En sval dag på landet med bad

Gårdagen var det, som jag skrev då, ett år sedan min moster dog. Det känns fortfarande hemskt och årsdagen som var precis sådär varm och vacker som den dagen för ett år sedan förde förstås med sig en mängd minnen. Vi spenderade dagen på ett svalare ställe än vår ugn till lägenhet, nämligen hos Connors morföräldrar. Där fick han bada och han roade sig med det väldigt länge.
 
Blombuketten vi hade med till minneslunden.
 
 Vi drog fram vattenrutschkanan också och Connor tyckte det var extra kul att trycka på sidan så strålarna blev ännu högre.

Kära Sylvia

Idag har ett år gått sedan den chockartade dagen när vi hittade dig. Har fortfarande många frågor och den största av dem alla är VARFÖR? Det känns så orättvist att du försvann i en alldeles för ung ålder. Vi saknar dig så otroligt mycket! Jag saknar våra kvällssamtal på telefon, vi kunde prata om allt. Du var så intresserad av och glad i Connor och brydde dig så mycket om honom. Tänk om han hade kunnat få ha kvar dig i några år till. Idag sätter vi en blombukett till dig i minneslunden, men tänk vad jag skulle ge för att få ge den till din hand. Få höra din röst och få krama dig igen! Saknar dig så!
 
Bukett från ett annat tillfälle.

Jagat stolpar i Karlstad och hamnat i storm

Connor och Robin skulle på Bamse på Mariebergsskogen igår och eftersom vi inte hade råd att bli med båda så passade jag på att ta en promenad för att hitta lite stolpar även i Karlstad. Det var varmt och härligt och gick väldigt bra för mig. Strosade runt på ställen jag aldrig varit förut, till exempel inre hamn som var väldigt mysigt. Jag tyckte det området påminde så mycket om Hammarby Sjöstad i Stockholm.
 
När jag hade hunnit till Sandgrundsudden bröt ovädret helt plötsligt lös. Det susade så jag vände mig om för att se och kunde följa stormens väg genom parken. Träden böjde sig som vågen och sedan var stormen framme hos mig och jag blev bombaderad av björkfrön. Att björkfrön kan göra ONT, trodde jag aldrig. Flög in några i öronen på mig också...iiiih. Jag gick mot biblioteket för att få skydd och då kom regnet. Som att sätta på en dusch på max. Men samtidigt så blåste det så kraftigt att när jag kom till biblioteket så var jag dyblöt på framsidan, men nästan helt torr på baksidan. Hmm...
 
Efter att jag blivit hämtad åt vi mat på Pizza Hut. Connor var så glad för han fick pyssel, ballong och en Pixibok med sin meny. Jag var dum och tog en Cheese Feast-pizza (cheddarsås, mozzarella och fetaost) så magen började krångla redan på resan hem. Jag tål ost, men när jag har en period med jobbigare mage så blir det lite väl mäktigt. Men som vanligt är jag sådan så jag vill ignorera hur jag mår ibland och bara leva som "vanligt folk".
 
Inre hamn.
Påminner verkligen om Hammarby Sjöstad.
 
Det här tyckte jag var pricken över i. Så fint!
 
En av stolparna.
 
Pråmkanalen.
 
På väg mot Sandgrundsudde.
 
Inne i värmen på Pizza Hut. Connor valde en lila ballong.

Vackraste kostymerna i en musikvideo

Ni som känner mig är nog inte överraskade över att jag hittat de vackraste kostymerna, i mitt tycke, i en Queen-video. Vilken musikvideo tycker ni har vackrast kostymer?
 
 Queen - It's a hard life.

En stund i Kristinehamn

Igår var jag till Kristinehamn. Connor och Robin stannade hos Robins syster Simone under tiden, så jag behövde inte köra så långt... skönt nog. Från Simone är det cirka 2 mil till Kristinehamn. Först skulle jag på Kristinehamns konstmuseum och se Lars Wallins utställning. Det var en rätt imponerande utställning.
 
Jag fick lite tid över efter utställningen. Jag skulle nämligen till salong Fager & Fin för en ansiktsbehandling. Jag fick ett presentkort av Robin på Greatdays och valde då den behandlingen och närmaste plats var Kristinehamn. Passande med just ansiktet nu när solen varit så skarp. Jag är tyvärr så känslig så det var riktigt skönt att ta hand om huden lite och bara få slappna av. Men som sagt, jag fick tid över mellan aktiviteterna så jag hann gå en stund i centrum. De har en mysig stadskärna i Kristinehamn och en del roliga affärer. Jag gick in på sådana som vi inte har i Arvika, för kedjor brukar vara ungefär samma saker.
 
