Våra Turtles har fått gräshår!

Det tog inte ens en vecka som det stod på lappen att det skulle göra. Så nu har våra Turtles finfina frisyrer! Connor tycker det är så roligt och när vi hade gäster här efter mikroloppet i lördags så visade han så glatt upp dem.
 

Lavendel på IKEA

Igår handlade jag lite för ett presentkort på IKEA. Sedan tidigare har jag köpt en lådhurts och igår fick jag tag i blomfat (inte med på bilden), lavendelblomma och doftljus, men har pengar kvar på presentkortet ändå. Lovely!
 

Sett filmen Trespass

Spoilers förekommer!
 
En rik familj hålls gisslan av några som vill åt deras pengar och under tiden utvecklas det hela till något väldigt invecklat.
 
Helt ok spänning i denna film! Det är inget som är direkt oväntat, men skådespelarna lyckas väldigt bra i sina roller så stämningen hålls på en bra nivå genom hela filmen. Nicholas Cage och Nicole Kidman känns inte riktigt i synk tyvärr, men det kanske är meningen att det ska vara så då de är make och hustru som har hemligheter för varandra och som glidit isär till viss del. Jag upplever det dock inte på det viset utan det känns mer som att det saknas något mellan skådespelarna. Var och en för sig är de bra, men tillsammans saknas något som sagt. Cadi Forbes har växt upp sedan jag såg henne i The Last Sin Eater. Hon gör väldigt bra ifrån sig som dottern i familjen. Det var ingen direkt minnesvärd film för mig, men godkänd spänning för stunden.
 

Fjärde mikroloppet avklarat!

Som vanligt så är Connor motsträvig när det väl är dags för något som han pratat om och sett fram emot. Blir lite tveksam, men sedan när det börjar så går det bra. Jag hade svårt att hänga med honom i mikroloppet i år för han sprang på så otroligt fort och nästan hela loppet också. Jag hamnade på efterkälken nästan direkt. Men han klarade det galant och var så glad över sin medalj!
 
Hihi...detta är mitt barn det. Så härlig!
 
 På väg mot upploppet.

Mikroloppet för fjärde gången för Connor

Tänk att han varit med så många gånger i sin ålder! Första gången han var med var första gången det hölls. Han hade lärt sig att gå bara 3 månader före loppet, men det var full fart den dagen. Desto äldre han blir ju mer "tävling" blir det för honom också. Vi pratar ofta om att huvudsaken inte är att vinna utan att göra sitt bästa och att ha kul, men han har samma starka tävlingsinstinkt som jag har...hehe... Den kan vara bra att ha, men ibland är det bra att släppa den också.
 
Detta är tidsinställt för vi håller på att förbereda oss.
 

På bio: Terminator Genisys (2D)

Spoilers förekommer!
 
John Connor skickar tillbaka Kyle Reese till 1984 för att skydda Sarah Connor, precis som tidigare. Men när Kyle anländer så är inget sig likt.
 
Jag har tyvärr inget positivt att säga om skådespelarna i de största rollerna förutom Arnold Schwarzenegger. För att spela en stelbent Terminator (och låt oss erkänna att han aldrig varit känd som en djup skådespelare) så bräcker han dem andra totalt. Han har de bästa replikerna (även fast de är få), han får mig att le och skratta och han är totalt bad-ass (som sig bör).
 
Emilia Clarke gör en "blank" och svag Sarah Connor. Och när jag skriver svag så menar jag inte fysiskt svag utan svag karaktär. Sarah Connor SKA vara bad-ass och det är hon verkligen inte här. Ja, jag inser att det inte är exakt samma karaktär som Linda Hamilton spelade på grund av olika tidslinjer etc etc. Men att hon är som hon är trots det som hänt henne innan det som händer i filmen ger inte skådespelerskan några plus i min bok. Alldeles för "blank" som sagt.
 
Jai Courtney gör en minst lika "blank" Kyle Reese. Michael Biehns nivå går nog inte att nå då han var engagerad från topp till tå. Kolla bara Terminator 1 och se kroppspråk, ansiktsmimik, hur han pratar, hans ögon etc. DÄR har vi djup, relevans och karaktär. Så jag förväntade mig inte att någon skulle kunna nå så högt. Men något bättre än detta hade de väl kunnat klara av? Han är så otroligt tråkig och "blank". Inget liv alls i ögonen.
 
Jason Clarke ska föreställa John Connor. Neeeeeej, säger jag. Han är helt fel för rollen. Ska föreställa ett riktigt bad-ass som har hela världens framtid hängande på sina axlar, men han ger snarare framtoningen av att vara en börsmäklare som dragit på sig uniform och ritat lite ärr på sig. Suck och stön... Vad de gjort med den karaktären sedan är en annan historia. Gillar inte alls den vändningen.
 
Så... en som gjorde bra ifrån sig (av de större rollerna) och tre svaga. Vad kan det bli med filmen då? Effekterna är stundvis överdrivna (och läskiga när det gäller till exempel ansikten) och man hade lätt kunnat tona ner allt lite för att funka bättre i Terminator-universumet. Man hade kunnat skala ner handlingen en pyttebit här och där, men överlag så är handlingen det som håller i filmen. Har man, som jag, sett första filmen många gånger så är det nörderi på härlig nivå. Till skillnad från många så gillar jag första mer än andra och det ger denna film små guldkorn för. Jag känner igen väldigt mycket och det är intressant att se hur de har twistat till alltihop. Hade de bara hittat bättre och mer passande skådespelare för rollerna så hade detta kunnat bli en fullpott för mig.
 
