Läst klart: Rosa - den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson

Från bokens baksida:
 
"I Rosa - den farliga färgen försöker Fanny Ambjörnsson ta reda på vad människor menar när de säger sig älska rosa, och vad de hatar och känner sig äcklade av. Genom att undersöka betydelsen av en rosa herrskjorta, den rosa prinsessfasen och rosa motstånd granskar hon vad färgen står för här och nu. Och vad människors attityder till rosa säger om vår samtid."
 
Som alltid när det gäller böcker om mina starkaste intresseområden så kommer jag skriva saker som fastnat lite extra och vad jag tänkt kring det. Den här boken bjöd på många tankar, funderingar och åsikter, men om ni är lika intresserade av det som mig så klarar ni nog att ta er genom detta inlägg. Jag rekommenderar er dock att läsa boken först så att ni fått forma era egna tankar först utan påverkan.
 
Rosa innehåller fler starka associationer än de flesta andra färger. - Håller absolut med! Varför skulle annars en del föräldrar vägra rosa på sina söner?
 
Associationer och kopplingar till rosa är så vanliga att vi nästan vant oss vid det och uppfattar den som naturlig. Det stämmer inte då den är både kulturellt och tidsbetingat. - En del säger att rosa är en tjejfärg för att "det är så". Det har dock inte alltid varit så och kommer inte alltid vara det. Som det även tas upp i boken så hänger det rosa användandet även på många andra saker.
 
I Ladies Home Journal 1918 konstateras: Den allmänt accepterade regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa, som är en starkare och mer bestämd färg, passar bättre för pojkar, medan blått, som är mer skör och spröd, är vackrare på flickor." Blått blev manligt i och med första och andra världskriget och eftersom rosa ansågs vara motpol till blått så blev den kvinnlig. - Visst är det både lustigt och intressant hur saker kan förändras över tid och hur människor styrs av konvenans.
 
Föräldrar som intervjuas i boken nämner att det är "lättare" att sätta på sin dotter marinblått än rosa på sin son. - Jag har tydligt märkt att det verkar vara svårare för pojkar att bryta normen. Att få närma sig det som anses "flickigt". På något vis nedvärderar många det "flickiga", väldigt ofta omedvetet. Att då tillåta det till sitt barn blir då på ett vis att "sänka" barnets status. Samtidigt som det höjer flickans status av att närma sig det "pojkiga" då det anses bättre på något vis. För mig personligen är det sättet att tänka väldigt konstigt.
 
Föräldrar vill inte få pojkarna att framstå som flickor. - Som att det är sämre att vara flicka. Flickor har lägre status än pojkar. Det märks på attityden bland många. Det "flickiga" nedvärderas. Flickor själva får gärna frossa i det "flickiga", men man är mycket restriktiv när det gäller pojkar och det "flickiga". Som att det är något "fel" eller "farligt" med det.
 
Det krävs mer pengar för att köpa könsneutrala kläder till sina barn. - Oh ja. De kedjor och företag som säljer kläder för BARN är oftast i snitt dyrare än de "vanliga" kedjorna som har extremt uppdelade avdelningar.
 
Många verkar noga med att deras barn ska framstå som just pojke eller flicka. - Själv förstår jag inte paniken kring om en främling tar "fel" på kön på ens 2-åriga barn. Vad händer om någon ser "fel"? Inget alls faktiskt, så jag förstår inte varför en del jobbar upp en sådan grej kring det.
 
Trots att vi påstås vara ett så jämställt land så värderas manligt som mer värt och mannen är normen. - Absolut! Om man ska förnedra en man så brukar oftast kvinnliga attribut användas. "Grina inte som en tjej", "Bit ihop, du är väl ingen kärring heller?" och så vidare.
 
Kvinnor som använder rosa ses som mindre seriösa. - Av vad jag personligen sett så framställs kvinnor som använder mycket rosa som flamsiga, ytliga, korkade och vimsiga. Dags för en förändring.
 
Folk piper och säger "Åh vilken söt tjej", sänker rösten och säger "Oj vilken stor kille". - Och barnen tar intryck. Tro inte att barn inte påverkas alls av sådant bemötande, speciellt inte om det blir väldigt entydigt och upprepande. Om de från födsel utsätts för bara eller till övervägande del av en typ av kommentarer så kommer det påverka dem.
 
Det är alltid flickorna som "ska ändras". Att klä pojkar i rosa upplevs som förlöjligande. Som jag nämnt lite tidigare: "Flickigt" har låg status. Inser inte folk att de genom att anse att pojkar inte får ha rosa ser ner på flickor? Att pojkarna inte får "sänka sig" till flickornas status. Helt skruvat.
 
Rosa kan även användas eller undvikas som tecken på "klass". Rosa anses vara "låg klass" i många fall.
 
Dyrare kedjor har mer neutrala kläder medan billigare har väldigt uppdelat. - Det blir alltså en fråga om familjens ekonomi i en del fall. Att kunna klä sina barn neutralt blir en prisfråga.
 
Det "tjejiga" nedvärderas som sagt. Pojkar får inte ha rosa och tar till slut avstånd från det själva också, bland sina kompisar, för att det anses sämre att vara tjej. Istället för att sluta klä flickor i rosa så måste färgen tillåtas även för pojkar. Det "tjejiga" och flickor måste höjas.
 
