Nybäddat

Det är skönt att bädda rent när man är sjuk. Man kan i alla fall få tro att en del baciller försvinner på det viset...hehe...
 
Connors säng på hans rum fick det nya Nicke Nyfiken-setet (som jag köpt via Köp och Sälj Värmland på Facebook).

Sett filmen The Five-Year Engagement

Spoilers förekommer!
 
Efter ett år tillsammans friar Tom (Jason Segel) till sin flickvän Violet (Emily Blunt), men oväntade händelser drar ut på förlovningen och bröllopet verkar komma längre och längre bort ur planerna...
 
Filmen har några scener som är lite roligare, men överlag är det en riktigt tråkig film där allt går att förutsäga redan från första starten. Skådespelarna har inte den utstrålning och kemi som skulle krävas för att göra detta till en intressant film. Det är en film i mängden och om ett tag kommer jag nog inte ihåg något alls från den.
 

Prov på kattgodis

Idag fick katterna ett prov på godis med posten. Om ni har katt och är med på Facebook så kan era gosisar också få en provpåse HÄR.
 
Våra katter älskar detta godis och vi har fler smaker att testa då de hittills bara testat kyckling.

Rädd för smärta?

Jag lever med konstant daglig smärta, vissa dagar mer och andra dagar mindre. Därför kan jag inte förstå att en del kan tro att jag är rädd för smärta, att jag undviker att göra saker på grund av smärta.
 
Låt mig istället tala om hur det är och hur jag tänker. Jag tänker på att göra det jag kan för att leva "normalt" när det gäller att göra saker, speciellt när det kommer till mitt barn. Jag har begränsningar då det gör för ont, men oftast är smärtan något som förvärras ett tag efter att jag gjort något. En halv dag och ibland en hel dag efteråt kommer den. Ibland har jag varit dålig på att lyssna på kroppen och dålig på att beräkna och då kan smärtan helt däcka mig. Som ni kanske förstår så är detta inget bra alternativ, speciellt inte när man är förälder.
 
Men det är sådant jag inte alltid kan undvika. Ibland tror jag kroppen är inne i en "bra" period, men så visar det sig vara något annat och då drabbas jag hårdare om jag gjort något. Så det har hänt att jag behövt hjälp med Connor för att jag varit däckad. Jag har haft den hjälpen som tur är så det har funkat.
 
Jag lever med denna smärta varje dag och kan säga att den inte skrämmer mig längre. Och när jag då kämpar för att kunna göra i alla fall en del av allt jag vill så kommer någon och påstår att jag är "rädd för att ta i" för att jag är rädd för smärta?! Hade någon sagt detta när jag var yngre hade jag tagit åt mig och blivit ledsen. Nu blir jag istället förbannad. Hur kan en utomstående som inte lever I MIN KROPP, komma och säga hur det känns att vara jag??? Ni "förstå-er-på:are" där ute som tror att ni vet och kan allt om hur det är att känna som jag och att jag bara behöver "skärpa mig", ni "förstå-er-på:are" som säger att ni minsann jobbat heltid trots att ni hade en period med nackvärk - fattar ni inte att smärta är olika? Och fattar ni inte att det faktiskt påverkar på ett annat vis när man har långvarig smärta än när man har nackvärk ett par veckor??
 
Ett stort tack till er som försöker förstå, till er som inte kommer med spydiga pikar, till er som har förstånd nog att fatta att det är svårt nog att existera med detta tillstånd utan dessa "goda råd"! (Eftersom "goda råd" är inom "-tecken så hoppas jag att ni förstår att jag menar något helt annat än riktiga välmenade råd.)
 
Så som ni nog förstår nu så undviker jag inte smärta, jag lever med den - varje dag. Det enda jag försöker undvika och försöker anpassa mig kring är att smärtan inte ska bli så illa att jag inte klarar nånting. Så rädd för smärta? No way!

Sett filmen Coco - Livet före Chanel

Spoilers?
 
En film baserad på Gabrielles (Cocos) liv före hennes genombrott som kläddesigner.
 
En härligt genomförd film! Kan säga att jag inte visste så värst mycket om Coco tidigare, förutom att hon var en kvinna som tog sig in i en mansdominerad bransch och att hon aldrig gifte sig. Har sett en del av de kläder hon designat och tycker att hon gjorde användbara kläder till skillnad från många andra. Om filmen ger ett rättvist porträtt så gillar jag henne ännu mer nu. Hon var en kvinna som gick emot normerna och gjorde på sitt sätt. Hon tyckte kläderna som var "inne" då var fula och gjorde hellre egna.
 
En scen tycker jag symboliserar det hela så bra. Coco, som har byxor på sig, sätter sig på en häst med en vanlig sadel medan en annan kvinna i klänning blir hjälpt upp i en damsadel. Kvinnan säger något i stil med: "Hon har rätt idé. Oss bara sätter de på hästen som rosen på tårtan." Precis så verkade det vara. Kvinnor var "prydnader" som skulle se ut på ett visst sätt och inte tänka själva. Coco gick emot detta. Härligt! När en kvinna klagar på att Coco inte sytt in en korsett i en klänning så frågar Coco bara: "Varför skulle du inte vilja kunna andas?" Klockrent! Hon ifrågasatte och satte sitt avtryck på sin omvärld.
 

Dagtids-tv

Är åter igen sjuk och nu har jag spenderat större delen av dagen i soffan framför tv:n. Måste säga att det går en del konstiga program på dagtid, förutom alla repriser. Världens strängaste föräldrar, Nannyakuten, Wife swap och så vidare... En mängd program som vill peka ut alla fel som folk gör och beter sig som att de har en universallösning.
 
Nja, jag hoppas att folk tar programmen med en nypa salt, för alla är vi olika. Wife swap har jag kollat på tidigare någon gång och det kan vara underhållande för de tar verkligen de mest olika familjerna och byter fruar i 2 veckor, för att det ska bli underhållande tv. Vore det två snarlika familjer så skulle väl ingen titta, men när de är extrema åt endera hållet så att det blir konflikter och gräl... då antar jag att det drar tittare. Som jag skrev så tycker även jag att det programmet kan vara underhållande...hehe...
 
Vilken familj skulle du hamna i tror du? "Min" familj skulle nog bli en väldigt religiös sådan med en gammaldags syn på män och kvinnor.
 
Nej, nu är jag helt slut igen så det blir återbesök i soffan, men denna gång tar jag med mig en bok.
 

Inte oförskämd, bara lätt ansiktsblind

Det har hänt flera gånger att folk har sett mig på stan på rätt nära håll och så har jag inte hälsat. Det har hänt flera gånger att jag sett en person och tänkt: "Är inte det där.....?" Det har hänt flera gånger att jag varit osäker på om den jag ser är någon jag känner eller inte.
 
Detta leder till:
  • att jag ibland inte hälsar på folk jag känner.
  • att jag ibland hälsar på folk jag inte känner.
  • att jag ibland går och "glor" på folk medan jag försöker fundera ut om jag känner personen.
Detta händer även med vänner ibland och jag tycker det är så jobbigt. Om någon ändrat hårstil, solat solarium (eller inte solat solarium) eller har andra kläder på sig än då jag såg personen sist (till exempel en annan jacka) då kan det bli problem. Jag måste träffa en person minst ett par gånger för att minnas dennes ansikte och ibland tar det längre tid än så.
 
Jag har inte pratat om detta på ett seriöst vis utan mer skojat om att jag är nog "ansiktsblind" (prosopagnosi). Men nu har jag insett att det nog är så som jag skojat om. Dock så är det en mild variant i så fall för jag har inga problem att känna igen mig själv i spegeln eller min familj eller folk jag umgås ofta med. Fast, som ni nog förstår, så är det rätt jobbigt och det är tråkigt om folk får fel intryck av mig och tror att jag gör detta medvetet. Jag har sagt till en del vänner att om de ser mig på stan så brukar det enda som funkar vara att ta tag i mig och hälsa (men skräms inte är ni snälla...hehe). Jag har lättare för att känna igen folk där jag förväntar mig att se dem, som till exempel då jag är bjuden på fest hos en kompis eller om en kompis jobbar på ett särskilt ställe. Men på stan där det är så mycket folk ibland, där blir det rörigt.

Sett filmen Abraham Lincoln - Vampire Hunter

Spoilers förekommer!
 
Tänk om USA:s 16:e president inte bara var president utan även vampyrdödare? Tänk om det amerikanska inbördeskriget mellan nord och syd i grund och botten var en plan för att röja undan vampyrerna som hotade att ta över landet?
 