Love love love musiken! Jag får gåshud på armarna när eftertexterna rullar till den klassiska musiken.
 

En del grupper av främmande män

Ett meddelande till en del grupper av främmande män (sannolikheten att ni läser detta är låg, men strunt samma...jag skriver det ändå).
 
Ni främmande män i grupp som skriker saker efter mig:

NEJ, jag blir INTE smickrad över ert korkade vrålande!
NEJ, ni har INTE rätten att behandla mig på detta vis!
FATTA att det INTE är acceptabelt beteende även om ni i er lilla krets med liktänkande (även om man kan ifrågasätta själva tänkande-biten) män tror det!
HÖJ upp er själva och visa att mänskligheten faktiskt HAR utvecklats!
Var inte så svag!
 
Jag bevärdigar er ALDRIG med en blick eller ett svar när ni beter er på detta vis! Om jag inte tittar på er och bekräftar era korkade egon så blir ni hotfulla och skriker hotfulla saker istället. Vad är det för FEL på er? Skärp er!
 
Ni som inte beter er på detta vis behöver inte ta åt er. Känner ni någon som beter sig så? Säg till dem att skärpa sig!

Sett filmen Sharknado 2

Spoilers?
 
Här kommer de igen. Hajarna i en tornado som till och med är större än förra gången.
 
Jag tycker denna är mycket roligare än den första! Skådisarna är mer bekväma och vet vad de gör. I första känns de aningen tafatta och som att de inte vet vad det kommer bli av allt till slut, men nu vet de. Jag skrattar för fullt nästan filmen genom (hej magmuskler!) och det är heltokigt. Klyschorna haglar, men i en B-film funkar det. Kul med en bunt kända cameos i filmen också. Första blev ju kult nästan direkt så fler ville vara med och ha kul. Scenen där de drar ut en pistol ur en död haj för att kunna skjuta nästa är ju otroligt hysterisk. Pistolen sitter nämligen i handen på April. Samma hand som samma haj bet av i början av filmen...hahahaha.... Bara tanken på att samma haj flugit omkring i samma tornado i ett dygn är ju oslagbar!
 

Lite handlat i Charlottenberg också

Vi åkte inte bara för stolpjakt till Charlottenberg utan hade en del ärenden också. Två flugor i en smäll. Hittade lite födelsedagspresenter till helgen och lite skoj till oss själva.
 
En bubbelblåsare och ett Smurfglas med sugrör från Dollarstore.
 
 Min typ av air freshener för bilen (Jula).
 
 Shorts till Connor och klänning till mig (på rea så endast 50 kronor!), samt en varsin vattenflaska till oss. Jag hittade en till mig och gillade storleken. De är mindre än de i vuxenstorlek. Så fick Connor syn på den och ville ha en likadan.
 
 De "gamla" Turles också. Nostalgi!
 
 En varsin gräsplanta blev det för Connor och mig också (jag har Raphael of course).
 
 När vi kommit hem så planterade vi, så nu får vi se om det dyker upp nåt.

Stolpjakt i Charlottenberg igår

I och med att vi har en bit att åka så önskar jag att jag kunde orka ta alla stolpar i ett svep, men det är orealistiskt tyvärr. Är dock väldigt stolt över att vi är med och att vi lyckas ta stolpar! Stolt över Connor som, bara 4 år gammal, tycker det är kul att hänga med mamma och pappa ut och stolt över mig själv som kämpar på trots motgångar och smärta. För Robin kan det tyckas vara en lek, men han har ändå oss två att "stå ut med"...hehe... Jag med mitt temperament som kan bli riktigt jobbigt när smärtan ökar och en 4-åring som till slut inte orkar gå längre utan vill sitta på axlarna.
 
Nu låter det som att stolpjakten är pest och pina för oss, men det är den verkligen inte. Vi tycker det är roligt och det är intressant att se nya platser samt att komma ut och röra på sig lite. Motion är viktig även för mig. Stillasittande leder bara till att jag blir sämre, likaväl som för mycket motion gör det. Balans helt enkelt. Stolpjakten är nog fem positiva saker i ett, i mitt perspektiv. Man kommer ut (ibland i skogen och det är extra härligt), man använder karta (jag är störtförtjust i kartor och har gillat dem sedan jag var barn), man får tävla (tävlingsinstinkten lever verkligen i mig), man gör något kul tillsammans som familj (i år är första året som Connor har egen karta och är med och tävlar han också) och man får se platser man inte sett förut samt lära känna områden bättre.
 
Biodammen på Tallmon. Myyyyyycket mygg här! Man ser inte vattnet på grund av all växtlighet.
 
 Kände inte till detta alls.
 
Dammen var inte öppen.
 
 Aldrig hört talas om detta heller.
 
 Närmade oss sista stolpen för dagen och gick sedan över denna pontonbro till shoppingcenter Nord där vi käkade på The Corner Buffé. En fin belöning!

Bara det som bekräftar godkänns

Det är "weirdlustigt" hur en del personer kan ha svårigheter med att se individualitet och alltid måste bunta ihop folk baserat på en del ytliga drag. Hur de bara ser det som bekräftar sina egna åsikter, men inte sådant de ogillar eller inte håller med om. Föräldrar som använder sina egna barn som exempel på att saker är på ett visst vis, men sedan inte godtar när en annan förälder berättar hur det är med hens barn, om det skiljer sig från den första förälderns barn. Visst är det jobbigare att se varje människa som en individ och inte gruppera hen.
 
