Olagligt att vara volontär eller att på annat sätt hjälpa?

Ja, om det som står i The Times stämmer så kan det bli verklighet. De skriver att EU jobbar på ett förbud för volontärer, välgörenheter eller "folk på semester" att hjälpa de flyktingar som anländer till den grekiska övärlden. I realitet innebär det att om man ser en person som håller på att drunkna och lyckas rädda den personen så har man begått ett brott som man kan få straff för. Vad händer egentligen? Var är vi på väg? När man tror att världen redan är kall, så blir den ännu kallare...
 
Källa: Tourist who help drowning migrants face prosecution - The Times 20160130.

Läst klart: Torka aldrig tårar: 3. Döden av Jonas Gardell

Från bokens baksida:
"Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin. De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu. Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande, förnedring och om svek, men också en berättelse om kärlek som trotsar allt. För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!
 
Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av dem som överlevde. Jag ville bryta tystnaden. Jag har gjort det nu."
 
Den sista delen i Jonas Gardells trilogi är också den mest gripande. Förståeligt eftersom döden kommer så nära. Men trots närvaron av döden så finns hoppet där. Kärleken och värmen. Det är fruktansvärt hur ignorans, okunskap, rädsla och hat försurar en del människor. Då var sjukdomen en dödsdom och det var något nytt. Man visste väldigt lite om den. Numera vet man mer. Men trots det fortsätter en del av fördomarna som märks i boken. Hur långt har vi kommit från 80-talet? Helt otroligt långt på en del punkter. På andra punkter verkar det som att vi stått still.
 
Boken är den bästa i trilogin, vilket passar bra som avslutning. En mening hänger kvar med mig än... "Att allt som skulle finnas kvar är frånvaron. Någon som inte längre finns där." Varje person som förlorat en närstående känner nog igen det där. Frånvaron av en person kan eka så högt och smärta så intensivt.
 

Baletten har börjat för vårterminen

Första och sista gången varje termin får man vara med och titta på lektionen, så idag fick jag äran att vara med (Robin var med första gången förra terminen). Det är Connors andra termin på barnbaletten och det var självklart att han skulle fortsätta efter förra terminen då han verkligen älskar det. Han hade riktigt kul idag och kunde inte låta bli att säga saker till mig under tiden, fast han räckte alltid upp handen när han ville säga något till dansläraren. Jag är så stolt över honom och så glad att han hittat något han gillar så mycket!
 
Bild från förra terminen.

Varför måste alla vara så "tillrättalagda" hela tiden?

För mig betyder högtider och ledighet att ta igen sig, umgås med sina nära och kära, kanske läsa lite, se en film, spela sällskapsspel. I och med sociala mediers intåg så har detta förändrats. Folk fixar sig till max, de fixar sin mat till max, allt ska fotograferas ur bästa möjliga vinkel.
 
Är jag immun? Nejdå. Ni som följer min blogg ser ju att jag uppdaterar om saker här. Att jag skriver om roliga saker vi hittat på, att jag lägger ut bilder och så vidare. Tar några bilder för att det är skoj, redigerar nästan aldrig då jag föredrar den "fångade" bilden etc. Jo, det är nog en av orsakerna till att jag bara har några hundra besökare per dag till skillnad från de stora bloggarna som lägger ner tid på allt fix, styling, foton etc. och har tusentals besökare per dag. Men jag känner att den där "fin"-stressen inte är jag helt enkelt. Man får ta mig som jag är, rå och osminkad (förutom vid något tillfälle ibland). Jag lägger gärna tid på ordet, men det övriga lämnar jag till andra.

Sett filmen Wild

Spoilers förekommer!
 
En sann historia om en kvinna som ger sig ut på en lång och riskfylld vandring för att hantera en personlig förlust.
 