Handlingsmässigt tycker jag denna film har "det". Det är en intressant vinkling och twist på en historia som man läst om i historieböcker. Men trots detta så lyckas inte filmen med genomförandet. Allt annat går nämligen fel. Effekterna är usla, klippningen är hemsk, skådespelarna känns oengagerade och historien blir bara ytligt blaha. Jag tycker det är så synd, för med denna handling hade man kunnat göra något riktigt bra och riktigt kul.
 

Antingen för lite eller för mycket

Ja, lite så känns det. Ifjol när jag tog bilder på TreskeRundan så var det svårt att få bilder till Gunnarskogs Bygdelags webbsida och GûnnerskeNytt för att jag inte hade så många bra. Nu i år har jag jättemånga som är bra så nu är det svårt åt det hållet istället. "Åh, vilka ska jag välja?!", tänkte jag. Till slut fick det (förutom bilder på vinnarna) bli så att jag följde magkänslan litegrann då det gäller bilder till webbsidan. Att välja bilder till GûnnerskeNytt kvarstår.
 
Samma dag som rallyt var tog jag även denna bild. Mina föräldrar hade besök av en domherre.

Årets TreskeRundan!

Pappa och jag var på rally i skogarna idag. Vi tajmade det perfekt så vi var på plats när första tävlanden kom körande. Hittade en fin plats precis efter en kurva så det blev en del snygga bilder. Hade en tall som skydd för det blev en del flygande grus ju mer det kördes på banan. Det är kul att kolla på rally, tycker jag, och bilarna kom i tät följd så vi behövde inte vänta något alls. Ibland kom de kanske lite fööör tätt som ni kan se på en bild här nedan. Det var lagom kallt också och inte sådär superkallt som ifjol på rallyt.
 
Vi tog plats precis efter en kurva. Precis vid kurvan stod en stor grupp med folk.
 
Nummer 24 och 25 hade hamnat lite väl tätt inpå varandra som ni kan se.
 
Tuff bil! En Volvo PV.
 
Denna bil tyckte jag också var tuff.
 
Smala däck och rejäla dubb var grejen.

Mysljus

Vi har haft en fin "islampa" i vardagsrumsfönstret under jul och jag blev så förtjust i att ha ljus där att när Rusta hade rea på en prydnadslampa som heter Oslo (halva priset) så fick det bli en sådan. Det fanns flera färger att välja på, men till slut blev det en grön.
 
Riktigt mysigt sken!

Rally i Treskog imorgon!

Hoppas det inte är lika kallt som ifjol bara!

Läst klart: Rovdjur av Michael Crichton

Spoilers förekommer!
 
Från bokens baksida:
Som ett jagat villebråd...
 
Ett experiment i Nevadaöknen misslyckas katastrofalt och ett moln av nanopartiklar släpps ut i naturen. Nanopartiklarna är skapade på uppdrag av Pentagon och programmerade att agera som rovdjur i flock. För varje sekund blir de allt intelligentare och farligare. Alla försök att förgöra dem har misslyckats. Rovdjuren börjar snart tänka som människor, och de måste elimineras - för vi är deras byten...

Alltså...baksidans text stämmer nästan inte alls med vad boken handlar om. Ingen aning var de fått vissa saker från. Därför blev jag glatt överraskad. Texten på baksidan låter nämligen helt ok, men innehållet i boken är mycket bättre än ok. Det känns som att läsa en film, samma känsla som jag fick av Släktet-trilogin. Det flyter väldigt bra, med ett undantag för mycket tekniksnack en bit in i boken. Den biten är ändå intressant, men spänningen som upprätthålls från första till sista sidan tar en liten paus under den delen. Jag gillar verkligen karaktären Mae! Hon blir min favorit även om hon inte har en stor roll. Kan absolut rekommendera denna bok om ni letar efter spänning! Viss förutsägbarhet finns, men inte så det förstör.
 

Delfinen Winter

Har precis sett filmen Dolphin Tale (recension kommer senare). Den är baserad på den sanna historien om delfinen Winter som förlorade sin stjärtfena då hon fastnade i en fiskebur vid 3 månaders ålder. En del i filmen är påhittat, men grundhistorien om Winter stämmer och Winter spelar även sig själv. Därför är hon lite väl stor för att vara 3 månader i filmen vilket man märker då man ser klippen från den riktiga händelsen, som visas innan eftertexterna. Då är hon sååå liten när de precis räddat henne.
 
Det är en fantastisk berättelse och det är så rörande att se barn och vuxna som är utan ett ben eller en arm träffa Winter och känna som de gör. Att skapandet av Winters protesfena ledde till att man hittade bekvämare material till människors proteser är också fantastiskt! Att ett djur kan inspirera och leda till sådan förändring. Otroligt! Jag gillar det verkligen!
 
Hälsa på Winter HÄR. Där kan man även kolla på delfinerna genom en webbkamera.
 
Man kan ta stillbilder med webbkameran som jag gjort här ovan.
 
 

Sett filmen Journey 2: The Mysterious Island

Spoilers förekommer! Uppföljare till Journey to the centre of earth (versionen med Brendan Fraser).
 
Sean Anderson (som även är med i första filmen) hittar ett mystiskt meddelande som hans styvpappa hjälper honom att tyda. Det leder dem på ett äventyr till en mystisk ö där Seans farfar ska finnas.
 
En klassisk äventyrsfilm, kan man nog säga att detta är. Där man vet att allt det farliga egentligen bara är "lagom" farligt och att de alltid klarar sig i sista sekunden. När man vet sådant så tar det tyvärr bort en del av spänningen, men filmen är ändå roande. En del saker som händer och som personerna klarar av är omöjliga, men det brukar vara så i äventyrsfilmer. De ska inte vara realistiska utan de ska ta en med på en resa och det gör denna film. Det är nog inget jag kommer att komma ihåg, men för stunden var den bra.
 
En liten sidotanke. Varför ska den kvinnliga karaktären alltid ha minst kläder på sig? En äventyrsfilm som denna kan ses av barn och då tycker i alla fall jag att det vore bra om den kvinnliga karaktären för en gångs skull fick vara stark UTAN att behöva vara "sexig" på samma gång.
 

"Skattjakt"

Mina föräldrar ska lägga nytt golv i vardagsrummet hos sig så häromdagen var vi där och hjälpte till med att flytta ut alla möbler och grejer. De har ett akvarium och det står på mammas brudkista. Därför hade brudkistan inte varit öppnad på ett antal år. Det var lite som en "skattjakt" när mamma öppnade den och mindes sakerna. Sedan sa hon att om vi hittade något vi ville ha så fick vi det. Så snällt! Jag hittade flera saker.
 
Jag hittade en färgglad liten duk och en färgglad stor duk, två färgglada gästhanddukar, tre fina galgar för barnkläder och två gästhanddukar med rosor.

Sett filmen Son of Lassie

Spoilers förekommer!
 
Lassie har blivit äldre, likaså hennes ägare Joe som tagit värvning i det militära. Lassies son Laddie är istället den som hamnar i ett äventyr som är riktigt farligt.
 
Kul att det är samma karaktärer som i Lassie Come Home! Några är samma skådespelare också. Men hunden som spelade Lassie i Lassie Come Home spelar här Laddie, en väldigt trogen och påhittig hund som dock har en tendens att dra problem till sig. Ja, ibland är hunden faktiskt lite dum i sin lojalitet om jag ska vara brysk. När Joe är i ett arbetsläger i Norge och försöker undvika att bli upptäckt som engelsman och en tysk soldat släpper lös hunden och han springer direkt till sin husse så blir jag bara helt: "Men ge dig nu då, de kommer hitta honom...ÅÅÅÅÅÅH!" Visst är hans lojalitet och skicklighet i att hitta sin husse över stora avstånd otrolig, men som sagt... farlig också.
 
Filmen har inte charmen som Lassie Come Home. Det skulle kunna bero på att jag sett den första när jag var barn och inte denna, men jag tror inte det säger allt. Handlingen i denna är nämligen inte så bra som den första. Den är också mycket grymmare med människor som dör och dödas. Jag personligen skulle inte klassa den som barntillåten för i en scen skjuter nazisterna en motståndsman rakt i huvudet.
 

YEY! Jag har biljett till Iron Maiden!

Platsen är inte så bra, men vad bryr jag mig om det. Jag får se Maiden igen! Underbart! Nu kan jag fira att det var 10 år sedan jag såg dem live för första gången. Hade varit perry om det varit på samma arena också, men det är på nybyggda Friends Arena i Solna så nu får jag en chans att utöka min mentala karta eftersom jag aldrig varit i Solna. Så kul!
 