I psykologin pratas det en hel del om hur man underlättar arbetet för hjärnan genom att kategorisera. Men är det inte egentligen korkat och motarbetande att vägra se det som knäpper en på näsan? Kategorisera den större mängden personer som man bara passerar eller kanske får hjälp av i en butik, sitter på samma föreläsning som eller liknande... visst. Annars skulle man nog bli mentalt utmattad hela tiden.
 
Hmm... vänta nu... Jag blir lätt mentalt utmattad för att jag tar in väldigt många intryck hela tiden... Men det funkar ändå ok, så varför undviker folk det? Om det handlar om personer man träffar någorlunda regelbundet så kanske man kan försöka se bortom alla etiketter och bara se människan. Inte ta för givet att hen är på ett visst vis på grund av kön, etnicitet, tro/icketro, funktionsnedsättning, sexualitet och så vidare.

Sett filmen Working Girl

Spoilers förekommer!
 
Sekreteraren Tess (Melanie Griffith) får en idé snodd av sin chef (Sigourney Weaver) och bestämmer sig då för att låtsas vara sin chef för att själv ro iland affären.
 
Detta är absolut Melanie Griffiths och Sigourney Weavers film. Övriga skådespelare får sitta i baksätet. Jag tycker det är otroligt att jag inte sett denna film förrän nu egentligen, då den är mycket välkänd, omtalad och prisad. Jag förstår varför den uppmärksammats så. Den är väldigt bra och välgjord! Karaktären Tess tvingas byta arbetsplats precis i början för att hon står på sig och säger ifrån till männen på arbetsplatsen när de beter sig som idioter och detta tål de inte att en kvinna gör. Därför är det extra härligt att se när hon lyckas så bra. Männen försöker trycka ner henne på grund av hennes kön och hennes nya chef försöker trycka ner henne på grund av hennes arbetstitel. Jag har aldrig förstått mig på denna behandling av människor. Titlar, kön, utseende, whatever... en person ska ses för den hen är.
 
När det gäller kläder och hår så är filmen daterad, men vad gör det? Jag tycker det är härligt att se 80-talsstilens missar OCH höjdpunkter. Det hårdpermanentade håret har väl aldrig varit min grej, men en del personer klädde faktiskt även i den frisyren. Väldigt mycket hårspray dock, så hur andades folk på den tiden?

Harrison Ford är ganska neutral i denna film, tycker jag. Kevin Spacey dyker upp i en liten roll och ser precis ut som han gör nu trots att denna film var gjord 1988, men hans roll är så liten så jag får inget annat intryck av honom. Som jag skrev innan så är det Melanies och Sigourneys film och allra mest lyser Melanie. Absolut den bästa rolltolkning jag sett henne göra!
 

Första blomman på jordgubbsplantorna

Jag väntar på att resten ska börja blomma också. Det ska nämligen vara tre olika färger på plantorna. Nu har första tittat fram i alla fall.
 
Första som blommar är en rosa jordgubbsplanta.

Årligt riddarspel 2015 och loppis

Idag var vi på det årliga riddarspelet i Stömne för tredje gången. För mig och Connor alltså. För Robin var det första gången som han kunde vara med tack vare att han började jobba sent idag. Som de två tidigare åren så stod Connor helt fascinerad hela timmen. Hans favorit vann inte tyvärr, men kämpade väl och det är vad som räknas ändå. Detta evenemang är helt gratis att gå på. Istället får man om man vill lämna en valfri summa i en bössa till Barncancerfonden. I år fick de ihop strax över 17000 kronor. Bra jobbat!
 
Efter riddarspelet och efter att ha lämnat av en liten blomma och ett kort till en god vän så tittade vi in på loppis i Klässbol. Jag gick bärsärkagång i lådan med 5-kronorspåsar...haha... Leksaker såklart. Det är oftast det jag köper på loppisar. Jag får samla och Connor får leka, så då är vi båda nöjda. Det blev pizza med hem och en riktig slappardag efteråt. Förutom för Connor då som sprang runt och lekte, full av energi.
 
Riddarna hälsar på publiken.
 
 Svarta blixten red på en vit häst.
 
 Dygdens riddare hade en väldigt stor svart häst. Syns inte så bra på bilden hur stor den var.
 
 5-kronorspåse nummer 1. Blev så nöjd när jag hittade Webstor MOTU (den blå figuren). Hade den som barn, men har inte lyckats hitta den i lådorna som finns kvar hos mina föräldrar.
 
 5-kronorspåse nummer 2. Här var det R2-D2 som lockade.
 
 5-kronorspåse nummer 3. Här var det Mario som lockade mest. Connor talade om för mig när vi kommit hem att figuren högst upp till höger är en Skylanders-figur. Kanske blir en samlare av honom också...hehe...
 
 En My Little Pony för 10 kronor blev det också. Love loppisar!

Midsommar på landet

Idag var vi till mina föräldrar och grillade. Robin jobbade tyvärr, men vi fick sällskap av syrran och Gabriel också. Connor har kört på i ett idag och har fortfarande energi nu efter klockan 23. Förstår inte var han får den ifrån. Vi har haft en riktigt trevlig dag!
 
Vi spelade lite spel.
 
Sedan hittade Connor på ett eget spel som var krocket med badboll. Den gick inte genom portarna, men var väldigt rolig att slå iväg.
 
 Jag fick rädda undan denna fjäril från badbollsspelandet.

Läst klart: Torka aldrig tårar utan handskar - 2. Sjukdomen av Jonas Gardell

Från bokens baksida:
"De är en sorts familj: ärkefjollan Paul, Lars-Åke och Seppo, Reine med sitt plågade förflutna på den lilla bohuslänska ön, den vackre Bengt som är filmstjärna i vardande. Varje år firar de jul hos Paul, det är där Benjamin och Rasmus träffar varandra och blir kära. Allt ska de offra för kärleken. De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem. Och det är då som sjukdomen kommer till staden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är alla så unga. En efter en skall de dö."
 
