Lyckat bus eller godis

I år hade Connor och jag fler ställen att gå till under bus eller godis eftersom vi lärt känna fler härliga familjer på vår gata. När vi kom hem så hade Connors mormor och morfar kommit hit. Promenaden var riktigt lyckad och Connor är så otroligt nöjd just nu. Kommer kanske bli en sen kväll detta... jag som ska upp tidigt imorgon...hehe...
 
 
Två Hulken var det som gick runt på vår gata. Connors nalle var också med och var utklädd till pumpa.
 
 Connor fick en likadan påse av oss som vi delade ut till de andra barnen.
 
 Connors "gods".

Glad Halloween 2014!

Önskar en glad Halloween till alla som firar det! Ha en riktigt skön och lagom skrämmande dag!
 
Connor härmar årets pumpa.

Halloweenmuffins

Igår bakade Connor och jag Halloweenmuffins. Vi använde en vanlig muffinssmet som vi färgade orange.
 
Formen köpte jag på ICA Maxi. Blev härliga figurer!

Ekonomiska alternativ för Halloween

Imorgon är det Halloween. Här är några snabbfixade utklädnader. Några av de kostymer jag haft genom åren på Halloween. Alla rätt enkla att fixa med små medel. (Bild 2 förutsätter att ens barn har något man kan låna...hehe...)
 
Sårskada på halsen inklusive säkerhetsnålar á la Kurgan (Highlander), Michaelangelo i Turtles, Cameron från Terminator: The Sarah Connor Chronicles, Fantomen på operan och till sist den simplaste jag kört med: katt (typ). Detta är bara några genom åren.

Nästa sommar kan vi använda fläkten i vardagsrummet!

Konstig rubrik kanske kan tyckas. För att förklara... Vi har en tystlåten fläkt i vårt sovrum och i Connors rum, men i vardagsrummet har vi haft en så högljudd fläkt att den överröstat tv:n till och med. Ljudet har varit väldigt irriterande och därför har vi inte använt fläkten alls de senaste åren. När jag då fick syn på en fläkt för bara 100 kronor på en Köp och sälj-sida så slog jag till direkt. Hade ingen aning om ifall fläkten var tystare än den vi hade, men chansade för värre kunde det inte bli, resonerade jag. Gissa vad härligt det kändes när jag provkörde fläkten på högsta hastighet och det enda som hördes var luftens sus!
 
Innan fläkten kom upp så gillade Connor att använda den som karusell till sina leksaker.
 
 Nu är den på plats.

Bokföringskurs avklarad, bokslutskurs härnäst

Idag var sista träffen för bokföringskursen. Det har varit både intressant och mastigt. Ett stort område. Eftersom jag bokför "på riktigt" också så har det funkat bra att återkoppla till det jag gör och det kommer nog hjälpa mig framöver också. Om ett par veckor börjar bokslutskursen.
 

Sett filmen 12 years a slave

Spoilers förekommer!
 
Solomon Northup, en fri mörkhyad man i norra delarna av USA, kidnappas och säljs som slav.
 
En väldigt grym historia! Att människor anser sig vara mer värda och kunna behandla andra människor hur grymt som helst är helt ofattbart. Det som gör allra ondast i mig när jag ser filmen är när en mamma sålts åt ett håll och hennes barn åt ett annat och hon är förtvivlad och gråter dag som natt över sina barn och så säger de vita bara att hon "kommer glömma dem snart". De behandlar slavarna värre än sina djur, anser att de har lägre stående intellekt samtidigt som alla bevis som tyder på något annat raderas. Inklusive att man "raderar" människor. De påstår att slavarna inte kan lära sig något, inte lära sig läsa och skriva till exempel, men om en slav avslöjas med just denna kunskap så löper hen risken att hängas. Jag förstår inte hur folk kunde leva så här. Hur kunde de leva med det självbedrägeriet? Om man tror en sak och sedan får se bevis för något annat, då tror man väl på beviset? I alla fall när det är så otroligt tydligt och uppenbart som i detta fallet. De få som tyckte något annat, som inte såg ett mindre värde i en människa bara för hudfärgen var ändå bundna av sin tid och tvingades på många vis att leva så som "man gjorde då". Skulle de sätta sig emot skulle de själva bli utsatta för brott. En plantageägare uttrycker tydligt att han är rädd för sin egen översyningsman.
 
Skådespelarna i filmen är helt otroliga! Lupita Nyong'o är allra bäst i sin roll som Patsey! Helt otroligt övertygande och gripande! Kan rekommendera denna för alla.
 

Tidig Halloweenbakelse

Igår fick Connor mumsa på dessa vackra bakelser. En liten tjuvstart på Halloween som är på fredag.
 