Samtidigt som jag gick så slurpade jag konstant i mig vatten från en medhavd vattenflaska. Annars hade jag nog blivit uttorkad, så hett som det var. En del affärer hade AC så det var skönt att gå in och svalka sig lite. Jag hittade butiken Nille, som jag gillar. Första gången jag var in på en sådan var i Trysil. Butiken Barnsligheter var riktigt kul också! En second hand för barn. I en plocklåda där hittade jag mycket skoj och de hade många 8-bitspel som jag stod och trånade efter. Eftersom salongen jag skulle till låg vid Södra Torget så blev det en sväng runt bland handlarna där som avslutning.
 
Utanför muséet. Mina ögon är också solkänsliga så jag MÅSTE verkligen lära mig att ha med solglasögon.
 
 En boll som Connor fick av mig. Från Nille.
 
 Marie, kommer du ihåg de där hundarna vi hade? Kolla vad jag hittade i butiken! 5 kronor per grej stod det på plocklådan, men jag fick alla för 20 kronor. Connor blev väldigt glad!
 
 En top som jag köpte på torget. Kunde inte låta bli, gammalt Chicago Bulls-fan som jag är.

Avslutning på simskolan

Igår var det avslutning på simskolan som Connor varit med i. Vi missade första veckan då Connor var hängig, men han har varit med hela andra veckan, inklusive klädsim. Igår fick han diplom och märket Droppen ("För att erövra Droppen finns inga kunskapskrav. Ett bevis till elever man vill uppmuntra i simskolan för att de varit duktiga och övat flitigt i vattnet." Källa.) och var jättestolt.
 
Connor visar upp Droppen. Barnen bjöds även på festis och kakor.
 

Firat Tetris 7 år

Idag fyller Tetris 7 år. Som present har han fått lite extra gott att äta då han är en riktig liten gottegris.
 
Mitt i bus.

Favoritlåt i en favoritserie

Så synd att denna inte finns på Spotify (vad jag kan hitta). Hittar bara med andra sångerskor och det blir inte samma sak.
 
 Lisa Angelle - The First Time I Loved Forever från Skönheten & odjuret.

Svårigheter för folk att bryta normer?

Upplevde en "lustig" sak vid toaletter på ett offentligt ställe häromveckan. Det fanns tre toaletter, alla i "riktiga" rum (det vill säga inte bås) och på rad. En var markerad med rullstol, en med en klassisk "herre" (det vill säga byxor) och en med klassisk "dam" (det vill säga kjol). Vi var tre kvinnor i kö, alla toaletter var upptagna. Så blir en ledig. Jag är först i kö. Kvinnan efter mig i kön säger: "Det är ju en herrtoalett". Jag säger: "Är det en vanlig toalett?" Det var det. "Inga problem för mig då." säger jag och går in. När jag kommer ut så står en herre precis utanför och hajar till när han ser mig. Jag ser att kvinnan som var trea i kön när jag var först fortfarande står och väntar och jag tycker att det är hennes tur, men nejdå. Herren klampar rakt in på toaletten jag kom ut från.

 

För det första så förstår jag inte uppdelningen eftersom det var vanliga toaletter på alla (större rum och hjälphandtag på den markerad med rullstol så där förstod jag syftet). För det andra så verkade de andra kvinnorna tycka det var "fel" att gå in på herrarnas trots att det var en vanlig toalett. De hindrade sig själva genom att tänka "herre" på dörren istället för "vanlig toalett" där inne. Herren verkade tycka det var konstigt när en kvinna kom ut från "herrtoaletten". Själv tycker jag att ett vanligt kösystem är det enda rättvisa. Herren var efter kvinnan som fortfarande stod och väntade och därför skulle han ha väntat, men det slog honom aldrig.

Sedan så anses rullstolsmarkeringen vara könlös. Där kan både herrar och kvinnor använda faciliteten. Då kan man åter igen undra varför de andra toaletterna behöver vara uppdelade? Och nu är det som sagt "riktiga" rum jag menar. Nämnde det här ovan, men för att förtydliga: Det var inte bås. Grundsyftet med detta inlägg är dock: Normen över vilken markering på dörren som man "tillhör", övergick det praktiska över vilken toalett man kan använda.