En mycket gripande bok, som blir väldigt sorglig med tanke på att sådant händer på riktigt. Att folk är rädda för sådant de inte vet något om är inget nytt. Det kommer nog alltid bestå tyvärr. För det verkar vara svårt för en del att öppna upp sig och ta reda på saker, istället för att direkt döma något/någon "annorlunda". Jag mår illa när jag läser om att en del ville "märka" AIDS-smittade så som Hitler märkte judarna. Så att folk skulle veta vilka "de" var. Fruktansvärt! Det är en hemsk förföljelse mot en grupp som är rädda, utstötta och hatade. Deras rädsla för sjukdomen togs inte på allvar. De "förtjänade" det ju, enligt folk. Att dessa personer orkar hata så, att de orkar bete sig på det viset. Hemskt!
 
Boken innehåller någon ljuspunkt i alla fall. Jag gillar beskrivningen av när Benjamin lyssnar på en Queen-LP tillsammans med en annan kille. Förtroendet som sviks minuterna efter känns dock sorgligt. Att en person så kunde ge upp sig själv för att ingå i en gruppering där man bara tillät att saker ska vara på ett visst vis. Till slut står han dock där och "offrar" sig själv, för att han insett att han inte kan leva ett sant och lyckligt liv om han inte får vara den han är. Benjamins föräldrar hanterar det inte så bra alls. Att vara villig att ge upp kontakten med sitt eget barn och låtsas som om han var död, bara för att han inte längre passar in i den trånga mallen om "den rätta vägen" är något jag inte kan förstå.
 

Sett filmen Cockpit

Spoilers förekommer absolut!
 
Valle får sparken från sitt jobb och blir dumpad av sin fru. I sin desperation är han villig att göra vad som helst för ett jobb. Så han fejkar en ny identitet som kvinna.
 
Det är lite Tootsie över filmen. Om ni inte sett den så handlar den filmen om Dustin Hoffmans karaktär som inte får jobb som manlig skådespelare och då låtsas vara kvinnlig skådespelerska istället för att få jobb. Samma baskoncept i denna film alltså. Jag tycker filmen är mer tragisk och skrämmande än komisk. Uppenbarligen är det meningen att man ska skratta åt män i klänningar, men jag ser inte det som något konstigt eller komiskt alls utan mer som att alla ska få ha på sig precis det de känner för. Tycker det är en låg form av komik. "Titta, en man i KLÄNNING. Förnedrande eller hur? Skratta nu då." Uhm, nej tack. Det finns inget förnedrande med klänning. De som anser det ser ner på kvinnor och/eller är väldigt osäkra på sig själva. Inte så att alla måste ha klänning på sig. Det är en smaksak. Men man behöver inte nedvärdera själva plagget eller de som väljer att ha det på sig.
 
Björn Gustafsson (den yngre) gör första roliga rollen som jag sett honom i, enligt mitt tycke. Men man tar det väl långt *STORSPOILER* när han dör av hjärtinfarkt av att se personen han trodde var kvinna på toaletten. Jag kan ha morbid humor, men det där var alldeles för långt för mig.
 
Filmen visar upp en annan sak som jag tycker visar verkligheten, precis så ledsam som den verkligen är. När det hänt en sak och sanningen kommit fram om en flygolycka så flyger media och allmänheten genast på personens könstillhörighet. Står och skanderar om att "om piloten varit man så hade detta minsann aldrig hänt". De skanderar detta då de inte vet att piloten faktiskt ÄR en man. Folk är så otroligt blinda och drar genast paralleller till en persons könstillhörighet (eller det de tror är personens könstillhörighet) och de "vet" att det beror på detta och inte på individen. Jag anser att man alltid ska se individen. Det man gillar, ogillar, är bra på, är mindre bra på och så vidare ska inte bedömas efter en könsskala. Då missar man väldigt ofta personen. Jag har fått höra att jag är en "typisk kvinna" som är bra på att planera, multi-taska och ha överblick och så har jag fått höra att jag "inte är som alla andra kvinnor" eftersom jag är logisk, har väldigt bra lokalsinne, gillar teknik, tv-spel och är lite av en "nörd". Ni som tänker på detta vis, har det aldrig slagit er att jag är JAG och inte behöver stoppas in i någon trång mall som ni och/eller samhället konstruerat?
 

Mer stolpjakt och ny lekpark

I det underbara vädret tog vi en promenad för att hitta lite fler stolpar. Vid stolpen som Connor står vid på bilden höll de på att bygga en ny lekpark. Än så länge var det mest ett stort hål i marken och en gunga som inte gick att använda än. Har på känn att Connor vill göra återbesök där senare i år för att se hur det blir.
 
"Titta vad de bygger." Stolpen hamnade lite utanför hans fokus.

Saknaden...

Häromdagen upptäckte jag att en sak som jag fått efter min moster Sylvia hade förlorat hennes doft. Saknaden och sorgen jag känner efter henne blev starkare och det gjorde mig otroligt ledsen att "förlora" hennes doft. Jag kan inte beskriva hennes doft, men jag minns den ända sedan jag var riktigt liten och vi var och hälsade på hos henne.
 
