Skippade fredagen då det var lite kallt och regnade stundtals, men denna lördag var helt perfekt! Vädret var underbart och det var så gott att sitta i solen, prata med vännerna och ha en kall öl i handen. Klockan 20.00 spelade Truxxton, som Svante sjunger i. Då stod jag, Annelie, Jerry och någon kille jag inte känner längst fram och diggade. Aj, vad min nacke var öm dagen efter. Men det är bra! Bevis på att musiken var bra så man headbangade rejält. Läste i en artikel att 1 av 3 riktigt smarta barn/ungdomar lyssnar på hårdrock och metal när de gör sina läxor. Rock on! När solen gått ner ville jag ha mat och gå hem. Hittade en gammal klasskompis och tog följe in till stan.

Idag var hela lilla familjen på namngivning i Karlstad. Det var N's stora dag, dotter till våra vänner Anna & Peter. Det var så fint (och väldigt varmt)! Efter ett "välkommen" blev det tårtor och muffins med glasyr. Mumsigt! Sedan höll Peter ett namngivningstal och en stund efter det blev det presentöppning. Tack för att vi fick komma! Vi får ses snart igen!

För att spara på bensin så passade vi på att ta månadshandlandet efter namngivningen. ICA Maxi igen som vanligt. Nu börjar vi faktiskt hitta väldigt bra där! Och jag vill verkligen att de där självscanningsgrejerna kommer till affärerna i Arvika också. Vi letade efter dörrstopp i flera affärer också, men hittade inget. När jag var in på Coop Bergvik (vill gärna kalla det för Obs! som det hette på "min tid") och letade så köpte jag istället med en liten skön klämleksak till Connor (är något sorts ris i den) för att han skötte sig så bra under namngivningen. Han fick även en Tummen-reflex i kassan på restaurangen på Bergvik och nu menar jag FICK. Vi köpte den inte utan han fick den av kassörskan. Gulligt!

En småtöntig romantisk film egentligen, men jag fastnade för den ändå. Det är något med stämningen i filmen som drar i mig som en magnet. Keanu Reeves tycker jag är en väldigt "blank" skådis (med blank menar jag utan djup) och Sandra Bullock är väl mest ok. Men i Speed och i denna lyckas det ändå (gillar även Medan du sov med Sandra).

Nästa år får Connor bli med till vattenlandet i Sunne, men i år tyckte vi att han hade det bäst hos mormor och morfar. Det var Kristoffer, syrran, Robin och jag som tog en tur till Sunne. Där mötte vi upp med Patrik.

Det blev en hel del åkande. Jag åkte båda bodyslides, båda serpentiner, tuberacer, tog en lugn tur i floden, hoppade på bubblan och värmde mig lite i jacuzzin i lagunen. Banorna åkte jag många gånger, förutom tuberacern. Det hände något i den då jag åkte, något som aldrig hänt tidigare år när jag åkt den. Jag fick kramp i mitten av bröstkorgen och det strålade ut mot höger axel och kändes som värst där jag hade min CVK insatt då jag var dålig under graviditeten. Blev illamående och yr så jag fick sätta mig ner efter den turen och sedan ville jag inte åka den igen. Ska man känna av att man haft CVK på det viset? Tuberacer är förresten en rak bana som sluttar väldigt brant. Man åker på en badring och det går rejält fort. Jag gillar den så det var trist att det blev som det blev. Jag har fortfarande lite värk på det stället som CVK:n satt, men känner inte av något annat nu i alla fall.

Förutom det tillfället (och att en del inte har ordning på sina barn - förklaring: man får inte hoppa i jacuzzin, men det var det flera barn som gjorde och skvätte ner mig gång på gång och föräldern bara satt där och var helt nonchalant över mitt obehag) så var det en riktigt härlig dag! Det är så kul att åka vattenkanor! Roligast var att åka dubbel i serpentinerna!

När jag kom hem från Göteborg i måndags så möttes jag av en härlig överraskning i posten som gjorde mig jätteglad! Jag hade vunnit i Allas vinstregn och vinsten är en kryssning med DFDS Seaways tur och retur Oslo-Köpenhamn för 2 personer. 2 nätter på båten och så har man 7 timmar på sig i Köpenhamn för att kolla runt. Jag har aldrig varit där så det ska bli riktigt kul!

Tävlingen bestod i att man skulle skriva sitt/sin favoritband/favoritartist och motivera med max 30 ord varför. Mitt svar var:

"Queen – Musiken är varierande och har hjälpt mig genom många stunder i livet som varit svåra och ökat njutningen i stunder som varit fulla av glädje."

Har inte bokat än, men det blir troligtvis av till veckan och så blir resan i september. Det blir jag och Robin så vi ska fira våra årsdagar (vi har årsdag både för när vi blev tillsammans och när vi förlovade oss i september).

I detta års valde film finns en av mina favoriter: Summer Glau. Jag har ännu inte sett serien Firefly som filmen bygger på, men hoppas kunna göra det snart.

Idag var vi en tur till Kjörselviken och badstranden där. Den är riktigt härlig med mjuk sand! Min favorit i närmsta trakten (fast Bröta i Treskog är ändå min absoluta favorit - min barndomsstrand). Det var skönt att ha en sådan slappdag för jag är riktigt trött efter igår då jag satt och sålde på loppis i Charlottenberg. Det var riktigt varmt i vattnet så det var skönt att doppa sig. Connor fick känna med benen, men han tyckte inte det var så varmt så det blev bara en pyttekort stund. Tack för sällskapet Mirja med familj! Det var kul!

Den 25 juli fyllde Tetris 4 år och den 27 juli hade Yatzy bott med oss i 3 år. Jag kommer aldrig glömma den så gosiga men svaga lilla katten som kom krypande under bordet och strök sig mot min mammas ben vid en campingstuga så att hon hoppade till. Så törstig och hungrig, övergiven. Det var Yatzy det. Så nu har vi firat både födelsedag och inflyttningsdag då.

Det här är en riktigt gripande film med skådespelare som är så bra i sina roller att man inte tänker på dem som skådespelare. Filmen är baserad på verkliga hemska händelser och den känns djupt i hjärtat. Tänk att detta pågick och världen bara tittade på. Som en kameraman säger i filmen när mannen som sköter hotellet tycker att om folk får se vad som pågår så GÖR de något: "De kommer se detta på nyheterna, säga att det är hemskt och sedan fortsätta äta sin middag."

Spoilers förekommer! En film som påstås vara en äkta dokumentär.