Relationen mellan två barn av samma kön tolkas som vänskap medan motsatsen tolkas som kärlek. - Detta har jag varit med om många gånger. Har sagt ifrån och sagt att mitt barn har KOMPISAR, och att ett barn inte automatiskt blir en "fästmö" bara för att hon är en flicka. Det är inte konstigt att det kan vara svårt att ha vänner av det andra könet eftersom det ända från vaggan förväntas att det existerar en heterosexuell kärlek mellan alla barn. En del kanske tycker det är "gulligt" att kalla barnen för kärlekspar och så vidare, men jag anser att det försvårar relationerna istället.
 
Samma beteende tolkas olika. - Om en pojke skriker kan folk yttra: "Oj vad arg och bestämd." Om en flicka skriker så kan folk yttra: "Oj, vad rädd hon blev. Nu är hon ledsen." Jag har själv varit vittne till hur exakt likadant beteende har tolkats olika beroende på barnets kön. Det har även gjorts studier som visat på dessa tendenser. Sedan påstår folk att de behandlar lika. Då är de ganska blinda.
 
"Jag har rosa och de andra har vanliga kläder. Vad fin jag är." - Flickor får lära sig att rosa är speciellt och att annat är "vanligt".
 
Flickor vill ha "fina" kläder. För att passa in och väcka uppmärksamhet. Inga "fula" pojkkläder. - Medan pojkar alltså får lära sig att rosa "flickkläder" är fel för dem och att "tjejigt" är något man ska undvika, så får flickor lära sig att deras utseende är väldigt viktigt och att de genom att vara väldigt "flickiga" och ha på sig rosa får mer uppmärksamhet än om de har "vanliga fula pojkkläder" på sig. De får bekräftelse genom hur de klär sig, medan pojkar får bekräftelse för vad de gör.
 
Kvinnor bedöms som objekt i offentligheten och ryktet är beroende av deras kroppsliga presentation och därav lär sig kvinnor att bedöma sina egna kroppar. - Redan från att flickor är små så lär de sig att det är viktigt att se bra ut. Att vara söt, fin, vacker. Även vuxna kvinnor bedöms efter sin utsida i första hand och dessa kvinnor dömer även sig själva. Osäkerhet, brist på självkänsla och självförtroende, oförmåga att gå ut utan att vara "fixad" och så vidare är "mindre" problem. Självskadebeteende, ätstörningar och liknande är stora problem. Kvinnors värde bedöms ofta efter deras förmåga att "få en man". Om de är singlar (även då det är självvalt) så kan de betraktas som att det är "något fel på dem". Detta visas ofta upp i filmer, tv-serier, litteratur... Att inte bli påverkad av det är snudd på omöjligt. Även när man fått upp ögonen för hur det fungerar så är det ett tufft.
 
Ljust till flickor och mörkt till pojkar. Pojkar ska vara "hårda" och i filmer har de onda karaktärerna alltid mörka kläder på sig. - I de klädaffärer som kör stenhårt med en uppdelning så är det tydligt att det är många olika och ljusa färger på flickavdelningen med glada och söta tryck (små djurungar eller glada barn). På pojkavdelningen är det oftare mörka kläder med arga figurer på (monster, pirater eller allvarliga/arga barn). Någon gång ibland dyker det upp något plagg som bryter ut från det mönstret, men tyvärr händer det inte så ofta.
 
"Cool fast hon är tjej." - Både under min uppväxt och som vuxen har jag fått höra: "Du är riktigt bra på tv-spel, för att vara tjej", "Är du intresserad av sånt? Coolt, du som är tjej." Det är som att mitt kön är viktigare än både min personlighet och mina intressen. Så otroligt trist! Kan inte folk se individer istället och sluta med det där "fast hon är tjej"-larvet?!
 
Man har testat att använda rosa i fängelsen för att färgen lugnar och sänker blodtrycket. - En rätt så mild rosa alltså, inte cerise. Jag har sett en dokumentär om detta och det visade sig att våldsbrotten inne i fängelset sjönk. Färger kan absolut påverka humör tror jag och om rosa då har funnits ha en lugnande effekt så är det kanske inte så konstigt om flickor upplevs som lugnare än pojkar?
 
Flickföräldrar är inte oroliga över jämställdhetsarbete i förskolan, men pojkföräldrar uttrycker en oro att det skulle "gå för långt" och göra pojkarna feminina. - Jämställdhet kan inte gå för långt. För då blir det ojämställt igen fast åt andra hållet. Och åter igen pekar man på att det är något "fel" med det feminina. Det är inget som helst fel på det. Alla människor borde ha rätten att utvecklas till sina egna individer och vara som de är, oavsett kön. Jag är lite mitt i. Feminin i en del, maskulin i en del och neutral i en del. Jag tilläts vara mig själv som barn.
 
Könskategorisering = våldsam akt av begränsning. Exempel: en pojke älskade allt rosa och sedan plötsligt gillar han allt utom rosa för att passa in. - Det där att känna sammanhang, att tillhöra, att få vara med... det är en väldigt stark mänsklig drift i de flesta människor. Även när man bryter mot normerna så känns det skönt att prata med andra som också bryter mot normerna. Så att man känner att man inte är ensam. Alla söker detta. Eller nästan alla. Men att känna sig tvungen att försaka delar av sig själv för att hitta detta, det tycker jag är sorgligt.
 