Tack för denna julklapp syrran!
 
Tjoho, vilket tryck det ska bli här!

Min första Iron Maiden-konsert (2003)

Tänk att jag hunnit se Maiden 5 gånger trots att jag såg inte såg dem förrän 2003 på Stockholm Stadion för första gången. Vore en dröm att få se dem igen till sommaren då det var några år sedan jag såg dem nu. Fullbokat förstås, men jag håller ögonen öppna.

Spellistan för denna konsert (2003) var en perfekt spellista för en första gång kan jag säga!
  • The Number of the Beast
  • The Trooper
  • Die With Your Boots On
  • Revelations
  • Hallowed Be Thy Name
  • 22 Acacia Avenue
  • Wildest Dreams
  • The Wicker Man
  • Brave New World
  • The Clansman
  • The Clairvoyant
  • Heaven Can Wait
  • Fear of the Dark
  • Iron Maiden
     
  • Encore:
  • Bring Your Daughter... to the Slaughter
  • 2 Minutes to Midnight
  • Run to the Hills

Note: Before The Clansman is played, Bruce is having a speech about freedom, appreciated by the audience, who starts shouting "Maiden! *clap clap clap*" for several minutes, resulting in Bruce being totally overwhelmed and unable to speak because of the loud cheering. Eventually he gives up, and heads back to a monitor, where he sits down, visibly moved by this overwhelming response.

Källa: setlist.fm

Att lyckas få Bruce så rörd som han blev var härligt! Jag har hela tiden jag följt Maiden tyckt att de har en härlig publikkontakt och inte bara "kör på" och Bruce's reaktion på denna konsert var fint bevis på det.

Har skivan med liveinspelningen eftersom svensk radio spelade in hela konserten. Det är så härligt att lyssna på den och minnas tillbaka på den sommarkvällen, som i år kommer vara för 10 år sedan (vadå perfekt om jag kunde fira det på ytterligare en Maiden-konsert?).

Hela skivan är en favorit, men för tillfället har jag lite dille på denna låt.

En meter böcker

Jag blev lite inspirerad när jag läste i denna blogg om bloggerskans bokår 2012, så nu ska jag försöka att läsa en meter böcker under 2013. Det vill säga så många böcker att det blir en meter då jag staplar dem på varandra. Jag har alltid varit något av en bokmal, men de senaste åren har läsandet hamnat på efterkälken i och med bebis och kurslitteratur. Nu ska det dock ta fart igen och jag har börjat bra. Läst klart tre böcker i januari och påbörjat den fjärde. Jag läser ganska blandat så det ska även bli kul att i slutet av 2013 summera vilka olika genres jag läst.
 
Någon mer som hakar på?
 

Inte en propp!

Idag var jag till en läkare och kollade fingret. Det var bara en brusten kapillär så det kommer försvinna av sig själv och blodproverna såg jättebra ut. Har alltid haft riktigt bra blod, förutom då jag var gravid och led av järnbrist. Synd att jag tar mediciner dagligen för annars hade jag gärna donerat blod. På Geblod.nu kan du kolla närmsta blodcentral samt vilken/vilka blodgrupper de har brist på. Min grupp A+ ligger på akut i Värmland så nu tycker jag det är ännu tråkigare att jag inte får donera.
 

Fröerna har kommit

Då det gäller blomfrö så har jag så många så där gäller det att välja ut några stycken bara, men idag kom övriga fröer på posten. Balkongpumpan blir perfekt att sätta här hemma. Regnbågsmorötterna ska Connor få plantera och han har redan fått en bokad lott hemma hos sin mormor och morfar. Redan ifjol hjälpte han dem att plantera lite så jag tänkte att han i år kanske ville ha något litet eget.
 
Beställde fröerna från Botanisk Verden.

Sett filmen Tre mil norr om Molkom

Spoilers?
 
En dokumentär om en festival vid Ängsbacka, utanför Molkom. En alternativ festival där deltagare placeras i slumpvisa "sharing groups".
 
Är detta verkligen en dokumentär? Jag är inte riktigt säker. Den känns overklig. Som jag skrivit tidigare så får folk tro det de vill, men jag har problem med en sak. Det är barn med på festivalen. De deltar inte i kurserna och någon workshop (vad jag kan se), men det är ändå flera stycken som har barn med sig. Jag tycker samma sak ska gälla på denna festival som på andra. Åldersgräns! Det är ingen familjefest direkt utan folk är där för att delta i workshops där de sitter i svetthydda, kramar träd, går över glödande kol, lär sig tantrism och så vidare.
 
För mig som inte tror på sådant som de håller på med i filmen är det intressant att se hur folk resonerar. Det är med en kille från Australien och han ska föreställa "skeptikern". Jag gillar honom, för han säger det han menar. Även när han faktiskt gillar något som de gör på festivalen så säger han det, så i mina ögon är han ändå mest öppen av dem alla. Han kan säga både ja och nej.
 
En kvinna tycker jag blir nedtryckt av några av deltagarna. Jag blir ganska paff när de ska göra en försvarsövning och en stor man springer med full kraft och fart rakt in i henne så att hon smäller hårt i marken. Lite senare görs samma övning med en man och då når "anfallaren" inte ens fram till mannen. Försvarstekniken påstods bestå i att personen som blev anfallen "tryckte" ut sin energi som skulle träffa anfallaren så han inte kunde nå fram. De påstod att kvinnan var svag och såg sig själv som offer och att det var därför hon inte klarade av övningen och att det var "nyttigt" för henne att lära sig det. För mig såg det bara ut som ren mobbing där en person slog ner en annan.

Det är med en svensk skådespelerska också. När hon kommer till festivalen så säger hon att hon är sen för att hon sjungit på ett lesbiskt bröllop. Uhm... varför påpeka att det var just ett lesbiskt bröllop? Bröllop som bröllop i mina ögon. Spelar ingen roll om det är samkönat eller folk av olika kön. När man påpekar sådana saker så blir det ännu mer "vi och dem"-känsla, anser jag och därför tycker jag att det är onödigt.
 
Jag upprepar än en gång att folk får tro på vad de vill, men när de börjar skada andra så reagerar jag. Som jag nämnde i början så är jag osäker på om detta är en riktig dokumentär, men den framställs i alla fall på det viset.
 
Förresten så är översättningen av filmtiteln fel. Den heter Three miles north of Molkom vilket inte alls blir tre mil. En petitess egentligen.
 

Varit på Core

Bollarna används flitigt på Core minsann. Ibland sitter/ligger vi på dem och ibland använder vi dem för att få lite extra tyngd. Jag hade problem med en lins idag, den var grumlig hela tiden, så balansen var sämre än förra gången. Jag förlitar mig visst mycket på synen märker jag.
 
Mitt försök att se lite "käck" ut på bollen...hahaha!

Läst klart: Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran

Från bokens baksida:
 
Det har aldrig varit lättare att vara kvinna. Vi har rösträtt och p-piller och vi har inte blivit brända som häxor sedan 1700-talet. Men det återstår några små frågor...
 
Varför måste vi ta bort allt hår på kroppen? Varför är bh:n så obekväm? Och varför frågar alla när man ska skaffa barn?

Caitlin skriver självbiografiskt och använder sitt eget liv som exempel. Detta är blandat med tankar och åsikter kring feminism och populärkultur. Glimten i ögat finns där så ibland är boken roande att läsa. Igenkännandet finns där så ibland sitter jag och nickar. Fram tills mer än halva boken är läst så är den riktigt bra, men sedan börjar den tyvärr spreta lite. Det känns som att den röda tråden tappas lite mot slutet och det är synd. Rekommenderar ändå denna bok, för trots "spretet" mot slutet så håller den riktigt bra! Vore kul om fler kunde lära sig vad feminism är också och byta bort den gamla dammiga stereotypen som de håller så kär.
 
Det kändes som att läsa en riktigt lång blogg för det är skrivet/översatt på ett "pratsätt", och då menar jag en blogg med substans.
 
Några saker jag gillade/tänkte på mest:
 
• Folk har totalt vrängt fel på vad PK (politisk korrekt) står för. Det står enbart för en överenskommelse över ett hövligt språkbruk. Jag har själv märkt att folk slänger PK runt sig. När Disney bestämde sig för att klippa bort en kort scen i sin julfilm så var folk direkt där och påstod att det var "PK-morsor" som klagat (och klagar på allt) som tagit bort "nöjet" för "vanligt folk", när det hela tiden var företaget Disney som tagit detta beslut för att uppdatera sig.
 