Min syn på Reese Witherspoon plussades på rejält med denna film. Hon visar att hon verkligen kan spela seriösa roller och beröra med sin tolkning. Jag har inte läst boken och känner inte till den riktiga Cheryl så mycket så jag vet inte hur hon lyckas, men utan dessa jämförelser kan jag säga att hon är otroligt bra och känns väldigt äkta. Filmen är mycket välgjord och realistisk. Då och då är den väldigt rörande och ibland får man lite äckelkänslor. Till exempel så påpekar några killar att Cheryl får "fördelar" för att hon är kvinna och vandrar denna tuffa led. Detta då en skogsvaktare eller liknande bjuder henne på förtäring. Dock så förväntar sig skogsvaktaren i sin tur att "få" något, så de där killarna kan bara glömma att tjejer får "gratis" fördelar. De ser det de ser och vill inte se längre helt enkelt. Tråkigt att det är så.
 
Just rädslan för män är något Cheryl känner av då hon är helt ensam på sin vandring. Hon möter några oärliga typer som, som tur är, aldrig får chansen att göra något men de skrämmer henne ändå. Sedan möter hon några oförstående killar (som jag nämnde här ovan). När hon möter en äldre man är hon därför på sin vakt. Han visar sig dock vara väldigt förstående och trevlig och Cheryl blir med hem till hans fru. Det som gör mig rörd är att mannen faktiskt FÖRSTÅR. Han förstår att han skrämt Cheryl och han förstår varför. Han blir inte kränkt. Han FATTAR. Han förstår att det inte är något personligt mot honom och han ger sig inte på som en buffel och försöker tvinga Cheryl att se att han är en snäll person, han bara ÄR en snäll person helt enkelt. För jisses vad en människa kan bli aggressiv när de ska övertyga en om att de faktiskt är snälla.
 
Filmen innehåller även en hel del vackra vyer. Jag får alltid en längtan efter vandring när jag ser sådant, men jag skulle aldrig klara en sådan tuff led som Cheryl går. Tur att vandring går att anpassa efter sina egna utmaningar.
 
Detta är en film jag rekommenderar för alla! Mycket intressant och sevärd!
 

Egentid för barn och förälder

Om man är två föräldrar som är tillsammans (oavsett om båda är biologiska föräldrar, om en är det eller om barnet är adopterat) så kan egentid med en förälder och barnet vara guld värt! Finns syskon i bilden kanske det är ännu viktigare, då barnet får känna att det rår om sin förälder helt på egen hand en stund. Jag anser dock att det är viktigt att man inte slentriandelar barnen utan att alla barn får vara lika mycket med föräldrarna. Med slentrian så menar jag om man automatiskt delar upp barnen efter snopp och snippa. Jag har aldrig förstått mig på konceptet "tjejkvällar" och "killkvällar" (eller kallas det "grabbkvällar"?). Att sätta mig i ett fack på grund av att jag anser mig själv vara kvinna funkar inte bra. Jag skulle bara vara halv i så fall. Jag vill ta del av hela spektrat och det tror jag många vill egentligen.
 
Jag tror att min grund lades i barndomen. Jag fick vara med oavsett om det var i garaget, i fiskebåten, i köket, i skogen, i affärerna, vid fotbollsplanen etc. Det togs aldrig för givet att jag skulle stanna hos min mamma hela tiden. Jag erbjöds ett brett område och jag tror absolut att det har format mig och lett till att jag idag har ett fortsatt brett område av intressen. Därför kan jag bli lite ledsen när jag ser folk dela upp sina barn och alltid ta för givet att flickorna följer med mamman och pojkarna följer med pappan. Istället för att bredda deras omvärld. Detta sker redan från start. Har ett barn blivit van vid ett visst sätt så är det självklart att de väljer det de känner till, det de vet att de gillar. Inspirera era barn att testa sig fram. Våga prova något nytt! Även som vuxen kan man försöka bege sig utanför sin "trygghetszon". Man växer verkligen, även om det skulle visa sig att det inte var något för en.