Kroppsspråk - att kvinnor har mindre rörelser och tar mindre plats är påverkat av kvinnors ställning i samhället. Män tar plats för att de har makten och är vana vid det. Inte biologi eller anatomi. - Väldigt intressant att läsa detta stycke. Märker själv ovanan män har av att skreva och till och med ta upp min plats på flyg, tåg, buss, tunnelbana, spårvagn... ja alla färdmedel där man färdas flera tätt tillsammans. En kvinna som gör samma sak anses olämplig. Det är "fult" för en kvinna att göra det. En kvinna ska sitta med benen ihop eller korsade. Så där "kvinnligt". Det är skönare att ta den plats man behöver. Jag vill dock inte gärna ta över någon annans plats och det är därför jag ofta blivit lite undanskuffad för att mannen bredvid bara brett ut sig mer då jag flyttat mitt ben lite för att jag inte vill ha kroppskontakt. Testa att bara gå på rakt fram någon gång och se vad som händer.
 
Småflickor har rosa för att deras mammor köpt det. När de blir äldre väljer de ofta bort det mesta rosa. "Rosa fasen" bara ett påhitt av vuxna. - Jag behövde egentligen inte läsa i en bok att den rosa fasen är påhittad av vuxna. Det visste jag redan. När jag växte upp så fanns inga rosa faser eller prinsessfaser. Topp till tå rosa klädsel inträffade väldigt sällan då, men tittar man i lekparker numera så är det väldigt vanligt. Jag fick aldrig höra "rosa är för flickor" och det fanns pojkar som hade rosa tröjor eller t-shirts. Förstår inte hur en färg kan ha blivit något så enormt känsligt på bara två årtionden.
 
När man växer upp bör man distansera sig från rosa för att inte framstå som omogen och barnslig. - En liten fortsättning på det här ovan. När flickor blir äldre och är på väg att lämna barndomen så väljer de ofta bort det rosa och "gulliga". Ett sätt att visa att de inte är barn längre utan vill bli mer vuxet behandlade.
 
"Det krävs mod för att konsumera motvalls." - Särskilt för pojkar verkar det. Flickor kan röra sig över hela spektrat, men pojkar är förnekade en del av det.
 
Män kan använda rosa för att visa integritet. Självtänkande. Ett avbrott från "uniformen".
 
Om man är man så kan val av rosa vara ett tecken på mognad. Att man är trygg i sin sexualitet och manlighet. Det krävs mod. - Ja, även i vuxenvärlden krävs det alltså styrka och mod av en man att bära rosa. Då kan man förstå att pressen rosa=inte för pojkar/män slår hårt mot barnen.
 
Svenska män som ska föreställa så jämställda har svårt för en färg. - Åter igen blir jag fundersam över hur en färg, en enkel färg, kan ha så många associationer bundet till sig och vara en sådan känslig grej.
 
Män intresserade av mode genom historien, men dagens mansroll har gjort så att han överlämnat till sin fru att shoppa. - Ja, varför lärs tjejer att shoppa medan killar lärs att avsky det? Det tas för givet hela tiden. När min sambo inte kunde bli med på en shoppingresa till Ullared så antogs att han avskydde att shoppa, men det hela var en ekonomisk fråga. För han gillar att åka dit och shoppa. Varför förutsätta? Det är det jag menar med att barnen "lärs" till ett visst beteende som ska "passa" deras kön.
 
"Flickigheten" anses ofta vara problemet till att vi inte kan bli jämställda. Queer femme(inister) menar att den inte ska behöva vara det. Att det flickiga inte ska nedvärderas. - Samma sak igen. Det "flickiga" och "feminina" nedvärderas av många.
 
På ganska kort tid har rosa fått en ny betydelse och innebörden verkar näst intill uppfattas som naturgiven. - Folk anser att rosa är flickfärg "bara för att det är så" och att det alltid varit så. Var skedde förändringen? När skedde den? Som sagt så ansågs det inte vara det när jag var barn på 80-talet. Så hur kan även äldre personer tycka att det är så? Selektivt minne?
 
Sammanfattningsvis kan jag säga att boken väckte (som ni kan se) många tankar. Den var intressant och jag fick lite perspektiv som jag inte tidigare haft, samt lite nya tankar.
 

Kampsportsdräkt till Connors Teresa

Det var förra året som jag köpte denna dräkt på Gekås, men nu när vi varit tråkiga och sjuka ett tag så ville jag muntra upp Connor så då kom den fram. Hans docka Teresa fick äran att ta den på sig. När hon hade den på sig så sa han att hon var Marie. Han är så glad i sin moster och direkt det gäller kampsport (oavsett vilken) så tänker han på henne...hehe...
 

Kartintresset "smittar"

Prassel prassel, hörde jag igår eftermiddag. "Vad gör du Connor?" frågade jag. "Jag letar stolpar med min karta." svarade han.
 
Hehe... vilken sötnos! Han har varit med när Robin och jag letat stolpar i Stolpjakten och igår lekte han att han letade på egen hand. Mitt enorma kartintresse har jag fått från min pappa och jag har inget alls emot ifall Connor skulle få det intresset han också. Lokalsinne har han redan visat att han har eftersom han alltid hittar till en plats han varit på och han kommer ihåg vad det är han gjort på olika platser och vem han varit med. Känns bra när ens barn ärver även en del positiva egenskaper från en. De negativa ska vi inte ens prata på *host* envis *host*.
 

Saker man som sjuk inte vill höra

Förutom att jag på nummer 3 har fått höra att jag skulle må bättre om jag gick UPP i vikt så stämmer detta väldigt bra. Folk är alltid snabba med att hitta på ursäkter istället för att försöka lyssna och förstå.
 