En grupp ungdomar håller på med ett filmprojekt för sina studier. Deras filmande tar en helt annan väg än planerat då de möter Hans - trolljägaren. En man som helt allvarligt tror på att troll existerar. Men det gör de väl inte...?

Jag gillar upplägget i filmen! Att det är filmat som en dokumentär. Tyvärr förstörs känslan på något ställe där det förekommer klipp som är vanliga i filmer. Men överlag hålls känslan ganska bra. Effekterna är bra ibland och usla på något ställe. Filmen i sig är väldigt rolig och jag gillar verkligen slutklippet där de verkligen ska poängtera att det är "på riktigt". Jag tycker inte det är en skrämmande film, mer en intressant och kul sådan. Naturen i Norge är väldigt vacker också vilket framgår tydligt i filmen. Blev lite sugen på att åka till Volde-trakten.

En sevärd film om man inte har något emot ett tidvis ryckigt dokumentärfilmande! Den har fastnat i mitt minne. Nästan varje gång vi åker förbi högspänningsledningar så kan jag inte låta bli att yttra: "Det finns troll i Norge".

Valet detta år blev en charmig, men ändå tänkvärd brittisk film baserad på en sann händelse. Jag tycker det är en riktig feelgood-film.

Igår gjorde syrran och jag en dagstur till Göteborg. Senast jag var i centrala Göteborg var kring hösten 2009 så det var ett tag sedan. Vi åkte från Arvika på morgonen. Connor och Robin var med och vinkade av. Första gången Connor gjort det. Han var så söt och go att jag hade svårt att gå på tåget. När jag slutade titta bakåt till honom så gick det till slut. Vi lekte lite vid fönstret sedan istället.

Järnvägen mellan Trollhättan och Göteborg höll på att byggas om så vi fick åka buss den biten. Jag satt och funderade över om folk i allmänhet hör illa. Det var flera som lyssnade på musik och trots att de hade sådana öronsnäckor så hörde jag musiken väldigt väl. När jag har öronsnäckor så tål inte jag att ha på musiken så högt. Dessutom blir ljudet sämre om man har för högt, men en del kanske inte är så kräsna?

När vi kommit fram till Göteborg så började vi på Universeum. Det var lång kö in, men det gick ganska fort ändå. På sina ställen var det rejält trångt. Universeum firar 10 år i år så det var väl lite extra.

Sedan blev det mat på ett närliggande sushi-ställe som är riktigt gott och har väldigt bra priser. Från vår plats tittade vi på när folk åkte Atmosfear på Liseberg. Den körs på samma "stolpe" som Lisebergstornet var på tidigare. När vi blivit mätta åkte vi till Brunnsparken och därifrån gick vi till Lush, Sci-fi bokhandeln, Lagerhaus och Movieline. Efter Movieline gick vi till Göteborgshjulet för en runda. Det var kul att se Göteborg från det perspektivet! Som avslutning innan hemfärd gick vi runt på Nordstan.

Spindelbild-varning! Jag har själv skräck för spindlar så vet hur det känns, därför varnar jag för en bild här nedan. Jag försöker komma över min skräck och klarade att ta mig nära nog att ta bild på en gigantisk fågelspindel (dock med glas emellan och hade den rört sig så hade jag nog sprungit iväg och skrikit). Eftersom jag är lite småstolt över mig själv så vill jag publicera bilden.

Det här är en riktig feel-good-film! Parminder Nagra är underbar i huvudrollen! Man verkligen känner för henne! Detta var Keira Knightleys stora genombrott, dock så tycker jag att hon är en väldigt trist skådis. Tillsammans med Parminder så funkar det ändå.

Det lite skämtsamma namnet Herr Gårman används för trafikskyltar som visar ett övergångsställe. Det är vanligtvis en person med byxor på skylten, men för ett tag sedan såg jag min första skylt med en person med klänning/kjol. Den sitter på Styckåsvägen i Arvika nedanför Tingshuset.

Filmen jag valt för detta år är tyvärr en film som man bara kan se en gång. Jag tror inte det blir samma upplevelse om man ser den igen och känslan är det som gör denna film. Det är en härlig spökfilm. Jag älskar slutet!

Jag och syrran trotsade värsta regnet och tog oss till Folkets Park alldeles genomblöta. Där var det bilutställning med en massa härliga veteranbilar. Hittade en Mustang Fastback och en Plymouth GTX bland annat. Kommer inte ihåg årsmodellerna tyvärr...

Över 85 döda på Utøya, de flesta ungdomar. Vilken fruktansvärd person/personer som genomfört dådet! Det är vid sådana här tillfällen som man blir så ledsen och arg att man skulle vilja att dödsstraff fanns i Norge, men då sjunker man till den här idiotens nivå. Det hjälper inte att hata denna så kallade människa så jag vänder istället mina tankar till de omkomnas familjer. Det som har hänt er ska ALDRIG hända!

Spoilers förekommer! Denna film har lite bitar här och där plockat från riktiga wrestlers liv + en del som är påhittat bara för filmen. Den är gjord med låg budget så Axl Rose "donerade" Sweet child o'mine att användas i filmen.

Filmen handlar om wrestlern Ram som, 20 år efter sin höjdpunkt i karriären, försöker "komma tillbaka". Men så händer något som får honom att tänka till ett tag.

"The video game Randy and his child neighbor play in the trailer was created especially for the film and was fully playable. The game features similar graphics to the original WWF Wrestlemania Nintendo game." Källa: IMDb.
Denna trivia tycker jag är kul för jag spelade WWF Wrestlemania på min 8-bit när jag var liten. Kände igen upplägget i spelet i filmen.

Filmen gick direkt in i hjärtat. Mickey Rourke har fått en välförtjänt comeback. Rollgestaltningen i denna film är klockren! Han är så mänsklig. Musiken är riktigt bra i filmen! 80-talsrock! Jag är inte lika gammal som karaktärerna, men fanns ändå på 80-talet (även fast jag var barn) så jag förstår precis när de pratar om att musiken var så bra då och att 90-talet sög. Haha! Det kom faktiskt något bra då också, men har en finare bild av 80-talet ändå. De samtalade om att depp-Cobain kom och förstörde och jag är en av (få?) som inte gillar/gillade Nirvana och deras musikstil så det blev en del medhållande nickar.

Relationerna är det starka i filmen. Rams ensamhet och vad han är villig att utsätta sig för, för att få det som han anser är sann kärlek - publikens jubel. Se denna film!

