Sett filmen Snowpiercer

Spoilers förekommer!
 
Ett experiment för att hindra klimatförändringarna misslyckades och livet på jorden har förgåtts, förutom för några lyckliga som finns ombord på tåget Snowpiercer som aldrig någonsin stannar.
 
Handlingen lät skum och fick upp mitt intresse och jag tycker det är en väldigt intressant film! Den väcker en del tankar och den berör inte bara klimatförändringar utan även klass. Tåget är nämligen väldigt tydligt indelat i olika "skikt". Chris Evans är lika svag som han brukar vara. Väldigt ofta så tittar han ner istället för att visa den känsla som ska fram i en scen så jag får intrycket av att han inte kan skådespela med ögon och uttryck. Han har känts väldigt "blank" i de filmer jag sett honom i.
 
Övriga skådespelare är bra och då blir det ännu tydligare. Kan nämna bland annat Octavia Spencer, Tilda Swinton, John Hurt, Jamie Bell och Ed Harris. Filmen är stundtals gripande och jag tycker överlag bra om den.
 

Fått Glossybox för mars

Det ska bli kul att prova dessa produkter! Kan säga att jag varit ute efter blotting-paper, så det var mycket välkommet! Ytterligare ett neutralt nagellack... det vet jag inte riktigt... De gånger jag har nagellack så gillar jag färg, så det är inte min grej.
 

Earth Hour 2017 hölls igår

En timme för att uppmärksamma och prata om miljö, hållbar energi, hushållning etc. På Connors skola har de miljötema detta läsår, så vi pratade om syftet med Earth Hour. En del förvillar det med att man under timmen ska "spara" energi, men det handlar inte om det. Det handlar om att uppmärksamma och göra det synligt på agendan. Detta är bara ett sätt man kan göra det på. Det positiva med detta är att nästan alla kan göra det. Det är väldigt enkelt!
 
Vi passade på att mysa och spela kortspel och Memory under denna timme utan elektronik. Jag tog en bild innan det började och sedan ett par bilder under tiden. Annars var allt avstängt, släckt och nedlagt. Väldigt mysigt faktiskt!
 
"Finns i sjön".
 
 Bländad Yatzy. Hon satt hos mig nästan hela timmen.
 
 Vi tände många värmeljus. Här i stilfulla Dallas-ljuslyktor.

På bio: Sameblod

Spoilers förekommer!
 
Elle-Marja går på en samisk internatskola tillsammans med sin syster och andra barn. Meningen är att hon ska ta över som renskötare, men hon drömmer om att ta sig till ett annat sorts liv. Hon vill "bli svensk".
 
Filmen är väldigt välgjord och välspelad! Den visar upp en mörk historia om Sverige, då man använde sig av "rasbiologi", diskriminerade och tryckte ner samer. Det är upprörande och Sverige är inte ensamma om att behandla en del av sin befolkning på detta vis. Det är så hemskt när Statens institut för rasbiologi besöker skolan, gör mätningar av barnen (och behandlar dem som boskap i processen) och beslutar att de är annorlunda och därför har lägre intelligens samt aldrig kan klara av det "svenskar" klarar. Det går kalla kårar längs min ryggrad för filmen utspelar sig på 30-talet, men jag känner igen en del av retoriken från idag.
 
Filmen fokuserar på Elle-Marja och den skam hon känner för att hon är same. Hon vill bort från sin uppväxt, sitt förflutna. Hon vill "vara svensk", studera vidare och bo i Uppsala. Som ram till historien får vi följa den gamla Elle-Marja som tänker tillbaka på sitt ursprung, det ursprung hon velat ta bort. Jag tycker det är intressant att det fokuserar på en person som inte är stolt överhuvudtaget och att det inte visar en skönmålning av historien. Filmen känns väldigt realistisk och just att huvudpersonen är en stark person som ändå inte är "perfekt" och någon sorts "hjältinna" tycker jag väcker mer tankar. Jag kan verkligen rekommendera denna film!
 
Den slutade väldigt plötsligt så direkt efter filmen hade jag svårt att "avsluta" och komma ur den. Det kändes som att man hängde kvar på något vis. Det var lite förvirrande, men även intressant.
 

Rea på underkläder på Rusta

Connors mormor och morfar handlade lite underkläder åt Connor då han önskat sig det. När vi var och hälsade på hos dem någon dag efter att han fått dem så visade han till och med att han hade kalsonger på sig från mormor...hehe... Snällt barn det som uppskattar att få kläder.
 
