För första gången i mitt liv fick jag ett öra spolat idag. Känner nu att jag skulle ha frågat om vi kunde spola det andra med för nu hör jag väldigt bra på det spolade örat...hehe... Det var en blandad känsla att spola örat. Det smärtade en del och kändes lite skumt att ha ett högt PFFSSSSBSCCCHHHH i örat (om ni inte följer med i min fantasi så var det så vattnet lät), men samtidigt rätt så skönt. Jag fick hålla i ett kärl under tiden dit vattnet rann. När det var spolat så kollade sköterskan igen (innan spolning såg hon inget fel förutom lite vax). När vaxet var borta såg hon att jag har en infektion. Så jag fick örondroppar med penicillin mot det som jag nu ska ta tre gånger om dagen tills besvären är borta + någon dag.

När örat var spolat förresten så kände jag mig yr. Jag sa det till sköterskan och hon sa att det är vanligt att känna så och att jag skulle säga till om jag blev FÖR yr. Men jag blev bara "lagom" yr...hehe... Kändes nästan som en väldigt kortvarig fylla utan något obehag efteråt. Inte alls som den obehagliga gången då jag blev yr inne på en affär som gravid.

Nu är behandlingen igångsatt så hoppas att det ska bli bra snart!

Spoilers förekommer! Redan då jag såg trailern så kände jag att det inte var en komedi för mig, men då den visades på filmkvällen här så kollade jag ändå.

Joel äger en fabrik som producerar smakextrakt. Samtidigt som han försöker sköta företaget med diverse strul så har han problem på hemmafronten.

Ingen av oss hade hört talas om filmen innan, något som vi tyckte var konstigt eftersom den kom 2009. När vi sett den förstod vi. Det är verkligen ingen film man vill höra talas om. Den var bara tråkig och knepig. Jag kunde inte relatera till någon av karaktärerna överhuvudtaget och skämten var riktigt låga. Skrattade till en enda gång under hela filmen tror jag och då var det inte riktigt meningen att man skulle skratta. Och vad gör Gene Simmons med i den?

Sedan är det en scen som är skrämmande lik en scen i serien Solsidan. Denna film kom före så jag började undra. Paret i filmen har en störande granne som ser ut och beter sig som Ove i Solsidan. Till slut får frugan nog och skäller ut honom och utskällningen låter nästan precis som Felix Herngrens karaktär Alex utskällning av Ove i ett avsnitt. Skumt!

Min sjukgymnast och jag har jobbat en del med "kärnan". Jag använder inte "rätt" muskler till att göra saker, hålla upp kroppen och så vidare. Det försämrar självklart min redan jobbiga värk så nu bestämde jag mig för att testa core som är "en form av styrketräning utan redskap som är koncentrerad till bålen för att bygga upp styrka, stabilitet och balans."

Jag har inte råd med det svindyra stället här i stan, men så hittade jag att man kör core i Gunnarskog, cirka 2 mil härifrån (mina hemtrakter). Det hoppade jag på för hela terminen där kostar 400 kronor och då får jag även gå på alla andra träningspass (vilket jag inte kommer göra ändå för en sak räcker för mig).

Idag var första passet och det är 45 minuter. Uj uj uj vad magen fick jobba! Jag kände verkligen att jag har riktigt usla muskler i min "kärna" så jag har valt rätt pass känns det som. Om muskler kunde prata så skulle dessa nog ha sagt: "Va! Vad händer här? Vad är detta för känsla? Är detta normalt?" Balansen är lite si och så för mig, så det blir en sak att öva på.

Jag körde inte så många "omgångar" i rörelserna som de andra och jag stod på knäna då vi körde "plankan" till exempel för jag kände att jag vill träna för välmående, inte för att jag ska bli sämre. Räknar med förhöjd smärta ändå imorgon + en del träningsvärk. Men ska fortsätta med detta för jag tror att det kan bli bra till slut! Och det var roligt!

Spoilers förekommer! Ytterligare en film från min barndom som jag inte sett sedan jag var liten.

Walter (Cary Grant) "övertalas" att bli en flygspanare på en ö under andra världskriget. När han ska hämta sin ersättare hittar han istället en grupp med skolflickor under en kvinnas ansvar som han måste få med sig till sin ö...och sedan lära sig att stå ut med.

I och med att jag letat upp fler och fler filmer från min barndom (mer eller mindre svåra att hitta eftersom jag från vissa bara kommer ihåg någon enstaka scen) så har jag insett att jag började ha en väldigt bred filmsmak redan som barn.