Tror jag sov 1-2 timmar under natten. Vi åkte iväg klockan 5 på morgonen för att hinna i tid till båten. Det var en mysig morgonresa med lite trafik, en del älgar och en räv (fast de höll sig vid sidan av vägen som tur var). Vi rastade vid Sickelsta som är en riktigt fin rastplats, fast jag förstod inte poängen med hunden (bild nedan).

När vi kom fram till Berg var det en timme kvar till avgång. De började släppa på folk 9.30 så vi hade en halvtimme på oss att strosa runt lite bland slussarna och se några båtar åka upp i dem. Väl ombord blev vi anvisade till våra platser där vi fick säga till en i personalen om och i så fall när vi ville äta och vad vi ville äta. Efter det gick vi runt lite på båten och tittade på när vi slussades uppåt. Första 300 metrarna tog 40 minuter. Kändes lite komiskt att vi fortfarande kunde hoppa av och gå till bilen efter så lång stund. Göta Kanal är fartbegränsad så 5 knop var hastigheten (det är strax över 9 kilometer/timmen). Det såg lite komiskt ut när folk cyklade och sprang förbi oss längs sidan av kanalen. Det gick en cykelväg hela vägen mellan Berg till Borensberg och den var välanvänd. Många cyklister ute på den, många med tandemcyklar. Man kunde hyra dem i Borensberg (även vanliga cyklar förstås).

När vi fick maten strax efter 12.30 så var vi utsvultna så den smakade otroligt gott! Det hade den nog gjort ändå i och för sig. Framme i Borensberg hade vi ungefär 40 minuter på oss att titta runt. Det verkade vara ett mysigt ställe. Det var med fler folk på båten tillbaka så det blev lite trängre. Man kunde låna filtar så jag gjorde det och så satt vi ute på däck och tittade. Jag var vid det laget stel, öm och trött. Trots det var det några äldre kvinnor (typ 50-årsåldern) som dömde mig efter utsidan och försökte gnälla sig till att jag och Robin skulle flytta på oss så att de fick ta över stolarna. Det fanns gott om platser inomhus så hade det varit kris för dem så hade de lätt kunnat sätta sig, men neeeeeeeeej då. De SKULLE ha våra platser. Det satt fullt med folk men de var hos oss och gnällde. Övriga resenärer var äldre och barnfamiljer så självklart ska det hackas på de ensamma unga. De gnällde alltså inte direkt till oss utan ställde sig bara precis bredvid oss och pratade med varandra om hur ont benen gjorde och att folk skulle kunna visa hänsyn. Jag avskyr när folk dömer efter yta! Jag har ont! Jag har svårt att stå långa stunder (ibland till och med korta). Jag satt där först! De gav upp till slut och gick. Efter en stund till skulle vi röra lite på oss och jag tog mig knappt upp ur stolen. En äldre man såg det och sa till några som stod bredvid "Hjälp flickan så hon tar sig upp". Kan säga att jag inte kände mig som en flicka just då. Mer som någon riktigt riktigt gammal. Efter att mina mediciner började verka så blev det något bättre i alla fall.

Vi var tillbaka vid utgångspunkten i Berg runt 17.30 efter 9 slussar och 2 akvedukter två gånger om (tur och retur). Efter det blev det raka vägen hemåt. Vi stannade till i Karlstad för lite mat som vi tog med oss och var hemma runt klockan 22.

En andmamma och fyra ungar blir överraskade av en svallvåg från vår båt.

 

En slussning. Tyvärr en del folk lite i vägen och pratsamma. Men det syns hur fort det går i alla fall.

 

Det här tyckte jag var lite kul. Man får inte vara riktigt ordentligt nödig här inte.

 

En magnet till mamma för att Connor fick vara hos henne och en magnet som jag tyckte var rolig till mig själv. Det var resans inköp förutom mat och dryck.

Spoilers förekommer! Detta är fortsättningen på de amerikanska versionerna av Grudge-filmerna.

Förbannelsen har tagit lägenhetshuset från 2:an i besittning. Enda lösningen för att få bort den onda anden kan vara en ung japansk kvinna...

De griper verkligen efter halmstrån med denna film. Den har ingen som helst handling och hänger bara löst ihop med föregående filmer. Effekterna är stundtals plågsamt dåliga och man har nästan snudd på kopierat en scen från Ring (även med i amerikanska remaken The Ring). En enda scen gör mig nöjd och det är när man ser handavtryck i röd färg bli till på golvet, men ingen upphovsperson. Handavtrycken kommer närmare och närmare. Fick dock bortse från att själva effekten inte är så välgjord för att scenen skulle kunna kännas bra.

En film helt utan poäng, i mitt tycke. Inget i filmen var det minsta skrämmande och när jag började lägga till saker för att jag var uttråkad (som jag nämnt att jag gjort tidigare med filmer också till exempel Resident Evil: Afterlife och Flickan som lekte med elden) så var det bevis på att filmen inte engagerade. Jag hade riktigt skoj åt en grej som jag kom på. Alla blir så rädda för Kayako när hon kommer krypande och gör sitt gurgel-ljud så jag frågade Robin hur han tror Kayako skulle reagera om personen inte alls skulle bli rädd utan mer: "Jaha, vad sysslar du med då? Tycker du inte det där var överdrivet? Om du ska döda mig så gör det bara och dryga dig inte så. Vänta lite.... Ja, nu har jag hämtat en golfklubba att dänga dig med och du ligger FORTFARANDE på golvet och kryper? Vad är det för fel på dig?". Erhm... ja, min humor är skum, men så länge som det roar eller hur? Hehe...

Idag anlände ett paket med Dove Express Intensivbalsam. Jag är Buzzador och då får jag chansen att prova produkter och buzza vidare till vänner och bekanta. Detta intensivbalsam är alltså nästa grej att testa och det ska bli kul. Extra behövligt kanske i och med att jag blonderat halva håret och det då kan behövas lite extra omvårdnad.

En film som både gör mig arg och glad. Arg för att Billy blir bemött med hån och ilska från bland annat sin egen familj då han hellre dansar än boxas. Glad för att han är envis och slutligen bevisar för alla att det viktigaste man kan göra för sig själv är det som gör en själv glad.

