Föreställning med filmmusik?

Min blick fastnade på denna affish på stan igår. Verkar intressant! Någon som vet mer? Hittar ingen info.

Läst klart Farkosten av Michael Crichton

Från bokens baksida:
"En enorm farkost har upptäckts på Stilla havets botten, 300 meter under havsytan. Den har legat där i flera hundra år..."
 
Jag har gillat andra böcker av Michael Crichton så när jag hittade denna på en second hand-butik (för bara 1 krona) så var den ett självklart val. Det lustiga är att när jag sedan läste originaltiteln så insåg jag att detta var boken som blev filmen Sphere. Det var väldigt länge sedan jag såg den så nu vill jag se om den för att se om jag blivit något klokare av att ha läst boken.
 
Crichton har vetenskapen på plats. Det är detta han skriver bäst. Och boken är spännande, dock inte så spännande som flera andra jag läst av honom. Men han håller ett högt mått ändå och trots att det inte är en av de bättre böckerna jag läst av honom så är den bättre än mycket annat jag läst. Det som saknas lite är karaktärerna. Kanske hade det hjälpt om jag inte sett filmskådisarna i bokens roller, men sådant är väldigt svårt att släppa när de väl är där. Har ni inte läst något av Crichton förut så tipsar jag er att börja med någon annan bok än denna.
 

Utseende?

Jag växte upp utan att tänka på mitt utseende. Ingen höll på att kommentera det hela tiden, så det var väldigt skönt. Jag fick vara mig själv och var omtyckt för mig och inte för att jag klätt upp mig. I tonåren kom en svår period där jag blev väldigt självmedveten om hur jag såg ut. Stack ut lite från mängden och då anser en del att de har rätt att säga saker till en. Väldigt barnsligt, patetiskt beteende. "Det värsta man kan säga till en tjej är att hon inte är snygg"-stilen. Efter en period försvann min osäkerhet och jag konstaterade att det inte spelar någon roll. Jag har andra bra kvalitéer som räknas mycket mer än utseende i mitt tycke, även fast stora mängden dömer efter utsidan.
 
På grund av att jag ganska länge nu struntat i utseendehetsen så är jag nöjd med mig själv. Visst har jag "sådana" dagar också, men det är verkligen inte ofta jag tänker på hur jag ser ut förutom "hel och ren". Därför tror jag det är lättare för mig att åldras än för de som hört till de "snygga". Har man byggt upp mycket på sitt utseende så är det nog hemskt när det börjar förändras och det kan vara en svår förändring att ta till sig. Därför är jag väldigt glad att jag slipper det. Jag ser inte ner på dem som bryr sig mycket om sitt utseende och där utsidan spelar väldigt stor roll. Det är deras sätt att se det och att leva. Så länge som de inte mår dåligt av det eller fryser ut/mobbar andra som inte passar in i den mallen så är det lugnt.

I det här samhället får folk knappt åldras längre, eller se ut hur de vill. Skvallertidningar sprider skitsnack om "så här ser kändisarna ut utan smink" och skriver om vem som är för smal och vem som är för tjock. Det är inte konstigt att folk blir påverkade när de hela tiden utsätts för sådan idioti. Mitt tips är: undvik skvallertidningar och "tjejtidningar". Det enda de ger är dålig självkänsla. Vad har du för tips för att undvika "hetsen"?

Läst klart Det händer nu av olika författare

Från bokens baksida:
"Det händer något och det händer nu. Feminism - idén om att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet.
 
Det händer nu är en antologi av feminister, för alla. Till boken har över 90 st begåvade skribenter, illustratörer och serietecknare ideellt bidragit med sitt arbete. Vi vill med samlingen sprida och vidga den rörelse som är feminism idag. Det är en bok som ska vara ett stöd för den som kanske är ung, ensam feminist i en oförstående omgivning, en samling av ord- och bildtrollarfavoriter för den inlästa och en inspiration för den intresserade men ännu inte övertygade.
 
