jag på loppisen.
 
 ICA Maxi har en hel del fina färgglada och mönsterrika kläder just nu, både till barn och vuxna.

Vem är mest "kränkt"?

De som skriker högst om hur andra är såååå kränkta när de yttrar sig om något de tycker är fel, verkar egentligen själva vara de som är mest kränkta. Kränkta över förändring, kränkta över förnyelse, kränkta över att få lämna över plats till andra. Är man van att saker är på ett vis och man själv ingår i gruppen så tycker inte jag att man har rätten att nedvärdera de som är exkluderade. Det är de exkluderade som vet hur de känner. Är man inkluderad så kan man inte fullt ut förstå, MEN man kan åtminstone göra sitt bästa genom att lyssna och INTE försöka löjligförklara dessa personer. 
 
Vad är det man är så rädd för egentligen? Varför beter man sig så kränkt då någon/några påtalar ett problem (både stort och litet)? 

Firade nationaldagen på Mariebergsskogen

Igår mötte vi upp med en del släkt och firade nationaldagen på Mariebergsskogen. Vi hade en härlig dag med picknick, ballonger, flaggor, djur, lekparker och sedan födelsedagsfirande hos en kusin till Connor och ännu mer djur och lek.
 
Connor och hans kusin Jonathan. Lustig slump att de tillsammans blev svenska flaggan just för dagen...haha... En i helblått och en i helgult. Ballongsvärden fick de på ett ställe där två personer knöt ballongsaker gratis till barnen. Barnen hade bra tålamod för vi stod en halvtimme i kö, så många barn var det.
 
 Belgiska jättar.
 
 Bra balans!
 
 "Ville du oss nåt eller?" Ibland kan man undra om det är vi människor som tittar på djuren eller de som tittar på oss.
 
 Snarkade och sov.
 
 Kaninbebis. Det var 10 kaninbebisar och en vuxen i en stor innehägnad. Såååå söta!
 
 "Getekul!" Hahaha... Connors faster sa att en av getterna gärna satt i knä, men jag blev lite paff ändå när hon hoppade upp och sedan nästan fick sällskap av den andra. Här är vi alltså inte kvar på Mariebergsskogen.
 
 Hihi... "caught in the moment". Connor kastar vattenballong på kusin Robert.
 
 Kul med vattenlek!

Första besöket hos lammen för i år

Igår var vi och hälsade på lammen hos en granne till Connors morföräldrar. I år var det ett lamm som stack ut lite extra. Ett lamm med horn som heter Ola-Conny. Connor åkte skrinda dit och sedan gick han en stor bit av vägen tillbaka till sin mormor och morfar.
 
Connor hade skön stil i skrindan.
 
 Ola-Conny med några ur sin hjord.

En studsmatta kan roa länge

Det är så underbart att se glädjen stråla ur ens barns ögon. Bilden är tagen när Connor invigde vår studsmatta hos hans mormor och morfar förra helgen, men vi hoppas vädret ska hålla så han får hoppa idag också!
 
Han har inte fått hoppa tidigare och nu när han får så har vi även säkerhetsnät. Händer så många olyckor varje år med barn på studsmatta så vi vill vara så säkra som möjligt.

Sett filmen Aloha

Spoilers förekommer!
 
Brian återvänder till Hawaii för ett uppdrag inom militären. Han träffar sin gamla flamma och blir även påtvingad en "vakthund" från militären som ska se till att han håller sig i skinnet.
 
Det viktigaste i romantiska komedier är att skådespelarna har det där lilla extra och att det finns kemi mellan dem. Den enda skådespelaren som är någorlunda "med" i denna film är Emma Stone. Filmen är tyvärr väldigt "blank" och oengagerande. Det inträffar en enda rolig sak i hela filmen och det är "den tysta konversationen". Den är välgjord! Det är nog enda gången jag blir indragen i filmen. I övrigt saknas mycket trots namn som Bill Murray, Bradley Cooper (som jag egentligen inte brukar sätta så högt annars heller), Alec Baldwin och Rachel McAdams. En riktig dussinfilm tyvärr.
 

Connor fyndar på second hand

Connor har varit med på loppis och second hand hela sitt liv så jag tycker det är kul att han numera själv tycker det är roligt att kolla på sådana och fynda lite saker ibland. Häromdagen var vi till Kupan och då hittade han två t-shirts som han ville köpa. De kostade 5 kronor styck så det hade han råd med. På bilden ser ni PEZ-figurer ligga bredvid t-shirtsen. Det är Connor som arrangerat bilden för han ville ha bild på att PEZ-figurerna är samma som figurerna på t-shirtsen. Märks att vi (läs: jag) tagit många bilder under Connors uppväxt...hehe...
 
Spiderman och Angry Birds.

På bio: Warcraft - The Beginning

Spoilers förekommer!
 
Det fridfulla riket Azeroth drabbas av ett hot utifrån då orcher flyr från sin döende värld för att erövra en ny.
 
Det här är troligtvis en film som man får ut mer av om man spelat World of Warcraft i större utsträckning än jag gjort. Jag spelade bara en kort stund för jag gillar inte spretiga spel utan föredrar de som följer en handling, med en början och ett slut (i stil med Alien Isolation). CGI-effekterna är helt ok, men används i alldeles för stor utsträckning för min smak. En film om World of Warcraft hade blivit extremt mycket svårare att göra på andra vis, men jag blir tyvärr inte engagerad i dataanimarade karaktärer. De saknar det där livet i ögonen som är så viktigt för mig (som även en del riktiga skådespelare saknar).
 
Handlingen är inget nytt utan följer ett ganska traditionellt mönster med kamp mellan gott och ont, ljus och mörker och så vidare. Som sagt, så får man nog ut mer av denna film om man spelat spelet mycket och tycker om det. Jag såg den i 3D och det var bara vid ett enda tillfälle som jag tyckte att det funkade någorlunda och det var när orchs gick genom portalen för att färdas till Azeroth. I övrigt gav det lite extra djup någon gång, men mest var det irriterande och gjorde ont i ögonen.
 
En enda karaktär "levde" för mig och det var Garona. Hon skådespelade mycket med sina ögon och lyckades bra! Synd att Clancy Browns karaktär Blackhand var helt animerad och med förvrängd röst, för han brukar vara bra.
 
En film för fansen, men inget som saknas hos oss andra skulle jag tro (med en del undantag förstås).
 

RSS 2.0