Det dröjde inte så länge innan Connor skadade sig, nu när han börjat krypa. Han tog tag i stereohyllan och såg ut att vilja resa sig. Han tappade balansen och slog i huvudet. Även fast vi var nära så var vi inte snabba nog. Men det gick bra! Han blev lite ledsen, men han slog sig inte hårt och efter bara några minuter var han sig själv igen och i farten med att upptäcka fler saker. Ju mer rörliga barnen blir desto större risk att de slår sig antar jag. Man kan inte vaddera dem med kuddar, de måste få upptäcka saker! Men visst gör det ont i föräldrahjärtat när ens lilla barn gråter.

När Connor lagt sig för kvällen så åkte jag iväg och hyrde film på Godishuset och fixade lite hämtmat. Det blev filmerna The Tourist och Black Swan (recensioner kommer senare). Robin satt och snörvlade för fullt bredvid mig i soffan och inte på grund av filmerna utan på grund av en förkylning. Jag fick tårar i ögonen men DET berodde på filmen Black Swan.

Idag på Connors 11-månadersdag bara bestämde han sig för att det var dags att börja krypa. Han har inte gjort det förut (inte "på riktigt" i alla fall för tidigare har det bara gått bakåt), men han gör det som att han hållit på och tränat ett tag. Har han tränat i smyg eller? hehehehe... Grattis Connor på 11-månadersdagen!

Tillägg klockan 00.39: Klippet är privat och vill ni se det så gäller detta.
1. Ni måste ha ett YouTube-konto.
2. Ni måste fråga mig om tillstånd då jag måste lägga till er som godkända tittare av klippet.

Sötnosen! (Filmat med mobilen, därav den dåliga kvaliteten.)

Jag är inte så ofta förtjust i komedier. Det är svårt att roa. Tajming ska stämma, kemi mellan skådespelare och så ska historien självklart vara rolig och/eller intressant. Detta är en komedi jag gillar. Den driver en hel del om manligt och kvinnligt och vad skulle man göra om man fick prova på att ha det andra könets kropp för ett tag? Vad skulle kännas konstigt?

Lämnade hyrbilen och tog tåget ut till Prestwick. Hemresa.

Då vi flög över Norge.

Sista dagen i Högländerna. På vägen till Glasgow stannade vi till en gång vid Loch Ness, bara för att kunna säga att vi doppat fingrarna i sjön, och ett flertal gånger i Glencoe. På bild har Glencoe sett väldigt vackert ut och i verkligheten var det ännu vackrare. Helt klart värt ett besök! Det är grymt när man tänker på att dessa vackra berg varit vittne till en av de mest hemska massakrerna i Skottland historia.

I södra änden av Glencoe åt vi mat och servitören tyckte vi var lustiga som lämnade en stor hög med mynt som dricks. Småmynt växlas inte tillbaka i Sverige så vi ville bli av med en del. Det tog inte allt för lång tid innan vi sedan nådde utkanten av Glasgow. Att ta sig in till centrum tog däremot ett tag. Kändes som att vi åkte på samma väg hur länge som helst. Till slut kom vi fram i alla fall och körde in på första parkeringshus vi såg. Bara ett kvarter från vandrarhemmet, vilken tur. Checkade in och lämnade väskorna på rummen med de väldigt smutsiga fönstren. Om det inte varit för det så hade jag och Robin haft fin utsikt över floden Clyde.

Så gav sig vi tjejer ut på jakt efter haggis. Vi trodde det var vanligt i Skottland, men hade inte lyckats hitta det på något ställe (förutom konserverad sådan). På det tredje stället i Glasgow lyckades vi till slut få oss lite haggis med neeps and tatties i whiskysås! Det vill säga ungefär som hack-korv med rotmos och potatismos. Att vi fick gå runt i Glasgow innan vi hittade det gjorde inget för då fick vi se lite av staden. Puben vi till slut hittade det på var också en av de mysigaste pubar vi varit på (Waxy O´Connors). Kan absolut tänka oss ett återbesök! Efter det köpte några lite kvällsmat (vi trodde att vi inte skulle gilla haggis så vi fem hade delat på två portioner, så några var fortfarande hungriga) och så gick vi tillbaka till vandrarhemmet. Jenny och Annelie lade sig för att sova medan Malin, Marie, Robin och jag tittade på filmen White chicks på tv. Verkligen en helt sjuk film, men rolig.

 

Jag har kollat lite på namnstatistik. Det kan vara lite skoj att se hur många som har samma namn och var i landet de finns. Det roligaste att kolla var Connor, då detta namn inte är så vanligt. I Värmland finns det två stycken med det namnet. Min Connor och så en i Hagfors. Ni kan följa länken nedan och kolla upp era namn och era barns namn (om ni har några).

Spoilers förekommer! Historien om Edith Piafs liv.

I filmen får man följa Edith Piafs liv från det att hon är liten flicka till hennes död (i levercancer då hon bara var 47 år).

Filmen är väldigt dyster. Det visar det hårda livet Edith levde innan hon blev känd och det annorlunda men ändå hårda liv hon levde efter att hon blivit känd. Hennes röst var speciell. Det är inte min typ av musik, men jag fascineras ändå av hennes stil och sätt. Hon förlorade mycket i sitt liv. När hon bara var tonåring så dog hennes enda dotter Marcelle, 2 år gammal, av hjärnhinneinflammation. I filmen visas detta endast som en ångestscen vid Ediths dödsbädd. Hon hade en väldigt ostabil uppväxt med en mor som lämnade henne. Hennes far lämnade henne till sin farmor som skötte en bordell och där tillbringade Edith en tid i sitt liv. Jag hoppas hon hade åtminstone någon glädjetid i sitt liv. I filmen framställs allt som så dystert och då det gick bra för henne så missbrukade hon alkohol och blev sjuk. Hon verkade så olycklig.

Marion Cotillard är skrämmande lik Edith i filmen. Hon gör en otroligt bra prestation! Filmen är egentligen bra, men den är ändå för dyster för mig så det var ingen film som passade.

En otroligt välgjord och välspelad film! Alla skådespelare är som gjorda för sina roller och det känns inte som att någon "spelar". Den är väldigt grym i en del scener, men detta visar på en brutal verklighet som är viktig att uppmärksamma. Den visar att alla verkligen kan förändras om bara viljan, motivationen och stödet finns. Denna film borde vara obligatorisk att se och diskutera på högstadiet.

Nu är det snart bara 1 månad kvar tills Connor blir 1 år. Då blir det ett litet barnkalas här med tårta. Hittade till slut inbjudningskort som inte föreställde Disneyprinsessor, Bilar eller Toystory så då blev jag glad. Skulle ha kunnat göra egna, men känner mig inte så kreativ just nu. Jag har postat en del inbjudningar och en del tänker jag ge när vi möts så ni kanske är några som läser detta som kommer att få en inbjudan (eller rättare sagt era barn). Den är på väg!

