Några av mina tidigare smådjur

Mitt första alldeles egna smådjur var kaninen Albert.
 
Här har vi Albert tillsammans med sin brorsa Herbert och i högra hörnet vid dörren är marsvinet Pelle knappt synligt (syrrans djur).
 
Gosebrorsorna.
 
 Sedan flyttade marsvinet Bruno hem till oss.
 
 Mitt marsvin Millan med en bebis på ryggen och en nedanför sitt huvud, samt en någon annanstans då hon fick tre i den kullen. Pelle står på insidan gallret och är nyfiken på bebis, likaså är bebis nyfiken på Pelle.

Livesändning av Monty Python

Igår var Robin och jag till Kristinehamn för att se en livesändning av Monty Pythons show från O2-arenan i London på Nya Grand Bio. Vi promenerade runt lite i staden innan sändningen. En söndag kväll så var det inte mycket liv där inte. Vackert väder i alla fall!
Showen i sig var uppbyggd kring inspelade klipp och sketcher framförda live på scenen i O2. Första akten var inte så värst bra i mitt tycke. Jag förstår mig inte på när folk skrattar åt skämt som döljer fördomar. För mig är fördomarna alldeles för tydliga för att det ska vara något att skratta åt. När de driver med sig själva så är det helt ok. Att driva med fördomar som folk har om en själv som person beroende på vad man är, det tycker jag blir mer självironiskt och roligt. Att driva med folk som inte är som en själv har jag däremot aldrig funnit särskilt mycket humor i.
 
Akt 2 blev dock mycket bättre. Roligast i den var "The Dead Parrot"! Att jag tyckte den var roligast var för att Michael Palin och John Cleese började improvisera i den och helt plötsligt stod de och pratade om något helt annat. John Cleese glömde överlag väldigt många av sina repliker och tappade tråden. Att jag vet det var för att deras manus fanns som engelsk text till hela programmet så man märkte när de ändrade något här och där. De andra ändrade kanske ordningen på saker och något ord här och där, men John ändrade på en hel del han. Det var dock det som framkallade mest skratt hos mig. När han körde sitt eget "spel" liksom.
 
Carol Cleveland var med i 35 av 40 avsnitt av serien Monty Python och hon var med i showen. Jag förstår inte varför hon inte fått mer credit för det hon gjort. De flesta kan alla namnen på medlemmarna i Monty Python, men inte hennes. Åter igen så förstod jag mig inte på när folk skrattade åt hennes uppenbarelse (hörde folk påpeka att hon såg opererad ut, men hon följer bara normen för äldre kvinnor så varför skratta åt det? Snarare synd att kvinnor ska känna den pressen att förändra sitt utseende för att det är så "förbjudet" att bli gammal.) eller varför de skrattade när någon av männen hade klänning. En dokumentär jag såg om Monty Python förklarade att killarna (som de var då, för de började redan 1969) även gjorde kvinnorollerna i sketcherna för att de inte hittade kvinnor som ville göra dem. Att de sedan "behöll" sig själva och gjorde kvinnoroller med mustasch och skägg tycker jag inte alls är "lustigt" utan snarare inget problem alls bara man inte är så fördomsfull kring hur en kvinna "ska" se ut.
 
De hade med en del gäster på scen och i klippen som visades. Kan nämna lite kort Stephen Hawking, Mike Myers, Mick Jagger, Charlie Watts och James Blunt. Förstnämnda Stephen Hawking var klart bäst! Han var även med i arenan i London. Mot slutet när Python-gänget tackade för sig togs det in komiker/skådespelare på scenen. Jag förstod inte riktigt syftet med det, förutom att det kanske var personer som sagt sig vara inspirerade av Monty Python. Det klargjordes aldrig riktigt och man fick inte någon överblick över alla på scenen heller. En svepning med kameran hade kunnat göras tycker jag. Jag såg bara att Warwick Davis dök upp på scen helt plötsligt. Annars hade jag nog trott att det var medarbetare (vilket det också var en del förstås).
 
Utanför biografen i Kristinehamn. Små salonger, men mysig.
 
