Ska ni på 1:a maj-demonstrationer?

Det ska jag! Därför tar vi en väldigt lugn slappardag idag så jag ska orka. Var med i tåget ett år och vanligtvis brukar jag försöka komma till torget för att titta och lyssna i alla fall. Eftersom det är valår i år, både till EU-parlamentet och riksdag, landsting, kommun, så kommer det nog vara lite extra liv. Önskar dock att jag hade möjlighet att ta mig till Stockholm så jag kunde få höra småpartierna också, men det får gå bra med det lokala.
 
Samling på förra årets första maj.

Bokstavsateist?

Pratade häromdagen på bokstavstroende. Det är personer som tolkar religiösa texter bokstavligt och vill följa dem till punkt och pricka. Jag funderade på om jag är en "bokstavsateist". Det finns inget sådant uttryck, men vad jag menar med bokstavsateist är: Många som är icke-troende och ateister deltar ändå i traditioner som har religiöst ursprung. Just för att det är traditioner. Jag har däremot "städat" bort en hel mängd med traditioner med religiöst ursprung eftersom jag känner att jag inte kan delta i något som jag inte står bakom.
 
Och då menar jag mig personligen. Om någon annan väljer att döpa sitt/sina barn, gifta sig i kyrkan, begravas i kyrkan (nu utgår jag från det vanligaste i vår bekantskapskrets) så respekterar jag det och kan vara med som passiv åskådare. När det gäller mitt barn så får han se att det finns alla möjliga val. Att en del gör si och en del gör så. Sedan när han blivit äldre så får han välja själv vad han vill tycka och tro.
 
Så en bokstavsateist i min mening är alltså en person som inte deltar ens "bara för traditionens skull" utan som ser meningen bakom dessa och om meningen är religiös så vill man inte delta.

Connor ville baka muffins

Egentligen ville han det igår kväll, men att dra igång något sådant efter 20.30 på kvällen gör jag helst inte. Så därför blev det muffins idag istället. Connor valde färg (vi brukar ha i karamellfärg ibland när vi bakar för att det blir lite roligt med variation) och var med och rörde och blandade för fullt. Två plåtar blev det. När Robin kom hem från ett möte så tog Connor dock åt sig hela äran inklusive att han själv tagit fram alla grejer (varav en del är på översta hyllan i ett köksskåp). Hmmm... Sedan bjöd han oss på muffins och förklarade att nästa gång skulle han använda strössel också.
 
Busungen har blandat färdigt.
 
 Stolt och glad.
 
Klara!

Sett filmen Welcome to the Rileys

Spoilers förekommer!
 
På en affärsresa i New Orleans träffar en man (James Gandolfini) en ung tjej (Kristen Stewart) som han tar sig an och vill hjälpa.
 
En ganska stillsam men tankvärd film. Välspelad för det mesta, det är bara någon scen som känns lite "off". Budskapet jag får ut av den är att man inte kan förändra någon annan, men ge dem stöd på vägen. Jag tycker att frun till James Gandolfinis karaktär gör en riktigt stark förändring när hon får motivationen till att göra det. *STORSPOILER* På grund av deras dotters död så har hon inte lämnat huset på många år. Hon spelas väldigt bra av Melissa Leo.
 
Filmen visar tydligt på att alla inte går att "rädda" på det vis man själv vill, men att man genom att visa att man bryr sig kan göra stor skillnad ändå och ge personen ifråga modet att rädda sig själv. Filmen är inte spektakulär och presenterar inget nytt, men är ändå sevärd på grund av tankarna den väcker och för Gandolfinis rollgestaltning.
 

Tack för gardinerna, Annelie!

När jag var hos Annelie senast så fick jag lite härliga gardiner av henne. Nu har jag satt upp ett par. Tack så mycket!
 

Första djuret i min första lägenhet

Ungefär 1 år efter att jag flyttat hemifrån så såg jag denna helt underbara kanin i en djuraffär. Jag och syrran hade haft kaniner under vår uppväxt så därför fick Ella flytta hem till mitt allra första egna hem och bli min första sambo. Hon fanns sedan med när Robin och jag flyttade ihop. Då hade hon fått en ny vän i form av kaninen Pelle (de hölls dock alltid under koll när de var ute tillsammans eftersom ingen var kastrerad och Ella var alldeles för gammal för att klara att få ungar) och hon hade under en period haft sällskap av guldhamstern Ami. Katterna Tetris och Yatzy hade också tillkommit. 15 dagar efter att jag plussat på graviditetsstickan med Connor så dog hon stillsamt av ålder.
 
 
Ella boade ofta, trots att hon aldrig blev dräktig.

Ny header april 2014

Den stora bilden är Connor vid Medelhavet i Spanien. Blir så glad av att se den och det är så härliga färger! Lilla bilden på mig togs vid jul. Citatet kanske en del känner igen från Queen's låt The Show Must Go On.
 

Pratar om Sylvia

Förra veckan var Connor och jag till minneslunden med blommor till Sylvia som han valt ut. Vi pratar om Sylvia då och då och tittar på bilder, för att jag hoppas att han ska minnas henne. Han har börjat förstå att vi ska till minneslunden istället för till Sylvias hus när vi ska till Sylvia numera.
 
Vi pratar även om att hon inte finns mer för att hon dött. Samtidigt som det är svårt så tror jag att det är bra att prata om det. Jag saknar henne så otroligt mycket så det är därför det är svårt, men samtidigt som det gör ont så värmer det att prata om henne och minnas. Att jag var så envis på att Connor skulle med på minnesstunden för henne var för att hon hade velat det (han var så omtyckt av henne) och för att jag tycker det är viktigt för barn att vara med och se hur livet och döden fungerar. Självklart så kan Connor inte förstå ännu. Det kommer ta flera år innan det händer, men jag tror att det kanske inte blir samma "chock" om man pratat om det från början och inte haft ett tabu på sådana ämnen. Jag vill att han ska veta att han kan komma till mig med alla frågor. Kan jag inte svaret så söker vi upp det tillsammans.
 