Vi lever i en tid då vi äntligen skapat tillfällen att forma vår historia tillsammans. Framtidens feminister kommer att se tillbaka och säga det hände då. Den dagen kan inte komma snart nog. Vi som driver kampen nu har möjligheten att bestämma den gemensamma riktningen, låt oss fortsätta forma en värld som präglas av optimism, kärlek och alla människors lika värde. Feminismen gror i alla skikt i samhället, i ditt hem, ute på gatorna och i parlamenten. Vi skriver historia, och Det händer nu."
 
Den här boken är väldigt lättläst och kan passa alla. Den består av korta historier, upplevelser, erfarenheter, illustrationer och serier om hur dessa skribenter upplever världen och vad feminism är och vad den kan göra för gott. Man behöver inte kalla sig feminist för att läsa den, utan kan ändå få en intressant inblick i hur livet ser ut i olika delar av vårt land, olika delar i samhället. Något nickade jag igenkännande till, något annat har jag ingen erfarenhet av. Båda sorter har verkligen en plats för det känns skönt att läsa om att andra har samma erfarenheter som mig och det känns intressant att läsa om sådant som jag inte ens kan uppleva själv (till exempel på grund av att jag inte har en aning om hur det är att vara mörkhyad eller uppväxt i ett annat land än Sverige). Denna bok brinner av engagemang!
 

Använd längre, spara på miljön

Kan rekommendera programmet Våra elektroniska sopor som visar farorna med detta då mycket exporteras olagligt och hanteras av billig arbetskraft utan några som helst skydd. En del tycker att miljöarbete är så obskyrt och "vad kan VI göra" är en vanlig fråga. Kanske är det svårt att förstå hur man kan göra något när stora företag och myndigheter struntar i det. De är de stora skurkarna i detta, men vi enstaka människor kan göra något väldigt stort. Vi kan gå ihop. Tillsammans blir vi många. I slutet av denna dokumentär nämns konkret vad människor kan göra för att undvika både råvarubrist och miljöförstöring. Det är något jag tagit upp som återkommande ämne i min blogg.

Använd era produkter längre! Byt inte produkt bara för att det kommit något nytt på marknaden. Marknaden styrs av efterfrågan. Om många konsumenter skulle gå ihop och använda sina produkter längre samt kräva av de som producerar nya att dessa ska hålla en viss kvalité så kan vi göra skillnad. En del produkter är dåligt gjorda och håller kanske 12-18 månader. Vägra köpa dessa!
 
Den största förändringen som kan ske är dock i attityden. Istället för att tävla om vem som har nyast prylar och vem som skaffar nytt snabbast genom att till exempel förboka prylar (som man inte ens vet något om, förutom att det är nytt) så vore det så häftigt om man istället började tävla om vem som klarar att ha en produkt längst.

För att förtydliga så tycker inte jag att man behöver tävla överhuvudtaget när det gäller prylar, men eftersom folk uppenbarligen har det behovet på något vis så tycker jag det vore bättre att vända tävlingsinstinkten till en vinst för miljön.
 
Kolla programmet Våra elektroniska sopor här. Tillgängligt till 18 november 2014.

Läst klart Carrie av Stephen King

Från bokens baksida:
"Carrie är skolans driftkucku. Hon har konstiga kläder och förstår aldrig ett skämt. Alla driver med henne på tonåringars tanklösa sätt. Men Carrie har hemliga krafter som de inte känner till. Hon kan få saker att röra sig bara genom att koncentrera sig på dem, en spegel att spricka eller en dörr att låsa sig. Vetenskapen kallar det telekinesi, men Carries djupt religiösa mor säger att hennes kraft kommer från djävulen. Så Carrie håller sina krafter hemliga... Så blir hon bjuden på den stora skolbalen av en av skolans populäraste pojkar. De blir utsedda till festens stiligaste par. Då, i hennes ögonblick, utsätts hon för ett grymt och meningslöst practical joke. I sin förvirring och förtvivlan släpper Carrie loss sina krafter på allvar..."
 
Jag tycker så synd om Carrie och blir så arg på de idioterna som driver med henne för att hon inte "passar in". Så när slutet kommer så känner jag faktiskt att de till stor del förtjänar det de får. Triumf och revansch kanske man kan tro att det blir av det hela (fast i en mer extrem form än om man "bara" så att säga "vinner" över de andra på skolan genom att bli mer framgångsrik, lycklig etc.), men tyvärr så drabbar allt även Carrie fruktansvärt hårt. En liten bakomliggande tanke där kanske om att man inte finner lycka genom att söka hämnd på sina mobbare/förtryckare etc.