Några av mina tidigare smådjur

Mitt första alldeles egna smådjur var kaninen Albert.
 
Här har vi Albert tillsammans med sin brorsa Herbert och i högra hörnet vid dörren är marsvinet Pelle knappt synligt (syrrans djur).
 
Gosebrorsorna.
 
 Sedan flyttade marsvinet Bruno hem till oss.
 
 Mitt marsvin Millan med en bebis på ryggen och en nedanför sitt huvud, samt en någon annanstans då hon fick tre i den kullen. Pelle står på insidan gallret och är nyfiken på bebis, likaså är bebis nyfiken på Pelle.

Livesändning av Monty Python

Igår var Robin och jag till Kristinehamn för att se en livesändning av Monty Pythons show från O2-arenan i London på Nya Grand Bio. Vi promenerade runt lite i staden innan sändningen. En söndag kväll så var det inte mycket liv där inte. Vackert väder i alla fall!
Showen i sig var uppbyggd kring inspelade klipp och sketcher framförda live på scenen i O2. Första akten var inte så värst bra i mitt tycke. Jag förstår mig inte på när folk skrattar åt skämt som döljer fördomar. För mig är fördomarna alldeles för tydliga för att det ska vara något att skratta åt. När de driver med sig själva så är det helt ok. Att driva med fördomar som folk har om en själv som person beroende på vad man är, det tycker jag blir mer självironiskt och roligt. Att driva med folk som inte är som en själv har jag däremot aldrig funnit särskilt mycket humor i.
 
Akt 2 blev dock mycket bättre. Roligast i den var "The Dead Parrot"! Att jag tyckte den var roligast var för att Michael Palin och John Cleese började improvisera i den och helt plötsligt stod de och pratade om något helt annat. John Cleese glömde överlag väldigt många av sina repliker och tappade tråden. Att jag vet det var för att deras manus fanns som engelsk text till hela programmet så man märkte när de ändrade något här och där. De andra ändrade kanske ordningen på saker och något ord här och där, men John ändrade på en hel del han. Det var dock det som framkallade mest skratt hos mig. När han körde sitt eget "spel" liksom.
 
Carol Cleveland var med i 35 av 40 avsnitt av serien Monty Python och hon var med i showen. Jag förstår inte varför hon inte fått mer credit för det hon gjort. De flesta kan alla namnen på medlemmarna i Monty Python, men inte hennes. Åter igen så förstod jag mig inte på när folk skrattade åt hennes uppenbarelse (hörde folk påpeka att hon såg opererad ut, men hon följer bara normen för äldre kvinnor så varför skratta åt det? Snarare synd att kvinnor ska känna den pressen att förändra sitt utseende för att det är så "förbjudet" att bli gammal.) eller varför de skrattade när någon av männen hade klänning. En dokumentär jag såg om Monty Python förklarade att killarna (som de var då, för de började redan 1969) även gjorde kvinnorollerna i sketcherna för att de inte hittade kvinnor som ville göra dem. Att de sedan "behöll" sig själva och gjorde kvinnoroller med mustasch och skägg tycker jag inte alls är "lustigt" utan snarare inget problem alls bara man inte är så fördomsfull kring hur en kvinna "ska" se ut.
 
De hade med en del gäster på scen och i klippen som visades. Kan nämna lite kort Stephen Hawking, Mike Myers, Mick Jagger, Charlie Watts och James Blunt. Förstnämnda Stephen Hawking var klart bäst! Han var även med i arenan i London. Mot slutet när Python-gänget tackade för sig togs det in komiker/skådespelare på scenen. Jag förstod inte riktigt syftet med det, förutom att det kanske var personer som sagt sig vara inspirerade av Monty Python. Det klargjordes aldrig riktigt och man fick inte någon överblick över alla på scenen heller. En svepning med kameran hade kunnat göras tycker jag. Jag såg bara att Warwick Davis dök upp på scen helt plötsligt. Annars hade jag nog trott att det var medarbetare (vilket det också var en del förstås).
 
Utanför biografen i Kristinehamn. Små salonger, men mysig.
 
 I bakgrunden syns Södra torget i Kristinehamn.