Jag minns när min syster och jag lekte med bilarna som Sylvias barn hade kvar där. Jag minns när vi tittade på Trazan och Banarne på tv:n och jag blundade varje gång i slutet då aphänderna kom och tog bananen efter eftertexterna eftersom jag tyckte det var läskigt. Jag minns den knarriga trappan upp till hennes lägenhet. Jag minns draperiet av träkulor som hängde in till vardagsrummet... det som vi barn aldrig kunde låta bli att känna på (där kulorna rasade av en slinga en gång och vi blev rädda för skäll, men Sylvia blev inte sur alls). Jag minns födelsedagen när alla gäster hade köpt toalettpapper i skämtpresent för att Sylvia yttrat att hon behövde toalettpapper när någon frågade vad hon önskade sig. Hon hade MYCKET toalettpapper efter det. Jag minns undulaten hon hade i köket... som pratade på hela tiden då folk pratade, men tystnade när det blev tyst på folk. Jag minns Sylvias härliga skratt.
 
Saknar henne så otroligt mycket! <3

Unicef - Världsförälder

Hej! Det här är Börje på HighlanderTess konto. Jag och Tess tycker att du borde bli Världsförälder på unicef.se och stötta deras arbete för barns rättigheter. Sen tycker jag ni ska överösa Tess med likes, för att Tess är en fin människa! #selfie #unicefsverige @unicefsverige


Läst klart: Mammutjägarna av Jean M. Auel

Från bokens baksida:
"Ayla är förälskad i Jondalar och tillsammans lämnar de Hästarnas dal och vandrar in i Mammutjägarnas land. Äntligen får Ayla återse människor som är lika högresta och blonda som hon själv. Hon närmar sig dem med både rädsla och nyfikenhet. Mammutjägarna fascineras av hennes läkekonst och hennes skicklighet som jägare."
 
Jag väljer att inte skriva med allt som står på bokens baksida då jag anser att man nämner alldeles för mycket. Apropå det så finns det spoilers i min recension. Denna bok bygger fint vidare på de föregående och jag tycker att tempot är väldigt bra. Det beskrivs fortfarande mycket detaljerat, men det är inget som känns långdraget och författarinnan ägnar ungefär lika mycket tid åt allt. Den är tyvärr lite upprepande eftersom Ayla och Jondalar måste berätta om sin historia för de nya människorna de träffar. Jag har läst böckerna ganska tätt i följd och behöver inte riktigt den påminnelsen.
 
I denna bok hittar Ayla vargungen som hon kallar för Wolf. Ytterligare en sak som författarinnan gjort grundlig undersökning på, för att ta reda på djurets beteende, behov och så vidare. Det är det som imponerat mest på mig med dessa böcker. All efterforskning. Människorna som Ayla och Jondalar bor med när hon hittar vargungen tycker förstås det är tokigt och farligt att fostra ungen bland människor. De känner inte till rovdjuret så väl och är därför rädda på grund av okunskap. Ayla som studerat rovdjur under sin tid bland Grottbjörnens folk (då hon inte fick jaga men jagade i hemlighet och då valde att jaga rovdjur eftersom de stal köttet från folket) blir förvånad över reaktionen från en del. Hon hade sett mer vildsinthet bland järvar och hyenor än vargar, som bara ytterst sällan angrep människor. Det är intressant att se hur dessa meningsskiljaktigheter behandlas. Ledaren i Mammutlägret välkomnar olika åsikter, men är stark för ståndpunkten att ingen ska bråka och vara osams. Han fungerar som en väldigt bra "moderator" tycker jag.
 
Ayla får åter igen stöta på fördomar och hat gentemot folket hon växte upp med. En person tror jag är totalt omöjlig att nå fram till och han verkligen avskyr det barn av "blandade andar" (hälften homo sapiens och hälften neanderthal) som adopterats av Mammutjägarna. Men även denna hatiska och hårdhjärtade person öppnar till slut upp sig för kunskap och lär sig något som gör honom till en mycket bättre människa. Jag blir riktigt rörd när han försvarar Rydag (som barnet heter) på det stora sommarmötet de har tillsammans med andra grupper av människor. Att just han som varit mest emot, till slut försvarar barnet tycker jag visar på det bästa hos människor. Kapacitet till förändring, att lära sig och att släppa hatet och rädslan genom kunskap till slut.
 
Det är intressant att det värsta brott en person kan begå i boken är våldtäkt. Det anses nesligare än mord. Bara människorna kan ta kvinnor med tvång, inte ens djuren tar sina honor med tvång och detta gör att det bland människorna anses som det lägsta och mest avskyvärda brottet av alla. De hanterar det så mycket bättre i boken än vad man gör här och nu i den verkliga världen.
 

Varit på Karlstads Stadslopp...

...men inte deltagit. Connor och jag var där för att heja på Robin som var med. Syrran och Gabriel tittade förbi också och Robin blev nog lite förvånad över hejandet...hehe... Min systemkamera fungerar tyvärr inte, så bilderna är inte bästa kvalité men jag tog ändå mest på djur under dagen. Först på en and med ungar vid startområdet och sedan kattungar hemma hos Robins lillasyster där vi firade en av Connors kusiners födelsedag. Rena sötchockerna på bilderna här nedan...haha...
 
Det var kul att se loppet eller.... upploppet såg vi. Lite svårt att se en hel mil om man inte sitter i helikopter eller flygplan. Det var mycket folk i området och perfekt väder för ett sådant evenemang.
 
Connor fick syn på dessa först. Så söta!
 
 Connors smak för slapstick-humor märktes igen då alla fyra, rätt stora, andungar försökte få plats under sin mamma med konsekvensen att hon titt som tätt ramlade över på rumpan eller näbben. Connor skrattade väldigt gott åt det.
 