 I bakgrunden syns Södra torget i Kristinehamn.

Barnkalas x2

Idag var vi på barnkalas, Connor och jag. Två barnkalas i ett kan man säga eftersom det var två syskon som fyller med bara några dagars mellanrum. Det var riktigt roligt och Connor hade skoj med vattenballonger. Har på känn att det kommer ett önskemål om att vi ska skaffa sådana snart...hehe...
 
Connor i full fart. Han har precis kastat den rosa ballongen som är framför fotografen.
(Effekten i bilden är för att censurera då jag inte lägger upp bilder på andras barn utan tillåtelse).

Sett filmen Insidious: Chapter 2

Spoilers förekommer!
 
Familjen Lambert försöker bli kvitt de hemsökelser som förföljt dem sedan barndomen. Filmen tar vid direkt efter att den första slutat.
 
Den första filmen gillar jag verkligen! Den gav mig kalla kårar och skrämde härligt vid flera tillfällen. Det intressanta med uppföljaren är att man på några ställen överlappat historien med den första. Man får alltså svar på saker som man inte fick svar på i första. Tyvärr så är den överdriven. När saker blir för mycket, för tydliga och bara för extrema så är det inget skrämmande längre utan mest löjeväckande. De skulle ha fortsatt i samma stil som i den första, då hade den här kunnat bli riktigt bra. Man ska inte dra ut spöken i ljuset, då "dör de" - det är ett bra talesätt för hur jag ser på skräckfilm. Jag vill ana saker, jag vill känna en kuslig stämning, känna kalla kårar. Jag vill inte få allt utpekat helt uppenbart och framvisat i fullt ljus. Det finns inget skrämmande med det i en film.
 

Inte trodd, inte sedd

Jag skriver inte så ofta om mitt hälsotillstånd här även om jag försöker få in det då och då av flera orsaker. Att öka förståelsen, att andra ska kunna känna igen sig och få stöd och så vidare. Nu är måttet rågat så nu måste jag uppmärksamma hur man blir behandlad.
 
Jag får inte ens vara sjukskriven enligt FK. När jag var sjukskriven mot aktivitetsstöd så gick det bra, men jag är inte ens nedsatt med 25% mot sjukpenning anser FK. Läkare, specialister, AF, utredningar, arbetsprövningar etc. är dock överens om att jag har stadigvarande nedsatt förmåga med 75%. Jag blir så trött... Jag har kämpat så otroligt, men det avfärdas bara med ett avslag.
 
Pikande skriver de dessutom att de kan hjälpa mig med kontakt med AF. Jag HAR kontakt med AF. Jag har konstant kontakt med AF och vi har under lång tid försökt på alla sätt att öka min arbetstid. Ett mer anpassat jobb än det jag har går inte att få. Om jag bara klarade att jobba halvtid så skulle jag slippa allt detta strul med FK för då skulle ekonomin vara ok. Det är så kränkande. Jag har tillräckligt att kämpa med.

Vill folk inte lära känna sina barn?

Direkt från födseln börjar det. Flickor "ska" ha sådana kläder/färger/leksaker och pojkar "ska" ha sådana kläder/färger/leksaker. När flickorna blir äldre så kan det vara ok för dem att leka med alla saker, ha alla kläder och alla färger. För pojkarna är det inte så. En del leksaker, färger och kläder blir förbjudna. Det anses visst vara sämre att vara flicka, varför skulle man annars tillåta flickor att ha allt medan pojkar inte får ha det? Jag har erbjudit alla alternativ till mitt barn (mognads- och åldersanpassat) för att jag vill att han har alla möjligheter. Jag anser inte att det finns något som är sämre med flickor och "flickiga" saker. Alla är individer och ska tillåtas att vara det oavsett om de bryter mot normer eller inte. Släpp kläder, färger, leksaker och ditt eget sinne fria!
 
Och till de som kommer med argumentet att det finns "viktigare" saker att bry sig om. Allt hänger ihop. Hur ett barn är klätt påverkar hur barnet bemöts. Vad ett barn har för kön påverkar förväntningarna omgivningen har på barnet. Vad ett barn leker med framkallar känslor hos de vuxna som barnet känner av. Färger påverkar humör, även hos vuxna. Så det handlar inte bara om yta, utan går djupare. Hur man bemöts som barn kan sätta spår för resten av livet, även fast de flesta fortsätter utvecklas även som vuxna.