Sett filmen Nowhere boy

Spoilers förekommer! Baserad på en sann historia.
 
En film som fokuserar på John Lennons tidiga tonår då han växer upp hos sin stränga moster och försöker få kontakt med sin frånvarande mamma.
 
Filmen är lågmäld och intressant. Skådespelarna är trovärdiga i sina roller och man tänker inte på att de spelar. Det ger en intressant insyn i den uppväxt som säkerligen formade John Lennon till att bli den han var. Hur mycket som verkligen hände och vad som lagts till, tagits bort eller ändrats för filmens skull går inte att avgöra för någon som inte hade direkt inblick förstås. Det är alltid svårigheten med filmer som marknadsförs som baserade på en sann historia. Folk som inte förstår hur en film är uppbyggd och vad som krävs kan inte heller förstå att inte allt i filmen är sant, uppenbarligen. Men man får försöka att se det hela som en film som mest influerats av en sann historia och kanske få en mer korrekt relation till den då.
 

Mysa och pyssla

Jag kan erkänna att jag inte är så pedagogisk av mig då det gäller att till exempel pyssla. Tror det är för att jag har fullt upp med mig själv när det gäller pyssel. Småplock och pill är inte riktigt min grej. Men när jag själv struntar i att pyssla och bara är med vid behov då Connor pysslar så brukar det gå bättre. Riktigt mysiga stunder tillsammans!
 
Här pågår produktionen av tre bilar. I setet ingick hjul till en bil så kan man växla vilken bil som har hjulen. Köpt på Gekås för över 2 år sedan, så det är väl kul när man hittar något "nytt" i skåpet...hehe...

Fall inte för det...

Den senaste Coca Colan i linjen är Coca Cola Life. Där försöker man lura i konsumenten något som är mycket sötare än socker och har funnits kunna leda till viktproblem för att sötsuget ökar (om ni googlar på detta så finns det flera sidor som skriver om det. Var bara källkritisk och gå på studier och inte på sidor som vill sälja produkter). Coca Cola life innehåller BÅDE socker och stevia. Man lurar konsumenten genom att kalla det att drycken är sötsatt med naturliga sötningsmedel eftersom "naturligt" ofta sammankopplas med "nyttigt" i folks tankar. Socker är också naturligt från början förstås. Sedan handlar det om att en del av socker raffineras, då alla mineralämnen och vitaminer runt sockermolekylen bortraffineras och då är det inte helt naturligt längre. Egentligen är inte stevia godkänt som livsmedel, men det man kallar stevia är troligtvis steviolglykosider som är godkänt. Att märka produkten med "sötsatt med stevia" är därför även felaktig information till konsumenten. Denna Life-produkt som alltså marknadsförs som mer "naturlig" är inte ett dugg mer naturlig än original-Coca Cola. Lite färre kalorier - ja, det stämmer men som sagt så ökar sötsuget och risken är därför att det ändå sammanlagt blir mer kalorier i intag. Låt er inte luras!

Första lilla Halloweenpyntet

Connor fick välja en liten Halloweenblomma på affären häromdagen. Den står i fönstret på hans rum nu.
 

Föreställning med filmmusik?

Min blick fastnade på denna affish på stan igår. Verkar intressant! Någon som vet mer? Hittar ingen info.

Läst klart Farkosten av Michael Crichton

Från bokens baksida:
"En enorm farkost har upptäckts på Stilla havets botten, 300 meter under havsytan. Den har legat där i flera hundra år..."
 
Jag har gillat andra böcker av Michael Crichton så när jag hittade denna på en second hand-butik (för bara 1 krona) så var den ett självklart val. Det lustiga är att när jag sedan läste originaltiteln så insåg jag att detta var boken som blev filmen Sphere. Det var väldigt länge sedan jag såg den så nu vill jag se om den för att se om jag blivit något klokare av att ha läst boken.
 
Crichton har vetenskapen på plats. Det är detta han skriver bäst. Och boken är spännande, dock inte så spännande som flera andra jag läst av honom. Men han håller ett högt mått ändå och trots att det inte är en av de bättre böckerna jag läst av honom så är den bättre än mycket annat jag läst. Det som saknas lite är karaktärerna. Kanske hade det hjälpt om jag inte sett filmskådisarna i bokens roller, men sådant är väldigt svårt att släppa när de väl är där. Har ni inte läst något av Crichton förut så tipsar jag er att börja med någon annan bok än denna.
 

Utseende?