När började/tänker ni börja med barnkalas? När var du på ditt första barnkalas? Jag vet att i denna ålder blir det inte så mycket kalas på ett vis, men jag är en sådan "tôlig" person som ska fira precis allt...hehe... Det första barnkalaset jag var på var mitt eget då jag var 6 år gammal. Alla i min förskoleklass var bjudna. Det kom en hel del och vi hade riktigt kul med lekar, korv med bröd och tårta. Jag hade fått en cykel som alla ville testa också.

Det var otroligt nära att jag valde Titanic till detta års film, men sedan valde mitt hjärta denna enklare fast väldigt pricksäkra film om en pappas kamp med att förskona sin son från det hemska i koncentrationslägret de tvingas till under andra världskriget. Filmen är gripande, charmig och underbar!

Gosiga Yatzy struntar i mattes sittställning vid datorn. Jag har bevis! Kolla bara nedan.

Spoilers förekommer ABSOLUT! Den fjärde och sista boken i Twilight-sagan (fast den har blivit uppdelad i två då det gäller film).

I förra boken gjorde Bella sitt val. Nu står hon inför stundande bröllop med sin Edward. Efter det väntar den efterlängtade bröllopsnatten och längre fram...klivet in i det odödliga. Ska Bella stå fast vid sitt beslut om att bli vampyr?

Jag har insett att vad jag än skriver om denna bok så avslöjar jag något så varnar åter igen ifall ni inte vill veta. Jag tycker boken bygger, bygger och bygger väldigt bra. Jag vill fortsätta läsa hela tiden, få veta vad som händer. Speciellt efter att Bella förstått att hon är gravid. Vad händer då? Jo då, byts perspektivet från Bellas till Jacobs. Till en början blev jag störd på det, men sedan förstår jag skiftet. Lite trögt är det dock med alla vargtankar som tar upp mycket plats. Sedan byts perspektivet tillbaka.

Boken bygger upp en spänning och ett intresse hela tiden och därför blir jag besviken när slutet kommer. Tre fjärdedelar är hur spännande som helst och sedan pyser luften ur handlingen, långsamt som ur en ballong. Min reaktion när jag läst sista sidan var: "VA? Var det ALLT?". Inte så jättebra kanske. Men det är nog svårt att avsluta en sådan här bokserie. Minns att jag även blev besviken på slutet i Harry Potter så... Det finns en del frågor jag skulle vilja ha svar på. Fast det kan man väl åtminstone räkna som ett bra betyg? Att historien väcker nyfikenhet som skapar frågor. Man kanske inte ska ha alla svar...

Det här var ändå den mest läsvärda boken i serien, enligt mig.

Denna dag drog vi ut mot västkusten. Landskapet vi körde genom var av den typ man tänker på när någon säger Skottland. Det var så vackert! Målet var Eilean Donan Castle. Trots att det var den regnigaste dagen på resan så var utsikten och naturen hänförande. Vi stannade på ett ställe för att ta lite kort.

Vi kom fram till Eilean Donan som har använts i flera filmer, bl.a. Highlander och någon James Bond-film. En väldigt fin borg. Jag, Robin och Jenny gick in i den för en närmare titt. Det fanns en hel del mysiga krypin där jag och Jenny fantiserade om hur mysigt det skulle vara att sitta och läsa en bok (kanske hade någon faktiskt gjort det också). Så blev det en tripp in till den lilla byn Dornie där vi postade lite vykort och passade på att äta på en liten mysig lokal pub.

Sedan bar det av tillbaka till Inverness igen där vi handlade lite på en supermarket innan vi åkte tillbaka till vandrarhemmet. Där gjorde Malin, Annelie och Marie sig klara för att gå ut medan Jenny, Robin och jag stannade inne.

 

Idag skulle Arvikafestivalen ha börjat om den inte blivit inställd. För att ändå göra något roligt så försökte jag locka lite folk till en picknick i Stadsparken. Vi blev 10 vuxna och 6 barn så det var riktigt kul! Folk kom och gick olika tider. Det spelades lite trädgårds-Yatzy och blev en hel del trevliga samtal och spring i lekparken för några av barnen.

Detta år var actionfilmens år för mig. Filmen jag valt skulle kunna kännas överdriven och väldigt amerikansk, men jag valde att koppla bort det cyniska ögat och gillade filmen för dess storsvulstighet. Får fortfarande tårar i ögonen när scenen i tunneln utspelas... Den där hunden Boomer precis klarar hoppet och undkommer den förintande explosionen.

Idag åkte syrran, Connor, Robin och jag till Karlstad och mötte upp Simone med familj på Mariebergsskogen. Det var ett bra tag sedan jag var där. Sist jag var på själva området så hade de fortfarande karuseller. Allra sist jag var där så var jag bara på teatern.

Numera har de fullt med lantgårdsdjur och även lite husdjur som till exempel undulater, papegojor, marsvin, kaniner och så vidare. Ett par pojkar stod och plågade en grå papegoja. Jag var inte själv vittne, men syrran berättade om det och jag blev så sur! Var fanns pojkarnas föräldrar? Så behandlar man inte djur! Man borde verkligen ta in mer REDE i grundskolan tycker jag! Det gynnar även empatin mellan människor.

Förutom det var det en riktigt härlig dag med många söta och charmiga djur! Ville ta med mig en del hem...hehe... Connor trivdes! Vi åkte det lilla tåget också. Det var riktigt härligt, speciellt när vi åkte genom skogen. Efteråt åkte vi till Bergvik för att äta lite. Connor åt riktigt rejält! Hungrig efter en dag full av intryck.

Idag löste jag ut schampoot som jag vann i Sunsilks tävling på Facebook. Alltid kul och uppskattat att vinna!

Första destinationen denna dag blev Glen Moray whisky-destilleri. Skyltningen är verkligen bra i Skottland. Det var inga svårigheter att hitta. Där bokade vi (utom Robin) in oss på en guidad rundtur. Väldigt intressant att få veta hur de gör whisky. Guiden Ian sa att deras whisky är lite sötare än många andra whisky-sorter. Det luktade verkligen jäst och alkohol på en del ställen vi var på. Jag sa efteråt att jag fick baksmälla av ångorna. Provsmakningen var sist, men den hoppade jag över då jag körde. Övriga tyckte att det var mer eller mindre gott.