20 kr/set.

Rocka sockorna 2017

Idag den 21 mars finns en del som rockar sockorna. Det är Internationella Downs Syndrom-dagen (denna länk går till artikel på Metro om Elliot, 4 år) och vi har omaka sockor på oss för att alla är olika som individer, men ska ha samma rättigheter och värde. En del säger att det inte gör något och tycker det är onödigt (och om de tycker det så kunde de bara låta folk HA omaka sockor på sig om de vill det), men grejen med rocka sockorna är inte bara att sprida bilder via sociala medier utan det fungerar som en samtalsstart.
 
Någon har kanske inte hört talas om det och undrar varför kollegan har på sig omaka strumpor, de som har hört talas om det pratar om det, man pratar om det i familjen och med vänner.... även de som är negativt inställda och tycker att det är tramsigt pratar om det och för fram ett perspektiv i frågan. Och att höja kunskap och medvetenhet tycker jag är bra!
 
Jag och Connor rockar. Vad hans fötter växt på bara ett år förresten... Såg fjolårets bild.

Sett filmen Divergent

Spoilers förekommer!
 
I en värld där man ska passa in i en av fem falanger upptäcker Tris att hon är "divergent". Hon kämpar för att undgå upptäckt och för att ta reda på mer om vem hon är.
 
Jag gillar ett det är en sådan stark kvinnoroll i filmen och att det aldrig görs en stor grej av det. Det är som det är bara. Shailene Woodley passar bra i den här rollen efter besvikelsen i The Descendents. Det känns bra att det kommer fler filmer med starka kvinnor, särskilt när de riktas till den yngre generationen.
 
Historien är inte nyskapande, men ändå intressant och tankeväckande. Den engagerar mig till den grad att filmen inte alls känns så lång som 2 timmar och 19 minuter. Det är flera andra sidokaraktärer som är intressanta och handlingen är fängslande. En del scener är riktigt hisnande trots att CGI:n inte är helt 100 överallt. Jag ser fram emot att se de övriga i den här filmserien! Tyvärr verkar det inte bli en avslutning med dessa skådespelare då det bestämts att sista filmen går direkt till tv och att det sedan blir en tv-serie.
 

Fixat fler ballonger till Gûnnerskemârten

Vi har några kvar från ifjol, men lite påfyllnad behövdes så jag fick köpa in lite fler ballonger. Tror det här är bland de roligaste arbetsuppgifterna jag har. Att sitta och bläddra mellan olika ballonger och välja ut. Men lite klurigt också, för det gäller att välja sådant som barnen gillar. Jag hoppas jag täckt upp bra ihop med de som är kvar från fjolårets i alla fall. 20 maj är det Gûnnerskemârten i Gunnarskog! 2 månader kvar! Kom förbi!
 
 T-rexen fanns ifjol också, men sålde helt slut. Sedan är det fyra nya. My Little Pony sålde slut ifjol så där blev det en ny sort och så blev det ett piratskepp, en brandbil och ett prinsesslott.
 
 De utan kryss är det kvar av i varierande mängd.
 
 Den utan kryss är det kvar en del av.

Sett söta vildsvinsbebisar och ätit god mat på Tvällens Värdshus

Igår åkte syrran, Maria, Robin och jag till Tvällens Värdshus för en bit mat. När vi kom dit så gick vi först till vildsvinshägnet och fick se en grupp med vildsvin bland annat några som var små ifjol sommar. Sedan fick jag först inte fram ett ord utan bara pep innan jag till slut fick ur mig "bebisar bebisar bebisar". Ur skyddet sprang det nämligen fram fyra stycken smååååååå vildsvinsbebisar. Jag frågade senare på värdshuset och de var ungefär 1 månad gamla. Sååååå söta! Mycket mindre än dem vi såg ifjol sommar. Maten var fantastisk som alltid och jag rekommenderar verkligen ett besök till denna restaurang "mitt ute i skogarna"!
 
Aldrig sett så små förut. Det var svårt att få en bild på dem för de stod inte still så långa stunder.
 
 En av bjässarna.
 
 Min mat. Tournedos med gräddstuvade kantareller och stekt potatis. Mums!
 
 Fick plats med efterrätt också. Vaniljglass med chokladsås och grädde.
 
 Dagens look.