Sett filmen Kingsman: The Secret Service

Spoilers förekommer!
 
En spionorganisation rekryterar en lovande ung kille till sitt uttagningsprogram och kort därefter hotas världen av ett ondskefullt geni.
 
Det mesta känns tillrättalagt och en hel del av skämten är riktigt dåliga. Det jag tycker är intressant i filmen är mördaren med samvete. I filmer framställs de "onda" som så enkelspåriga (likaväl som att de "goda" också ofta framställs som så enkelspåriga fast tvärtemot de "onda") så jag tycker det är uppfriskande att se en person faktiskt må dåligt över att han ska och vill döda en person. Nu låter jag morbid som kan tycka att något sådant är uppfriskande, men det jag menar är själva karaktärsframställningen. Att karaktären tillåts att vara flerfacetterad. Actionscenerna i filmen är ok, men inget anmärkningsvärt. Kommer försvinna in i mängden för mig.
 

Fest, vad är det?

Rubriken är lite skämtsamt satt, men det blir faktiskt inte fest så ofta numera. Det är både orken och lusten som avtagit. Men i helgen hade jag riktigt kul på en 40-årsfest. Nån gång ibland så går det bra. Det bjöds på livemusik under kvällen av födelsedagsbarnets band Exerion. Det var första gången jag hörde dem live så det var kul!
 
Redo för party.
 
 Jag testade ett rosévin som jag inte testat förut. Det var riktigt gott! Tack för tipset Maria!

På bio: Suffragette

Spoilers förekommer absolut!
 
Den tidiga feministrörelsen kämpar för kvinnlig rösträtt mot en allt brutalare regering och polismyndighet. De tvingas gå under jord för att inte fängslas.
 
Vi får speciellt följa Maud Watts under hennes "uppvaknande". När hon inser att det kan finnas ett bättre liv för kvinnor och de grymheter hon bevittnar och själv är med om får henne att hitta en kamp som hon inte trodde var möjlig. Hon spelas utmärkt av Carey Mulligan. Jag är väldigt imponerad av hur hon lyckas förmedla varje känsla till mig som tittare. Man har castat perfekt till denna film! Jag var orolig när jag läste att Helena Bonham-Carter var med, för hon brukar vara rätt flamsig, men inte i denna film. Hon är fullt trovärdig och visar att hon kan vara en mycket stark och seriös aktör.
 
Detta är första filmen på många år som engagerat mig så djupt och känslomässigt. Jag grät på bion och det var jag inte ensam om. Knappt ett öga torrt. Det som gjorde att det brast för mig var att männen på denna tid hade all laglig rätt till sina barn. När Maud blir arresterad för sitt engagemang med de andra suffragettes för kvinnlig rösträtt så skäms hennes make så att han låser henne ute och förbjuder henne att komma hem. Uppenbarligen är han dock inte van vid att ta hand om sig själv och sitt barn och istället för att lära sig så adopterar han bort barnet. Detta skyller han på frun. Scenen är hjärtskärande och jag vill sparka den där korkade maken nånstans där det gör ont samtidigt som jag vill krama om barnet som gråter efter sin mamma när två främlingar ska föra bort honom till ett nytt hem.
 
Många verkade rädda för att om de gav kvinnor rösträtt så skulle det "förstöra samhället". Även en del kvinnor tyckte att inget skulle ändras. Det är så grymt att se den brutalitet som mötte dessa kvinnor som i så många år kämpat fredligt för rösträtt och som till slut fick nog och började använda sig av det enda språk som gick fram. Civil olydnad. Till och med när de protesterat fredligt så möttes de av misshandel (poliser slår ner dem med batonger), fängsling (och dessa fängelser var INTE lyx), alienerande av sina familjer (förutom några).... I slutscenen får man se riktiga klipp från en stor offentlig begravning av en suffragette som dog då hon skulle framföra budskapet om kvinnlig rösträtt. Väldigt imponerande scener, dock även tragiska. De gav så mycket och lämnade efter sig ett stort arv som det är vår uppgift att föra vidare. Att inte ta för givet utan vara glada för de rättigheter som vunnits och fortsätta kämpa för de rättigheter som fortfarande bedöms olika.
 