Träff med vän och lite strosande i affärer

Idag träffades Kimmi och jag för en fika och för att komma ikapp lite. Hon bodde ett tag i Spanien, men är tillbaka sedan ett tag så det var väl första gången vi fick chans att prata. Efter fikat blev det en sväng runt i centrum där vi var in i några affärer. Som vanligt så har jag svårt att motstå barnkläder så nu har Connor en till t-shirt och ett par byxor inför hösten.
 
Ni som följer min blogg vet att jag inte förstår färguppdelningen på barnavdelningen och att jag tycker det är tråkigt om pojkar ska begränsas till bara vissa färger (vi handlar inte efter könsuppdelning, men de flesta verkar göra det). Därför blir jag glad när det någon enstaka gång finns andra färger även på pojkavdelningen, därför köpet av t-shirt (plus att Connor gillar lila).
 
 
Byxorna med kattansikten på knäna gillade Connor också.

Någon gillar Connors nya maskeradhörna

Connor gillar den också förstås, men Yatzy har fattat tycke för en ny sovplats. Klädstången köpte jag via en Köp och säljsida häromdagen och det enda som saknas nu är galgar, för att göra Connors maskeradhörna ännu roligare.
 
Ser ni Yatzy?
 
 Tittut! Här var det visst jätteskönt och lugnt att sova, tycker hon.

Kvinnlig önskesångröst

Om jag fick välja precis vilken sångröst som helst så skulle jag vilja sjunga som Sharon Den Adel, sångerska i Within Temptation, som i mitt tycke har den absolut vackraste, starkaste och härliga kvinnliga sångrösten (när det gäller manlig sångröst så är det förstås Freddie Mercury som oslagbar etta). Älskar verkligen klara röster!
 
Live.

Ett härligt samarbete!

Sett filmen Beasts of the southern wild

Spoilers förekommer!
 
Sexåriga Hushpuppy står inför en grym verklighet med en sjuklig pappa och ett hem som riskerar att försvinna. Hennes fantastivärld är stark och hjälper henne genom det svåra.
 
Det här är verkligen en udda film. Så udda att jag ibland sitter och undrar vad som händer, vad som är riktigt och vad som inte är det. Quvenzhané Wallis är riktigt övertygande i sin roll som Hushpuppy. Hon var 9 år då hon spelade den 6-åriga Hushpuppy, men den åldersskillnaden märks inte. I en sådan här film funkar det att effekterna är lite sådär i kvalité, för det handlar om Hushpuppys fantasivärld och då gör det inget om det inte ser äkta ut. Jag tycker det är ett talande exempel på när folk utifrån tror sig veta bäst och gör det som är bäst för lokalbefolkningen, men att de "glömmer" att prata med dem och fråga dem vad de vill och varför. De behandlar dem inte som kompetenta, tänkande människor med en egen vilja utan mer som ett trotsigt barn som inte vet sitt eget bästa. Efter en översvämning kan man säga att befolkningen snudd på blir kidnappade "för sitt eget bästa" och de behandlas verkligen som att de inte fattar något alls, som att de är helt oförmögna till tankeverksamhet överhuvudtaget.
 
Filmen gav många tankar och den var välgjord, men ändå för udda för att jag skulle vilja se den igen.
 

Tetris och hans bröder som småttisar

Tetris spenderade sina första 12 veckor med alla tre bröder. Sedan fick han spendera lite mer tid med Seramis eftersom det tog längre tid att hitta ett hem till honom. Så lång tid förflöt sedan så jag tror att både jag och Tetris fäst oss vid varandra. Katterna var inte mina från början, jag hjälpte till att hitta hem till dem.
 
Här har vi den första lilla brorsan som hittade ett hem. Kitty.
 
 Och här har vi Tetris med brorsan Seramis. Seramis hittade ett hem utanför stan och Tetris stannade kvar hos mig (detta var innan jag blev sambo). Tänk att även min klumpedump har varit så liten en gång.
 