 Dagen innan fick jag hjälpa Connor att skriva på en flagga som han sedan pyntade med klistermärken. Självklart hittade han största klubban på hela området också. Men är det lördag så är det lördag.
 
 Vi tog plats på läktaren vid upploppet och såg väldigt många gå i mål.
 
 Hos Robins lillasyster efter loppet. Katter har roliga sovplatser, men denna tror jag slår det mesta jag sett...hehe...
 
 Alla tre kattungar söker fortfarande trygghet hos sin mamma. Ja, det är tre. Men den röda honan lade sig på den röda hannen så det är bara bakbenen och svansen som sticker ut.
 
 Helt otroligt fin kattunge!
 
 Connor träffade Baymax på kvällen. Han petade honom på magen för att känna om han var så mjuk som han ser ut i filmen och det var han. På bilden ser han inte så impad ut dock, men kan intyga att han var det.

Roligt post från IELM

Det är så kul när det går att specialbeställa barnkläder! Går att köpa sådant som ligger i butiken, men man kan även göra en egen beställning där man bestämmer tyg, modell, muddar o.s.v. helt själv. Företaget heter IELM och för er med barn som gillar färg, härliga mönster och fototryck så tipsar jag om detta!
 
Connors senaste plagg från IELM.

Sett filmen Ginger & Rosa

Spoilers förekommer!
 
Två tjejer växer upp tillsammans i Storbritanniens 1960-tal i skuggan av Kuba-krisen och deras egna personliga problem.
 
Flickorna i denna film blir vänner på grund av att deras mammor blir vänner då de ligger på förlossningssal samtidigt. Redan från början verkar vänskapen dock inte vara jämställd. Den ena vännen får hela tiden ge vika för den andra. Den andra utnyttjar den första totalt och verkar mest nonchalant över hennes egna känslor. Ingen vänskap att eftersträva direkt och de lyckas verkligen med att få en att må dåligt när man ser dem. Pappan till Ginger är en väldigt patetisk människa som är så egocentrerad att han inte bryr sig om vilka han "förstör" längs sin väg.
 
*STORSPOILER* Till en början tänker jag att det är något mellan de vuxna, men när han till slut blir tillsammans med sin dotters vän och utnyttjar henne då han bara tänker på sig själv och inte konsekvenserna av något alls... då anser jag att han är mer patetisk än patetisk. Rosa tänker inte på sin vän hon heller, men samtidigt inbillar hon sig att pappan (Roland) dessutom är rätt för henne. Rollerna är väldigt välspelade eftersom de lyckas få fram dessa känslor, men samtidigt känns det som en film jag hade kunnat skippa då de bara irriterar mig totalt. Det enda som räddar det hela från att vara olidligt är de politiska diskussionerna mellan Ginger, Mark, Mark och Bella.
 

Balkongens plantor

Igår planterade jag om och satte ut de sista plantorna jag hade till årets balkong. Jag har lite nya planer för nästa år med lite utökning, men det får vänta till nästa sommar som sagt då jag inte har råd just nu. Är väldigt nöjd med årets balkong också!
 
Årets balkong
 
Potatisen har tagit fart och jordgubbsplantorna växer på fint.
 
Dessa var de sista plantorna som kom ut. Sommarlejonöra.
 
Denna Pelargon har överlevt från ifjol.
 
 Inte säker på vad denna heter. Fick den som present.
 
 Denna Pelargon ska jag plantera om när jag får möjlighet då den har lite trångt.

Lekpaus i Stolpjakten

Igår var vi och jagade stolpar i Stolpjakten och då ingår förstås lekpaus varje gång vi hittar en lekpark.
 

Sett filmen The Three Musketeers (2011)

Spoilers förekommer!
 
Den oerfarne D'Artagnan utmanar av en slump och vid olika tillfällen tre musketörer som är vänner med varandra. En större fiende gör dock att de sätter missförstånden åt sidan och kämpar tillsammans.
 
Dräkterna och miljöerna är väldigt storslagna. Jämfört med tidigare filmer så känns dräkterna mer genomtänkta och tidstypiska och detta är den stora vinningen med filmen. Det är otroligt att Milla Jovovich har den rörelseförmågan i just dessa dräkter då de verkligen inte är praktiska. Hon bjuder på de mest imponerande stunten och scenerna i hela filmen. I övrigt känns skådespelarna rätt så blanka och lätta att glömma. Jag blir inte direkt glad i musketörerna eftersom de behandlar sin "vän" Planchet så illa och direkt mobbar honom. Samtidigt pratar de så mycket om heder och ära, men jag anser att personer som behandlar andra välmenande personer så illa inte har heder och ära överhuvudtaget. Sympatisera med dem efter hur de beter sig? Nej, det är inte möjligt för mig.
 
När det gäller effekter och handling så går man helt överbord. Det blir alldeles för överdrivet och man har tyvärr fokuserat alldeles för mycket på effekter (som för det mesta inte ens är särskilt bra). Synd med tanke på att man verkligen lyckats så bra med kostymerna och miljön i övrigt.
 

På bio: Spy

Spoilers förekommer!
 
En agent (Melissa McCarthy) som bara fått skrivbordsjobb ställer upp frivilligt som agent i fältet när en kompakt atombomb måste hittas.
 