Mysljus i barnrum

Med enkla medel kan man ordna till lite extra mys under den mörkare säsongen av året. Nu märks det tydligt att ljuset är på väg tillbaka och jag är nog bland de lyckligaste för det, men att ha mysljus är i alla fall en sak jag gillar med mörkret. Här hängde vi en blomslinga på nedersta hyllan.
 
Överst en liten "minneshylla" med släktträd, en födelsetavla som min moster broderade och två augusti-prydnader då min moster fyllde år samma månad som Connor. På nedre hyllan två exemplar av "Till mitt barnbarn" ifyllda av mormor och morfar till Connor (rekommenderar verkligen de böckerna!), Sagan om den lilla lilla gumman som Connor fick av min moster och en barnbok om Hachiko (på engelska). Den sistnämnda har vi bara läst en gång för den är så sorglig att vi började gråta både Connor och jag.

"Hur mår du?"

Som svar på frågan förväntas ett "bra". Jag har dock lite svårt för att säga osanningar, även när det gäller kallprat. Ibland blir det dock ett bra ändå, hur jag än mår för att jag inte orkar försvara att jag mår dåligt. Ja, jag skriver försvara för hur jag mår blir ifrågasatt då och då. Jag vet att andra kan ha mer på sin "bricka" än vad jag har, mer att göra osv. För mig är kanske 1-2 av de grejerna allt som krävs för att jag ska vara slutkörd, få värre ont och värre magproblem etc.

 

Jag nedvärderar inte att andra också kämpar och jag ser att folk har sitt. Folk utgår från sig själva och det gör jag med. Därför är jag nästan dagligen förundrad över hur mycket folk orkar och hur starka de är. Men egentligen är jag stark jag med. Det borde jag veta, som vet vad jag har varje dag och som vet hur jag mår... Men man jämför tyvärr och då ser jag inte så stark ut. Andra jämför och undrar varför jag inte orkar för det gör ju de, trots allt de kämpar med. Jag förstår detta, men allt detta gör det svårt att se sin egen styrka. Jag måste lära mig att inte jämföra med någon annan än mig själv <3

 


Läst klart: Glashuset av Rachel Caine

Från bokens baksida:
"När Claire Danvers kommer till Morganville för att plugga på college tror hon att hennes största problem är de brutala tjejerna i elevhemmet. Men Claire inser snart att det finns värre saker i Morganvilles nattmörker - starka, hungriga krafter som törstar efter blod och gör vad som helst för att få det de vill.
 
Claire finner skydd i Glashuset tillsammans med tre andra udda karaktärer: gotharen Eve, rebellen Shane och den mystiske Michael som försvinner varje morgon och dyker upp igen vid solnedgången."
 
Första delen i en serie. Jag vet inte riktigt om jag kommer fortsätta med den. Första boken avslutas med en cliffhanger just för att hålla kvar en, men jag känner att jag inte blivit så engagerad i karaktärernas liv så att jag egentligen är intresserad. Det är väldigt stereotypiska, snudd på fördomsfulla, beskrivningar av karaktärerna. Handlingen i sig är helt ok och boken är väldigt lättläst, men för mig är karaktärsbeskrivningar väldigt viktiga så det saknas något för att hålla mig fast. Den riktas inte till min målgrupp, men jag har läst många böcker som inte varit riktade till min målgrupp och de har ändå kunnat få upp intresset mer än den här.
 

Sett filmen Hachi-ko (1987)

Spoilers?
 
Baserad på den sanna historien om hunden Hachiko och hans lojalitet till sin husse.
 
Detta är den japanska versionen från 1987. Sedan tidigare har jag sett den amerikanska. Den amerikanska har hämtat mycket från den japanska, men flyttat det till nutid och USA. Så förutom kulturen, tidsepoken och att man i USA gärna smörar på lite extra med gripande musik och utdragna scener, så var de rätt lika. Det som griper tag mest är att hunden så troget återkommer för att vänta på husse och när man i sista scenen visar hur han träffar sin efterlängtade husse igen och att de leker under körsbärsträden... Då när Hachi dör... Det syns att den döda hunden är en docka, men det tar ändå tag om hjärtat. Djur är helt fantastiska och när man sett i den japanska versionen hur Hachi övergavs av person efter person, så värker det. Han förtjänade bättre.
 
Vi såg denna film igår 8 mars som var den dagen som Hachiko dog år 1935.
 