Vädret var fint denna dag, förutom någon enstaka skur inemellan, så vi bestämde oss sedan för att åka till Loch Ness, närmare bestämt Drumnadrochit och slottet Urquhart. Första stoppet Drumnadrochit och butikerna, där det blev en hel del shopping. Sedan slottet som var helt otroligt fint och spännande att titta på. Man hade bra utsikt över Loch Ness och delen just utanför slottet är den djupaste. Som djupast är det cirka 260 meter. Vi tajmade besöket perfekt för när vi var på väg därifrån började det regna. Det blev en lugn kväll för mig och Robin igen, medan resten av gänget skulle ut.

 

Idag var vi till Charlottenberg för att handla lite. Det var otroligt mycket folk inne på köpcentrat och jag blev så störd på en sak. Folk tar en kundvagn borta vid mataffären och använder den sedan på HELA centrat! Vid ett ställe hade de parkerat fyra i bredd längs mittengången där man går. Gick knappt att ta sig fram. I vagnen hade de oftast sprit, matvaror och lite plock från olika affärer. Jag menar, hur svårt är det att gå ut med något till bilen om det är för tungt att gå runt och bära på? De höll på att köra hälsenorna av en också och bad inte ens om ursäkt. GAH!

Det var dagens störningsmoment. Nu till det roliga. Vi gick runt med Mirja med familj och kollade. Jag fick tips från Mirja om ett bra par första skor till Connor så det skaffade jag. Igår försökte han nämligen ställa sig upp för första gången, med stöd. Gissa om jag blev glad då! Det märks väl ganska tydligt i och för sig eftersom det första jag gör är att springa och köpa ett par skor...hahaha! Efter att vi även tittat in på Rusta så åkte vi till mina föräldrar för en snabbvisit.

Lite av vad jag köpte idag (handlade lite bland annat på second hand igår också så det är med bland bilderna):

Detta är en lång film. Trots att den är nästan 3 timmar så satt jag och kollade på den två gånger nästan direkt på varandra då jag lånade den av en kompis. Jag blev helt såld! Vyerna är underbara (älskar Skottland, har någon missat det?) och historien är välberättad. Jag hade läst en del om William Wallace och Robert the Bruce innan jag såg filmen (Skottlandsnörd - check) så jag vet att mycket är påhittat, men det är ändå en film. Filmer måste erbjuda något särskilt. Skulle man filma bara det man vet så skulle det bli en väldigt konstig film med stora luckor. Jag får inte glömma att nämna musiken heller. James Horner har verkligen lyckats! Om jag lyssnar på enbart soundtracket så får jag precis den känsla som scenen i filmen ska förmedla. Så som musik ska fungera i film.

Idag tog vi en tur med jubileumståget i Arvika. Det går mellan torget och Sågudden med ett litet stopp i Stadsparken. Det kostar 20 kronor per person tur och retur, men barn som sitter i knäet åker gratis så Connor behövde inte betala. Han verkade tycka att folket var väldigt intressant och under tågturen såg han både glad och fundersam ut. Det var en härlig tur i det vackra vädret!

Skådespelarna är som gjorda för sina roller i denna. En väldigt ung Natalie Portman tillsammans med Jean Reno och Gary Oldman. Helt underbart! Handlingen i sig hade inte blivit så speciell om inte just dessa skådespelare hade tillfört det där lilla extra som de gör.

Det blev en tidig morgon igen för att hinna med tåget upp till Edinburgh. Väl framme hade vi lite tid över och gick runt lite. Vi såg bland annat Edinburgh castle, Greyfriars Bobby (den lilla hunden som troget vakade vid sin husses grav tills han själv dog av ålderdom 14 år senare) och National Museum of Scotland. Efter det skulle vi hämta bilen vi hade hyrt. Där blev det problem. För det första fanns ingen där, men vi och en annan familj som väntade fick till slut tag på någon på telefon. De var på huvudkontoret. Till slut kom de med bil och skulle ta med enbart mig till huvudkontoret för att fylla i papper. Det blev ett nej, för att hitta tillbaka till stationen själv när man inte är van vid vänstertrafik tyckte vi inte var en bra idé. Så alla blev med.

På färden dit upptäcktes att bilen var manuell. En automat hade begärts, men det hade de ingen tillgänglig (trots att vi bokat många månader i förväg). Det fick bära eller brista, vi var tvungna att ta den manuella. På vägen ut från Edinburgh körde vi lite vilse då kartan vi fått var bristfällig. Men efter att ha frågat några trevliga skottar hittade vi äntligen ut. Var lite smått frustrerade och arga över bemötandet på bilfirman också, så det var inte det bästa humöret att köra i. Det bar ut till Rosslyn Chapel först, där en del av Da Vinci-koden spelats in. Numera är det en stor byggnadsställning runt kyrkan som turister får gå på och titta. Det var vi väldigt besvikna på, så vi struntade i det. Vi såg i alla fall en massa söta vildkaniner som hoppade runt på fälten runt den.

Sedan letade vi efter Bannockburn. Malin var kartläsare och övertygade mig om att köra in där jag inte trodde det var. Det är inte lätt att övertyga mig. I alla fall så var slagfältet där och vi sprang runt lite där och föreställde oss hur det såg ut då (1314). Det kändes häftigt! Landskapet var ganska platt just där, förutom några småkullar. På håll från bilen sedan såg vi Stirling Castle och Wallace Monument, som vi tyvärr inte hann med på grund av den där ***** försenade bilfirman.

Sedan bar det raka spåret till Inverness. Landsbygden var helt underbar att köra på. Väldigt fina vägar och utsikten var helt otrolig! Vi kom fram inte helt sent, med tanke på att vi blivit försenade med två timmar i Edinburgh på grund av bilfirman. Det var skönt att få sträcka ut på sängarna.

 

Några bilder från dagen.

Igår var det dags för min första ordentliga utekväll sedan nyårsafton 2009. Mirja, syrran och jag satt först hos syrran och pratade och hade kul. Sedan gick vi ut till Olssons brygga för att fortsätta festa. En kul kväll med mycket prat, lite dans (motsträvigt från Mirja) och en hel del skratt.