Steg för steg:
1. Inte alls, snarare tvärtom. Både läkare och sköterskor har påpekat min höga smärttröskel och jag har fått vara "övningspatient" för praktikanter då de skulle öva att ta blodprov och/eller sätta dropp.
2. Visst, det stämmer. Men alla har det inte varje dag.
3. Som sagt... här har jag fått höra att jag skulle må bättre om jag gick upp i vikt medan andra får höra motsatsen.
4. Man blir inte mirakulöst bättre av det. I så fall skulle jag vara frisk nu för jag har ett jobb (deltid) och faktiskt fler vänner än jag trott.
5. Jag har testat ALLT som kommit som har sagts kunna hjälpa. Allt det har resulterat i är bortslösade pengar.
6. Detta fick jag höra när mina problem började och det ledde till försenad vård eftersom tid slösades på utredningar i 7 år först.
7. Nej, för när jag orkar vara ute och med vänner så har jag en någorlunda bra dag. Trots att min kropp kan göra väldigt ont (samt andra symtom som jag har besvär med) även dessa dagar så syns det inte. Dessutom måste man leva även om man har detta så om jag aldrig skulle få skratta eller le bara för att jag har ont så skulle livet inte vara värt att levas.
8. Jag blev erbjuden en sådan lapp till min bil för ganska många år sedan, men var dum och tackade nej eftersom jag själv var helt inne i det där tänket med att "jag är så ung och jag kan i alla fall ta mig framåt, så jag har ingen rätt till ett sådant."
9. Det skulle jag vilja höra från en person efter att hen har prövat en vecka i min kropp.
10. Om någon helt ärligt tror på detta så verkar de inte förstå nåt alls. Skulle en människa tycka om att inte klara att gå ut, inte klara av nästan något utan att drabbas av en enorm smärta och en nästan förlamande trötthet? Tror folk att man har värsta festen här hemma och bara gör en massa "roligt och skönt" hela dagarna? Tro mig, när man har dessa problem så drabbas HELA livet.

Sett filmen Beastly

Spoilers förekommer!
 
En ung kille är alldeles för självgod och elak mot andra och straffas därför med en förbannelse där han för att bryta förbannelsen måste få någon att älska honom.
 
Killen i huvudrollen (Alex Pettyfer) är ett riktigt svin. Elak mot de flesta och verkar älska att trycka ner folk. Och han är framgångsrik på något konstigt vis. Personligen förstår jag inte hur någon kan rösta på en idiot som ställt upp i ett skolval utan att veta något alls om vad jobbet innebär utan bara framhäver att han är snygg och förtjänar att vinna på grund av det och att alla som är fula är losers (och enligt honom är nästan alla andra fula).
 
Han är osympatisk till tusen och häxan (Mary-Kate Olsen) lägger en förbannelse över honom som gör honom "ful". Personligen tyckte jag han var "ful" från början på grund av den hemska insidan. Poängen är att han ska utvecklas, få bättre värderingar och få någon att älska honom. Det hela är så otroligt krystat och fejk så jag kan verkligen inte annat än tycka synd om den stackars tjejen som till slut faller för honom. Antingen så är Alex en dålig skådespelare eller så är manus dåligt skriven för jag tror verkligen inte på att han blir en bättre person. Allt är så otroligt tillrättalagt i filmen också och det är inga överraskningar alls. Riktigt tråkigt.
 
Det enda som berör mig i filmen är en dokumentär på en djurpark. Om en elefantmamma vars unge dör och när elefanthjorden passerar samma ställe nästa år så går mamman till dit ungen dog och hittar hens skelett som hon står och tar på med snabeln en stund. Skulle nog hellre ha sett den dokumentären än denna film egentligen.
 

Alla är individer

Jag tror att det där med att "kvinnor är värst på att trycka ner kvinnor" är ett gammalt tankesätt som är svårt att bli av med. Folk kan ha svårt för att öppna ögonen och se ALLT och så ser de bara sådant som bekräftar det de redan tror istället. Jag kan göra så jag med, det kan jag erkänna. Men när jag bestämde mig för att sluta tänka i stil med "tjejer snackar alltid skit" så öppnades mina ögon och jag såg att personer av alla kön kan prata skit. Och även att personer av alla kön kan vara schyssta. Dock så tror jag det är något man måste vilja jobba på, för när jag påpekat detta för andra som jag umgås med så bara nekar de och säger att det inte alls är så utan att jag har fel. Är man inte villig att se felet i sig själv och öppna sina ögon, då kommer man helt enkelt fortsätta att se att bara "tjejer är jävliga mot andra tjejer". Det är vad jag tror.

Liten miljöpåminnelse

Jag tycker faktiskt det är lite gulligt att det börjat dyka upp mer och mer sådana här lappar. Gjorde självklart så innan också, men för en del kanske det kan fungera som en liten påminnelse.
 

Mors dag

Hoppas att alla mammor av alla slag som älskar sina barn har haft en riktigt bra mors dag! Själv var jag som en extra smärtande sömngångare första delen av dagen, trots att jag fick vila ut för att Robin var hemma. Men på eftermiddagen orkade jag iväg att rösta i alla fall och sedan firade vi mors dag hos mina föräldrar, minus Robin som jobbade, plus syrran som blev med. På vägen upp dit stannade vi vid minneslunden för att lämna blommor till vår moster Sylvia. Nu på kvällen blev det mat från Kocki och så slappar jag till valvakan.
 
Jag fick dessa två filmer och skraplotter med vinst på av Connor.
 
 Plockade första buketten liljekonvalj för i år hos mina föräldrar. Blev nästan uppäten av mygg så om ni ser några vimsiga, snurriga myggor som verkar fulla så är det nog de som smaskat på mig och fått lite medicin i sig...hehe...
 
 Buketten till Sylvia. Connor valde ut den.