Barnkalas x2

Idag var vi på barnkalas, Connor och jag. Två barnkalas i ett kan man säga eftersom det var två syskon som fyller med bara några dagars mellanrum. Det var riktigt roligt och Connor hade skoj med vattenballonger. Har på känn att det kommer ett önskemål om att vi ska skaffa sådana snart...hehe...
 
Connor i full fart. Han har precis kastat den rosa ballongen som är framför fotografen.
(Effekten i bilden är för att censurera då jag inte lägger upp bilder på andras barn utan tillåtelse).

Sett filmen Insidious: Chapter 2

Spoilers förekommer!
 
Familjen Lambert försöker bli kvitt de hemsökelser som förföljt dem sedan barndomen. Filmen tar vid direkt efter att den första slutat.
 
Den första filmen gillar jag verkligen! Den gav mig kalla kårar och skrämde härligt vid flera tillfällen. Det intressanta med uppföljaren är att man på några ställen överlappat historien med den första. Man får alltså svar på saker som man inte fick svar på i första. Tyvärr så är den överdriven. När saker blir för mycket, för tydliga och bara för extrema så är det inget skrämmande längre utan mest löjeväckande. De skulle ha fortsatt i samma stil som i den första, då hade den här kunnat bli riktigt bra. Man ska inte dra ut spöken i ljuset, då "dör de" - det är ett bra talesätt för hur jag ser på skräckfilm. Jag vill ana saker, jag vill känna en kuslig stämning, känna kalla kårar. Jag vill inte få allt utpekat helt uppenbart och framvisat i fullt ljus. Det finns inget skrämmande med det i en film.
 

Inte trodd, inte sedd

Jag skriver inte så ofta om mitt hälsotillstånd här även om jag försöker få in det då och då av flera orsaker. Att öka förståelsen, att andra ska kunna känna igen sig och få stöd och så vidare. Nu är måttet rågat så nu måste jag uppmärksamma hur man blir behandlad.
 
Jag får inte ens vara sjukskriven enligt FK. När jag var sjukskriven mot aktivitetsstöd så gick det bra, men jag är inte ens nedsatt med 25% mot sjukpenning anser FK. Läkare, specialister, AF, utredningar, arbetsprövningar etc. är dock överens om att jag har stadigvarande nedsatt förmåga med 75%. Jag blir så trött... Jag har kämpat så otroligt, men det avfärdas bara med ett avslag.
 
Pikande skriver de dessutom att de kan hjälpa mig med kontakt med AF. Jag HAR kontakt med AF. Jag har konstant kontakt med AF och vi har under lång tid försökt på alla sätt att öka min arbetstid. Ett mer anpassat jobb än det jag har går inte att få. Om jag bara klarade att jobba halvtid så skulle jag slippa allt detta strul med FK för då skulle ekonomin vara ok. Det är så kränkande. Jag har tillräckligt att kämpa med.

Vill folk inte lära känna sina barn?

Direkt från födseln börjar det. Flickor "ska" ha sådana kläder/färger/leksaker och pojkar "ska" ha sådana kläder/färger/leksaker. När flickorna blir äldre så kan det vara ok för dem att leka med alla saker, ha alla kläder och alla färger. För pojkarna är det inte så. En del leksaker, färger och kläder blir förbjudna. Det anses visst vara sämre att vara flicka, varför skulle man annars tillåta flickor att ha allt medan pojkar inte får ha det? Jag har erbjudit alla alternativ till mitt barn (mognads- och åldersanpassat) för att jag vill att han har alla möjligheter. Jag anser inte att det finns något som är sämre med flickor och "flickiga" saker. Alla är individer och ska tillåtas att vara det oavsett om de bryter mot normer eller inte. Släpp kläder, färger, leksaker och ditt eget sinne fria!
 
Och till de som kommer med argumentet att det finns "viktigare" saker att bry sig om. Allt hänger ihop. Hur ett barn är klätt påverkar hur barnet bemöts. Vad ett barn har för kön påverkar förväntningarna omgivningen har på barnet. Vad ett barn leker med framkallar känslor hos de vuxna som barnet känner av. Färger påverkar humör, även hos vuxna. Så det handlar inte bara om yta, utan går djupare. Hur man bemöts som barn kan sätta spår för resten av livet, även fast de flesta fortsätter utvecklas även som vuxna.

highlandertess

Lilypie Fourth Birthday tickers

Profile for Highlandertess





















  • RSS 2.0