Jag växte upp utan att tänka på mitt utseende. Ingen höll på att kommentera det hela tiden, så det var väldigt skönt. Jag fick vara mig själv och var omtyckt för mig och inte för att jag klätt upp mig. I tonåren kom en svår period där jag blev väldigt självmedveten om hur jag såg ut. Stack ut lite från mängden och då anser en del att de har rätt att säga saker till en. Väldigt barnsligt, patetiskt beteende. "Det värsta man kan säga till en tjej är att hon inte är snygg"-stilen. Efter en period försvann min osäkerhet och jag konstaterade att det inte spelar någon roll. Jag har andra bra kvalitéer som räknas mycket mer än utseende i mitt tycke, även fast stora mängden dömer efter utsidan.
 
På grund av att jag ganska länge nu struntat i utseendehetsen så är jag nöjd med mig själv. Visst har jag "sådana" dagar också, men det är verkligen inte ofta jag tänker på hur jag ser ut förutom "hel och ren". Därför tror jag det är lättare för mig att åldras än för de som hört till de "snygga". Har man byggt upp mycket på sitt utseende så är det nog hemskt när det börjar förändras och det kan vara en svår förändring att ta till sig. Därför är jag väldigt glad att jag slipper det. Jag ser inte ner på dem som bryr sig mycket om sitt utseende och där utsidan spelar väldigt stor roll. Det är deras sätt att se det och att leva. Så länge som de inte mår dåligt av det eller fryser ut/mobbar andra som inte passar in i den mallen så är det lugnt.

I det här samhället får folk knappt åldras längre, eller se ut hur de vill. Skvallertidningar sprider skitsnack om "så här ser kändisarna ut utan smink" och skriver om vem som är för smal och vem som är för tjock. Det är inte konstigt att folk blir påverkade när de hela tiden utsätts för sådan idioti. Mitt tips är: undvik skvallertidningar och "tjejtidningar". Det enda de ger är dålig självkänsla. Vad har du för tips för att undvika "hetsen"?

Läst klart Det händer nu av olika författare

Från bokens baksida:
"Det händer något och det händer nu. Feminism - idén om att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet.
 
Det händer nu är en antologi av feminister, för alla. Till boken har över 90 st begåvade skribenter, illustratörer och serietecknare ideellt bidragit med sitt arbete. Vi vill med samlingen sprida och vidga den rörelse som är feminism idag. Det är en bok som ska vara ett stöd för den som kanske är ung, ensam feminist i en oförstående omgivning, en samling av ord- och bildtrollarfavoriter för den inlästa och en inspiration för den intresserade men ännu inte övertygade.
 
Vi lever i en tid då vi äntligen skapat tillfällen att forma vår historia tillsammans. Framtidens feminister kommer att se tillbaka och säga det hände då. Den dagen kan inte komma snart nog. Vi som driver kampen nu har möjligheten att bestämma den gemensamma riktningen, låt oss fortsätta forma en värld som präglas av optimism, kärlek och alla människors lika värde. Feminismen gror i alla skikt i samhället, i ditt hem, ute på gatorna och i parlamenten. Vi skriver historia, och Det händer nu."
 
Den här boken är väldigt lättläst och kan passa alla. Den består av korta historier, upplevelser, erfarenheter, illustrationer och serier om hur dessa skribenter upplever världen och vad feminism är och vad den kan göra för gott. Man behöver inte kalla sig feminist för att läsa den, utan kan ändå få en intressant inblick i hur livet ser ut i olika delar av vårt land, olika delar i samhället. Något nickade jag igenkännande till, något annat har jag ingen erfarenhet av. Båda sorter har verkligen en plats för det känns skönt att läsa om att andra har samma erfarenheter som mig och det känns intressant att läsa om sådant som jag inte ens kan uppleva själv (till exempel på grund av att jag inte har en aning om hur det är att vara mörkhyad eller uppväxt i ett annat land än Sverige). Denna bok brinner av engagemang!
 

Använd längre, spara på miljön

Kan rekommendera programmet Våra elektroniska sopor som visar farorna med detta då mycket exporteras olagligt och hanteras av billig arbetskraft utan några som helst skydd. En del tycker att miljöarbete är så obskyrt och "vad kan VI göra" är en vanlig fråga. Kanske är det svårt att förstå hur man kan göra något när stora företag och myndigheter struntar i det. De är de stora skurkarna i detta, men vi enstaka människor kan göra något väldigt stort. Vi kan gå ihop. Tillsammans blir vi många. I slutet av denna dokumentär nämns konkret vad människor kan göra för att undvika både råvarubrist och miljöförstöring. Det är något jag tagit upp som återkommande ämne i min blogg.