Vilken motsägelse

Jag tycker det är en rejäl motsägelse att partier som vill minska på rättigheterna för "vissa" grupper hävdar sin egen "yttrandefrihet" och demokratiska rättvisa samt påpekar hur "illa behandlade" de blir bara för att de blir ifrågasatta, något som alla partier blir, samt att de i många fall inte ens kan svara på enkla frågor och beskriva sin egen politik när de blir tillfrågade.

Röstat!

Nu har jag utnyttjat min rättighet och gjort min skyldighet att rösta. Det ska bli väldigt intressant att följa resultatet. Röstar du? Varför/varför inte?
 

Nu har Gûnnerskemârten varit

Vilken början det blev på dagen. Värsta åskan och regnskuren. Vilken tur att jag skulle jobba på sekretariatet då så att jag kunde smita inomhus. Ännu mer tur var det förstås att regnet gav sig ganska snabbt och att allt torkade upp. Det blev en del folk till slut. Connor kunde tyvärr inte gå på mârten i år då han varit sjuk, så jag köpte med några småsaker och så skickade hans mormor med en ballong.
 
En uppblåst tiger-nånting och ett pysselset med Toy Story fick Connor av mig.
 
 Ballongen.

Gûnnerskemârten igen

Större annons med i dagens Arvika Nyheter.
 

En dag kvar till Gûnnerskemârten!

Imorgon, den 24 maj, är det dags för Gûnnerskemârten igen. Hoppas verkligen på bra väder och mycket folk!
 

Tävla om roll i nya Star Wars

Så där ja... Då är jag med i tävlingen där man kan vinna en liten roll i Star Wars, besök på inspelningen som VIP + gäst etc. Jag bidrar gärna till Unicef's arbete så det var två flugor i en smäll. Har det lite knapert så det blev lägsta nivån, men jag är med i alla fall. Skojigt!
 
Kolla in tävlingen.

Sett dokumentären The Greatest Movie Ever Sold

Spoilers?
 
En dokumentär om reklam och produktplacering, med Morgan Spurlock som låg bakom Super Size Me.
 
På ett lite humoristiskt sätt visar Morgan Spurlock hur det fungerar med reklam och produktplacering. Vi lever i en kommersiell värld som är en sorts värld byggd för att skapa betingade responser som hos Pavlovs hundar. Många barn växer upp med mat på McDonalds och roas av Disney-filmer (dessa två brukar även samarbeta med Disney-produkter i Happy Meal och liknande) och eftersom deras hjärnor är så unga då så är det lättare att skapa dessa betingade responser. *SPOILER?* Morgan genomgår själv en röntgen på hjärnan samtidigt som han snabbt får se bilder flasha förbi. När det passerar en bild på Coca Cola så syns på röntgen att hans beroendecentra i hjärnan stimuleras. Inte vid andra bilder. När röntgen är klar så är han sugen på Coca Cola.
 
Vid en betingad respons så reagerar man. En sådan respons kan alltså vara svår att tänka bort. Det finns de som tänker mer kritiskt kring saker när de är äldre, men det är ändå svårt att "skaka av sig" känslan av det om de fått det i sig när de var små. Indoktrinering, med andra ord. "Den utmärks av ensidig, auktoritär påverkan som inte ger utrymme för kritik eller diskussion men har under de senaste decennierna också fått den vidare innebörden ensidig undervisning eller upplysning överhuvudtaget, eller om påverkan sker utan att de som påverkas är medvetna om den." (källa: NE). Det finns många orsaker till att jag anser att källkritik borde vara obligatorisk i skolan redan från tidig nivå.
 
Dokumentären är väldigt intressant och som en kul grej så "säljer" Spurlock platser i filmen för sponsorer, för att visa hur det brukar gå till i många andra filmer. Sevärd!
 

Fixat tipspromenadvinster och sommarlinnen

Idag fixade jag barnvinsterna till tipspromenaden som vi hade i söndags. Eftersom jag gillar leksaker så är det riktigt kul. Connor fick välja ut sommarlinnen till sig själv också. Han har några som han fått ärva som var för stora ifjol, men han behövde ett par till och han blev så nöjd med sitt superhjälteval.
 

Mer tåg till samlingen

Hejsan hej Tradera! Åter igen fyndat rejält. Hittade oöppnade tåg och Connor hade inte ett enda av dem. Så roligt när sådant händer! Sparade en bit över 50%.
 
Ett tåg från Thomas and Friends och tre tåg från Chuggington.
 
 

En liten hjärnvrickare

Jag tror att alla säger det de menar, menar det de säger och vet vad de menar. Komplicerat? Näääädå...hehe...

Connors grejer från Ullared

Connor fick lite pengar i present från släkt innan vi skulle åka så han skulle kunna handla själv. Han fick en sak av mig också. En del av de sakerna som är med här nedan har han inte fått än, utan det är inköp inför framtida presenter.
 
Hjälm och keps valde Connor själv.
 
 Jackan var Connor väldigt bestämd på att han skulle ha. Bra att han behövde en sommarjacka då...hehe... Byxorna längst ned till höger är köpta på Bloms, annars är alla kläder köpta på Gekås.
 
 Skorna hittade jag, men Connor var supernöjd med valet. Särskilt att de blinkar när man trycker ner sulan. Han har varit glad i bollar sedan han var liten bebis så tyckte det passade bra med boll på skorna.
 
 Här har vi det Connor handlade för sina egna pengar plus saken jag köpte till honom längst ned till höger.
 
 Det blev en del Lego, en gunga (som sitter hos Connors mormor och morfar nu), dvd:er och ponnies.
 