Connor valde gula daffodiler. Buketten bredvid hade min mamma satt dit några dagar innan.

Loppisen avklarad

Det kom inte så mycket folk, men det blev en hel del sålt ändå. Själv så handlade jag bara ett Coca cola-glas för en femma och ett 6-pack ägg för 15 kronor.
 
Min yta och syrrans precis bredvid.
 
Äggen jag köpte. Det gröna tyckte jag var charmigt. Gillar "hemmaodlade" ägg så att säga.

Loppis i Jössefors imorgon 10-15

Imorgon händer mycket i stan med motordag, extraöppet i butiker och mer i Arvika, men jag hoppas en del kan leta sig ut till Jössefors Folkets Hus också och komma på loppisen där. Syrran och jag ska vara med och sälja. Komsi komsi!
 
Ett suddigt Folkets hus.

Guilty pleasures?

Vad jag förstått så är ett guilty pleasure en sak man gillar, men inte kan stå för på grund av att det är "skämmigt" på något vis. Jag förstår inte riktigt... Hur kan man skämmas för något man gillar? Är man så bunden vid att ha en viss image så man inte kan visa att man är en mångfacetterad person? Nä, vad NI gillar är det som spelar roll och ni ska inte behöva gömma undan något alls. Har någon problem med att ni gillar ett visst band, en viss artist, en film, en serie etc.... då är det DERAS problem. Gilla det ni vill!

Varit på modevisning och ätande... erhm... mingel menar jag

Ikväll gick syrran och jag till Scandic Hotel. Vi fick vänta lite för vi var tidiga, som alltid. Efter en liten stund fick vi komma upp på övervåningen där de byggt nya fest- och konferenslokaler. Riktigt härligt och skön stil! Där fick vi ett glas vin och så fanns tilltugg. Det ena var en sorts tunnbrödsgrej med skaldjur och det var gott. Men en annan sak som fanns var himmelsk. Så himmelsk att jag tyvärr glömde bort att ta bild på den och jag har svårt att beskriva vad det var eftersom jag inte vet namnet på själva "behållaren".
 
Det var i alla fall som en liten skål gjord av någon deg och den var fylld med en fetaostblandning med färsk gräslök. Underbar! När jag såg att alla tagit sig så var jag framme flera gånger och tog mer. Fräck till tusen...hehe... Eller nja, jag väntade faktiskt snällt tills alla tagit sig en gång i alla fall. Jag är ingen vinperson så kan inte säga om vinet var gott eller inte. För mig smakar allt vin någorlunda detsamma. Det var bubblande och vitt i alla fall så det var bra för det får jag ner. Rött vin går absolut inte.
 
Det visades mycket kläder på modevisningen och jag tycker att de som visade underkläder var supermodiga! Jag skulle aldrig våga gå i underkläder framför så många människor. En del säger att det är detsamma som badkläder, men inte som några badkläder jag har på mig i alla fall, kan jag säga.
 
Efter visningen serverades vi bröllopstårta. Den var jättegod och mäktig! Sedan traskade vi hemåt i den ljumma kvällen med en lite kylig bris.
 
Jag på modevisning....hahahaha! Syrran ville att jag skulle göra en Benedict-selfie så detta blev resultatet.
 
Underbar kristallkrona i foajén på övervåningen.
 
 Modevisning.
 
Denna tårta fick vi mumsa på efteråt.

Fashionshow på Scandic Hotel

Nu ikväll ska syrran och jag på fashionshow på Scandic Hotel här i stan. Det ska bli intressant och kul!
 

Läst klart: Grön stad i solen av Barbara Wood

Från bokens baksida:
 
"Det är 1919 då doktor Grace Treverton kommer till Kenya för att starta en modern medicinsk klinik för de infödda. Hennes bror, Sir Valentine Treverton, ska odla kaffe och drömmer om att skapa ett jordbruksimperium som kan mäta sig med de bästa hemma i England. Men den välbärgade familjen Trevertons planer ses inte med blida ögon av den afrikanska familj som bebott marken i generationer."
 
Boken är stundtals spännande och intressant, men den är väldigt stereotypisk. Författaren har varit noga med att visa att "kvinnor kan", men visar samtidigt upp en väldigt hårddragen bild kring lokalinvånarna. Boken handlar mest om några personer, men det är några andra personer som har en väldigt stor del i historien som man aldrig riktigt får lära känna. De beskrivs väldigt ytligt och man får inte alls kännedom om dem som om de andra.

Det blir nog mest en bok i mängden i slutändan.
 

Tjocka får

Idag var vi och besökte några får som såg ut att nedkomma med lamm vilken dag som helst. Riktigt runda härliga magar. Connor tyckte de var roliga och han sa att han ville stanna kvar så han fick se dem... erhm... "bajsa ut bebisar". Så medan vi promenerade tillbaka till hans morföräldrars hus så pratade vi lite på var bebisar kommer från. Han är inne i en rejäl "varför"-period och jag älskar det!
 
Den rundaste. Undrar hur många bebisar hon kommer få...

Connors UV-dräkt har kommit

Förra årets UV-dräkt är alldeles för liten i år, så nu är en ny vald av Connor och införskaffad (den kom med posten igår). En tvådelad denna gång så att han under dagar då solen inte är så skarp bara kan använda nederdelen. Eller på simhallen till exempel där det inte finns någon sol alls.
 
UV-dräkten är från Solamigos och köpt på Oii Design.

Mariebergsskogen i underbart väder

Idag var Connor och jag tillsammans med syrran och Gabriel till Mariebergsskogen. Det var en perfekt dag att åka dit. Vackert väder, men ändå inte för mycket folk.
 
Många av djuren slappade i solen.
 
 Kycklingar!
 
 Först undrade vi lite vad fågeln sysslade med. Hen njöt i solen helt enkelt.
 