Jag tror att alla kan bli berörda av denna film. Rekommenderar alla att se den! Den är väldigt stark och välgjord. Fängslande och engagerande.
 

Läst klart: Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren

Från bokens baksida:
"Under hela andra världskriget skriver Astrid Lindgren dagbok där hon berättar om vardagen i Stockholm, om en värld i krig och om livets gång i den egna familjen - ett unikt självbiografiskt verk. Blandat med hennes anteckningar klistrar hon in och kommenterar urklipp från svenska tidningar. Krigsdagböckerna 1939-1945 är en personlig skildring av hur dramatiska världshändelser påverkar oss alla - en text laddad med sorg och förfäran."
 
Blandat med en "vanlig" dagbok så skriver Astrid om kriget och sina åsikter om det. Hon verkar ha varit mycket insatt i det, kanske för att hon valde att inte blunda för sådant som inte skedde inom Sveriges gränser. Genom sitt jobb så hade hon mer insikt än andra också.
 
När hon beskriver hur skyddsrummen blir så normaliserade att folk ser det som "vanligt" att dessa existerar och ens måste göra det så går det rysningar i mig. Ofta blir inte saker illa på stört, utan det blir gradvis sämre och sämre så folk vänjer sig och det är troligtvis därför inte fler blir upprörda. Tänker på experimentet med grodan och kastrullen med kokande vatten eller kastrullen som sakta värms upp medan grodan är i den.
 
Astrid beskriver hur man målmedvetet utsatt den tyska befolkningen för avaktivering och fördumning. Mitt under kriget med stort lidande så står makthavare och håller tal om hur deras världåskådning (nationalsocialismen) har välsignat landet. Med tanke på hur många människor som dog, både ute i kriget och i diverse arbets- och koncentrationsläger så är det direkt absurt att någon kan hålla ett sådant tal.
 
Längre fram skriver hon om hur antisemiter sprider ut att flyende judar från Danmark är mördare och våldtäktsmän. När jag läser detta stycke blir jag extra förfärad. Det känns nämligen inte alls som att läsa om historia. Det känns som nutid. Enda skillnaden är att jude numera oftare är utbytt mot muslim. Det är otroligt skrämmande att vi inte kommit längre i vår utveckling, i vår "moderna" värld. Det får mig att känna mig så maktlös, men det får mig absolut inte att ge upp.
 
I stycket då hon skriver om Lidice... där man skulle statuera ett exempel och därför dödade alla män över 16, förde bort alla kvinnor till tvångsarbete och alla barn över 3 år fördes bort till okänd ort... trots att ingen var skyldig till något... Då kommer tårarna. Det finns en minnesstaty över barnen i Lidice. Vill väldigt gärna besöka den någon dag.
 
Sammanfattat kan jag säga att jag inte förväntat mig att boken skulle överensstämma så med vår nutid. Detta som hände då, är historia. Men så mycket som hon beskriver påminner om sådant som händer idag. Det är även en intressant inblick i en rätt så välbärgad familjs vardagsliv i krigstider. Helt klart läsvärd!
 

Sett filmen It Follows

Spoilers förekommer!
 
Efter en het natt blir en ung kvinna förföljd av något ingen annan kan se.
 