 Nymärkta kissemissar börjar vakna upp lite efter sövningen.

Skvatt av bok igen

Som jag skrivit om (bland annat här) förut så brukar det vara billiga "hoppa-till"-scener i filmer. Men när man lyckas med konststycket att hoppa till av en bok, då är det roligt! Boken jag läser just nu (Farkosten av Michael Crichton) lyckades med precis det. Det är när jag kommer in i mitt ostörda lästempo som jag läser så snabbt att jag skvätter till av saker. Häromdagen när det hände igen (det händer inte så ofta) så var det så illa att boken nästan flög iväg genom rummet, men jag lyckades hålla tillbaka den reflexen. Det hade väl sett roligt ut annars i och för sig...hehe...

Diner 45 och storloppis (plus mindre) i Stöpafors

Idag fick pappa sin födelsedagspresent. Han fyller i mars och då fick han ett personligt presentkort där det stod att han skulle bjudas på mat på Diner 45. Vi var 7 stycken i sällskapet (förutom pappa och hela lilla familjen så var även mamma, syrran och Gabriel med). Maten var otroligt god och mättande! Jag var frestad att testa en milkshake efteråt, men med tanke på hur min mage är och att vi hade 1 timme hem så var jag tvungen att avstå. Hoppas kunna återbesöka stället och testa en milkshake när min mage har en mer stabil period.
 
Vi var även till Jätteloppisen i Stöpafors och en lite mindre precis bredvid den. Kul att gå och kolla på alla grejer. Det var så mycket så man visste inte var man skulle titta riktigt. Köpte med en sak till en kompis och så blev det några smågrejer till Connor till slut.
 
Connor tjuvstartade med en klubba.
 
 Väntar på mat.
 
 Barnmeny serverades i en bil som barnen fick ta med sig hem. Riktigt skoj!
 
Jag gillar inte burgare så det blev en Ceasarsallad för mig. Mums! Kolla in syrrans blogg (länk här ovan) om ni vill se hur en burgare såg ut.
 
Connor och Robin delade på en efterrätt som hette Candy Surprise. Glass, grädde, kolasås, marshmallows, minimarshmallows och Nonstop.
 
 Jätteloppisen.
 
 Från loppisen såg man Tossebergsklätten. Högt!
 
 Connor lyckades hitta Turtles-grejer i en låda märkt "Gratis för alla barn" (vid den mindre loppisen). Han blev så glad!
 
 Jag köpte en rolig vattenflaska, en dvd och ett datorspel till Connor.
 
 3,5 magneter till mig och 1,5 magneter till Connor. Wonder Woman ville vi ha båda två nämligen så vi delar på den. Annars är de tre nedre mina. Köpta i affären som låg i samma byggnad som Diner 45.

Årets första dopp

Idag blev det årets första dopp. Stranden var Bröta som ligger vid sjön Treen i Gunnarskog. Min barndomsstrand! Tycker den är helt underbar! Mjuk sand, långgrunt och lite folk. Idag var det till och med varmt i mitt tycke och jag är väldigt frusen av mig.
 
En vacker sommardag!
 
 Connor hade med vattensprutorna så vi lekte en del.

Man väljer inte sin hudtyp

Jag har väldigt känslig hud. Jag kan bränna mig även om jag befinner mig i skuggan. Enda sättet att inte bränna mig är att stanna inne. Jag har på 50+ i solskydd, men bränner mig ändå direkt jag är ute. Solen och värmen är dock underbara och värmen lindrar min smärta. Jag älskar ljuset, så det är inte så kul att ha känslig hud. Men det är något man får leva med.
 
De som inte fattar detta utan tycker att man är löjlig som använder solskydd, undviker direkt solljus när man kan och att man så lätt bränner sig (som att det är ett val), de kan inte ha mycket att tänka med. Hur svårt är det att fatta att man inte väljer sin hudtyp? Man föds med den.

highlandertess

Lilypie Fourth Birthday tickers

Profile for Highlandertess





















  • RSS 2.0