 Jag kontaktade personal för en sädesärla var instängd i cafébyggnaden (som inte öppnat för säsongen). De tog tag i det direkt och skulle undsätta den.
 
 Min härliga unge!
 
 Minigolfbanan var inte öppen, men Connor gick runt alla banor och förklarade hur han skulle spela på dem och var bollen skulle åka. Han älskade minigolf förra sommaren så det kommer nog bli en del i år också.
 
 Sötnosen!

Sett filmen Diana

Spoilers förekommer!
 
De sista två åren av sitt liv har Diana en hemlig kärleksaffär med läkaren Hasnat Khan.
 
Hur lyckas man göra en sådan otroligt tråkig film om en sådan stark mediepersonlighet som Diana var? För denna film är snudd på otittbar för min del. Jag klarar att se hela filmen (mycket på grund av hopp att det ska bli bättre längre fram), men skulle aldrig någonsin vilja göra det igen. Naomi Watts har försökt härma Dianas kroppspråk, men lyckas inte helt. Hon har inte samma kraft och utstrålning som Diana hade. Det här är en film som man, i mitt tycke, kan skippa.
 

Oskygga älgar

Jag var på jobbmöte i Tvärud idag och på vägen hem var jag tvungen att stanna längs vägen för att ta lite kort på två fina älgar som inte verkade bry sig ett dugg om mig. Tyvärr så hade jag inte min systemkamera med mig, men det blev några bilder med kompaktkameran i alla fall.
 

Unikt påskbrev till Connor

Connor fick ett unikt påskbrev av Gabriel i förrgår. Supersnyggt och verkligen Connors grej!
 
Tusen tack för det!

Årets första mjukglass för Connor

Glasskiosken på torget har öppnat så idag fick Connor årets första mjukglass. Fast han var mest förtjust i strösslet som han pekade ut.
 
Mycket strössel.

Sett filmen All about Steve

Spoilers förekommer!
 
En excentrisk korsordsskapare (Sandra Bullock) tror att kameramannen Steve (Bradley Cooper) är hennes livs kärlek och ger sig ut på en resa efter honom hit och dit i landet för att övertyga honom om detta.
 
Vad är det för fel på folk? Sandra Bullocks karaktär Mary berättar om sitt yrke för en skolklass och några av barnen som tycker att hon är töntig säger genast till henne: "Du har ingen man eller pojkvän, va?" Som att en kvinnas hela värde bara baseras på om hon har en man och är åtråvärd. Vem lär barnen dessa dumheter? Jag blir riktigt arg. JA, Mary är annorlunda. JA, Mary är lite egen. Men vad är det för fel med det? Jag tycker hon är en härlig och positiv person och att hon har sina egenskaper, det skadar ingen.

Filmen överraskar mig då jag förväntat mig en tafflig komedi, men den visar istället gripande hur svårt det kan vara att sticka ut. Säkerligen finns det de som hånskrattar åt karaktären och deras brist på empati och insikt skräms jag av. Mary vill vara som hon är och folk borde sluta hacka på henne, bara för att hon inte är som dem. Måste vara fruktansvärt osäkra personer som håller på sådär.
 
I övrigt var det kul att se M.C. Gainey i en liten roll. Har inte sett honom på länge.
 

Bearbetning av sorg

Idag var syrran och jag till vår mosters hem. Jag har inte varit där sedan den dagen mamma och jag hittade henne. Så det var väldigt jobbigt att komma dit, men samtidigt var det bra. Vissa saker jag såg fick mig att gråta för jag tänkte på henne och saknaden gör så ont. Vill inte gå in på vad det var och vilka tankar jag hade för det blir alldeles för privat för mig. Men jag vill ändå vara öppen med mina känslor. Kan säga att det allra jobbigaste var att se inbjudningskortet till Connors barnkalas augusti 2013. Det satt kvar på kylskåpet där hon satt upp det. Kalaset hon hade tackat ja till. Men då var hon redan borta.
 
Vi var till minneslunden först.

30-årsfest igår

Igår var vi i Stömne på 30-årsfest. Connor var hos mormor och morfar så det var bara Robin och jag. Vi hade riktigt trevligt. Tusen tack till Kajsa och födelsedags-"barnet" och alla andra! Hoppas whiskyn smakar bra!
 
 
Jag lyckades äntligen få till en sådan här fläta i luggen, så det var min kalasfrisyr.

Protect a child against malaria

Sist som jag var på Tilde Tryck för att köpa dubbelhäftande tejp (det är väldigt vad det går åt hos oss) så köpte jag även ett armband. De säljer armband gjorda av United against malaria. Överskottet går till att förebygga malariautbrott och rädda barn från malaria. Armbandet är riktigt härligt i regnbågens färger.
 
Det finns i olika storlekar också.

Sett filmen Prayers for Bobby

Spoilers förekommer absolut överallt! Baserad på en sann historia.
 
Mary Griffiths (Sigourney Weaver) son Bobby (Ryan Kelley) försöker hantera sin mors religiösa intolerans mot att han är homosexuell.
 
En otroligt gripande film som till en början gör mig så otroligt arg. Sigourney lyckas så bra i sin roll att hon lyckas få mig att bli arg och frustrerad på henne. Jättebra spelat!

Bobby kommer ut som homosexuell i en familj där det inte är acceptabelt. Syskonen är ok med det, men föräldrarna är det inte och speciellt inte mamman. Hon är jättehård. Familjen tror att han kan "botas" till att börja med. Bara att komma ut är ett trauma för Bobby då hans familj alltid pratat illa om homosexuella, om att de är äckliga och fulla av synd och så vidare. Mormodern säger till och med att de borde skjutas. När Bobby skickas till terapeuten så säger denne att han inte kan veta att han är homosexuell eftersom han aldrig haft sex med tjejer.
 