Bra program på Internationella kvinnodagen i Arvika

Jag önskar att jag hade haft ork att vara med på fler föreläsningar på Arvika Bibliotek idag! Jag var där på föreläsning om Mäns våld mot kvinnor (och ja, alla ni "inte alla män"...föreläsaren sa faktiskt att det inte är alla män som gör detta) av Maria Scheffer Lindgren, lektor på Karlstads universitet, från Riksföreningen Stoppa mäns våld mot kvinnor. Det var en föreläsning varvad med statistik/fakta och personliga upplevelser från de som Maria intervjuat för sin doktorsavhandling "Från himlen rakt ner i helvetet - Från uppbrott till rättsprocess vid mäns våld mot kvinnor i nära relationer.". Det var så gripande och hemska saker.
 
Efter den föreläsningen var det dags för tre kvinnor från tre olika länder (Colombia, Somalia och Syrien) att berätta om sina liv, sin kamp och vägen till Sverige och nutid. Det är på ett vis ofattbart vad folk har gått genom. Tror fler skulle behöva sitta tysta och lyssna till andra människor. Så starkt av er att berätta och dela med er! Jag beundrar er! Mycket berörande!
 
Jag har pendlat mellan tårar, tacksamhet och ilska på 90 minuter. Mycket engagerande och väldigt nyttigt att få höra! Det är detta som den Internationella kvinnodagen handlar om!
 
 
 
 
De tre kvinnorna fick blommor av "Selma Lagerlöf" efter att de delat med sig av sina liv. Tyvärr hamnade en av kvinnorna bakom en annan när jag tog bilden...

Internationella kvinnodagen - inte en dag att säga grattis egentligen

En del väljer att säga grattis till kvinnor på internationella kvinnodagen. Det är upp till var och en, men säger någon grattis till mig så får ni nog bereda er på en liten föreläsning...hehe... Det är nämligen en dag för att uppmärksamma problematiken som finns i världens olika delar för kvinnor. Visst kan man uppmärksamma framsteg och jag tycker det är speciellt bra att framhäva kvinnor som gjort något som fört oss framåt (ofta "glömda" kvinnor i historien), kvinnor vi ser upp till (vilka dessa är skiljer sig från person till person, då det är väldigt personligt vem man ser upp till) etc.
 
Du behöver inte engagera dig om du inte vill, men låt dem som vill göra det. Internationella mansdagen är 19 november och har varit så sedan 1999. Själv ska jag försöka gå på nån av händelserna på biblioteket här i stan. De är ett intressant och fullmatat schema i år.
 
Arvika bibliotek
 
Program:
12.00 Mingel, fika, utställningar

12.50 Selma Lagerlöf inviger dagen och Ulla Magnusson spelar durspel.

13.00 Är Arvikas gator säkrare än de i Afrika? Poliserna Lars Jakobsson och Kent Gustafsson.

13.30 Soroptimist - vad är det?
Info om bibliotekets språkcaféer.
Skolundervisning för ensamkommande m.m.

14.30 Mäns våld mot kvinnor! Definitioner - omfattning - konsekvenser. Maria Scheffer-Lindgren, lektor i socialt arbete vid Karlstad universitet. Vi uppmärksammar alla kvinnor som dödats i nära relationer genom att tända ljus.

15.30 Kvinnor från olika länder intervjuas om livet där och här.

16.00 Flera kvinnoorganisationer presenterar sitt arbete, bl.a. Rebeckorna och Ladies Circle.

16.15 Tjej- och kvinnojourernas arbete.
Prostitution på Värmländska hotell.
S-kvinnorna informerar.
Svenska kyrkans internationella arbete och kvinnocaféet i Glava.

17.30 FIA. Elisabet Axelsson om kvinnlig företagsverksamhet i Arvika.

18.00 Kvinnors hälsa. Inga Bodil Melinder.

18.15 "Att som ung kvinna stå mellan två kulturer". Donna Amati och en väninna berättar.

18.30 Kören Kvinnfolk.

19.00 Avslutning

Samarr.: Arvika Soroptimistklubb, Tjejjouren Miram, Kvinnojouren Eva, Ladies Circle, Rebeckorna, Svenska kyrkan, NBV, Syriska kulturföreningen, Amnesty international, S-kvinnor i Värmland, Arvika bibliotek, Arvika kommun.