Använd era produkter längre! Byt inte produkt bara för att det kommit något nytt på marknaden. Marknaden styrs av efterfrågan. Om många konsumenter skulle gå ihop och använda sina produkter längre samt kräva av de som producerar nya att dessa ska hålla en viss kvalité så kan vi göra skillnad. En del produkter är dåligt gjorda och håller kanske 12-18 månader. Vägra köpa dessa!
 
Den största förändringen som kan ske är dock i attityden. Istället för att tävla om vem som har nyast prylar och vem som skaffar nytt snabbast genom att till exempel förboka prylar (som man inte ens vet något om, förutom att det är nytt) så vore det så häftigt om man istället började tävla om vem som klarar att ha en produkt längst.

För att förtydliga så tycker inte jag att man behöver tävla överhuvudtaget när det gäller prylar, men eftersom folk uppenbarligen har det behovet på något vis så tycker jag det vore bättre att vända tävlingsinstinkten till en vinst för miljön.
 
Kolla programmet Våra elektroniska sopor här. Tillgängligt till 18 november 2014.

Läst klart Carrie av Stephen King

Från bokens baksida:
"Carrie är skolans driftkucku. Hon har konstiga kläder och förstår aldrig ett skämt. Alla driver med henne på tonåringars tanklösa sätt. Men Carrie har hemliga krafter som de inte känner till. Hon kan få saker att röra sig bara genom att koncentrera sig på dem, en spegel att spricka eller en dörr att låsa sig. Vetenskapen kallar det telekinesi, men Carries djupt religiösa mor säger att hennes kraft kommer från djävulen. Så Carrie håller sina krafter hemliga... Så blir hon bjuden på den stora skolbalen av en av skolans populäraste pojkar. De blir utsedda till festens stiligaste par. Då, i hennes ögonblick, utsätts hon för ett grymt och meningslöst practical joke. I sin förvirring och förtvivlan släpper Carrie loss sina krafter på allvar..."
 
Jag tycker så synd om Carrie och blir så arg på de idioterna som driver med henne för att hon inte "passar in". Så när slutet kommer så känner jag faktiskt att de till stor del förtjänar det de får. Triumf och revansch kanske man kan tro att det blir av det hela (fast i en mer extrem form än om man "bara" så att säga "vinner" över de andra på skolan genom att bli mer framgångsrik, lycklig etc.), men tyvärr så drabbar allt även Carrie fruktansvärt hårt. En liten bakomliggande tanke där kanske om att man inte finner lycka genom att söka hämnd på sina mobbare/förtryckare etc.

Någon direkt skräckkänsla får jag inte av boken. Snarare ett vemod och frustration över att det finns folk som anser sig ha rätten att mobba, reta, håna, trycka ner och skada andra bara på grund av sin egen dumhet, popularitetsjakt, självhävdande och ren och skär idioti.
 

Tassavtryck på fel ställen

Ja... glädjen man känner när man målat om en möbel och sedan hittar detta:
 
Den skyldige hittades lätt också. Tassavtryck hela vägen fram till henne där hon satt på golvet och vita trampdynor.

Favoritplatsen för katten (skräckblandad förtjusning)

Igår var vi hos mina föräldrar och de har tagit fram matborden till småfåglarna nu. Katten Stina tycker det är väldigt fascinerande att sitta där under och titta på fåglarna. De kom och flaxade mitt framför henne ibland så hon ryggade tillbaka lite och ögonen blev jättestora. Öronen gick åt alla håll samtidigt för att hålla koll på allt flaxande. Dock så fick hon inte sitta där och titta så länge för min mamma var ut och sa till henne att inte skrämma fåglarna.
 

Bara familjekalendern kvar

Varje år kring den här tiden brukar jag sitta och knåpa ihop väggkalendrar. Eller knåpa och knåpa... Jag letar upp bilder som jag sedan laddar in i redan klara kalendrar på diverse olika sidor som säljer fotokalendrar. Tre kalendrar blir det för oss. En på bara Connor (som även moster och mormor & morfar får), en kattkalender på alla fem katter som finns i närmaste släkten på min sida (och dessa får även moster, mormor & morfar samt två andra släktingar på min sida - fin julklapp) och en familjekalender där Connor, Robin och jag har en varsin stapel där vi kan fylla i våra aktiviteter. Vad har ni för kalendrar?
 
Bara familjekalendern kvar nu alltså. Det är kul att få ihop dessa kalendrar och sedan när året är slut så klipper jag ut alla bilder och tejpar in dem i en stor bok som jag köpt på Tilde Tryck.
 
Kalendrarna blir en egen fotobok efter årets slut.

Sett filmen Bad Teacher

Spoilers förekommer!
 