Mamman påstår att homosexuella rekryterar barn och undrar om Bobby blivit rekryterad av någon äldre. En andra sak som är hemsk för Bobby är att han själv är troende och han får hela tiden höra att det är en synd att vara homosexuell, att gud kan "bota" honom bara han tror tillräckligt och att han annars kommer hamna i helvete. Mamman får nästan panik för att hon vill att hela familjen ska vara tillsammans i himmelriket och eftersom sonen är homosexuell så kommer han inte få vara med dem. Vad hemskt för honom som troende att verkligen tro detta. Det måste ha gett en fruktansvärd ångest.
 
När föräldrarna är till en rådgivare så säger denne att Bobbys "förvirring" kan bero på en avvisande far eller en dominant mor. Att de ens fick säga sådant. Det är väl en klassiker i och för sig att skylla allt på föräldrarna. I och med att de trodde (och en del fortfarande tror) att homosexualitet är ett val. Att folk inte visste/vet bättre. All den ångest och sorg som Bobby fick känna bara för att hans familj inte var öppna och älskade honom som han var. Fruktansvärt!
 
Han blir förbjuden att klä sig som han vill och röra sig som han vill. Han är för "uppenbart gay" och mamman skäms när hon fikar med några väninnor och sonen hämtar henne. AIDS blir känt och anses vara guds straff till homosexuella (the wrath of god). När Bobby får en pojkvän så är dennes familj helt annorlunda mot hans. De accepterar och välkomnar honom. En helt annan sorts öppen kärlek utan dömande. När detta sker så blir Bobbys familjs agerande (och speciellt mammans) ännu tydligare i sin grymhet.
 
Till slut orkar inte Bobby. Han tar livet av sig. Till och med på begravningen så anklagas Bobby. Han "valde" att "bli gay" och blev deprimerad av synden och tog sitt liv säger prästen som sedan läser upp hemskheter med denna "synd", alla riktade som anklagelser mot Bobby som inte var "tillräckligt stark". Idiotiskt!
 
Bobbys pojkvän går på minnesstunden efter begravningen och eftersom Bobby hade berättat sin pojkväns namn för sina föräldrar så vet de vem han är trots att han presenterar sig som "vän". Mamman blir kall när hon hör det och när han gått så tar hon hans tallrik och kastar den i soporna som att den är "smittad".
 
Till slut träffar mamman en präst som är mer öppen och han förklarar att bibeln är skriven och tolkad efter tiden då den uppkom. Att vi i andra tider tolkar annorlunda och att vi måste tolka om för att samhället utvecklas och då måste även tron göra det. Mamman ställer frågor. Ifrågasätter och är påstridig. Hon börjar undersöka och hamnar till slut i en grupp för föräldrar till homosexuella. Trots att en förälder där accepterat sin homosexuelle son så märks det vad han är fast i sitt normtänkande. Han säger nämligen att han misstänkt att sonen var gay när han önskade sig en rosa Lacoste-tröja. Vilka otroliga fördomar! Förstår inte varför föräldrar förbjuder en färg för sitt barn. Rosa har av någon anledning fått en låg status och då är det bara småflickor som "får" ha den. Och homosexuella då förstås. Förstår mig inte på de begränsningarna och att föräldrar inte inser att de nedvärderar flickor när rosa anses bara vara för flickor.
 
Mamman kommer till insikt om att det inte var något fel på Bobby. Det är underbart att se henne förstå till slut. Att hon var tvungen att förlora sin son för att fatta, det är tragiskt. Tänk om hon fattat det tidigare. Men hon var så upptagen av att försöka omvända Bobby så sökandet efter svar till sig själv kom först efter hans död. Det kunde nog inte komma innan. Folk hon möter längs sin väg är ibland som hon var innan. Fruktansvärda fördomsfulla personer som är så ignoranta att de vägrar ta in något alls. De är helt låsta i sina fördomar. Mammans tal i slutet är så vackert! Stark roll av Sigourney som sagt!
 

Ballonger och strumpor

Fick ett sms av syrran idag att det fanns grejer på torget. Alltså ballonger och typ mârtensgrejer. Vi tog en promenad dit hela lilla familjen och så fick Connor köpa sig en ballong. Jag hittade motivstrumpor och Connor fick välja ut fem par till sig också. Vi gick en ganska lagom tid för det var inte så mycket folk. Efter promenaden protesterade min höft mot mig. Att gå på asfalt och liknande hårt underlag är verkligen ingen höjdare för min värk, men ibland är det just sådant underlag man måste gå på för att komma fram så vad gör man? Jag får stå ut med smärtan helt enkelt.
 
Denna gång blev det en Ninjago-figur som ballong.
 
 Strumporna Connor valde.
 
 Strumporna jag valde.

Sett filmen About time

Spoilers förekommer!
 
Vid 21 års ålder upptäcker Tim att han, precis som alla andra män i hans släktled, kan färdas i tiden. Han använder sig av denna upptäckt för att ändra på saker så att han ska kunna hitta kärleken.
 
En väldigt charmig film som faktiskt bjuder på en del tankvärda saker. Som att *STORSPOILER* om han färdas tillbaka till tiden före hans barn föddes och ändrar på något så kommer hans barn inte vara detsamma när han kommer tillbaka eftersom samma spermie då inte hittat ägget. Vilken panik jag skulle få om man hade den där "talangen" och kom tillbaka för att upptäcka att jag inte längre hade Connor utan att det var en, för mig, okänd unge här. Ens barn är bara one-of-a-kind.
 
Det enda som stör mig i denna film är slutet. Det är helt ologiskt. Nu undrar ni säkert vad jag menar och tänker att hela filmen är ologisk eftersom det inte går att färdas i tiden. Men just i den här filmen kan man färdas i tiden och vissa premisser ges, som exempelvis det där med att barnen ändras om han färdas bakåt i tiden och ändrar något. Men ändå så är det just det han gör i slutet av filmen. Och ändå så förändras inte hans barn. Jag måste ha missat något, för det verkar inte vettigt.
 

Tävlar om goodiebag från Maybelline

I bloggen JessicaNystrom är jag med och tävlar om en goodiebag från Maybelline. Följ länken för info om hur du tävlar!
 