• Feminism är inte att vara på ett visst sätt utan om friheten att få vara som man väljer. Här har "båda sidor" missuppfattat en del. De som är emot feminism tror att alla feminister är stöpta i en viss form och sedan finns även en del feminister som tycker att man är "mindre" feminist om man är/inte är på ett visst vis. Kan inte säga det bättre än Caitlin. Det handlar om friheten att få vara som man väljer!
 
Genom hela boken använder sig författaren av begreppet kvinnskligheten (istället för mänskligheten). Det tycker jag passar in bra!
 
• Trenden med att kvinnor ska vara helrakade och att hår är äckligt. En trend som författaren menar kommer från en viss filmindustri och att det (efter internets intåg i allas hem) mer lättillgängliga materialet ger en skev bild. När författaren sökt själv efter filmer så har hon kunnat hitta det mesta, även fast en viss standard var mest vanlig, men det hon verkligen saknar som hon inte kunnat hitta i någon sådan film är åtrå. Passion. Vilken bild ger det dagens ungdomar, undrar hon.
 
Vad skulle Freddie göra? Caitlin och hennes närmsta syster brukade säga (kanske fortfarande säger): Vad skulle Freddie göra, i en del situationer och menar Freddie Mercury. Vilken skoj grej!
 
Författaren tar upp frågan om varför kvinnor inte "lyckats" bättre i och med att kvinnlig rösträtt funnits sedan länge nu (i alla fall i författarens hemland) och hon skriver om att det handlar om mönster. Är man nedtryckt så måste man först göra sig fri. När man blir fri så måste man bearbeta: Vad var det som hände, är jag ok, vad gör vi nu? Och sedan kan man börja GÖRA. Vilket inte är det lättaste det heller eftersom samhället kanske är kvar i samma gamla hjulspår. Intressant! Det är självklart i mina ögon att om folk i långa tider blivit nedtrycka, sagda att de inte kan, behandlade som mindre vetande och mindre värda och så vidare faktiskt har en hel del att kämpa emot.
 
Tron på livet efter detta tar ju helt udden av livet här och nu. Jag har inget emot folk som tror på ett liv efter detta för var och en väljer sin egen tro (förhoppningsvis). Men denna mening stämmer väl in på hur jag känner personligen. Jag försöker leva för fullt här och nu eftersom jag tror att detta är enda livet jag får.
 

Sett filmen Göta Kanal 3

Spoilers förekommer.
 
Janne är åter igen jagad av Kronofogdeanställde Peter Black. När han inom en snar framtid ser ut att förlora sitt båtvarv så tar han och dottern upp jakten på en skatt i Göta Kanal.
 
Vilken otroligt larvig film! Varför har de fortsatt göra Göta Kanal-filmer? Den första var bra, men det var tillräckligt med den. Den här är inte det minsta roande, inte ens för stunden. Det är inte ens "pinsamrolig" som en del saker kan vara. Den är bara dålig.
 

Bra cape till Connor

Den cape som jag beställde från H&M till Connor är underbar! Vilken härlig kvalité! Skulle vilja ha en sådan själv... undrar om den finns i vuxenstorlek...
 
25 % av priset på capen gick dessutom till ett nyttigt ändamål.

Vanemänniska, men inte så traditionell

Jag har kommit fram till vad det är jag är egentligen. För jag är inte så traditionell av mig, till exempel så har jag nästan ingen av de traditioner som är "vanliga" (i och med att många är bundna till kyrkan och det passar inte mig som ateist), men jag har upptäckt att jag inte är så petnoga med att allt ska vara likadant från år till år heller (förutom Grevinnan och betjänten på nyår).
 
Dock så har jag och säkert många i min närhet märkt att jag är en vaneperson. Jag har en viss sittplats i soffan som är "min", jag äter samma frukost varje morgon (förutom då jag är på resa), jag ser helst tv-program den tid de faktiskt går (avskyr när jag måste spela in och se senare).... ja, jag har till och med "min" plats på biografen här i stan. Nu senast när jag bokade biljetter så var den platsen bokad. Då blev jag lite kluven och undrade om vi skulle byta dag helt och hållet istället, men nu fick det bli några platser bredvid "min" plats ändå för jag kan inte vara helt omöjlig.

Bidrag med igen - denna gång om tomten

Yihi! Fick 2 x 25 kronor på ICA igen för att jag fick med en insändare i Allas! Vad roligt!
 
De har kortat ner min text lite så jag tycker den låter lite väl sträng på slutet. Så här hade jag skrivit i det jag skickade in: "Sambon får ordna tomte om han önskar, men om vårt barn frågar mig en direkt fråga så tänker jag inte luras."
 
Jag tackar för insändarhonoratet!

Sponsrat inlägg: Telia HBO

Nu kan man skaffa HBO gratis i 6 månader via Telia Digital-tv. HBO har många serier som jag inte sett än, men väldigt gärna vill se framöver. En väldigt välgjord serie som jag har sett är Band of Brothers.
 
Band of Brothers är en serie i 10 delar som handlar om en grupp soldater i Easy Company. Man får följa dem genom deras utbildning, genom andra världskriget och fram tills krigets slut. Detta är en väldigt realistisk krigsskildring, i mitt tycke, där man visar att det var jobbigt, smutsigt, farligt och att männen som deltog hade känslor och många tankar kring sitt liv, kriget och döden.
 
Serien kretsar förstås kring det band som bildas mellan personer som upplever något så intensivt tillsammans, där de måste lita tillräckligt på varandra för att kunna lägga sitt liv i andras händer. För serien handlar inte om en ensamspelare och en hjälte utan om många lagspelare och många människor.
 
Läs mer och beställ HBO!  

Katters smygbeteende

Katter kan uppvisa lite olika smygbeteenden. Häromdagen visade Yatzy exempel på den där kattens ben blir väldigt låga, allra mest bakbenen.
 
Orsaken till smygandet? Robin använde massagedynan och den låter. Ljudet fick Yatzy att reagera på detta vis. På bilden till höger har hon kommit fram och nosar på det förskräckliga.

Barngympa 0-3

Igår var Connor och jag på barngympa 0-3 i Gunnarskog för första gången. Såg direkt att detta verkligen var Connors grej! Han älskade det! Han testade allt som var framme och sprang fram och tillbaka i idrottssalen. Det var så kul att se! Det var stor skillnad mot den tidigare gympan han gick på där han var mer osäker och inte riktigt ville vara med. Där sjöngs det och dansades och jag har märkt att Connor bara gillar att sjunga och dansa när det är spontant och inte så många närvarande (han vill till exempel inte heller vara med i ringdansen på barnfesten). Därför passar den här "fria" gympan honom riktigt bra!
 
Det var framme fullt med olika "banor" och redskap. Bollar, ringar, lianer och så vidare. Ett paradis för Connor så när det var dags att åka därifrån blev det ljud minsann.
 
Bild från ett tidigare tillfälle i en annan gympasal.

Hajade till vid läsning av Bamse-bok

Ja... jag reagerade kan man säga. Tycker det låter väldigt konstigt, det som skrivits i Bamse-boken.
 
"Nähej, försök inte lura mej. Min vän Lille Skutt är en vit kanin, men du är svart. Och så pratar du en massa ord utan sammanhang. Du kommer kanske från utlandet, sa Bamse."

Alltså... VAD? Pratar en massa ord utan sammanhang och då är han från utlandet? Vad skriver de i barnböcker egentligen? Eller är det bara jag som tycker att det låter konstigt?

Läst klart: Evig natt av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan

Spoilers förekommer! Den tredje och avslutande delen i trilogin Släktet.
 
Från bokens baksida:
"Det har gått två år sedan vampyrerna tog över och hela världen är nu på gränsen till förintelse. Atomvintern ligger som en filt över jordens yta och ständigt mörker råder. Solens strålar filtreras genom den förgiftade atmosfären endast under två timmar varje dag - en perfekt miljö för vampyrer att fortplanta sig i.
 
Till en början har jag svårt att komma in i boken i och med tidshoppet mellan den andra och denna. Men till slut kommer jag ikapp och det blir riktigt spännande. Åter igen så känns det som att läsa en film. Jag tycker att man har lyckats hålla hela trilogin i samma kvalité och med samma spänning. När slutet kommer så blir jag gråtmild på grund av sonen och pappan. Storspoiler! Att offra sig själv för att rädda världen är en grej, men att i den processen (mot sin vilja) bli tvungen att ta beslutet att ta sitt barn med sig för att det är enda gången man har chansen att utrota vampyrerna... Uuuuuh!
 