En oengagerad, lat lärare tvingas återvända till sin tjänst på skolan efter att hennes rike fästman har dumpat henne. Precis när hon trodde att hon var fri från jobbet och skulle få sin efterlängtade bröstförstoring.
 
En väldigt låg och dålig komedi utan tajming överhuvudtaget. Skådespelarna känns bara pinsamma och filmen sänder mest ut konstiga vibbar. Värsta lågmärket måste ändå vara när eleverna på skolan ska anordna en biltvätt och denna läraren tar över på ett riktigt uselt, sexistiskt sätt för att hon tror att hon kan sno åt sig pengarna eleverna får in så hon kan förstora sina bröst. Urk och blä åt hela filmen. En skådespelare med någon form av självrespekt skulle aldrig ha ställt upp på detta.
 

Något jag ogillade som barn...

...var när vuxna pratade med mig som "till ett barn". Eller pratade som att jag inte hörde, inte förstod. Jag tyckte vuxna var rätt korkade helt enkelt. Därför försöker jag nu undvika att falla i den fällan själv. När jag någon gång tänker att ett barn nog inte förstår så påminner jag mig själv om vad jag tänkte som barn. En del säger att man inte får säga en del saker för att man tar bort barnets illusioner och fantasi. Där håller jag inte med. Det jag anser tar bort illusioner och fantasi är att barn numera knappt får ha någon vilotid för hjärnan. Det var när jag inte hade något särskilt att göra som jag utvecklade mitt sätt att tänka och min fantasi.
 
Självklart skyddar man barnet från vissa saker. Det är inte som att man sitter och visar bilder på dödsoffer, krig, misshandel eller liknande. Det jag menar är att man inte ska tro lägre om barn. Ibland är de till och med mer förstående och oftast är de mer öppna än vuxna. Sedan går det att blanda så att man blandar fakta och lek. Som häromdagen när Connor och jag såg två regnbågar och han undrade varför det blir regnbågar. Först berättade jag att det är en optisk grej som sker när solen lyser mot fallande regn under rätta omständigheter och sedan berättade jag om tron att det finns en skatt vid regnbågens slut.
 
När Connor var bebis fick jag höra om hur löjligt det var att prata "på riktigt" med honom. Jag berättade om allt jag såg, vad som skedde, vad vi skulle göra och så vidare. Som 4-åring har Connor ett rikt ordförråd och han sätter själv ihop sammanhang och ser saker som jag själv inte sett eller tänkt på.
 
Idag när vi lyssnat på Queen så tyckte han albumomslaget till The Miracle var läskigt. Det ledde till ett samtal om effekter och hur man kan få saker att se ut som något de inte är. Nu tycker han inte bilden är läskig längre utan häftig och vill lära sig hur man gör sådant. Jag bemöter honom så som jag ville bli bemött när jag var barn, men ser förstås samtidigt till honom som individ för även fast han har många likheter med mig så är han inte mig. Tänk vad lärorikt det kan vara att ha barn!
 
Albumomslaget som Connor först tyckte var läskigt. Ett extremt välgjort omslag!

Papricaklubben på ICA Kvantum

Nu blev det äntligen av att jag anmälde Connor till Papricaklubben på ICA. Vi har pratat på det ett tag, men av någon anledning har vi inte tagit tag i det. Han fick en välkomstpåse i butiken med lite grejer i.
 

Sett filmen Water for elephants

Spoilers förekommer!
 
En veterinärstudent hoppar av skolan då hans föräldrar dött och följer istället med en resande cirkus.
 
Människorna i den här filmen är så otroligt bleka. Det är djuren som är stjärnorna. Den lilla hunden och den stora elefanten. Jag kunde dock inte se filmen helt med öppet hjärta för jag har hört om att djuren i filmen inte alltid behandlades väl. I filmen så ska det vara med brutal djurmisshandel, men jag hörde något om att inspelningen av det inte gått rätt till för att skydda djuren. Jag hoppas det bara var rykten, men det är svårt att inte tänka på sådant och därför påverkade det hela filmen för mig. Elefanten är helt fantastisk för övrigt!
 
Cristoph Waltz är den enda mänskliga skådespelaren som sticker ut för mig. Han spelar åter igen en riktig psykopat. Börjar bli orolig för att det är det enda han kan så jag måste hitta en film där han spelar en annan roll. Missförstå mig inte, för han är väldigt bra i sådana roller. Men en riktigt bra skådis kan spela allt möjligt. Filmens scenografi och cinematografi är underbart vackra.
 

Hur svårt ska det vara att fatta?