En färgglad vår vore toppen! Håller tummarna.

Klubb för barn på ICA Maxi

När vi var och storhandlade sist så blev Connor medlem i Mica & Mici-klubben. Det är för barn mellan 3-10 år och om de visar medlemskort vid besök så får de välja en liten grej. De saker som fanns att välja på i Karlstad var en apelsin, en Kexchoklad, en Smakis och ett russinpaket. Det fanns även små tidningar med pyssel, tips, recept och liknande. Verkar skoj! Ska bli intressant att inviga vid nästa besök.
 
Medlemskort.

Skogspromenad med Connor

Connor och jag tog en liten promenad i Styckåsskogen idag för att plocka vitsippor. Det var riktigt mysigt! Uppskattar verkligen när jag orkar göra något sådant ibland.
 
Connor plockade kottar.
 
 Jag plockade vitsippor.

På 90-talet hade jag en tam undulat

När jag växte upp hade vi flera undulater och sedan blev det en period utan. Tills jag var gammal nog för att få skaffa min helt egna undulat. Till en början var han skygg, ungfågel som han var. Han fick namnet Grålle. Han hade sin bur på mitt rum och jag pratade med honom varje dag. Sakta men säkert började jag ha en hand inne i hans bur. Sedan rörde jag handen. Grejade med lite saker i buren. Lade in vassarve till honom som han älskade. En dag så satte jag ett finger framför Grålles bröst, utan att röra honom, och då satte han sig på fingret en stund. Efter den dagen så var han inte det minsta rädd för mig. Jag hade honom utanför buren ofta (alltid med katten Tulo antingen utomhus eller på en annan våning) och vi trivdes ihop.
 
Jo, det hände att han bajsade på mig. Fåglar bajsar ju rätt så ofta. Men det gjorde inget.
 
Hemläxa från syslöjden och Grålle var med förstås.

Grodor och grodägg

I mina föräldrars damm brukar det alltid dyka upp massor av grodor så här på vårkanten för att lägga ägg. Undrar var alla kommer ifrån, för det är verkligen många. Idag var vi dit och tittade. Jag fångade ett grodpar till Connor så han fick se. När de rörde på sig blev han rädd och tog ett steg bakåt rakt i en vattenhåla där han satte sig. Ojdå!
 
Jag fångade ett par lite senare för att vi inte skulle avsluta med att han var rädd för dem. Syrran och jag brukade leka med grodor när vi var barn (på ett försiktigt vis alltså) och det var fascinerande att ha några grodyngel i en hink för att se hur de såg ut och hur de simmade. För varje gång vi fångade några för att titta på dem så hade de förändrats och det var intressant att se. Connor är inte så glad i "kladd" så vi får väl se om det släpper med åldern så att vi kan "upptäcka" grodor tillsammans.
 
Grodägg i massor.

Katten Yatzy's födelsedag

Idag fyller Yatzy 6 år! Hipp hipp hurra!
 

Sett filmen The Big Wedding

Spoilers förekommer!
 
Ett sedan länge skilt par låtsas fortfarande vara gifta för att behålla husfriden vid ett bröllop.
 
Vad hände? Jag läste rollistan och tänkte att det här nog kunde bli lyckat. Robert De Niro, Katherine Heigl, Diane Keaton, Amanda Seyfried, Susan Sarandon och Robin Williams. Men nej. Filmen lyfter aldrig och känns känslolös. Inte så bra kanske när det kretsar kring kärlek (både romantisk och familj) och bröllop. Den är så otroligt krystad och något saknas. På papperet ser filmen alltså bra ut, men på riktigt funkar den inte alls. Åtminstone inte för mig.
 

Ge aldrig upp!

Hos mina föräldrar brukar tre ekorrar komma och äta lite frön. En ekorre visade verkligen att man aldrig ska ge upp.
 
 
 
Jag lyckades komma ganska nära två av ekorrarna. De poserade lite fint för mig också och när den på nedersta bilden visade att det var nog genom att slå med tassarna mot grenen så lämnade jag dem.

Invigning av nytt köpcentrum, Charlottenberg

I onsdags var pappa och jag på invigningen av det nya köpcentrat i Charlottenberg. Målet var en hylla på Jula till nedsatt pris. Den var tyvärr slut den dagen och istället så hade pappa vägarna förbi igår och köpte då med den. Min känsla av köpcentrat var att det var enormt. Det andra köpcentrat har fler butiker och de blir därför inte så massivt stora som dessa i det nya. Trodde mataffären Hypermat skulle bli för mycket med sina 10000 kvadratmeter, men ytorna var stora så det var inte svårt att se var saker fanns. Gångarna var runt 5 meter breda skulle jag gissa på.
 
Nästa gång får Connor bli med för Sportshopen hade ett roligt litet lekland.

Shark infested?

Häromveckan såg jag en dokumentär om hur filmen Hajen påverkade de riktiga hajarnas liv. Filmen är en riktigt effektiv skräckhistoria som väcker människors stora instinktiva fasor för det mörka, djupa, okända och att ätas levande till liv. Tyvärr tog en del människor filmen på alldeles för stort allvar och hajar jagades som aldrig förr och utrotades nästan. Jag tycker att en del sätt att uttrycka sig visar på hur "ond" hajen har ansetts. Till exempel så sägs "shark infested" om en del stränder. Ofta översätts detta till hajtäta vatten som är en mer korrekt beskrivning. Infested betyder nämligen "plågad av" och "drabbad av" bland annat. Hur kan man säga att en strand är plågad eller drabbad av hajar när vattnet är deras territorium? Det är vi människor som har vattnet till låns. Vi borde respektera de djur som vattnet tillhör.
 
Flera personer som är med i dokumentären och som råkat ut för hajattacker säger till och med detta. En man säger att han tar fullt ansvar för att han förlorade halva sitt ena ben i en hajattack för att det är hajarnas revir och han var inne på det. Att utrota verkar vara en del människors svar direkt, men jag förstår inte hur någon kan anse sig ha rätten att bestämma vilken djurart som ska få leva och vilken som ska dö.
 