 Badskum i form av bilar, en Monster High-docka (Connor har länge önskat fler sådana), pysselset Star Wars och en utklädnad till Zorro (hittade dock inte tillbehören så det får jag kolla efter i leksaksaffären). Kan säga att när det gällde Zorro så styrde jag Connor som bara den...hehe... Älskade Zorro som barn och ville vara som honom. Kunna rida så bra, fäktas så bra, svinga mig i piskan o.s.v. Ska allt visa Connor Zorro-filmerna och serien när han blivit lite äldre.

Mina inköp i Ullared

Detta var vad jag köpte till mig själv. Det blir mindre och mindre för varje år för jag tycker det är roligare att handla till Connor.
 
Queen-tryck kan jag aldrig motstå. Hade redan detta tryck, men på ett linne av annan modell. Kjolen är nog det mjukaste jag någon gång haft på mig. Helt underbar! En klänning (kunde inte motstå färgen) och ett tvåpack basiclinnen blev det också.
 
Top Gear t-shirt (gillar verkligen det programmet, bara det brittiska dock), kattmyntaspray (jo, inte riktigt till MIG då men...hehe...), dagkräm med solskyddsfaktor. Refill till tvål, en braständare och nya hörlurar till datorn då de jag har börjar ramla isär (inte konstigt eftersom jag haft dem i snart 10 år).

En helg på landet

Denna helg har det varit riktig sommarvärme och vi har varit på landet hos Connors mormor och morfar. Underbart! Perfekt tajming! Vi hade hand om en tipspromenad för BIK, dam- och motionssektionen, och det var skoj! Vi var även och hälsade på grannens får och lamm. Så söta så!
 
Måååååånga lamm!
 
Tog kort på ett lamm och lammet i bakgrunden stjäl all uppmärksamhet...hehe... Bäääää!
 
 Det var roligt att se lammen skutta runt och leka. Sådan glädje!
 
 Min underbara unge!
 
 
Katten Castro kom och hälsade också.
 
 Av någon anledning är det jättekul att kasta sten i vatten. Jag tyckte också det som barn, men jag minns inte varför...hehe...

Kom på tipspromenad 18 maj


Blomkort - på ett annorlunda vis

På samma affär (Maja-Lisas) som jag köpte Connors lördagsgodis igår köpte jag ett blomkort till mammas namnsdag. Hon ska få det i förväg för namnsdagen är i slutet av maj och detta kanske är bra om det nyttjas tidigare. Man sätter nämligen hela kortet och så kommer det upp sommarblommor. Tyckte det var tufft!
 
Det fanns med flera olika tryck.

Ska han leka med det eller äta det?

Rubriken var det Robin kommenterade när jag visade vad jag skaffat till Connor som lördagsgodis. När ni ser vad det är så förstår ni varför. Jag hittade det på en ny affär i Arvika. Maja-Lisas heter den och ligger snett emot ingången till Arbetsförmedlingen. Där hade de verkligen många härliga saker! Gå dit och titta om ni är i stan. Mycket fina presenter, blommor och kort.
 
Nice!

På bio: Godzilla 3D

En mängd spoilers så skippa om ni inte sett filmen! Spoilervarning deluxe!
 
Jag tycker inte att Godzilla från 1996 är sådär jättehemsk, men de gick ett helt annat spår med den filmen. De försökte få det mer "naturtroget" och "jordnära", vilket gjorde att det inte alls blev en Godzilla-film egentligen. Sådan är verkligen inte den här filmen. Det är en Godzilla-film hela vägen. För det första så är Godzilla åter igen som hen ska, det vill säga den som skyddar mänskligheten mot andra monster. Att det rivs en del byggnader och att en del människor hamnar i vägen, det är liksom "bara så det är".
 
Jag tycker effekterna i denna film är riktigt välgjorda. Vanligtvis med 3D så brukar det bli väldigt suddigt, speciellt i lite snabbare scener, men det har man klarat av att undvika riktigt bra i denna film. Blev lite bortskämd med filmen Gravity där 3D verkligen kom till sin rätt så kan inte säga att den är lika bra och nödvändig här, men ändå helt ok. Jag älskar att Godzilla ser ut som den gamla japanska Godzilla! När man för första gången får se hela varelsen så nästan jublade jag på bion. Och sedan när det visar sig att hen har en kraftstråle som skjuter ut ur munnen på hen så är hela jag ett leende. Sådan nostalgi, sådana minnen från de äldre japanska filmerna!
 
Människorna är förstås lika korkade som i de äldre filmerna också. Skjuta på de där varelserna med sina pyttiga vapen och sedan försöka samma sak en sisådär 100 gånger trots att de klart och tydligt kan se att det inte gör någon verkan. Det finns några som är lite smartare. Ken Watanabe och Sally Hawkins spelar två sådana roller och det är mina favoritkaraktärer i filmen (förutom Godzilla då). Huvudrollen känns tyvärr rätt platt och stereotypisk. Det där klassiska "macho-mannen måste rädda sin fru och sitt barn som spenderar hela filmen med att vara rädda och göra i princip ingenting".
 
De har lyckats bra med ljudet också. När ett av de stora monstren förlorar sina okläckta barn så har de lyckats få till ett ljud som är så hjärtskärande att jag faktiskt känner för monstret just då. Riktigt välgjort! Godzillas vrål är också väldigt mäktigt. Gjorde sig bra på biografens surroundsystem!
 
Jag fick som sagt en riktig nostalgitripp med denna film och tycker att den helt klart kan klassas som en riktig Godzilla-film!
 