Goodie gusher till Connors kalas

Förra veckan såg både Connor och jag reklam för denna produkt på tv. Vad smart tänkte jag, en sådan går att använda fler gånger än en piñata. Vad kul tänkte Connor, det forsar godis och leksaker ur den. Hahaha... I alla fall så hade jag turen att ögonen fastnade på den på Toys'r'us när jag var där, så jag slog en pling hem för att kolla att det blev den färg Connor ville ha (den finns i blått och rosa). Utan tvekan var rosa hans val och det fanns en enda kvar av den färgen så det var tur!
 
Ska bli kul att testa den på kalaset i augusti. Hmm...långt kvar... tror jag får köra en testomgång så vi ser att den verkligen funkar. Istället för att smasha sönder som man gör med en piñata så ska kalasdeltagarna i tur och ordning dra ut "nycklar" ur den och vid rätt nyckel så forsar innehållet ut.
 

Folk som klagar på engagemang och som själva sitter på arslet

En sak som en del sysslar med är just det som rubriken säger. De klagar på folk som engagerar sig i olika frågor, de säger att de engagerar sig i "fel" saker, att det finns "viktigare" saker att engagera sig i. Grejen är dock att väldigt ofta så visar det sig att de som klagar själva gör.....just det.... INGENTING. Förutom att sitta bakom en skärm och tycka sig ha rätten att påpeka var andra människor ska lägga sin energi, sina tankar, sina pengar. Var och en engagerar sig i de frågor som DE vill. Tycker man att energin läggs på fel ställe så är det upp till en själv att lägga SIN energi där man tycker den bör vara, INTE att klaga på andra som gör saker på sitt håll.
 
Sedan det där med att det finns "viktigare" saker. Ja, det kommer det alltid att göra, men det ska inte hindra oss från att jobba på de "små" sakerna heller. Är det värre i ett annat land? Varför skulle vi inte kunna jobba på det OCH på det som behövs förbättras i vårt land? Dessa personer som tycker att folk lägger energi på "fel" saker ödslar själva energi på att enbart klaga, hata och vara bittra. Tänk vad mycket vi skulle kunna göra om detta upphörde!
 
Repris på bild.

Inte stjärnklart idag tyvärr...

Vilken otur för astronomin under sportlovet. Connor och jag åkte iväg på en aktivitet för att titta på stjärnor och planeter. Vi såg att det var mulet, men hoppades det skulle spricka upp. Tyvärr gjorde det inte det. Hoppas vi får fler chanser för jag har alltid drömt om att kolla i ett riktigt teleskop och Connor får hänga med...haha... Nejdå, han var allt intresserad han också, även om mitt intresse troligtvis är större.
 
Vi fick en stjärnkarta och lite tips med oss hem i alla fall.

Oscargalan 2017

Sedan 1995 har vi haft denna tradition, syrran och jag. Och visst blir dagen efter väldigt konstig när man varit vaken hela natten, men det händer bara en gång om året så... På Röda mattan gillade jag Emma Stones outfit mest. Klänningen rörde sig fint när hon gick. För männens del känns det alltid som så tråkiga alternativ. Alla ser i princip lika ut. Det var "inne" med en del genomskinligt på den kvinnliga fronten i år och det hade väl varit kul om någon man haft en genomskinlig skjorta...? Lite mer fantasi, även fast det är ett "formellt" evenemang.
 
Av 24 Oscars så prickade jag rätt på 9 stycken. Mest glad blev jag över att Emma Stone fick Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll (La La Land), Mahershala Ali (Moonlight) för Bästa manliga biroll och Piper för Bästa animerade kortfilm. Då hurrade jag lite extra!
 
Under In Memoriam så var det förstås sorgligt... Det var många som gått bort under året. De hade dock kunnat ha en annan presentatör till detta. Galan i övrigt var rätt så händelselös, förutom sista programpunkten då man gjorde det stora misstaget att ropa ut La La Land som Oscarmottagare för Bästa film, när det egentligen var Moonlight som skulle ha den. Det hade blivit någon mix-up med kuverten. Det rättades dock till, men skadan var redan skedd. Pinsamt...
 
Jimmy Kimmel är inte min typ av värd. Han drog väl nåt skämt som var lite roligt, men överlag så var han anonym i mina ögon. Absolut inte den sämsta jag sett, men inte i topp heller.
 
Oscarkatten Neko. Syrrans katter verkade lite småförvirrade av "hela natten-vakan"...hehe...

RSS 2.0