Någon direkt skräckkänsla får jag inte av boken. Snarare ett vemod och frustration över att det finns folk som anser sig ha rätten att mobba, reta, håna, trycka ner och skada andra bara på grund av sin egen dumhet, popularitetsjakt, självhävdande och ren och skär idioti.
 

Tassavtryck på fel ställen

Ja... glädjen man känner när man målat om en möbel och sedan hittar detta:
 
Den skyldige hittades lätt också. Tassavtryck hela vägen fram till henne där hon satt på golvet och vita trampdynor.

Favoritplatsen för katten (skräckblandad förtjusning)

Igår var vi hos mina föräldrar och de har tagit fram matborden till småfåglarna nu. Katten Stina tycker det är väldigt fascinerande att sitta där under och titta på fåglarna. De kom och flaxade mitt framför henne ibland så hon ryggade tillbaka lite och ögonen blev jättestora. Öronen gick åt alla håll samtidigt för att hålla koll på allt flaxande. Dock så fick hon inte sitta där och titta så länge för min mamma var ut och sa till henne att inte skrämma fåglarna.
 

Bara familjekalendern kvar

Varje år kring den här tiden brukar jag sitta och knåpa ihop väggkalendrar. Eller knåpa och knåpa... Jag letar upp bilder som jag sedan laddar in i redan klara kalendrar på diverse olika sidor som säljer fotokalendrar. Tre kalendrar blir det för oss. En på bara Connor (som även moster och mormor & morfar får), en kattkalender på alla fem katter som finns i närmaste släkten på min sida (och dessa får även moster, mormor & morfar samt två andra släktingar på min sida - fin julklapp) och en familjekalender där Connor, Robin och jag har en varsin stapel där vi kan fylla i våra aktiviteter. Vad har ni för kalendrar?
 
Bara familjekalendern kvar nu alltså. Det är kul att få ihop dessa kalendrar och sedan när året är slut så klipper jag ut alla bilder och tejpar in dem i en stor bok som jag köpt på Tilde Tryck.
 
Kalendrarna blir en egen fotobok efter årets slut.

Sett filmen Bad Teacher

Spoilers förekommer!
 
En oengagerad, lat lärare tvingas återvända till sin tjänst på skolan efter att hennes rike fästman har dumpat henne. Precis när hon trodde att hon var fri från jobbet och skulle få sin efterlängtade bröstförstoring.
 
En väldigt låg och dålig komedi utan tajming överhuvudtaget. Skådespelarna känns bara pinsamma och filmen sänder mest ut konstiga vibbar. Värsta lågmärket måste ändå vara när eleverna på skolan ska anordna en biltvätt och denna läraren tar över på ett riktigt uselt, sexistiskt sätt för att hon tror att hon kan sno åt sig pengarna eleverna får in så hon kan förstora sina bröst. Urk och blä åt hela filmen. En skådespelare med någon form av självrespekt skulle aldrig ha ställt upp på detta.
 

Något jag ogillade som barn...

...var när vuxna pratade med mig som "till ett barn". Eller pratade som att jag inte hörde, inte förstod. Jag tyckte vuxna var rätt korkade helt enkelt. Därför försöker jag nu undvika att falla i den fällan själv. När jag någon gång tänker att ett barn nog inte förstår så påminner jag mig själv om vad jag tänkte som barn. En del säger att man inte får säga en del saker för att man tar bort barnets illusioner och fantasi. Där håller jag inte med. Det jag anser tar bort illusioner och fantasi är att barn numera knappt får ha någon vilotid för hjärnan. Det var när jag inte hade något särskilt att göra som jag utvecklade mitt sätt att tänka och min fantasi.
 
