Rolig titel, va? Men så var det faktiskt hos Robins lillasyster. Direkt ett lamm kom nära en av hundarna så lade hunden sig på rygg och lammet var bossen.

 

Igår när vi kom hem från Ullared så började Tetris gnaga hål på en pappkasse direkt. Troligtvis var det där som deras presenter låg för vanligtvis gnager han inte i påsar, även om han gillar att krypa in i dem. Det blev väldigt livat när de fick presenterna.

 

Robin fick presentkort på Intersport av flera på sin födelsedag. Han skaffade träningsskor och det tog inte lång stund förrän lådan var ockuperad.

 

När vi var hos Robins lillasyster sist så lärde sig Connor att leka apport med hundarna där. Han tyckte det var jättekul! Han tycker dock inte om att få pussar av hundarna...hehe...

 

Hemma hos mina föräldrar fick vi se en stenknäck en dag. Tidigare var det sparsamt med dessa, men nu har de ökat och kommer allt längre norrut. Den var riktigt fin och hade en stor näbb, nästan som en papegoja.

 

Bilderna i detta inlägg är så söta att det nästan måste utfärdas sockervarning på dem. Jag har aldrig sett så små kaninbebisar förut och definitivt aldrig hållit i en. Igår höll jag i fem stycken. De var såååå små och söta!

 

Sega förkylning som inte ger med sig... Men idag var det drop in på vaccinationen hos veterinären så åkte dit för att vaccinera Yatzy. Eftersom affären ligger på vägen så hämtade jag ett paket som kom igår. Det innehöll ett bäddset som jag skickat efter till Connor. Jag minns inte om jag blev så glad över sådant när jag var liten, men Connor blev verkligen jätteglad. Han har det inplastade setet hos sig på golvet nu och har ställt Rorri och Maxi-bilarna på det.

 

Nu blir det soffläge för mig. Helt färdig efter bara denna korta tur.

 

Idag var vi och hälsade på lite lamm och deras mammor (och höns) hos en granne till Connors morföräldrar. De var så söta! Ett lamm är flaskmatat så hen var alldeles tam och gosig. Jag blev så glad när en höna kom fram så jag fick klappa henne också. Jag gillar verkligen höns! Vi födde upp kycklingar, eller rättare sagt så gjorde mamma och pappa det, och då blir de sådär handtama och "personliga" eftersom man är med dem från att de kläcks till att de går bort av sjukdom eller ålder.

 

Kan tänka mig att solen värmde ryggen skönt på Tetris igår när han lade sig på detta vis. Det såg lite lustigt ut. Katter som brukar vara så intresserade av allt.

 

Idag skulle det ha varit Tulos födelsedag. 28 år skulle han ha varit och det är det inte många katter som blir. Han var ändå bara ett par månader från sin 18-årsdag när han fick somna in så han levde ett långt och äventyrsfullt liv. Kan berätta en liten anekdot över ett äventyr han hade. Det slutade bra men var hemskt under tiden.

 

Tulo hade alltid lätt för att säga ifrån med klor eller bett. Han visade direkt när han inte gillade något och man var tvungen att ha ett speciellt handlag med honom. Men ignorerade man honom så kunde han komma fram och bita en i smalbenen. En del personer bet han bara "för att". De gjorde inget särskilt, han gillade dem bara inte helt enkelt. Men så hände något. Tulo försvann. Han var utekatt så det var vanligt att han var borta stunder under dagen, men han brukade komma in till natten för det mesta. Nu var han borta. Flera nätter. Vi gick runt och letade och ropade efter honom när vi inte var i skolan.

 

Jag började frukta det värsta. Att det hänt något och att han dött. Låg nånstans bara... Jag var så ledsen för jag tyckte så mycket om honom. Det gick flera veckor och ingen Tulo. Sedan en dag så hände det. Någon hittade honom. Jag minns inte riktigt om det var mamma... jag har för mig det. Men Tulo var skygg. Han kom inte fram utan höll sig borta vid kraftstationen som låg nära vårt hus. Jag gick dit och lyckades locka med honom hem. Han var illa tilltygad. Det såg ut som att något hade bitit honom runt hela halsen för pälsen var borta och det var sår runt om hela vägen, hals och nacke. Kan ha varit att han blivit attackerad, men han kan även ha fastnat i taggtråd någonstans och kämpat för att ta sig loss.

 

Vad som hade hänt honom och var han hade varit får vi aldrig veta, men efter att han kommit hem igen så var han annorlunda. Han blev så otroligt kärvänlig och gosig och han varken bet eller klöstes längre. Jag var så otroligt glad över att ha honom hemma igen! När jag nästan förlorat hoppet så kom han hem.

 

I förrgår kom fotoboken som jag beställt. Fick den gratis av Fortum och behövde bara stå för själva frakten. Boken är fylld med bilder på Connor, våra katter och vår kanin och titulerad "Det vackra i livet".

 

Connor fick ett regnställ efter en kompis häromveckan. Detta blev katterna uppenbarligen förälskade i. Yatzy upptäckte det först och strök sig mot det ordentligt. Sedan kom Tetris och gjorde detsamma.

 

Erhm...ja, Connor har flera sängar för tillfället. En spjälsäng med ena sidan borttagen som står inne hos oss och en barnsäng inne på sitt rum. Men jag tror att katterna använder dem mer än Connor. De ligger i dem ofta och Connor sover helst mellan mig och Robin.

 

I förrgår när vi var inne på PETS i Ilanda på väg till Karlstad så tittade vi såklart på djuren. Några degus/degusar/degu (vad är plural för detta djur egentligen?) var så gosiga mot varandra.

 

Idag är det 10 år sedan vår första katt Tulo fick somna in, nästan 18 år gammal. Imorgon är det 10 år sedan Silla och Stina flyttade in hos oss (när syrran och jag bodde hemma hos föräldrarna). Silla fick ledsamt nog somna in strax innan sin 8-årsdag på grund av sjukdom. Tulo och Silla fick en bukett blommor på sina gravar när jag var där igår och Stina fick en påse Dreamies kattgodis som hon tycker mycket om.

 

Även om jag inte är troende så tycker jag det är fint att göra fint på gravar och minnas de som inte finns med oss längre. Det är ett sätt att hedra deras minne.