Efter en sorglig början så tänker jag att det nog måste bli bättre. Hon måste få sin revansch. På ett vis får hon det. Susan Cooper visar nämligen att hon är en toppenagent som nedvärderats allt för länge. Hon lyckas ta ner bad guy efter bad guy. Får hon någon respekt för det? Knappt. Hennes utseende hånas konstant filmen genom och likaså Miranda Harts, medan andra kvinnor i filmen är menade att vara attraktiva. Så även om dessa kvinnor beter sig som svin och failar totalt med det de ska göra så ges de en helt annan sorts respekt. Patetiskt! Det hade varit uppfriskande att få slippa sådana låga skämt för en gångs skull. Jag uppskattar inte humor som sparkar nedåt eller som bygger på trista fördomar och förväntningar på folk. Att Susans ena undercoveridentitet ska föreställa en "sorglig" kvinna som "bara" har tio katter i sitt liv säger allt. LÅG humor. Sådant man ska skratta "igenkännande" med, men hur kan något vara igenkännande när det är baserat på fördomar och felinformation?
 
Hade resten av filmen varit bättre så hade jag kanske kunnat skratta åt "skrytpellen" som drar rejäla skrönor om alla uppdrag han gjort, men sedan inte klarar att gå genom en vanlig dörr ordentligt. Tyvärr händer inte det då resten av filmen dragit ner mitt humör. Det var dock smått trevligt att se Björn Gustafsson plågas lite. Gillar man en "vanlig" amerikansk komedi så gillar man nog denna. Tyvärr inte min typ av humor.
 

Whoho! Första premien beställd!

Powertube gör det möjligt att ladda Smartphone‚ mobiltelefon‚ ficklampa‚ MP3-spelare eller andra USB-laddningsbara småapparater på resan. Då behöver man inte leta efter en strömkälla och tack vare de 7 adaptrarna som medföljer kan nästan alla småapparater laddas.
Dessutom döljer sig inuti Powertube en 1 W LED-ficklampa.
Framför allt i en nödsituation‚ är det den optimala medhjälparen för att få hjälp och väcka uppmärksamhet.

Balkongen fylls

Har vågat ha ut lite fler plantor på balkongen nu, så det börjar ta sig.
 
I hinken har jag jordgubbar.

Bytt till nya stjärnöverkastet

När vi bytte i sängen igår passade vi på att byta till det nya stjärnöverkastet som jag köpte på Gekås i maj. Blev riktigt nöjd med hur stort det var, att det är mjukt och den härliga färgen!
 
 

Sett filmen Machine Gun Preacher

Spoilers förekommer!
 
Sam Childers är en före detta knutte med kriminellt förflutet och missbruksproblem som vänder om sitt liv totalt och bestämmer sig för att åka till Afrika för att göra något för barnen som tillfångatas och tvingas bli soldater.
 
Oj, vad överraskad jag blev av denna film! Jag hade inte hört något om den och det enda jag visste var titeln och att Gerard Butler spelade huvudrollen. Min slutsats var "lättsam actionfilm". Men det var den verkligen inte. Det var en film som var gripande, intressant och brutalt hård, men verkligen nödvändig att se. Den är baserad på den riktiga Sam Childers och hans jobb (eller snarare mission) att rädda barnen i Sudan från att bli barnsoldater och ge dem en riktig utbildning istället.
 
Filmen är välspelad från början till slut, men en del scener sätter sig verkligen extra i hjärtat. Den grymheten som visas och då särskilt när den är riktad mot barn är fruktansvärd. Att en liten pojke tvingas döda sin egen mamma för att annars dödar soldaterna hans bror inleder filmen så redan då förstod jag att detta inte kommer bli en "lätt" film. Känslan när Sam och hans medarbetare återkommer till en plats för att ta med de barn som inte fått plats på första lasset och att veta att Sam valde ut vilka barn som fick komma med på första turen.... Jag vet inte om jag skulle klara att behålla förståndet efter att återkomma och finna de lämnade barnen mördade. Jag förstår frustrationen Sam känner då han är hemma i USA och försöker få folk där att inse allvaret i situationen. En situation han själv sett och upplevt med fara för sitt eget liv. Frustrationen när folk inte förstår, för att det är så långt borta för dem.
 
Jag är imponerad av hur Sam Childers vänder sitt liv till ett sådant bra syfte. Det krävs en stark människa för att göra det. Sam finner sin kraft i sin tro. Andra finner det på andra vis. Vad som än fungerar för folk tycker jag är bra.
 
En mycket sevärd "tung" film!
 

Supergod pastarätt

Häromdagen testade jag ett nytt recept (med lite modifikationer) och resultatet blev en pastarätt helt i min smak. Mycket god!
 
Ingredienser
 
Tortiglioni pasta
En burk (150 g) majskorn
1/2 kruka färsk basilika
1 rödlök
Ett paket klippt bacon (eller ett vanligt som du klipper själv)
2,5 dl grädde (jag använde vispgrädde och har kan man helt anpassa efter hur fet grädde man vill ha själv)
3/4 burk med tärnad fetaost
2 tomater
100 gram Ruccolasallad
Salt
Peppar

  • Börja koka pastan
Pastasås
  • Häll av vattnet från majsen
  • Hacka basilikan
  • Skala och hacka löken
  • Stek bacon och lök i stekpanna
  • Häll på grädden och låt puttra
  • Tillsätt majs och basilika och låt puttra några minuter
  • Salta och peppra efter smak
Sallad
  • Smula fetaosten
  • Skär tomaterna i bitar
  • Blanda fetaost, tomater och Ruccolasallad
  • Blanda pastan med såsen och servera med salladen
Färgerna var underbara och smaken härlig! Ett varmt rekommenderad allsidig rätt!
 

Det här med PK

Jag undrar varför PK används som skällsord? Betydelsen av PK är "att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper" (Oxford Dictionary). Att inte medvetet vilja såra, kränka, hota eller nedvärdera människor är väl en aktningsvärd sak att sträva efter, anser jag.