Till filmen då. Detta är en rätt så rolig film, som dock ändå berör ett viktigt ämne i och med andra världskriget. Den håller sig till större delen borta från detta och fokuserar på det komiska. Filmen är "enkel" och förutsägbar, men ändå så charmig och skoj! Saker stämmer riktigt bra så som jag kommer ihåg dem. När jag såg den som barn så visste jag inte vad whisky var (något som karaktären Walter är glad i) och när det dricks av det, fnissas, avslöjas "hemligheter" och personerna (de vuxna alltså) beter sig "lustigt" så visste jag inte fullt ut vad det innebar. Jag trodde något i stil med att "det måste vara världens godaste saft, typ bumbibjörnssaft för de studsar runt och är roliga när de druckit den"...hehe... Man får ett litet annat perspektiv som vuxen.

När syrran och jag var på Coop idag för att handla så tittade jag lite på krukväxter då det vore trevligt med någon ny här hemma eftersom Yatzy tog livet av en igår. Inget köp, men tittade bland annat på nedanstående. Hur döper de plantor egentligen?

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av Vetenskapens värld som handlade om DSD (Disorders of Sex Development). Lika vanligt som att få tvillingar eller rödhåriga barn är det med barn som föds utan ett självklart kön. De kanske har XY-kromosomer som en man, men ser fysiskt ut som en kvinna och identifierar sig själva som kvinnor. Det finns en mängd olika variationer av kön och en av DSD-männen i programmet nämner att han gärna hade sett en ruta till att kryssa i då man ska fylla i kön på blanketter (i vissa länder finns detta redan).

Att många ser på detta tillstånd som skamligt förstår jag inte. Varför skulle någon vara mindre värd för det? De är människor, klart och tydligt. Flera nämner att de inte visste om de skulle bete sig manligt eller kvinnligt och om de skulle leka med pojkar eller flickor. DETTA går att ändra. Alla ska vara accepterade. Om man tillåter könsrollerna att vara mer fria och bestå av mer än bara "manligt" och "kvinnligt" så får alla bete sig precis så "manligt" eller "kvinnligt" som de vill och de kan leka med vem de vill och vad de vill.

"Genus är den sociala skillnaden mellan kvinnor och män. Detta innebär att utifrån det 'kön' som individen föds med behandlas hon/han olika ifrån samhället." Om man istället behandlar individen utifrån VEM det är istället för VAD den är så behöver ingen känna sig udda, konstig, utanför och så vidare, i alla fall inte på grund av att den inte följer "mallen" för "sitt" kön.

Vår badrumsvägg framför toaletten är ful och tom. Jag skulle vilja ha en tavla där och en riktigt vacker sådan. Drömmen är nedanstående som, färdigramad, tyvärr kostar nära tusenlappen. Det är motivet jag tycker om, så om jag kanske hittar något liknande till en billigare nivå så kan det gå. Motivet föreställer Eilean Donan Castle i västra högländerna i Skottland. Där förlovade vi oss, Robin och jag, så stället är speciellt för mig på fler än ett vis.

Spoilers förekommer! Detta är en film som jag såg som barn. Alltid lite nervöst att återse filmer som man inte sett på så länge. Man har kanske kära minnen av den, men håller den?

1978 försvinner en 12-årig pojke spårlöst. 8 år senare dyker han upp, men han har ingen uppfattning om att någon tid har passerat och han är fortfarande 12 år gammal. Var har han varit och varför kan han inte minnas?

DEN HÅLLER! Vilken härlig film! Allt är precis som jag kommer ihåg det! Handlingen är riktigt bra! Man får inte förvänta sig något djup för det är en familjefilm med inslag av äventyr och sci-fi, men det är en härlig film av sitt slag. Effekterna är jättebra! Jag gillar hur de har gjort rymdskeppet och alla varelser. Det är effekter från "min tid" och JA det innehåller en del CGI, men filmen översvämmas inte av det utan det används bara där det behövs. CGI ska användas i liten skala och där det är omöjligt att göra det på annat vis, då är det ok i mina ögon också. I en del filmer känns det som att de snarare bygger filmen runt CGI-effekterna och då har man verkligen hamnat helt fel.

Skådespelarna är bra! Veronica Cartwright är med och det hade jag totalt glömt. Även Sarah Jessica Parker (väldigt ung) är med i en roll. Paul Reubens (mer känd som Pee-Wee Herman) gör rösten till Max. När Max får en liten "kick" så hör man verkligen att det är han.