Sett filmen The Moth Diaries

Spoilers förekommer!
 
Rebecca litar inte riktigt på Ernessa, den nya flickan på internatskolan. Men är det bara avundsjuka för att hennes bästis numera umgås mer med Ernessa, eller är det något som inte stämmer?
 
Handlingsmässigt är det inga fel, men genomförandet lyckas inte. Det resulterar i en riktigt seg film som inte lyckas engagera överhuvudtaget. Karaktärerna som är med lär vi inte känna alls och hur ska man då kunna bli engagerad i deras öden? Sammanfattat kan jag säga ett ord om filmen: tråkig.
 

Säsongens första Core

Jag kommer vara mör imorgon. Förhoppningsvis bara mör och inte något mer. Jag har svårt att tyda min kropps olika perioder så brukar inte veta förrän dagen efter jag har gjort något om jag har en dålig period eller inte. Känns ok just nu i alla fall och det är SÅ KUL med Core! Kämpigt, men skoj! Idag var syrran med för första gången också. Hon klarade att hänga med mer än mig såklart, då hon är mer vältränad.
 
Rolig kommentar från syrran efter Core:
- Det var skön uppvärmning. Ska vi stanna och köra cirkelträningen också?
GAH! Uppvärmning? Hahaha!
 
Idag var första gången jag ramlade av min lila gymboll också. Det märks att balansen är något man måste träna, för jag har haft bättre balans längre in i en termin med Core.

Kungligheter är visst mänskliga de också...

Ja, det visste man redan på någon nivå, men när jag läser om att prins Williams fru Kate (Storbritannien) har drabbats av Hyperemesis Gravidarum som jag hade under graviditeten så känns det mer på det viset. Vi hade planerat allt så fint, Robin och jag. När vi blivit gravida så skulle vi vänta till vecka 12 innan vi avslöjade för folk. Men tji fick vi. Jag blev så extremt illamående, fick inte behålla något, gick ner i vikt och behövde till sist vård (vilket jag egentligen hade behövt från början, men jag insåg inte hur illa det var och läkaren jag först träffade påstod att jag överdrev).
 
Beskrivningen av Hyperemesis Gravidarum i Daily News är både klockren och rolig (men bara nu så här i efterhand, under tiden som jag hade det så var det inte roligt): "Hyperemesis Gravidarum is morning sickness on steroids."
Ja, det kan man minst sagt säga. 1 % av graviditeter drabbas står det i artikeln. Hmm... varför ska jag alltid tillhöra en minoritet. Vore kul att få vara i majoritet någon gång.
 
Nu när en känd person drabbats så kanske kunskapen om detta tillstånd ökar i alla fall. Alltid något. Artikeln kan ni läsa HÄR. De nämner en del intressanta teorier kring tillståndet.
 
Det var värt alla plågor när denna lilla charmör kom till världen. Connor 2 veckor och 2 dagar gammal.

Barnfest med många barn!

Idag var Connor och jag på barnfest i Tväruds gymnastiksal. Där hade jag gympa när jag gick i klass 1-6. Kul att återse salen då och då. Det var många barn där! Runt 25 stycken tror jag. Lite svårt att räkna då barn, som ni vet, sällan är stilla...hehe... Connor hade superkul! Sprang runt, sparkade boll, hoppade på en stor madrass... Alla barn fiskade i fiskdamm och så fick de en varsin gottepåse också. Riktigt kul! Bra initiativ av damsektionen i Bortans IK! Detta har anordnats länge, men det var första året vi var.
 
Fart och fläkt. Connor längst till vänster med en boll i händerna.

Sett filmen Lassie Come Home (1943)

Spoilers? Lassie på äventyr på svenska.
 
En fattig familj måste sälja sin älskade collie Lassie. Lassie blir med sin nya ägare till Skottland, men där rymmer hon och börjar ta sig den långa vägen hem till familjen i Yorkshire.
 
Roddy McDowell är briljant i denna film och Elizabeth Taylor har här påbörjat sin resa till stjärna. Det här är en av de Lassie-filmer som jag såg allra mest när jag var barn. Den är gripande och jag sitter med tårar i ögonen flera gånger. Lassie kämpar sig hemåt till sin kära husse och trotsar allt. Hennes kamp är rörande och hunden Pal som spelar Lassie är så övertygande. Inte illa för en hanhund att spela hona...hehe... Såg i någon dokumentär om Lassie att hanhundar är lättare att dressera och att det därför är mest hannar som används. Ingen aning om det stämmer, men det var så de sa i dokumentären.
 
Storspoiler! Jag minns inte att en alldeles jättesöt liten hund blir dödad i filmen. Ihjälslagen av en tjuv som vill stjäla hennes husses pengar. Så grymt. Jag blir också så rörd över en scen som verkligen visar hur bortskämda barn blivit numera. Har sett klipp på YouTube där barn gråter för att de fått fel färg på sin Iphone. Seriöst??? Här fyller pojken år och ska få en present. Han tror att han ska få Lassie tillbaka, men det stämmer inte. Hans föräldrar har skrapat ihop och kunnat skaffa ett etui med penna, sudd, linjal och liknande till pojkens skolarbete. När han får det så syns det på hans ansikte att han saknar Lassie och allra mest önskar sig henne, men han håller modig min och tackar sina föräldrar så mycket för presenten och säger att den är underbar.
 
Åh, vad jag önskar att jag kan uppfostra mitt barn så att han uppskattar det han har! Sätter värde på det han har och faktiskt får förståelse för att inte alla har möjligheten att få sådant. Det kan inte vara omöjligt för jag var sådan som barn. Jag tog hand om mina saker och en del av dem har jag kvar än idag fullt fungerande och hela. För mig funkar inte det där slit-och-släng-tänket som många har numera. När de byter saker bara för att de tröttnat eller för att de "måste" ha det senaste. Jag har tidigare skrivit om statushetsen i att ha det nyaste hela tiden och jag tycker det är så löjligt. Blir folk verkligen lyckliga av att de "måste" ha det senaste hela tiden? Jag tvivlar på det.
 
Tycker absolut att denna film håller än idag! Var helt underbart att se den!
 

Tagit lite blodprover

Ska till läkare om drygt en vecka för att undersöka vad det där med fingret kunde vara. Idag var jag alltså och lämnade lite blod. Har inga som helst problem med att stickas (bara det inte är i något finger för det gör ONT), men som vanligt så blir det inga mängder blod från mig direkt. Tur att de bara behövde två rör idag! Ett långt smalt för sänkan och ett kortare mer tjockt rör som jag inte har en aning om vad det var för.
 
Sedan hörde jag om bilderna från den vattentäta kameran var färdiga, men det var de inte. Mitten av nästa vecka kanske...
 

Sett filmen Thor

Spoilers förekommer!
 
Den mäktige, men arrogante krigaren Thor blir utkastad från Asgård av sin far. Han landar på jorden där han får lära sig ett och annat innan han är tvungen att kämpa för människorna för att försvara dem mot ett yttre hot.
 
Så länge som de befann sig på jorden så tyckte jag filmen var bra, men Asgård var för mycket. Det är så otroligt överdrivet animerat så jag tycker inte den delen är intressant överhuvudtaget. Det är som att det ytliga i sceneriet drar bort meningen ur handlingen på något skumt sätt. Men, som sagt, på jorden är det intressant. Jag gillar att jag får en ny inblick i The Avengers. Hade inte sett denna film innan och visste därför inte vem Barton var (han är med i denna film). Visste inte heller riktigt vad relationen var mellan Thor och Loke, för sagan stämmer inte riktigt med filmen.
 
Smågrejer här och där är rätt roliga och skådespelarna är riktigt bra. Jag kände inte igen René Russo, vad har hänt med henne? Helt olik sig från till exempel Ransom. Jag gillar Natalie Portman (fast hon är svagare här än hon brukar vara), Jaimie Alexander, Stellan Skarsgård, Kat Dennings, Tom Hiddleston, Idris Elba och Clark Gregg. Resten "försvinner" lite. Chris Hemsworth är inte lika irriterande som han brukar vara så det är ett plus.
 
Gillar man The Avengers så kan man se denna för att få lite mer bakgrund. Tycker det är ganska självklart att de tog "skurken" från denna också för han är riktigt bra!
 