Halloween ÄR 31 oktober! "Men här i Sverige kan vi faktiskt fira helgen före allhelgona" säger en del då. Visst ni kan ha fest helgen före allhelgona och kalla det för vad ni än vill, men Halloween är det INTE! Det används bara som en ursäkt för att få supa, för de flesta klär inte ens ut sig. Varför behöver ni en ursäkt för att festa? Vill ni festa så gör det, men kalla det inte för något det inte är!

Ok att hacka på "rätt" grupp?

Jag vet folk som försvarat ett parti med argument som att det är synd om dem som får utstå så mycket. Och att man inte ska kalla dem för diverse saker utan istället bemöta sakligt. Samma personer som säger detta uttrycker sig sedan nedvärderande om ett annat parti. Kallar dem för diverse saker. Är inte det lite essensen av dubbelmoral? Att säga till folk att de är så "dumma" som hackar på ett parti genom att kalla dem olika saker och sedan själva kalla ett annat parti för saker? Eller menas det att det är ok att hacka så länge som man gör det mot "rätt" grupp? Själv tycker jag nog att man ska leva efter det man själv säger. Och anser man att folk gör fel som kallar ett parti för saker, då har man själv ingen rätt att kalla ett annat parti för något.

Läst klart När döden kom till Pemberley av P.D. James

Från bokens baksida:
 
"Året är 1803 och Elizabeth och Mr. Darcy har varit gifta i sex år. De har två vackra och friska gossebarn och lyckan ler mot familjen på godset Pemberley. När paret Darcy och deras gäster rundar av kvällen före den årliga höstbalen störtar en droska ut ur skogen. Den stannar framför godset, och den objudna gästen Lydia Wickham kastar sig ut och skriker: Min man är mördad. Spelet kan börja."
 
Deckare är inte riktigt min grej. Därför testade jag en deckare med karaktärer som jag känner, eftersom jag läst Stolthet och fördom flera gånger samt även annan efterföljande litteratur om systrarna Bennet. En del sådan litteratur hänger inte ihop med den här boken, utan den är fristående och baserad enbart på originalboken. Det känns som att återse gamla bekanta så författaren har lyckats med karaktärsbeskrivningen. Dock så funkar denna deckare inte heller för mig. Blir mest uttråkad av alla klassiska deckarvändningar och den slutliga genomgången av vad som egentligen hänt och hur det gått till. Dock om man gillar deckare OCH Stolthet och fördom så är kanske detta den perfekta kombinationen.
 

Dags för ny header igen

Denna gång är bakgrunden tagen i Stadsparken i Arvika. Bilden på Connor i trädet likaså, medan bilden på mig är tagen vid Gaustatoppen i Norge. Eftersom jag fortfarande var brunett i förra headern så var det på tiden att ändra.

Rensat förråd och hittat leksaker

Idag hade vi barnfritt så vi kunde röja rejält i vårt källarförråd. Vi hittade många saker som vi letat efter, så det var på tiden. Nu är det riktigt bra i förrådet. Vi kommer till och med IN i det och vi vet var saker finns. Den nya hyllan som vi köpte på Jula gjorde verkligen susen! Jag hittade några leksaker som jag visste att jag hade, som jag tänkte Connor skulle få. Jag har letat efter dem i ett år ungefär så då vet ni hur länge sedan det var möjligt att ta sig in i förrådet...haha...
 
Spiderman vann jag i en gripklomaskin på Arvika hamnfestival innan Connor ens var påtänkt (inte Arvika Hamnfest som anordnas på Olssons Brygga). Övriga leksaker är från då jag var barn. Tyvärr har Raphael tappat bort sina Sai. Connor blev jätteglad när han kom hem och såg alla dessa.

Ta pauser!

Jag har skrivit om det förr, men det tål att upprepas. Fick ännu mer bekräftelse på mina tankar då jag läser en artikel där man intervjuat en strokeläkare. Jag ser väldigt många som har svårt för ens en liten paus. Står man i en hiss, står man och väntar på bussen/tunnelbanan/tåget, står man i kö i affären och så vidare... då åker mobilen fram. Folk klarar inte av att tillåta sig själva dessa micropauser längre. De måste konstant sysselsätta sig och det är verkligen inte bra.
 
Citat från intervjun: "Stroke är det vi drabbas av när summan av alla påfrestningar blir för stora. Därför sjunker antalet sjuka i länder med god ekonomisk utveckling berättar Andreas Térent. På grund av informationssamhället, användningen av datorer, mobiler och andra skärmar som tar tid från våra naturliga micropauser så kommer vi inte att se resultatet av detta förrän om 20-30 år. En sak är klar, hjärnan är inte utvecklad för att klara en hel del av det vi utsätter den för idag." Källa: Allas 41/14.
 