Se denna! Speciellt kul för barn tror jag! Jag gillar vanligtvis inte Disney, men detta är inte Disney av den smöriga sorten.

Det blev en extremt lugn dag idag, för det var knappt någon sömn alls inatt. Connor vaknade hela tiden och var inte nöjd. Det tar tid för mig att somna så hann inte somna om mellan omgångarna, trots att jag var trött. Puh! Connor var nog trött också för han gick med på en lugn dag.

På kvällen kom syrran och Hugo hit en sväng. Det blev hemkörning från Paradiso (onlinepizza) där vi alla gjorde modifierade rätter. Riktigt kul det där! Nyhetens behag är en kul grej. För som Hugo sa så tyckte man att första cd-skivan och första dvd-skivan var något stort också. Minns att jag petnoga gick genom ALLT extramaterial på ALLA dvd:er som jag köpte och hyrde i början. Nu skummar jag extramaterial och om något ser intressant ut så kollar jag på det.

Det blev ett flertal NES-spel också. Riktigt skoj! Vi diskuterade varför kontrollerna känns "segare" nu än när man var liten. Vi lutade mest åt att man då var mer van vid spelen och inte hade spelat nyare spel med snabbare kontroller och att man därför numera inte är helt i "synk". När jag återläste det där så lät det väldigt luddigt, men som jag alltid vill att folk ska göra om något inte är helt klart och tydligt (inte så lätt när det är mig vi pratar om liksom): fråga!

Har totalt fastnat för nedanstående sång och längtar tills jag får se musikalen Love never dies, fortsättningen på The Phantom of the Opera. David Shannon, som tidigare spelat Fantomen, har verkligen känsla i sin röst. Får rysningar!

Love Never Dies - David Shannon.

Spoilers förekommer! Såg den japanska först och gillade den.

Flera personer får kusliga röstmeddelanden som är daterade in i framtiden.

Kanske en nackdel att ha sett den japanska först, för självklart kan jag inte låta bli att jämföra. Den amerikanska är mycket tamare. Den är överdriven, övertydlig och överförklarande (många över där). Den skrämmer inte det minsta och, som vi brukar när vi är uttråkade av en film, så börjar Robin och jag att hitta på lite egna grejer istället. Tycker absolut man ska se den japanska istället och skippa denna dåliga remake!

Lite lustigt att det blir så mycket förskola i inläggen idag, men vi var till Öppna förskolan idag så det blir självklart lite om det. En bra plats för barnen att träffas och leka och förskoleläraren som är där har verkligen hamnat på min plussida. Hon är toppen!

Connor var, som vanligt, blyg i början men det släpper efter en stund. Vände ryggen till för att säga något till Kimmi och när jag vänder mig tillbaka ser jag Connor sticka iväg i full fart på en Bobby car. Hmm... Connor fick fullt med pussar av ett barn som var yngre än honom. Han satt och lekte med en kassaapparat just då så han verkade mest känna "men sluta nu då"...hehe...

Det var MÅNGA barn idag. Blev ganska trött i huvudet efter ett tag. Connor gillar fortfarande inte sångstunden. Jag har aldrig gillat sångstunder, inte ens som barn. När jag gick förskoleklass och det skulle sjungas för första gången så sprang jag och gömde mig under ett bord och vägrade vara med. Vande mig efter ett tag, men har aldrig gillat det. Jag tror inte att det är jag som påverkar honom för han beter sig likadant med Robin och numera så försöker jag faktiskt sjunga och göra rörelserna, för Connors skull. Dock så älskar han att lyssna på musik (fast inte så mycket barnvisor), eller höra mig sjunga någon pop- eller rocklåt och att dansa (både själv och med någon av oss). Kanske lyssnade han mycket på det jag lyssnade på när han "låg på insidan"...hehe...

Något som jag märkte att han gillar idag är om jag låtsasspelar på Guitar Hero-gitarren och headbangar såklart (något jag gjorde hemma, INTE på Öppna förskolan måste jag tillägga...haha). Det blev en hel del Smoke on the water kan jag säga. Han älskade det!

På väg hem från Öppna förskolan hämtade jag ut Panduro-paket så nu har pysslats. Efter sin vila så ritade Connor en teckning till sin mormor och morfar. Självklart fick de inte HELA teckningen, för han målar en del på sig själv också och det måste väl ändå räknas som en del av konstverket...?