Fotoprojekt Alla hjärtans dag

Ikväll har vi hållit på med ett litet fotoprojekt för Alla hjärtans dag. Ifjol skickade vi kort till närmsta släkten på Connor och det var så uppskattat att vi tänkte göra det igen. Hmm... ta uppklädda kort hemma med ett barn som ibland trotsar hela dagarna. Jo, det blev lite jobb. Men efter en stund blev det mer lek av det hela och då gick det bra.
 
Bakom kulisserna. Till en början ville Connor inte vara med.

Tre år sedan...

...som jag plussade på graviditetstestet. Så overkligt det var, men i och med att jag mådde så otroligt illa och kände att det var något med kroppen så tvivlade jag inte en sekund på att stickan visade rätt. Vet att det finns kvinnor som testar flera stickor för att vara säkra, men jag var säker med en enda. Den var som ett bevis på vad jag redan visste. 7 månader och 9 dagar efter plusset föddes Connor. En eftermiddagsbebis, klockan 14.59. Jag som alltid trodde att jag skulle föda på natten eller tidig morgon.
 
När lille Connor föddes (några veckor för tidigt) var han för liten för till och med de minsta kläderna vi skaffat...
 
...men han har växt minsann.

Liten extra hyacint

Denna lilla blomma växte fram på en av mina hyacinter i julas. Visst är den fin?!
 

Honorat från Allas

Idag kom honoratet från Allas för den införda insändaren. Vad roligt det är att få sådan post!
 
50 kronor att handla för på ICA. Perfekt! Tack så mycket!

Alla diggar fotografering

Åtminstone ser det så ut när man läser olika bloggar numera. "Alla" har systemkameror och "alla" älskar fotografering. Jag tycker det är kul! Jag är själv väldigt förtjust i fotografering och tränar konstant på att bli bättre. De flesta kort jag lägger upp här i bloggen är dock tagna "in the moment" och har inte hunnit "stajlas" till med till exempel bästa vinkeln, bra fall på det naturliga ljuset och så vidare. Men bara att ta kort oavsett hur man tar dem är glädje för mig. Som jag nämnt tidigare så redigerar jag inte kort. Vid något enstaka tillfälle kan jag ljusa upp om ett kort blivit väldigt mörkt och jag kan beskära, men i övrigt gillar jag att lämna saker "orört". Jag tycker det blir finare på något vis då. Mer naturligt.
 
Funderar på om jag under året skulle ha ork, tid och ekonomi till att gå en fotokurs. Inget avancerat, utan för skojs skull och för att lära mig mer. Någon som vill joina mig i så fall? Eller någon som har tips på en bra kurs i Värmland?
 
En bild från min allra första filmrulle i min alldeles första egna kamera. Taget 1987 när jag var 7 år. Bilden är på syrran när hon precis åkt flak nedför jordkällaren hos våra föräldrar.

Publicerad insändare i Allas

I nummer 2 av Allas kom en av mina insändare med. Kul!
 
Ifall ni inte kan läsa så står det:
"Angående att avslöja barnets kön med en tårta, blå fyllning för pojke och rosa för flicka. Att folk väljer att ta reda på kön är upp till dem, men jag är så innerligt trött på detta "könande" av färg. Min pojke har kläder i alla färger och favoritfiguren just nu är Hello Kitty som väldigt ofta är rosa. Varför begränsa sitt barn och säga "det här är din färg"? Varför inte säga "välj själv, alla färger är dina"?"

Ny gardin till barnrummet

Idag kom Connors nya gardin med posten. Köpt på Tradera. Jag hade missbedömt längden en aning, men med en gardinlängd som vi redan hade blev det jättebra! Så en stund ikväll spenderade jag med att försöka förklara för Connor att delfin är ett däggdjur, inte en fisk. Inte så lätt i och med att det faktiskt ser ut som en fisk...
 
Tyckte det var passande med delfiner och fiskar på gardinen då Connor har en delfinljusmobil vid fönstret och en fisklampa i fönstret. 3D-gardin...hehehe... Och så har nån kastat blommor i vattnet och stranden är färgad lila. Lite fantasi får man faktiskt ha *blink*

Skumt finger

Min vänstra pekfinger är skum. I förrgår kväll när jag satt i soffan och bara tittade på tv så började det plötsligt strama i skinnet. Jag kunde inte hålla fingertoppen rak och inte heller böja den helt. Den svullnade upp så den såg ut som en överstoppad korv och blev alldeles röd. Känseln försvann och den kändes kall även fast den var jättevarm när jag kände på den med högerhanden. Det gjorde ont. Efter en stund släppte svullnaden lite och känseln kom tillbaka.
 
Igår har jag ett blåmärke på fingertoppen och vid översta leden och det ömmar och är lite bortdomnat. Idag är det fortfarande lite blå och bortdomnad, men gör inte ont. Har fått tid till provtagning och läkarbesök för att kolla upp det för säkerhets skull. Jag är inte en person som vill vara "feschlig", men ibland kan det ändå vara bra att kolla en gång för mycket.
 
Så här såg fingern ut igår.

På bio: Hobbit - en oväntad resa 3D

Spoilers förekommer!
 
Bilbo blir en någorlunda ofrivillig deltagare i en expedition tillsammans med Gandalf och tretton dvärgar. Målet är att återta dvärgarnas hem (och rikedomarna i berget) från draken Smaug.
 
För det första kan jag säga att detta inte är en film man ska se i 3D. Den är alldeles för lång och det gav ingenting att det var 3D. Bara ögon- och huvudvärk.
 
Jag undrade hur de kunde göra tre filmer om en sådan kort bok som Bilbo är, men ganska tidigt i filmen förstår jag hur. De har tagit med material från andra böcker av Tolkien. Trots detta tycker jag att filmen är dryg. Den är fylld med slow motion-scener, så till slut känns det som att jag tittat på en timme med bara slow motion. Det är mysigt att återse Hobsala (ja, jag går efter originalöversättningen eftersom det är de böckerna jag har) och lite kända karaktärer. Dock så syns det att Ian McKellen är äldre och det blir lite konstigt...
 
Jag tycker att blandningen av komik och allvar inte fungerar riktigt. Komiken funkar, men allvaret blir så krystat när det sätts bredvid så mycket komik. När Gandalf, Saruman, Elrond och Galadriel har ett möte i Vattnadal så känns det, för mig, så konstlat. Det hade dock fungerat i Sagan om ringen-trilogin så jag antar att det bara är en annan ton i denna film. Inte så konstigt egentligen då Bilbo är en barn/ungdomsbok.
 
Då det gäller boken så har de, som sagt, med material från andra böcker och de följer inte boken Bilbo kronologiskt heller. Jag vet inte om de bestämt sig för att inte ha med vissa saker eller om de kommer i nästa film, men skulle de ha följt boken så skulle det redan ha hänt.
 
CGI-effekterna då... När det gäller miljö så funkar det faktiskt. Men när de gör hela karaktärer så blir det för mycket. Jag blev aningen avskräckt för att se nästa film, men inte helt. Ska dock absolut se nästa i 2D.
 

Shoppat för presentkort

Jag hittade inget för presentkortet här i stan, men på Lindex på Bergviks köpcentrum gjorde jag det idag när vi var där för vårt månadshandlande. Connor var helt orädd på ICA Maxi idag också. Direkt han kom ner på golvet så ville han sticka. De flesta gånger stack han till lösgodiset. En gång när jag kom ikapp honom så hade han skopat upp en full skopa med Salta rullar (som han inte ens äter). Han lyckades roa lite folk i alla fall och jag kunde inte göra annat än att skratta. Alternativet var att bryta ihop och det tyckte jag inte var så kul.
 
Det blev en tröja, lite underkläder (inte med på bild) och ett paket med pormask-strips som jag är lite nyfiken på.

Sett filmen Miami Vice

Spoilers förekommer!
 
Baserad på tv-serien från 80-talet. Crockett och Tubbs måste jobba under täckmantel för att kunna spränga en av de största knarksmugglarligorna i Florida.
 
Jag kollade en hel del på serien Miami Vice. Det var inte en serie jag följde alla avsnitt av, men jag såg många. Tyckte den var spännande och häftig. Introt till serien var det första introt som använde rockmusik och låten känner jag lätt igen än idag. Filmen känns handlingsmässigt som serien, fast det är flyttat från 80-talet till 2006. Kan säga att åtminstone bilarna var mycket finare på 80-talet. De som körs i filmen har ingen karaktär, ingen charm. Jag undrar också varför man valt att filma som man gjort. Bilden är riktigt dålig ibland med skakig kamera och fel fokus. Det måste vara gjort medvetet för jag tror inte man gör en miss i en storfilm där fokus är i bakgrunden så att personerna i förgrunden knappt syns. Varför gjorde man så?
 