Självklart skyddar man barnet från vissa saker. Det är inte som att man sitter och visar bilder på dödsoffer, krig, misshandel eller liknande. Det jag menar är att man inte ska tro lägre om barn. Ibland är de till och med mer förstående och oftast är de mer öppna än vuxna. Sedan går det att blanda så att man blandar fakta och lek. Som häromdagen när Connor och jag såg två regnbågar och han undrade varför det blir regnbågar. Först berättade jag att det är en optisk grej som sker när solen lyser mot fallande regn under rätta omständigheter och sedan berättade jag om tron att det finns en skatt vid regnbågens slut.
 
När Connor var bebis fick jag höra om hur löjligt det var att prata "på riktigt" med honom. Jag berättade om allt jag såg, vad som skedde, vad vi skulle göra och så vidare. Som 4-åring har Connor ett rikt ordförråd och han sätter själv ihop sammanhang och ser saker som jag själv inte sett eller tänkt på.
 
Idag när vi lyssnat på Queen så tyckte han albumomslaget till The Miracle var läskigt. Det ledde till ett samtal om effekter och hur man kan få saker att se ut som något de inte är. Nu tycker han inte bilden är läskig längre utan häftig och vill lära sig hur man gör sådant. Jag bemöter honom så som jag ville bli bemött när jag var barn, men ser förstås samtidigt till honom som individ för även fast han har många likheter med mig så är han inte mig. Tänk vad lärorikt det kan vara att ha barn!
 
Albumomslaget som Connor först tyckte var läskigt. Ett extremt välgjort omslag!

Papricaklubben på ICA Kvantum

Nu blev det äntligen av att jag anmälde Connor till Papricaklubben på ICA. Vi har pratat på det ett tag, men av någon anledning har vi inte tagit tag i det. Han fick en välkomstpåse i butiken med lite grejer i.
 

Sett filmen Water for elephants

Spoilers förekommer!
 
En veterinärstudent hoppar av skolan då hans föräldrar dött och följer istället med en resande cirkus.
 
Människorna i den här filmen är så otroligt bleka. Det är djuren som är stjärnorna. Den lilla hunden och den stora elefanten. Jag kunde dock inte se filmen helt med öppet hjärta för jag har hört om att djuren i filmen inte alltid behandlades väl. I filmen så ska det vara med brutal djurmisshandel, men jag hörde något om att inspelningen av det inte gått rätt till för att skydda djuren. Jag hoppas det bara var rykten, men det är svårt att inte tänka på sådant och därför påverkade det hela filmen för mig. Elefanten är helt fantastisk för övrigt!
 
Cristoph Waltz är den enda mänskliga skådespelaren som sticker ut för mig. Han spelar åter igen en riktig psykopat. Börjar bli orolig för att det är det enda han kan så jag måste hitta en film där han spelar en annan roll. Missförstå mig inte, för han är väldigt bra i sådana roller. Men en riktigt bra skådis kan spela allt möjligt. Filmens scenografi och cinematografi är underbart vackra.
 

Hur svårt ska det vara att fatta?

Halloween ÄR 31 oktober! "Men här i Sverige kan vi faktiskt fira helgen före allhelgona" säger en del då. Visst ni kan ha fest helgen före allhelgona och kalla det för vad ni än vill, men Halloween är det INTE! Det används bara som en ursäkt för att få supa, för de flesta klär inte ens ut sig. Varför behöver ni en ursäkt för att festa? Vill ni festa så gör det, men kalla det inte för något det inte är!

Ok att hacka på "rätt" grupp?

Jag vet folk som försvarat ett parti med argument som att det är synd om dem som får utstå så mycket. Och att man inte ska kalla dem för diverse saker utan istället bemöta sakligt. Samma personer som säger detta uttrycker sig sedan nedvärderande om ett annat parti. Kallar dem för diverse saker. Är inte det lite essensen av dubbelmoral? Att säga till folk att de är så "dumma" som hackar på ett parti genom att kalla dem olika saker och sedan själva kalla ett annat parti för saker? Eller menas det att det är ok att hacka så länge som man gör det mot "rätt" grupp? Själv tycker jag nog att man ska leva efter det man själv säger. Och anser man att folk gör fel som kallar ett parti för saker, då har man själv ingen rätt att kalla ett annat parti för något.

highlandertess

Lilypie Kids Birthday tickers

Profile for Highlandertess





















  • RSS 2.0