Affischerna för årets Gûnnerskemârten har kommit

Välkomna!

Katterna gillar sina leksaker från Ullared

Katterna blev helt tokglada när de fick leksakerna.
 
En varsin sådan här fick de.
 
 

Mysbilder från Ullared

Här myser Connor med sin moster.
 
Övervåningen i stugan vi hyrde.
 
 
Öppet ner till nedervåningen.
 
 Stugan.

Familjens (v)årliga tripp till Ullared

I helgen var det dags för trippen till Ullared. Denna gång gick det väldigt lätt med Connor både i bilen och affären Gekås. Han fick välja kläder först och sedan blev det hans favoritavdelning: Leksakerna. Efter det fick han bli med mormor ut för jag skulle även skaffa lite presenter och då är det bra om han inte ser. Vill inte att överraskningen förstörs. Vi hade bokat stuga på Örnatorpets Gästranch. Mysigt som alltid! Jag gosade med katten Klös som var helt otroligt supergosig och spann högljutt. Connor och hans moster Marie busade, Connors mormor och morfar fixade maten och jag bara fanns just då.
 
"Men kör nu då", säger Connor.

Sett filmen Push

Spoilers förekommer!
 
Två unga amerikaner med speciella förmågor måste snabbt hitta en tjej i Hong Kong innan en organisation som kallas Divisionen hittar henne. Det kan avgöra framtiden för dem alla.
 
En rätt så intressant film. Trodde den skulle påminna om serien Heroes, men den var helt annorlunda. Det enda gemensamma är att det handlar om människor med speciella förmågar och att de är på flykt undan människor som vill dem illa. Dakota Fanning är den som håller liv i filmen. Chris Evans är så "blank" att han behöver en stark motspelare, så det är tur att han har det i denna film. Slutet blir tyvärr lite för spretigt. Det där med att inte veta vad som är på riktigt och inte har funkat i andra filmer (Inception är ett starkt exempel på en sådan film), men i denna lyckas de inte framföra det på ett bra sätt tyvärr. Trots det så är det överlag en rätt bra film.
 

Lerig stolpjakt

Idag var vi hela lilla familjen och letade stolpar i Stolpjakten. Connor lyckades kana ner i lera han. Så kan det gå. Vi hade roligt i alla fall och vi har tvättmaskin så vad gör lite lera?
 
Lerigt och mysigt.

Helt slut efter kalas, men här kommer presenterna

Orkade inte ens tidsinställa ett inlägg igår...hehe... Känner mig lite som en zombie idag så Connor och jag har faktiskt legat i sängen tills för en halvtimme sedan. Tittat lite i hans böcker och slappat. Men det var en trevlig kväll igår. Så kul att höra att många gillade tårtorna!
 
Blommor.
 
 Härliga presenter! 

Födelsedagskalas med tårtor

Tack alla gäster som gjorde kvällen så trevlig! Kul att ni gillade tårtorna!
 
Efter några förrätter som jag gjort på Crostini så blev det smörgåstårta. Eftersom jag inte kan garnera en sådan så hävde jag bara på med en massa saker...hehe... Vet i alla fall att jag inte ska skaffa krispsallat och ha underst något mer. Den var nästan omöjlig att lägga saker på då den spretade åt alla håll.
 
 
Två tårtor hade jag gjort. En med marsipan speciellt för Connors smak och så en med chokladgrädde. Inuti var de likadana med jordgubbssylt.

Idag är det min födelsedag

Jag fick en tidig födelsedagspresent redan för några dagar sedan. Idag kommer jag fixa lite inför besök i afton. Testar att göra en egen smörgåstårta i år igen, det är bara andra gången jag gör det. De andra tårtorna har jag lite mer vana bakom och i år blir det en marsipan- och en gräddtårta. Marsipan blir det för att Connor "beställt" det. Han älskar marsipan. Det mesta är förberett så idag är det bara garneringen, så det blir lugnt.
 
Min tidiga födelsedagspresent.

Härliga mönster på barnkläder

Igår kom ett paket på posten med härliga barnkläder till Connor. Tycker det är roligt att hitta lite annorlunda kläder med tanke på att många stora kedjor har väldigt indelade kläder i få färger. Det kommer bli fler köp från iELM kan jag säga. Vi är väldigt nöjda med dessa kläder!
 
T-shirt med tåg (en av Connors favoritsaker) och en tröja med dragkedja och en härlig sommaräng.

Katterna startade direkt med Mjau Vaganza för Buzzador

Idag hämtade jag ut paketet från Buzzador. Att jag är med där innebär att jag får testa produkter då och då samt dela med mig av produktprov och min erfarenhet av produkten. Denna gång var det produkter för katter från Mjau Vaganza. Jag hann inte ens öppna paketet innan katterna var där och nosade. Kände de vad paketet innehöll?
 
Klädvårdsrullar, borstar, blötmat och godis. Naturliga produkter och utan vete och soja. Riktigt bra tycker jag då vete och soja mest är utfyllnad. Försöker alltid undvika det i maten till våra katter.
 
 Godiset var först ut i testet. Katterna slukade det.

Läst klart: Stad av skuggor av Cassandra Clare

Från bokens baksida:
"Det är sommarlov och Clary Fray har äntligen fått med sig sin bäste vän Simon till klubben hon gillar, Pandemonium. Men det blir allt annat än en vanlig utekväll och Clarys liv får en helt ny vändning. Clary blir vittne till hur tre ungdomar med märkliga tatueringar dödar en kille inne på klubben. Kroppen försvinner utan minsta blodspår och det är uppenbart att det bara är Clary som kan se mördarna. Nästa dag dyker en av mördarna, Jace, upp på samma fik som Clary och Simon. Den kvällen försvinner Clarys mamma spårlöst..."
 