Jag är inte helt politiskt korrekt (jag har fördomar och jag kan säga klantiga saker ibland, men lyssnar på andra och försöker lära mig av mina misstag), även fast en del har "kastat" det uttrycket mot mig som skällsord på grund av att jag till exempel 1. anser att homosexuell kärlek är lika vacker och lika mycket värd som heterosexuell, 2. anser att män, kvinnor och de som inte betecknar sig som någondera ska ha samma möjligheter och skyldigheter, 3. anser att alla ska ha friheten att själva välja hur de vill se ut utan att någon ska värdera dem, 4. anser att människor med en annan tro och/eller kultur än jag själv inte automatiskt är mindre värda och/eller extrema, 5. anser att yttrandefriheten inte handlar om att få kränka människor....och så vidare vidare vidare. Om detta innebär att jag ÄR politisk korrekt så tackar jag och bockar, för i så fall är det något verkligt bra som jag vill sträva efter. Förståelse, empati, gemenskap, vänskap. Ja, det finns elaka personer i dessa grupper, men det gör det i alla normativa grupper också.

På bio: San Andreas - 3D

Spoilers förekommer kanske!
 
Kalifornien drabbas av en kedja massiva jordbävningar och en räddningsarbetare kämpar för att hitta sin dotter i massorna.
 
Denna film har precis allt som en katastroffilm ska ha! Konstant spänning, stora actionscener, omöjliga händelser, klyschor och lite patriotism på det. Jag gillar katastroffilmer så därför stortrivs jag. Och de lyckas även få med lite känslor i det hela. Känslan av att vilja rädda de man älskar, känslan av att inte förlora hoppet vad som än händer. Effekterna är till största delen riktigt bra (men 3D var onödigt). Det märks att framsteg har gjorts inom det området sedan filmen 2012.
 
Dwayne Johnson föreställer den starka klippan som aldrig ger upp, men även han får visa känslor i filmen, så det är också en förbättring. Paul Giamatti står för hjärnan och han gör en riktigt bra prestation! Alexandra Daddario är helt olik sig från True Detective, men absolut till det positiva. Kylie Minogue dyker upp i en liiiiiten roll också. Så liten att man inte direkt får någon uppfattning om henne.
 
Jag tycker det är konstigt att jag sett och hört så otroligt lite om denna film... Den är påkostad och det är med en hel bunt med rätt så stora skådespelare... Har den försvunnit i mängden av uppföljare och genrefilmer som vi bjuds på denna vår och sommar?
 
Gillar du katastroffilmer? Se den!
 

På bio: Mad Max - Fury Road 3D

Spoilers förekommer!
 
Världen har gått under. I en öken kämpar resterna av mänskligheten för att överleva. Och för att bli fria.
 
Detta är nog första filmen jag sett där huvudrollsinnehavaren, och likaväl den som gett titeln åt filmen, är en biroll. Och helt ärligt så gör det inget alls. Charlize Theron är så underbart bra och fyller ut filmen på ett väldigt bra sätt. Jag tycker det funkar bra med Max i baksätet till Furiosa. Furiosa är en väldigt intressant karaktär och hon är så otroligt stark samtidigt som hon är mänsklig. Jag love love love Charlize Therons karaktär och hennes prestation i den rollen!
 
Nicholas Hoult är den som lyser starkast jäms med Charlize. Den resan han gör i filmen är fascinerande och det är väldigt välspelat av honom. Övriga skådespelare gör bra ifrån sig och helheten blir lyckad. 3D är inte nödvändig för denna film. Det var bara vid ett par tillfällen som den kom till användning tycker jag och det var bland annat när en granat kastades. Då duckade jag reflexmässigt...hehe... Jag gillar att Max inte är den där äckliga machotypen som brukar figurera i actionfilmer. Scenen när han försöker skjuta en förföljare och misslyckas för att sedan lämna över vapnet till Furiosa när det är en enda kula kvar och hon träffar.... älskar den!
 
Handlingen anser jag vara väl sammansatt och känslan från de ursprungliga Mad Max-filmerna finns där. Effekterna är till största delen riktigt bra gjorda och jag gillar verkligen biljakter (något som nog är ett måste för det pågår måååånga biljakter i denna film kan jag säga). En film jag kan rekommendera!
 

Arvikabor, har ni skaffat er p-skiva?

Från 1 juni används p-skiva i centrala Arvika. Jag var till biblioteket och hämtade då. Detta koncept stötte vi på ifjol sommar då vi var på semester i Leksand och jag tycker det är jättebra! Inget krångel med automater, bara att sätta p-skivan på ankomsttid och sedan gå och göra sina ärenden.
 

Andra "evenemangsstolpen" tagen

Idag var Connor och jag iväg och tog andra stolpen som endast fanns ett par timmar i samband med motionsorienteringen som hölls då. Vi hade tur för det regnade precis hela dagen, men ungefär en halvtimme innan vi skulle åka till Vassvika så gav det sig och solen kom fram. Jättefint!
 
Stugan i Vassvika.

Mors dag igår

Jag vaknade väl någorlunda till liv efter 12-tiden igår då det var mârten på lördagen, men det fick bli en väääldigt lugn dag. Vi bjöds på mat hemma hos mina föräldrar så på vägen dit lämnade jag en bukett i minneslunden till min moster. Jag fick några presenter av Connor och de var absolut anpassade efter mig kan jag säga...hehe... Stolt "nörd" här!
 
Minneslunden.
 
 Mina presenter.

RSS 2.0