Vi började dagen med att leta efter några marknader. Brick Lane marknad lyckades vi inte hitta så den kanske bara har öppet någon viss dag i veckan. Fast vi hittade några roliga affärer istället. Inne på en affär köpte Malin en tuff väska som ser ut som en gitarr. Annars blev det lite kläder för alla tjejerna i alla fall. På vägen tillbaka hittade vi en annan marknad (Spitalfields) så vi fick gå på marknad ändå. Där fanns mycket att titta på och här hittade även Robin lite roliga saker.

Efter det blev det London Dungeon där vi helt plötsligt blev riktigt fega. En som jobbade där frågade var vi var från och när vi sa Sverige så svarade han "That figures". Skrämseldelen hade kortats ner sedan jag och syrran var här sist, men det hade lagts till lite annat. En sak var en äcklig labyrint med speglar istället för väggar. Man trodde att det gick att gå rakt fram, men så gick man in i en spegel. Ibland tändes ett ljus bakom spegeln och så stod där en hemsk figur. Efter det började vi alla gå i mitten. Flodåkturen var häftig! Malin och Marie satte sig längst bak för att vara säkra, men efter en liten stund vände turen och gick baklänges istället. Den var rolig! Efter en guidning av Londons historia och en demonstration av tortyr (där Robin fick spela offer) var det dags för sista åkturen: hängningen. Ungefär som Fritt fall fast mindre. Där fick jag ta dörren ut direkt för folk med ryggproblem fick inte åka. Fusk, tyckte jag.

Sedan åkte vi till William Wallace minnesplakett vid Smithfield och efter det blev det shopping vid Piccadilly Circus. Några kassar tyngre begav vi oss till Freddie Mercurys port. Man kan urskilja övre delen av huset han bodde i bakom muren. Så var det slut på dagen för mig och Robin som bara ville äta och vila, medan övriga gick ut.

 

Några bilder från dagen.

Harrison Ford och Tommy Lee Jones. Perfekta i sina roller! Övriga skådespelare känns också rätt för sina roller. Man tänker inte på att de är skådespelare. (Spoiler! det märks till exempel i uppföljaren U.S. Marshals då jag blir totalarg på Robert Downey Jr. för att han dödar en av de i "gänget". Robert ser jag som skådis uppenbarligen för jag svor en hel del åt honom, men han som blev dödad var sin karaktär.)

Filmen är spännande rakt genom och framkallar samma känslor i mig trots att jag sett den många gånger vid det här laget.

Det blev en tidig morgon för att åka till Gardermoen i Norge och ta flyget till London. Vi resenärer (Marie, Annelie, Malin, Jenny, Robin och jag) tillsammans med våra chaufförer (Håkan och William) mötte upp klockan 4 på morgonen. Avvinkade på flygplatsen satte vi oss på planet.

Väl framme på Heathrow åkte vi in till centrala London och checkade in på hotellet. Vi bodde på femte våningen, ingen hiss, bara riktigt smala trappor med heltäckningsmatta. Gissade att vi skulle vara vältränade efter några dagar där. Sedan var det ut på stan som gällde. Första stoppet: The Eye, det gigantiska utsiktshjulet vid Themsen. 135 meter befinner man sig som högst och har utmärkt utsikt åt alla håll. Efter det gick turen förbi Big Ben och Westminster Abbey till St. James park där vi såg en massa olika fåglar. Men det riktigt roliga där var ekorrarna som det kryllade av. När folk matade dem så klättrade de till och med upp på deras ben.

En sväng förbi Trafalgar Square blev det innan vi åkte till Madame Tussauds. Där blev jag överlycklig eftersom Freddie Mercurys figur stod framme denna gång (den hade inte gjort det vid mitt förra och tillika första besök på Tussauds). Tillbaka på hotellet så splittrades gruppen sedan. Jenny, Annelie och Malin skulle ut, Marie ville helst sova och Robin och jag hade bokat biljetter till Phantom of the Opera. En föreställning som var helt fantastisk. Scenbyten och hur det hela flöt var otroligt. Efter en mycket lång dag blev det till slut lite sömn.

 

Lite bilder från dagen.

Den här filmen kan ses som en hjärndöd actionfilm. Någon gång har jag sett den på detta vis. Andra gånger har jag sett historien bakom och även undrat över moralen i att återuppväcka döda soldater för att skapa den "perfekta soldaten". Jag tycker alltså att filmen kan ses med precis det djup man vill. Jag hade en period då jag var svag för Jean-Claude van Damme och detta var min favoritfilm med honom. Lite skumt med tanke på att hans image var att kampsporta och i denna film är det minimalt med det. Dolph är riktigt bra i denna också.

Jag drack en underbar drink då vi var på Hainan i Kina. Efter en del letande fick jag fram att den kallades Tropical Delight. Sökte på nätet efter recept, men alla jag hittar är helt olika den jag drack. Undrar nu om det finns någon drinkexpert där ute som kan hjälpa mig?

Allt jag vet är namnet, Tropical Delight, och ingredienserna ananasfruktkött, is och nåt grönt blad... Som ni ser så vet jag inte så mycket om den. Här är en bild på den i alla fall. Säg till om ni känner igen, är ni snälla!

Testade att laga en ny rätt häromdagen. Den blev jättegod! Jag är inte så glad i potatis, men då den tillagades på detta vis så gillade jag det!

Första gången jag såg denna film var i aulan i skolan då jag gick högstadiet. Det fanns en del störningsmoment där så fick ingen direkt uppfattning om filmen då. Men några år senare såg jag den igen och föll totalt för den. Den känns så "äkta" på något vis. Kathy Bates och Jessica Tandy är otroligt bra!

Den här filmen går mig att både gråta och le på samma gång. Patrick Swayze är underbar i den, Whoopi Goldberg är fantastisk! Demi Moore känns lite svag ibland, men det är ändå en av hennes bästa rollprestationer i mitt tycke. Musiken ger mig rysningar och trots att man parodiserat på lerdrejar-scenen i ett flertal filmer och serier så har den inte blivit förstörd för mig.

Jag kommer ihåg när jag såg reklam för denna film på Sky One som barn. Jag blev helt fascinerad och nyfiken på vad den handlade om. Dock så dröjde det en hel del år innan jag äntligen såg den. Jag hade fått helt rätt känsla då jag såg reklamen. Den var fascinerande och intressant! Alla effekter och så vidare är bra, men det jag mest föll för är en specifik scen. Scenen där två personer är fast i ett utrymme som håller på att svämma över av vatten. Det finns bara en dykardräkt och det är en lång bit att simma till huvudstationen. Karaktären Lindsey väljer att drunkna så att Bud kan dra hennes kropp till huvudstationen och där påbörja återupplivningsförsök. Den scenen har bitit sig fast i huvudet på mig.