Jag på Universeum i Göteborg 2007. En modell av en Megalodons käftar.

Bilkrångel

Connor och jag spenderade natten hos mina föräldrar eftersom Robin ville vara ifred när han tapetserade. När vi skulle åka därifrån idag så hann vi cirka 500 meter och så försvann kraften ur bilen. Jag hade lite fart så jag lyckades få in den på en parkeringsficka. Mamma kom dit och en bekant till oss som jobbar på en verkstad. En verkstad som låg 100 meter från där jag lyckades få in bilen, så det var lite tur i alla fall.
 
När jag försökte starta bilen så märkte mamma att något rann. Den läckte bensin. Vi hade 3/4 tank och plötsligt var den på halva. Fick hjälp att dra den bort till verkstaden, men jag hade en tid att passa i stan. Gah! Fick låna mammas bil och Connor fick bli kvar hos dem eftersom vi inte hann få över bilbarnstolen. Jag hann till min bokade tid och nu har pappa fixat bilen. Det var bränslefiltret som hamnat på sned så det läckte. Troligtvis har det blivit så för att vägen upp till mina föräldrar är hemsk just nu. Vi kör försiktigt, men det har nog slagit i någon gång ändå. Tur att det inte var något som kostade pengar i alla fall. Allt vi förlorade var en kvarts tank (vilket i sig är mycket pengar för oss, men det hade kunnat vara värre).
 
Detta "lilla" har gjort att min kropp värker som bara den och huvudvärken är här och hälsar på. Jag har ett möte att gå på klockan 19 för jobbet också, så det är verkligen tjo och tjim om mig idag *sarkastisk*

Utskrift på Turtles till Connor

Jag gick till den här sidan och så fick Connor en egen bild med sitt namn på. Jag skrev ut den på fotopapper till honom och han blev så glad i den.
 
Man fick välja favorit-Turtle och beroende på vem man valde så ändrades färg på skateboarden med namnet.

Läst klart: Shamanens sång av Jan Lidbeck

Spoilers förekommer kanske!
 
Från bokens baksida:
"Martin Lehman är hjärtläkare och nybliven änkeman. Trött på samhällets avhumanisering och en alltmer byråkratisk sjukvård söker han sig till en u-landstjänst i Afrika och för att återfinna meningen med sitt liv. Hans hemmavarande dotter Johanna drabbas av en svår whiplashskada. Hennes obegripliga smärta väcker aversion hos oförstående läkare, hon förödmjukas, får sin sjukpenning indragen och hennes värld rasar samman."
 
Jag känner verkligen igen mig i karaktären Johanna även fast hon drabbas som 30-åring och får en whiplashskada. Det är bemötandet och attityden från personer runt om. Att man blir misstrodd och får kämpa för sin rätt. Jag vet hur det känns att bli helt slut av att behöva försvara sig på det viset. Att få "tjata" sig till hjälp och vård.
 
Första starka igenkännelsen kommer en bit in i boken. Där den smärtdrabbade ska gå på sjukgymnastik och till slut ger sjukgymnasten upp. Jag har varit med om det 6 gånger. Har börjat hos en hoppfull sjukgymnast och själv tänkt att jag kanske kan få hjälp nu, men sedan märkt hur frustrerad sjukgymnasten blivit när framstegen lyser med sin frånvaro. När man helt enkelt inte klarar att gå längre i programmet och får höra orden: "jag kan inte göra något för dig."
 
Ofta håller jag mig bättre än jag mår också. En effekt av att ofta få möta misstro. Ett skeptiskt "du slösar min tid med påhittade symtom"-bemötandet. Det är något som satt spår i mig eftersom jag blev bemött så redan från början när jag var 11 år och började få problem med migrän och värk. Tillräckligt många år av det där ifrågasättandet och misstron gjorde att jag numera har väldigt svårt att tala om hur jag egentligen mår. Jag väljer att fokusera på det som är värst för tillfället när jag är hos läkaren för jag är orolig för att om jag drar upp allt så ska läkaren åter igen sucka och säga att jag överdriver (alltså, läkaren jag har nu har varit toppen, men nästan alla läkare jag haft innan har gjort att jag misstänker detta om alla). Bemötandet jag fått tidigare har skadat mitt förtroende för vården.
 
Jag känner även igen mig i att smärtdrabbade testar så otroligt mycket för att bli bättre, men inget funkar. Något kanske kan ge en tillfällig lindring, men det är allt. Denna jakt på att må bättre, denna strävan efter att orka, ses av en del som att man är "fast i sin sjukroll" som en del läkare i boken säger. Att man är så beroende av sin sjukroll och egentligen inte vill bli bra. Det är något jag också fått höra. Myndighetspersoner har undrat om jag egentligen skulle vilja bli bra eftersom det skulle innebära att jag fick ta ansvar för mig själv. Jag har bara velat ryta åt dem. Jag TAR hand om mig själv och har ansvar. Att vara tvungen att be om hjälp med de "enklaste" saker och att vara beroende av hjälp från andra är inget jag vill ha. Jag är en väldigt självständig person och det brukar ibland resultera i att jag gör mer än min kropp klarar och då "straffas" jag efteråt med sämre mående. Men av en del, som tittar på en och ser hur "pigg och glad" man ser ut, betraktas man som att man vill vara i beroendeställning. Att man helt enkelt är lat och jobbskygg. Detta tas också upp i boken och kallas för "människosynens officiella brutalisering" och det känns verkligen igen. Synen på sjuka är verkligen hemsk, speciellt smärtdrabbade eftersom det många gånger inte syns hur dåligt man mår. När jag är utanför hemmet så har jag en någorlunda bra dag. Det är DET folk ser. De enda som ser hur jag verkligen mår är familjen.
 