Två skådespelare är bra, övriga känns lite sådär. De som känns bra är Li Gong och Naomie Harris. De är övertygande och spelar mycket med ögonen. Titta dem i ögonen och man ser vad de tänker. Sådant gillar jag och det är oftast det jag tittar efter hos skådespelare. Colin Farrell och Jamie Foxx kan inte undgå en jämförelse med Don Johnson och Philip Michael Thomas och jag tycker att de förlorar det loppet.
 
En trevlig film för en stunds action ändå!
 

Sponsrad video - Kanal5

De senaste veckorna har jag då och då sett en trailer på Kanal 5 för en ny tv-serie. Den heter Person of interest och jag tycker den verkar intressant. Det här med att övervaka personer kan tyckas bryta mot den personliga integriteten och det är ofta uppe till debatt, men i serien använder de denna teknik tillsammans med en ny datorteknik för att förutsäga och förhindra att brott begås. Använd på detta vis tror jag att övervakning skulle vara till stor hjälp i samhället, så länge som det inte blir något Big Brother (nej, inte dokusåpan) över det hela. Med bara några glimtar ur serien till min hjälp så ser jag fram emot att lära känna karaktärerna och handlingen samt se hur denna utvecklas och vilket håll det tar. För som med så många andra grejer så tror jag att detta projekt som menar väl även kan användas av mindre vänliga individer till något ont. Ska bli spännande att se!
 

Läs mer om Person of interest
 

Mer julklappar

Har totalt glömt att skriva om att Connor fick fler julklappar strax efter jul från Mirjas barn. Han tycker verkligen om dem och jag har till och med lyckats filma honom när han spelar på trummorna!
 
Ett trumset och ett par arbetsfordon med ljud fick Connor. Nu har han trummor, synth och akustisk gitarr. Dags att starta band?

Reashopping på Lindex

Hela lilla familjen var till ankdammen idag och gav fåglarna lite bröd. En and tog bröd direkt ur Connors hand och det tyckte han var spännande. Connor alltså, ingen aning vad anden tyckte...hehe... Jag fick presentkort på Lindex i julklapp så vi gick dit, men jag hittade inget som jag verkligen gillade så det blev lite barnkläder istället. Inte för presentkortet då för jag har fått "regler" angående att det ska gå till något åt mig själv...hehe... Tror folk har fattat att jag lätt köper barnkläder istället.
 
Dagens inköp. Bamse-tröjan i mitten valde Connor själv. Den randiga har jag tittat på läääänge (kanske 6 månader). Den var inte på rea tyvärr, men jag tyckte att nu fick det räcka med tittande. Marvel-tröjan blev jag förtjust i mest tack vare Hulken. Connor gillade den också. Byxorna är sådana som är riktigt mjuka och sköna, de var inte på rea de heller tyvärr men Connor var i behov av sådana lite tjockare (de på rean tyckte jag mest var tunna och inte så mjuka).

Sett filmen What to expect when you're expecting

Spoilers förekommer!
 
Fem olika par, sammankopplade på olika vis, ska bli föräldrar. 10 olika individer och många olika förhållningssätt och ändå lär sig alla samma sak: saker blir inte alltid som man förväntat sig.
 
En blandat rolig och rörande film, som trots att det handlar om så många personer faktiskt lyckas ge en tydlig bild av varje person. Det blir inget djupgående, men ändå tillräckligt för att man ska veta vem som är vem och gillar vad och så vidare. Den visar på att varken graviditet eller förlossning egentligen är något man kan förbereda och detta kan jag absolut relatera till, även om ingen i filmen drabbas av samma sak som jag hade när jag var gravid.
 
Jag tycker papporna dumförklaras och det är synd. När de pratar lättsamt om saker som att "ja, hon trillade av skötbordet men det var inte JAG som gjorde det... hahaha... safe!" och när ett annat barn får en full läskburk i huvudet så att han trillar nerför trappor och de bara skrattar när de ser att ungen rest på sig.... ja, det är ingen fin bild man får av pappor. Mest får man bilden av att de är livrädda, ovilliga och bara tar hand om barnen för husfridens skull. Det som kommer fram liiiiiitegrann i slutet skulle det ha lagts mer fokus på. Det att även pappor VILL ha barn och VILL ta hand om barnen. Mycket mer fokus på det tycker jag! Nu blev det mest snett när det gällde pappabiten.
 
Nästan alla paren tar reda på kön. Folk väljer som de vill angående det tycker jag, men att fler och fler väljer att veta tycker jag personligen är en tråkig trend. Vad spelar det för roll? Varför har det blivit så viktigt för folk? I övrigt tycker jag att det är jättebra att det finns ultraljud numera så man kan kolla så bebisen växer och mår bra. Storspoiler! Ett par får veta att de väntar ett kön, men får det andra så det är inte hundra ändå.
 
Ett par diskuterar omskärelse eller inte omskärelse. En vill ha, en vill inte. De pratar på att kompromissa. Ehm...? Kommer ni på något vis att kompromissa kring det? Skära bort halva fliken liksom, det funkar inte. Verkar vara vanligt att göra det i USA i alla fall, även om man inte är troende. Så jag är glad att vi bor här. Hade aldrig velat utsätta mitt barn för det! Det är inget tvång i USA heller, men man vet hur grupptryck fungerar och saker som anses "normala" och "vanliga" är det vanligt att folk gör utan att tänka efter varför.
 
Här är det nog några till storspoilers! De olika graviditeterna och förlossningarna är intressanta. En kvinna har en perfekt graviditet och förlossning, en annan får nästan alla krämpor som det går att få och en är väl mer "vanlig". Adoptionen tycker jag är vacker. Något förenklad, men ändå så vacker. När det barnet lägger sitt huvud mot sin nya mammas axel så börjar jag gråta. Jag börjar även gråta när kvinnan som får kejsarsnitt precis har hälsat på sin bebis och sedan hamnar i kritiskt tillstånd. Hon ser så lycklig ut och sedan bara försvinner hon in i medvetslöshet. Jag tror dock inte att jag skulle ha gjort det om inte jag själv hade barn.
 
Tycker sammantaget att det var ett rätt roande och intressant film, med en del stereotypiska missar. Kan rekommendera den, speciellt till föräldrar.
 

Varit på "nya" simhallen

Idag gjorde hela lilla familjen sällskap med en vän och hans barn till simhallen. Vi har inte varit där sedan renoveringen så det var roligt! Det var verkligen mycket roligt för barnen nu! Och så mycket större det var! Härligt!
 
Lite lugnare kring motionsbanan nu också då det fanns många andra ställen att vara på än i stora bassängen. Connor var lite avvaktande till att börja med, men sedan sprang han runt och lekte i "Piratvika" och ville inte gå hem. Robin och jag turades om så vi kunde testa den nya 55 meter långa rutschkanan också. Den gick jättesnabbt och var härlig! Jag testade även rehabbassängen och den var härlig! Varmt vatten där! I bubbelpoolen var det ännu varmare och det var också skönt. Jag hade med en engångskamera som tålde vatten och lämnade in den för framkallning efteråt så om cirka en vecka får vi se om det blev något av korten.
 
Tänk vad "bortskämd" man blivit med digitalkamera numera förresten. Det var en svår känsla att inte kunna kolla korten direkt och jag har ingen aning om det blev något alls. Tar man med digitalkamera så kan man kolla och är något dåligt kan man radera det direkt. Väldigt vad man vant sig vid det snabbt, för jag har väl haft digitalkamera inte ens 10 år av mitt liv. Det innebär att jag i minst 15 år har haft en fotorullekamera (jag fick min första fotorullekamera när jag var 7 år, så det är därifrån jag räknat). Jag hade dessutom kvar en fotorullekamera till och med 2007 ut, vid sidan om en digitalkamera, så det är inte många år utan.
 
Rutschkanan på simhallen. Bildkälla.

Sett filmen The Grey

Spoilers förekommer!
 
Efter en våldsam flygplanskrasch i Alaska måste de få överlevande kämpa mot naturens krafter och skador samtidigt som varje steg de tar bevakas av stora vargar.
 
När det gäller just vargarna i filmen så kan jag riktigt föreställa mig varghatarna sitta och jubla och säga att "precis så där beter sig alla vargar, det visste jag" (precis som med filmen Frozen), medan de inte inser att de faktiskt ser på en film och inte en dokumentär. Det är många saker i filmen som är gjorda för spänningens skull. Och spännande är den! Visst så går det att räkna ut vad som kommer hända, vem som kommer dö och så vidare, men filmen är välgjord och blir spännande även om man kan räkna ut detta.
 