Färre äldre drabbas av stroke, men det ökar bland unga. Kopplingen till den negativa stressen och att hjärnan aldrig får sina micropauser är inte svår att göra, tycker jag. Så tillåt dig själv att andas, att finnas och släpp det där konstanta kollandet av mobilen. Att vara uttråkad är inte farligt. Ta hand om er!

Tips: Ny second hand för barn i Arvika

Det har öppnat en ny butik i Arvika. En second hand-affär med barnkläder, barnskor, leksaker och mammakläder. Man kan lämna in kläder dit för försäljning mot kommission. Butiken heter Lilla Kråkan. Vi var där igår och det är verkligen en charmig butik. Den ligger i lokalerna där Nattvideo låg förut (för er Arvikabor som minns det). Där brukade jag hyra film rätt ofta. Jag kommer lämna in lite saker där jag också.
 
Vi fick en blomma av butiksföreståndaren.
 
 Så snällt!

Fixade egen ampel till ljungen

När det var storm i våras så krossades vår ampelkruka ute på balkongen. Den var keramik och slog emot väggen när den svajade högt. Därför ville vi ha något tåligare nu, men ändå inte plast. Så jag har hittat på en egen liten variant. Blev riktigt nöjd! Så nu får vi se när första höststormen kommer, hur bra ampeln håller.
 
Det blev grön ljung i år. Jag köpte en korg och ulltråd som jag band ihop till en egen ampel.

Tivoli Arvikamârten 2014

Nytt för i år var att man köpte ett kort som man fick ladda med kontanter, istället för att få pappersbiljetter som förr. Nu gäller det bara att ha koll på kortet till nästa år då. Jag kunde tyvärr inte vinna någon mjukis-Turtles till Connor på denna mârten för de hade pressat ner dem riktigt tajt, men jag vann en annan filur istället. Det var verkligen tätt med folk så det var inte lätt att hålla koll på alla som vi var där nere med, men någorlunda gick det i alla fall.
 
Äppelmasken är fortfarande en favorit.
 
Denna lite skumt formade Batman vann jag till Connor i en gripklomaskin.

Arvikamârten 2014

Connor och Robin tog en tur på mârten tidigt idag så sedan när jag skulle en sväng blev de hemma då Connor blev mer snuvig igen. Det var väldigt mycket folk när jag gick så det var bra att jag var själv också. Ingen annan att tappa bort i folkmassan.
 
På Torsbymârten köpte Connor den minsta ballongen, men nu ville han visst ha den största. Tog bild på båda sidor eftersom det var olika bilder.
 
 Nån låtsas-Lego hittade han också.
 
 Samt Turtles-bollar.
 
 Jag köpte en bunt med gamla hyr-dvd och unnade mig. Monster High och Ugglornas rike var i första hand till Connor.

Hej på mârten!

Idag är det Arvikamârten (tivoli hela helgen, marknad idag lördag)! Det bästa med att bo så nära centrum då är att man inte behöver fundera över var man ska ställa ner bilen. Brukar stå väldigt många bilar lite överallt denna dag.
 
Hej på mârten till er allihop och hoppas ni får en riktigt trevlig och härlig dag!
 
Bild från fjolårets mârten då Connor åkte karuseller på söndagen och under lördagen hade köpt sig en Donatello-mössa.

Födelsedag hos syrran

Idag var vi till syrran på födelsedag. Riktigt trevligt! Eftersom de bor så nära Blomsterlandet så blev det en sväng dit också för att fixa grejer till balkongen över vintern. Får se om jag får ihop någon egen version av en ampel.
 
Riktigt god och stor smörgåstårta!
 
Hon fick bland annat ett vin av oss. Med tofs...hehe...

Socialt acceptabelt att prata skit?

Jag undrar varför det så ofta är helt socialt accepterat att prata skit om andra människor? Och nu menar jag inte att man pratar om hur någon betett sig illa, svikit ett förtroende eller uttryckt kränkande saker mot en. Jag menar rent skitsnack. Sådant där folk pratar illa om andra bara för att de andra är annorlunda jämfört med dem. De andra har oftast inte gjort något illa alls, kan vara riktigt snälla, men blir utsatta för skitsnack bara för att de skiljer sig från mängden. För att de är "konstiga".
 
Jag har aldrig förstått mig på det beteendet. Kanske för att jag ibland varit den där "konstiga"... Ett gruppbeteende är det säkerligen då det nästan alltid kommer fram i grupp. Det är i alla fall inte ofta jag märkt det komma upp när det bara varit jag och en till person som pratat. Är det ett sätt att hävda sig? Att göra sig själv mindre osäker? Ett sätt att passa in? För i så fall vill jag inte hävda mig, jag känner mig tillräckligt säker i mig själv och om skitsnack är det som krävs för att passa in så avstår jag och sticker mycket hellre ut.