Kvinnor med fibromyalgi har den sämsta livskvaliteten har konstaterats. Den sjukdomen ligger sist på listan av sjukdomar om läkare fick gradera. Om ni vill läsa mer om just detta så skrev jag om föreläsningen som jag var på där Jan Lidbeck pratade om kronisk smärta. Det var där jag köpte boken.
 
Politiker och tjänstemän har gradvid ökat på föraktet mot långtidssjuka genom att framställa dem som tärande för staten (parasiter med andra ord) och arbetsskygga. "Komma åt fusket" var en stor grej inom valrörelsen för ett par val sedan och man fick höra mycket ilska från folk i allmänhet kring att de "inte vill jobba så hårt som de gör för att bidra till lata drägg som går hemma och mår gott." Som att man inte har tillräckligt att kämpa mot redan...? Det är numera bevisat i statistik att det var väldigt få som fuskade och att denna "jakt på fusket" istället drabbat långtidssjuka illa med ett hårdare klimat och en hårdare attityd som ibland kan leda till en kraftig försämring av sjukdomen. En person som med hjälp av vård och förståelse (i tid) skulle kunna bli bättre, blir istället kroniskt smärtsjuk på grund av fördröjd behandling/ingen behandling, illa bemötande, indragen sjukskrivning (som ökar på stressen rejält) och så vidare. Man har desinformerat de friska och framställt de sjuka som hemska personer.
 
Som ni märker så är detta en bok som engagerar mig mycket. Första 200 sidorna handlar mycket om igenkänning för min del, sedan blir det mer thriller av den. Det är något enstaka tryckfel här och där, men generellt tycker jag boken är väldigt bra! Kan rekommendera den för smärtsjuka och för alla andra som vill få insikt i hur det kan vara och hur det kan kännas.
 

Åh vad gott! Hemmagjord juice.

När vi var i Spanien så drack jag en sådan underbar juice gjord på färska bär och frukter. För att få motivation att göra mer sådana hemma så plockade jag häromdagen fram vår mixer så att den har en egen plats på bänken. Idag gjorde jag den första juicen och jag gjorde en likadan som jag drack i Spanien. Innehåll: jordgubbar, päron och ananas. Både Connor och jag gillade den jättemycket! Detta får absolut bli en vana. Jag som har lite svårt att äta flera frukter per dag kommer få mycket lättare för det nu med dessa goda juicer. Ska experimentera framöver och testa med lite olika blandningar. Har inget annat i förutom bär och frukter.
 
Gott!

Ett putsat fönster i alla fall

Som vanligt hade jag lite för höga planer kring vad jag orkar göra trots min dagliga smärta. Ville påbörja vårstädningen och tänkte ta rum för rum. Började med Connors rum igår och planerade att putsa fönstret och dammtorka. Fick ge mig när fönstret var klart för då var det kört för kroppen (trots att vi lånat mina föräldrars Kärcher fönstertvätt som gör jobbet mycket enklare). Jaja, så är det. Jag försöker lära mig själv att tänka på det jag klarar göra istället för det jag inte klarar så kan säga att det känns härligt att fönstret blev putsat i alla fall.
 
Denna gång blev det kappversionen av Thomas tåg-gardinen som Connor har.

Second hand rocks!

Connors moster Marie kom förbi med en present till honom idag från Röda Korsets Kupan. Han blev så glad så!
 

Hade små "affischer" i mitt Legohus

En del av det Lego som jag skrev om i detta inlägg satt fortfarande ihop som ett hus när jag plockade fram det. Plockade isär allt för att tvätta och på två väggar i huset satt två små bilder som jag hade lekt var affischer. Så här ser ni något av det jag gillade:
 
Michael Jordan i Chicago Bulls och Turtles. Kan säga att jag fortfarande gillar dem.

Härliga höns!

Jag gillar höns och det kanske beror på att mina föräldrar hade höns när jag växte upp. Har en särskild förkärlek för grå höns eftersom jag hade en väldigt tam tupp som var grå, som vi födde upp från ägg. Hans namn har nu fått gå i arv till en av Simones tuppar, som självklart är grå.
 
Jerry och Agda.

Värdering?

När man kommer med en problematik och vill belysa den så får man då och då höra: "varför bryr du dig om det, det är inget problem, bry dig om det HÄR istället, det är ett riktigt problem."
 
Vad är det som säger att jag INTE belyser det andra problemet också? Bara för att jag just nu belyste en sak så betyder inte det att det är allt jag gör. Varför belyser inte DU det problemet om du nu tycker det är så viktigt? Och vem är någon annan att avgöra vad som är viktigt för just mig? En sak som jag tycker är jätteviktig kanske någon annan tycker är en struntsak, ska jag då "rätta mig" och tänka att: "nämen, en annan person tycker inte detta är viktigt så jag får sluta uppmärksamma det." NEJ! Jag tycker vi ska sluta med detta värderande av problem. Skulle man hålla på så, då skulle ingen kunna säga något alls eftersom det alltid är någon annan som har det värre. Och hur skulle vi komma någonvart om vi bara skulle jobba med det värsta hela tiden? Vi måste jobba med alla frågor på en gång. Tror ni att vi i Sverige skulle ha kommit en sådan här bit på väg mot jämställdhet om det inte funnits folk som tagit tag i både stora och små frågor? Vi hade aldrig någonsin varit där vi är idag om folk först försökt komma överens om vilken fråga som var "viktigast" och sedan jobbat med bara den. Alla gör sin del där de tycker att det behövs och där de känner att de kan bidra. Det tycker jag är jättebra!
 
Jag hyllar varje insats, liten som stor, utan att värdera!

Loppis i Åmotfors imorgon (5 mars)!

Hoppas att det kommer många till loppisen! Syrran och jag ska vara med och sälja. Kan säga att jag bland annat har med mycket kläder, både barnkläder och damkläder, och en massa annat. Kom och fynda!
 
Loppisen hålls i Åmotfors Folkets Hus mellan klockan 10-16.
 