Inte direkt nyskapande, men ändå rätt så intressant. Väldigt lättläst och tyvärr rätt så stereotypisk i sin karaktärsutformning. Världen i sig intresserade mig dock och den får mig att vilja läsa de andra böckerna också. Detta var del 1. Jag har inte sett filmen som bygger på boken. The Mortal Instruments heter den. Är inte så lockad att se den, men det kommer troligtvis bli av ändå någon gång. Tror nog att den här riktar sig mer till yngre läsare som kanske inte läst så mycket än. Har man läst mycket, alternativt sett många filmer, så känner man nog igen väldigt mycket i denna bok och det är inget som är överraskande.
 

Halvår sedan ögonoperation

Idag är det prick 6 månader sedan jag fick laser på ögonen för att korrigera min närsynthet och astigmatism. Resultatet är helt otroligt! Att kunna se direkt på morgonen utan att leta efter mina glasögon först. Att kunna vara ute även i regn utan problem med antingen prickiga glasögon eller torra ögon på grund av linser. Vilken frihet det här är! Jag uppskattar varje dag och varje minut som jag ser. Ta aldrig din syn för givet! Den är något helt otroligt!
 
Memira, Karlstad.

Alla har brister

Jag är inte perfekt. Ingen är perfekt. Men måste man vara tvungen att påpeka sina fel och brister hela tiden? Jag anser inte det. Det finns en del som gärna vill trycka ner en, så varför skulle man trycka ner sig själv? Att ha självinsikt kring ens brister är nyttigt och att kunna prata om sådant som är svårt och känsligt likaså, men att behöva framhäva det har jag aldrig förstått. Om det finns de som vill göra det, så är det helt ok tycker jag, men om någon inte vill göra det så tycker jag att det är lika ok. Jag förstår inte hur folk kan finna något fel i det.
 
Krossa Jantelagen!

Stolpjakten i Arvika

Idag var jag in på Turistbyrån i Arvika och hämtade en karta för stolpjakt. Det ska bli kul att testa! Det finns fyra olika svårighetsgrader så man kan anpassa efter vad man klarar. Kartorna är gratis och man tävlar om vinster när man är med.
 
Nu hänger kartan på kylskåpet, redo att bli med ut.

Grattis min älskling!

Idag fyller Robin år. Vi ska gratta honom med två presenter. En är en tur till Torsby badhus (datum bestämmer vi senare) och en är nedanstående sak.
 

Gamla bilder på katterna Stina och Silla

När soffan inte är tillräckligt mjuk.
 
 Hämnden är ljuv.
 
 Men vänner var de ändå.

Läst klart: Barnmorskan i East End (del 2) av Jennifer Worth

Från bokens baksida:
"I denna andra fristående del av Jennifer Worths memoarer berättar hon fler historier om de fantastiska människor och gripande öden som hon kom nära under sina år som barnmorska och sköterska i East End."
 
En väldigt intressant bok som tyvärr inte når samma höjd som den första. Jag saknar barnmorskeberättandet och tycker att det blir lite för mycket om andra personer. Det är förstås intressant att läsa, men detta ska vara Jennifers memoarer och då tycker jag att det vore roligare att läsa om just henne. Den är välskriven och flyter bra, precis som den första och jag kan rekommendera den, men ändå förbereda er på att den inte handlar nästan alls om just barnmorskearbetet.
 

Gjort muffinsklubbor

Idag gjorde Connor och jag muffinsklubbor. Vi använde vanlig muffinsmet fast med karamellfärg i också som Connor valde. Skapandet av klubborna var enkelt i de formar vi hade. När de svalnat var det dags för garnering.
 
Connor fick detta set i första maj-present av oss.
 
 
Så här blev några av de vi gjorde. Nästa gång ska jag försöka göra frosting till garneringen. Nu hade vi kristyr och den var svårarbetad.

Varför får inte kvinnor ägna sig åt kvinnor?

När män har berättat om var de anser att män är diskriminerade så smått hyllas de för att de är så öppna kring diskrimineringen av män. Om en kvinna belyser var hon anser att kvinnor diskrimineras får hon ofta höra: "Men männen då?"
 
Varför denna skillnad?

Demonstrationståg och hårslingor

Connor och jag tog följe med syrran och Gabriel ner på stan. Där deltog vi i första maj-tåget. Det var härligt många deltagare i år, precis som väntat eftersom det är valår. Sedan blev det hemåt där det stod slingor på schemat. Inte på mig då utan på en vän som jag skulle hjälpa. Connor blev jätteglad när han fick leka med sina kompisar under tiden. Nu är jag helt slut så det är tur att hela lilla familjen är hellediga imorgon och inte har något alls planerat. Det blir till att ta dagen som den kommer helt enkelt.
 
Tåget kommer troligtvis finnas på Youtube snart för jag såg lokalkändisen Samson som var där och filmade.

Kommande film: The Mask we live in

Bra, konkret och tankvärd trailer! Tycker det är hemskt när vuxna tvingar in barn i begränsande roller där de inte får visa sina känslor, inte gilla det de gillar och istället vänder barnen mot destruktivt och självdestruktivt beteende. De andra barn som eventuellt retar de barn som faktiskt vågar visa känslor har i sin tur blivit nekade just det av vuxna. Grupptrycket startar nånstans.
 
 

RSS 2.0