Första gången Connor åkt buss

Idag skulle vi till några släktingar för de hade skor som de växt ur och då skulle Connor få dem. Så otroligt snällt! Sådant gör väldigt mycket när pengasituationen är sådär. Connor hade aldrig åkt buss förut så vi bestämde att vi skulle ta bussen dit, så vi gick på här vid vår gata och så åkte vi till andra änden stan via sjukhuset. Han tyckte det var riktigt kul och ville åka buss igen när vi hade gått av.
 
Vi var hos släkten några timmar och Connor lekte för fullt där. Sedan strosade vi hemåt i lugn takt och jag fick köra kärran i alla vattenpölar längs med vägen. Det tyckte Connor var roligt.
 
Spänd på att bussen ska börja åka.

Sett filmen Nätterna vid havet

Spoilers förekommer!
 
En läkare tar in på ett inn i North Carolina och där tänds gnistan mellan honom och Adrienne som passar stället åt en vän.
 
Till en början är det en väldigt enkel och stillsam film. Efter ett tag börjar jag misstänka varåt det barkar och precis som väntat så PANG med känslor. Från inget alls till känslostorm. Jag som nästan förlorat hoppet över filmen. Den är förutsägbar, tycker jag, men ändå sevärd. Det är en "typisk" romantisk film, men den har det där lilla extra som gör att sådana filmer fungerar. Richard Gere gör en bra rollprestation. Har hört många kalla honom för stel, men jag behöver bara titta i hans ögon så ser jag vad karaktären tänker. Det är så långt från stel som man kan komma.
 
Filmen är uppdelad i tre delar. Före, under tiden och efter en stor händelse. Samtidigt pågår en sidohistoria med läkaren och en man som förlorat sin fru och den är också väldigt gripande.
 

För den personliga ekonomin och miljön

De två sakerna i rubriken är två orsaker varför jag aldrig köper "det senaste" direkt det kommit ut (en tredje sak är att det mesta som är nytt kommer med diverse problem och buggar och jag föredrar att ha dem lösta innan jag lägger ut mycket pengar på något). Det är därför jag inte byter mobil, surfplatta, dator, tv och så vidare minst en gång i halvåret. Jag använder saker tills de helt enkelt inte fungerar längre. Har en knappmobil från 2010 som fortfarande funkar. Skärmen börjar "flagna" lite, men det går bra att se. Mitt barn har hällt ett glas läsk över den en gång, den hämtade sig från det. Surfplatta har jag inte ens eftersom vi inte har det behovet. Hårdvara i datorn byter jag ut då det behövs. Det är någon komponent då och då med flera års mellanrum.
 
Om man har ekonomin och vill "unna sig" nya saker så förstår jag det. Det kanske är ett intresse man har. I många fall verkar det dock snarare röra sig om status att ha "det senaste". Något att visa upp och vara lite skrytsam med. Det jag tänker då, när någon skryter, är att människan inte har sådan koll egentligen. Om man bortser från att nya saker släpps innan de fixat alla problem och buggar så tänker jag på miljön. Om alla människor skulle byta mobiler en gång i halvåret och slänga den gamla, förstår ni inte hur mycket skada det gör på miljön? Inte så mycket skräpet efteråt utan hur mycket resurser och råvaror som behövs för att göra en mobil.
 
"En modern mobiltelefon orsakar inte längre så mycket föroreningar om vi kastar den direkt i soppåsen när den ska bytas ut. Men själva produktionen av en mobiltelefon ger upphov till 75 kg avfall." Källa: Natur och miljö.
 
DENNA SIDA kan ni läsa mer om just mobiltelefoner. Mot slutet tycker jag det var mest intressant. Mest miljövänligt är som sagt att fortsätta använda sin mobil så länge som den fungerar och detta är man bättre på i u-länder, MEN i u-länder har man inte återvinning på samma sätt som i en del i-länder. Man är bättre på att använda saker, vilket kommer från en nödvändighet då man inte har råd att skaffa sig nytt hela tiden, men inget återvinns då de möjligheterna inte finns heller. Om vi som har möjligheten att återvinna ändrar beteende och använder våra produkter längre innan vi återvinner så skulle vi alltså kunna vara riktigt miljövänliga. Att vi har dessa resurser till återvinning är inget att ta för givet utan något riktigt bra. Men att även ändra på beteendet och inte konsumera nytt så ofta gör saker ännu bättre.

RSS 2.0