Biljett till Fashionshow

Igår skaffade jag biljetter till mig och syrran till en fashionshow här i stan. Tänkte att det kunde vara lite kul att kolla lite. För mer info kan ni kolla HÄR och även få veta hur ni skaffar biljetter om ni vill joina oss.
 

Fika på stan och vinst till Connor

Fika på stan! Helt otroligt! Det är nästan aldrig jag orkar och/eller har möjlighet att ta en fika på stan. Men idag blev det av med hela lilla familjen samt syrran och Gabriel. Vi var på La Fontaine, där vi velat testa fikat länge men aldrig haft möjlighet.
 
Efter det hämtade jag ut ett paket på affären. Det hade kommit en vinst till Connor från Mansondust. När vi kommit hem så öppnade vi den och Connor blev jätteglad! Jag berättade för honom att dockan heter Teresa och att det nästan låter som mitt namn. Ganska direkt fick jag hjälpa Connor att byta kläder på dockan för hon ville ha glitterklänningen sa han. Lite lustigt med den här dockan är att hon inte har målade ögonfransar som många Barbies har. Det är som "riktiga" ögonfransar.
 
Fika och fika... Jag är lite dålig på att fika, för jag äter hellre...hehe... Beställde en ost- och skinktoast med Ceasardressing och grönsallad.
 
 Connors vinst.

Hajen-present till syrran

Egentligen var detta min gåva till syrran på Earth Hour, men så orkade jag inte gå på hennes fest så då fick hon den häromdagen istället.
 
Jag gjorde decoupage med en av servetterna som jag köpte i Charlottenberg.

Yatzy har gjort årets vaccination

Min gosiga lilla katt var inte så gosig som hon alltid varit förut hos veterinären. De har berömt henne och varit fascinerade av att hon kurrat (vet inte hur man böjer "spinner".... Spunnit?) även när hon fått sprutan. I år var hon knäpptyst. Det syntes att hon var obekväm, lilla stackaren. Men det var fort överstökat så vi kunde åka hem så hon fick sin belöning. För även om hon var tyst och obekväm så skötte hon sig väldigt bra. Det var bara att det märktes att hon inte var så "med" som alla tidigare år.
 
Gosisen.

Sett filmen The Impossible

Spoilers förekommer!
 
Baserad på den sanna historien om en familjs öde då tsunamin slog till 2004.
 
Jag vet inte exakt hur mycket som är sant i filmen. De har till exempel ändrat så att familjen är brittisk istället för fransk som den egentligen var. Men jag klarar att se förbi det och upptäcker en väldigt rörande, realistisk, gripande och dramatisk film. Det känns nästan som att det fortfarande är för nära inpå att se en film om händelsen som totalt demolerade livet för så många. För dem som var med om det eller hade släkt och/eller vänner som var med om det är det kanske för nära. I och med att filmen visar upp en sådan chockerande och realistisk syn på händelsen så är den svår att se ibland. Den är väldigt välgjord och man känner verkligen för personerna.
 
Vi får även se både folks positiva och negativa sidor i sådana här trauman. När jag ser lokalinvånare hjälpa turister även fast de själva också lider nöd så blir jag tårögd. Jag vet att denna katastrof fick så mycket uppmärksamhet just för att det var så många turister inblandade. Hade det "bara" varit lokalinvånare i något land i sydostasien så hade väl den västerländska delen knappt höjt ögonbrynen utan bara gått vidare med sin dag efter kanske ett "åh vad hemskt". Då är det väldigt jobbigt att se filmen kan jag säga. Jag vet att det handlar om att folk relaterar mer till en händelse om någon de känner eller till och med om det "bara" är en person från samma land som en själv som är med om det. Jag förstår psykologin bakom, men jag tycker ändå det är så sorgligt.
 
Rollerna är välspelade och alla gör bra ifrån sig, inklusive Naomi Watts som jag inte tyckt varit något vidare i de tidigare filmer jag sett henne i.
 

Utomhus för första gången på nästan en vecka

Idag var första gången på nästan en vecka som jag orkade utanför lägenheten. Det blev en sväng ner i lekparken med Connor. Först var syrran med och lite senare lekte Connor med kompisar som kommit ut. Skönt att få lite solljus och luft!
 
Syrran svingade Connor på denna gunga. Den är för tung att orka med för mig tyvärr.
 
 Skönt att inviga vårjackan!

Sett filmen Identity Thief

Spoilers förekommer!
 
Affärsmannen Sandy Patterson måste resa till Florida för att reda ut en härva som uppstått efter att en kvinna stulit hans identitet.
 
Filmen var oväntat rolig och det är helt och hållet tack vare Melissa McCarthy. Jason Bateman är en sådan "blank" skådespelare och han utstrålar absolut ingenting så det är bra att Melissa är med och räddar dagen. Filmen är ibland väldigt orealistisk. Till exempel verkar det som att Melissas karaktär är någon form av superhjälte med tanke på allt hon går genom, men ändå förblir i princip oskadd. I och för sig så är det ingen skillnad jämfört med actionhjältar som hanterar brutna ben som skrubbsår, så inget nytt egentligen.
 
En sak är dock väldigt "ful" i filmen. Ganska många personer tycker synd om Melissas karaktär på grund av hennes stil och utseende. De vill "rädda henne" genom att ge henne en makeover. Genom att ge henne denna makeover så tar de bort hennes kraftfulla färgstarka stil och förvandlar henne till en blek, timid och liten person. Även i kroppspråk, ansiktsuttryck och hur hon pratar så märks detta förminskande. Det tycker jag är väldigt trist. Uppenbarligen anses det att hon blev "vackrare" efter makeovern, men jag tycker hon var vackrare före eftersom hennes personlighet var så mycket starkare då. Positivt är väl ändå att hon till slut lyckas öppna upp sig för några personer och inte längre behöver vara ensam. Väldigt synd bara att de skalade bort den där starka kvinnan. Man KAN faktiskt vara stark samtidigt som man visar äkta känslor. Det verkar manusförfattarna inte riktigt ha förstått.
 

RSS 2.0