Jag gillar verkligen en sak med vargarna. I en scen kommer en varg fram och utmanar gruppen med människor. På sättet de beter sig ser jag direkt vilken människa som kommer bli anfallen senare. Det fungerar som gruppdynamiken i själva vargflocken. Det syns direkt i en flock vem som är alfa och vem som är omega på hur de rör sig och beter sig. Vargarna är tyvärr rätt dåligt gjorda (CGI), men då det är mörkt i en del av filmen så fungerar det. Det är när det är ljust som det inte är något vidare.
 
Själva flygkraschen tycker jag är riktigt bra gjord. Den är intensiv och plötslig. Att det finns folk som på riktigt överlevt sådana krascher tycker jag är otroligt! Jag sitter och fryser genom nästan hela filmen så den lyckas verkligen förmedla kylan som folket som överlevt kraschen upplever. Filmen är mer seriös än vad jag trodde. Jag förväntade mig spänning och äventyr och det finns där, men även en djupare sida. Att se hur folk tänker och reagerar när de ställs inför en "liv och död"-situation är fascinerande.
 
Storspoiler! Skådespelarna är övertygande och slutet är fantastiskt! Jag gillar verkligen när slut lämnas öppna. Är man en person som vill ha ett klart och tydligt slut så är detta inte en film att se, men gillar man öppna slut så är detta verkligen klockrent!
 

Vi är inte så hårda med...

...det där med att inte hoppa i sängen. Det kommer vi nog få för när Connor blir större och tyngre. (Vi är förstås alltid med när han hoppar för att förhindra att han kommer nära en kant.)
 
Connor hoppar i en velourdress/pyjamas som jag hade när jag var liten.

"Automatiska" vägar

På väg hem från affären idag gick jag min vanliga väg. Ni vet en sådan väg som man tar så ofta att man inte tänker var man går utan man bara går. Det höll på att resultera i att jag gick rakt in i ett plank idag. Hajade till bara en meter innan. Så nu får jag lägga om min "automatiska" väg.
 
Där planket står kunde man tidigare "gena" vid Palmviken.

Fixat krokar till Connors hylla

Jag ville inte behöva krångla med att skruva i hyllan så skaffade självhäftande krokar och testade. Det funkar! Blev jättebra!
 
Krokarna hittade jag på ÖoB.

"Lat" ögonmuskel

Eller nja... inte riktigt. Ska förklara. Jag var på synundersökning idag för jag har märkt att jag börjat se dåligt igen. Har svårt att tyda skyltar och att se ansikten på folk på håll. Det var verkligen en noggrann undersökning med mätning av ögontryck, koll av synfält och lite allt möjligt. Allt sådant var jättebra så det var positivt.
 
Min syn på håll var egentligen inte sämre, men min ögonmuskel har troligtvis blivit påverkad av den muskelavslappnande medicin som jag tar dagligen och jobbar inte som den ska. Själva omställningen var därför inte riktigt bra. Jag ska därför få nya glas där det hjälper till lite med närseendet också. Jag har haft ont i ögonen i ett par månader nu och huvudvärk nästan konstant och det berodde på en överansträngd muskel.
 
Optikern tyckte det var bra att jag kommit in så tidigt för då hjälper det med att bara fixa glaset. Går man länge med det kan det bli värre. Det är inte progressiva glas utan ett mellanting mellan det och vanliga. När jag fick testa hos optikern så kände jag direkt att muskeln slappnade av och att värken i ögonen mildrades så jag tror det kommer bli jättebra!
 
Sedan gick jag lite stressad hemåt för undersökningen tog en timme och jag hade gissat på en halvtimme och jag var därför sen till fika som jag bjudit hem folk till. Lite styggt när man blir sen till sin egen grej. Men resten av familjen var hemma så det gick bra.
 
Jag köpte med en sådan där ballong ur en automat till Connor, när jag var in på affären och fixade te. Så nu har hans delfin sällskap.

Nedvärdera inte föräldrar!

S kommer med ett förslag om allmän förskola från 2 års ålder, att fler tider ska erbjudas till föräldrar som jobbar på "obekväma tider", att heltid ska vara möjlig även för barn med arbetslösa föräldrar och liknande. Nu gäller allmän förskola från 3 års ålder, men man har möjlighet att ha barn på förskola tidigare. Det är lite olika regler mellan de två, som till exempel 15 timmar/vecka gratis på allmän förskola.
 
Jag tycker att det är bra om folk har möjligheten till detta. Men jag stör mig på hur en sak uttrycks i texten.
 
"Kan föräldrarna få jobb eller arbeta mer, samtidigt som barnen garanteras plats i förskolan från tidig ålder, får familjerna mer att röra sig med samtidigt som barnen får stöd i sin utveckling."
Källa: SvD.
 
De totalt "dumförklarar" föräldrarna, i mitt tycke. "Barnen får stöd i sin utveckling"... Hallå!? Det är just det vi föräldrar finns för! Vi är inte helt "tappade"! Förskolan är jättebra, som sagt, där den fungerar och där de får de resurser som krävs och barngrupperna inte är för stora. Det är en möjlighet för alla. Men jag vill inte att de åsidosätter föräldrarnas betydelse. Det är VI som har det yttersta ansvaret för att våra barn utvecklas till snälla, empatiska, nyfikna individer. Det är VI som ger barnen det yttersta stödet. När de ändå håller på att utöka valmöjligheterna för att ha barnen på förskola så kan de väl även jobba på attityden kring oss föräldrar som inte har barnen på förskola? För den är rent ut sagt usel. Jag har fått försvara vårt val, förklara och ge exempel på hur vårt barn ändå har ett socialt liv och är med på olika saker och jag är så trött på att folk ser ner på ens val.
Jag ser inte ner på folk som valt annorlunda än oss, så varför får jag inte samma bemötande? Det vore stor skillnad om mitt barn vore olyckligt, men det är han inte.
 
Jag vet att folk kan titta snett på andra som har barnen mycket på förskola också. Det verkar som att det alltid finns någon som måste klanka ner på någon annan och att det aldrig får vara bra. Men min blogg handlar om mitt perspektiv så eftersom jag inte vet något om den "andra sidan" så skriver jag så som jag upplever saker. Men jag tror att vi alla kan enas i att vi är trötta på att andra har åsikter om vad vi gör för och med våra barn!

Drakar

Jag är lite svag för drakar. Tycker det är vackra mytiska varelser. Så för en stund testar jag ett drakspel på Facebook. Det kommer nog ta slut när det krävs att jag ska värva vänner (vilket rätt så många spel på Facebook gör), men jag har lyckats få till några härliga drakar i alla fall.
 
Man kan skicka drakar till Kärleksberget och så blir det ett ägg till slut.
 
Min drakstolthet, vikingadraken som jag döpt till Connor, brukar ha problem med att en sköldpadda kommer och hälsar på. Då åker svärdet fram och han frustar lite tills sköldpaddan tröttnar och går iväg.

Första tolvslaget för Connor

Inatt var Connor vaken vid tolvslaget så han fick se fyrverkerier. Eftersom vi från vårt köksfönster har utsikt över hela stan så ser vi fyrverkerier från väldigt många ställen och slipper gå ut. Det är skönt!
 
Dock så är det inte så lätt att ta bra bilder genom ett fönster.

Mitt 2012 - en bild per månad

Gott nytt år! Detta är alltså ett urval, för självklart hände mycket mer varje månad.
 
Januari
 
Robin och jag åkte hundsläde i Hovfjället.
 
Februari
 
Jag kapade av håret.

Mars
 

En natt på sjukhus med dropp för Connor på grund av spysjuka. Fruktansvärt!
 
April
 
Connor frisknar till och vi besöker bland annat en gård med får och lamm. Moster Marie med på bilden.
 
Maj
 
Till Ullared.

Juni
 
Connor deltar i Mikroloppet i Arvika Stadslopp.
 
Juli
 
Jag arbetsprövar för fullt på Tilde Tryck.
 
Augusti
 
Connor dumpar napparna för gott på Mariebergsskogen.
 
September
 
Jag är på en superbra föreläsning i Karlstad.
 
Oktober
 
Äntligen dags för miniserien Torka aldrig tårar utan handskar där jag var statist.
 
November
 
Dags för julmarknader.
 
December
 
En tur till Mariebergsskogen.

RSS 2.0