Idag var det dags för rallyt. Det började väldigt bra med att mopeden jag körde bara dog. Flyttade lite på bränslemataren och så funkade det igen. Mopeden jag körde var en Maraton Compakt från 1972 som jag fått låna en en kusin till mamma. Tusen tack för lånet än en gång!

Mopeden var inte särskilt snabb, men den var stark! Knatade fram i 30 km/h på raksträckor, men jag var inte alls tvungen att ta sats inför uppförsbackar som med många mopeder. Jag kunde till och med börja gasa på mitt i backen och mopeden fann kraft. Härligt! Sitsen var inte så bekväm så lite "träsmak" har jag och så självklart ont överallt i kroppen. Robin är ledig imorgon som tur är!

Det var i alla fall otroligt kul att vara med en gång! Första rundan tog strax över 1 timme (3 stationer på den) och andra tog cirka 1,5 timme (5 stationer på den). Kasta pil (på tavla) gick bra för mig. Full pott! Andra gången (på en stubbe) mindre bra. 1 poäng. Boule och kubb blev inte så bra. 1 poäng respektive 0 poäng. Tipsfrågorna kunde jag bara 3 stycken. Övriga chansade jag på och hade fel på alla. Vad är chansen till att gissa helt fel på 9 frågor? Statistiskt sett borde jag ha prickat minst 1. Hmm...

På utslagsfrågan skulle man gissa hur mycket garn det gått åt till en stickning. Jag gissade 11 meter och svaret var 34 meter. Oops! Den stickade biten var inte alls stor! Kanske 15 cm bred och 30 cm lång. Trodde inte på så mycket.

Jag hamnade på en lite pinsam 81:a placering av 121 deltagare, men **** samma. Jag hade kul och det är huvudsaken! Jag vann pris för Publikens Charmigaste Ekipage så det var också otroligt kul! Fick en härlig pokal för det!

Nu under kvällen har jag slappat framför tv:n och kollat The Big 4 på SVT. Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica (pågår fortfarande). Connor ville inte sova så han fick komma upp en liten stund. Från att ha varit lite hyper så varvade han ner totalt på 2 minuter och myste tillsammans med mig medan vi kollade och lyssnade på Slayer på tv:n. Han kände kanske på sig att mamma trivdes...hehehe. Det var så mysigt och till slut somnade han nästan intill mig så jag kunde lägga honom i hans säng där han somnade så nöjd så! Somna till hårdrock!!! Han är mammas pojke minsann...hahaha!

Med ett härligt gäng skådespelare, en intressant grundhistoria och spänning så lyckas denna film bli vald till 1988 års inlägg. När jag såg denna film för första gången blev jag lite småförälskad i Kiefer Sutherland.

Imorgon är det veteranMC-rally i Gunnarskog. Det börjar klockan 9, men första starten vid Hembygdsgården är klockan 10. Jag ska delta med min mammas kusins moped. Kom och kolla på alla fina mopeder och motorcyklar!

Nu blev det en helt korkad tajming med den förkylning som Connor smittade mig med så jag mår inte så bra. Mår inte helt uselt heller så det är därför jag gett mig den på att vara med ändå. Har laddat upp med nässpray och drickbart så det ska nog funka.

Har ett tidsinställt inlägg redo inför imorgon så när det läggs ut är jag förhoppningsvis ute på vägarna. Så får vi se när jag orkar uppdatera efter det.

Denna film har en väldigt hög mysfaktor och jag ville också lära mig dansa som dem när jag såg den. Musiken är underbar! Patrick Swayze och Jennifer Grey tillsammans med de andra skådespelarna är så otroligt rätt för sina roller! Jag känner igen mig en del i karaktären Baby. Lite sådär bortkommen och obekväm, men ändå med en trygg grund.

Vad tycker du de ska heta? Just nu pågår en omröstning om detta! (Tyvärr måste man ha Facebook för att rösta, något jag börjar bli utomordentligt trött på. Alla VILL INTE ha Facebook, men vill kanske vara med och rösta och tävla. Nu har jag Facebook, men tycker ändå det är trist att det ska bli ett "måste".)

Jag röstade på ostbågar. För mig har de alltid varit det och kommer alltid vara det.

Spoilers förekommer! Jag hade ingen aning om vad denna film skulle handla om. Hade bara sett en teasertrailer som inte avslöjade nästan något. Sådant gillar jag!

Morgonen efter en fest vaknar några av festdeltagarna upp till ett konstigt ljus. De tittar ut och ser stora farkoster sväva över Los Angeles. Tittar de in i ljuset så försvinner de.

Jag kan direkt säga att jag gillade denna film! Effekterna är lite sådär (det handlar om min personliga åsikt om att dataeffekter inte är något vidare), men handlingen får igång mig. Skådespelarna känns lite halvengagerade någon gång ibland, men i det stora hela sköter de sig bra. Handlingen i sig är behållningen i filmen. Man får inte veta något, inget förklaras, inget är övertydligt....allt är bara ett stort frågetecken där man själv får komma till slutsatser. Jag gillar!

Jag fortsatte att tänka på filmen efter att den slutat. Och jag tänkte egentligen inte på filmen som "film" utan jag funderade kring handlingen, byggde vidare. Det var uppfriskande att se denna film då jag är van vid att Hollywoodfilmer förklarar allt i oändlighet på typ förskolenivå. Här görs inget sådant.

En scen gillar jag inte. Det är under festen då man riktat en kikare mot en manlig granne som har lite "aktiviteter" för sig och blir helt till sig när de upptäcker att den som har aktiviteter med honom också är en man. So what? Skum oväsentlig scen. Skrattar även när man ska ta sig genom en dörr som är låst. Det är bara dörrkarmen som är metall, resten är glas. Glaset krossas, men ändå så öppnar man dörren innan man går genom. Uhm?

Rekommenderar denna film till alla som inte behöver ha ett "riktigt" slut!

Åter igen har vi filmmusik av Queen. Helt underbar sådan! Jag gillar filmens handling, skådespelare (speciellt Clancy Brown som Kurgan), vackra svärd, miljöer (Skottland!!!) och, som redan nämnts, musiken. Att en skotsk karaktär (Connor MacLeod) spelas av en skådespelare med fransk brytning är en rolig grej i mina ögon. En lågbudgetfilm om en evig fråga. Vem vill leva för alltid?

I have something to say: It's better to burn out, than to fade away.