Jag skriver förtydligandet i början av detta så folk kan läsa innan de missförstår något och blir upprörda. Jag har inget emot förskolor (tycker dock det ska satsas mer så att det finns mer personal) och absolut inget emot folk som använder sig av dessa för sina barn. Jag är emot att en del beter sig som de gör mot folk som väljer att inte ha sina barn på förskola. Det är lågt och tarvligt.

För att inte förvirra folk så menar jag det som tidigare kallades för dagis (och ibland fortfarande kallas det, fast det verkar uppröra en del).

När skedde skiftet med att "alla" barn går på förskola? Jag blir ibland paff över hur normaliserat det är. Folk tar för givet att ens barn ska börja förskola och ibland är det första frågan man får när man träffar någon: "Var går han på dagis" eller "Har han börjat på dagis än"... Och när man säger "Han går inte på dagis" eller "Nej" så blir följdgrejen att: "Jaha, han ska börja snart då?"

Jag blir trött på det där. Förskolan finns som stöd för föräldrar som jobbar. Det är jättebra att det finns! Men det är inte enda alternativet. Varför tar folk för givet att man ska ha sitt barn på förskola redan från 1 års ålder? Varför är det så viktigt? Har fått höra att man tar något från barnen om de inte får gå, att de går miste om utveckling och det sociala. NEJ! DET GÖR DE INTE! Jag är aktiv med mitt barn. Vi går i barngrupper för olika aktiviteter, är på Öppna förskolan då och då och vi träffar andra barn så att Connor får leka och lära sig att umgås med andra. Mitt barn är INTE isolerat. Dock så anser jag att barn inte ska ha för många aktiviteter heller utan att de faktiskt SKA ha tråkigt ibland.

Vi har en väldigt speciell situation och det är jag medveten om. I och med min värk och övriga problem så kan jag inte jobba som "alla andra". Det är inget som är kul, för att kunna jobba och finna glädje i det vore något även jag skulle tycka om. Men valet angående förskola har funnits i mig länge och det är ett val gjort med rejäl eftertanke. Det kanske finns människor som inte förstår, men INGEN behöver nedvärdera vårt val. Om ni framför er ser ett barn som "hålls" hemma och är helt oaktiverat så får ni tänka om. Saken är inte svart eller vit. Bara för att ett barn inte går på förskola så innebär inte det att det är isolerat och inte får lära sig något.

Låt alla få göra sina egna val! Vi har rätt att göra det i detta landet. Döm inte när ni inget vet om situationen.
P.S. Detta är, som sagt, inget anti-förskola-inlägg och jag har inget emot att folk har sina barn på förskola. Om ni uppfattat det som så, då vill jag gärna att ni läser om texten.

Spoilers förekommer! Spansk rysare/thriller. Namnet Guillermo Del Toro lockade mig att se denna film. Det står att han "presenterar" filmen.

Julia är på väg att bli blind och väntar på en operation. Samtidigt så tar hennes redan blinda tvillingsyster livet av sig. Julia misstänker dock att det ligger något mer bakom hennes systers död och hon börjar undersöka om det verkligen var självmord.

Jag stör mig från start på huvudrollsinnehaverskan. Hon känns fejk. Tyvärr förstörs filmen en del av det, men annars har den sina positiva sidor. Handlingen är lite udda, men intressant. Efter ett tag blir det riktigt psykologiskt och sådant gillar jag. Jag gillar effekterna! Speciellt ett stick i en persons öga med en stor nål..iiiih! Det såg verkligt ut! Hade det varit en annan person i huvudrollen så hade hela filmen kanske varit riktigt bra. Den "hemlige mannen" spelas riktigt bra och jag gillar även att man inte är övertydlig som i många amerikanska filmer.

Nu var det dags för en ny header igen. Robin tog bilden på när Connor och jag läser en bok tillsammans. Eller ja... Connor pekar på saker och jag berättar vad det är samtidigt som jag läser berättelsen. Det blir många avbrott för han vill verkligen veta vad allt är. Mycket pekande!

Ni får även en försmak på min nya frisyr. Har haft den i över en vecka nu, men det har inte blivit av att jag tagit något foto på det än. Tog dock ett foto på "mellanlandningen". Jag hade rött i håret och tröttnade på det. För att bli av med det blev det avfärgning och klippning och sedan efter det en liten tillrättaläggande klippning och färgning till brunt. Avfärgningen hjälpte Robin till med, men klippning och färgning skötte jag själv. Lånade Robins trimmer så det gick relativt bra.