Jag satt nästan hela filmen och undrade när den skulle börja. Det låter kanske inte så lockande... Men någon scen har de lyckats med. Det är en scen i filmen som gör mig helt freaked out och den har dessutom stannat i mitt minne efteråt. Och DET är ett bra betyg. När man tänker på något ett tag efteråt. När den scenen varit så önskade jag att filmen skulle sätta igång mer, men tyvärr var det höjdpunkten. Handlingen gillar jag. Den bygger mer på det krypande, rysande, det osedda istället för gore, splatter och ren skräck. Det är sådant jag brukar föredra så därför blev jag lite sorgsen att filmen inte levde ut till fullo. Kanske hade jag byggt upp för höga förväntningar...
 
När den slutade var min kommentar: "Var det allt??"
 

(Viss) gratis medicin till barn

Att folk aldrig kan glädjas. Det har beslutats att medicin (viss medicin) ska vara gratis för barn, detta var stort i medierna för ett tag sedan. Det tycker jag är toppen! Då kan alla barn få vård oavsett förälderns/föräldrarnas situation och ekonomi. Men nej, det tycker inte en del. Genast höjs röster om vilka andra som ska ha det och vilka som förtjänar det bättre o.s.v. Pensionärer, långtidssjuka etc. Jag är själv långtidssjuk och det är väldigt svårt, men inte f*n missunnar jag att BARN får hjälp. Nu får ni ge er!

Sett filmen A good day to Die Hard

Spoilers förekommer!
 
John McClane åker till Ryssland för att hjälpa sin son, men märker att han gått rakt in i ett spel där sidorna inte är så tydliga.
 
Med tanke på vad jag ansåg om Jai Courtney som Kyle Reese i Terminator Genisys, så såg jag inte fram emot att se honom som John McClanes (Bruce Willis) son. Jag är dock den första att erkänna om mina förväntningar varit fel. Tyvärr är så inte fallet här. Han är precis lika "blank" och stel som i Terminator. Det här kanske låter hårt, men jag önskar att dessa filmer kunde dö hårt nu. Det räcker! Något nytt presenteras inte, allt är förutsägbart. Det enda som förbättrats från senaste filmen är effekterna (men det har inte alls förbättrats om man jämför med de första filmerna där man använde sig av riktiga effekter istället för cgi).
 

Lek i flygplan och underbara undisar

Idag unnade vi oss en tur till Töcksfors shoppingcenter. Tyvärr fanns inte det jag var ute efter längre och en annan sak jag letat efter fanns, men hade fel mått... Blev lite småhandlat ändå och så unnade vi oss lite mat på Joe's Diner. Connor lekte av sig vid flygplanet och han var den enda där idag så han kunde springa och åka precis som han ville.
 
 
De underbara undisarna. Vi hittade Star Wars till Connor (på Karlsson) och Care Bears till mig (på Cubus som även hade andra Care Bears-produkter som nattlinne, supermjuk tjock tröja, tofflor och liknande).

Metaltown 2009 - nostalgi

Är så glad att jag hann se DragonForce på Metaltown i Göteborg 2009. 2010 slutade nämligen sångaren och 2011 meddelade man vem den nya var. Inget fel på den nya killens röst, men den är alldeles för ljus för min smak (för denna typ av musik) och han har inte det där trycket i den. Förra sångaren var mer power metal medan nya är mer stilren sång. Vad tycker ni? Klipp här nedan på de olika. Valde samma låt då det är lättast att jämföra då. Något "uttjatade" låten som är med i spelet Guitar Hero, men den var lättast att hitta två klipp till. Musikmässigt har de dock utvecklats så om jag bara gillat nya sångaren mer så hade jag gärna sett dem igen.
 
 
Sångaren jag såg och hörde 2009.
 
Nyare sångaren.

Sett filmen Whisper

Spoilers förekommer!
 
Hemska saker börjar hända de personer som kidnappat en pojke och begärt lösensumma för honom. Vill pojken egentligen fritas?
 
Josh Holloway och Sarah Wayne Callies är de mest kända namnen i denna film, men det är ett stort steg nedåt för dem från serierna de varit med i. Personligen har jag aldrig tyckt att dessa skådespelare har varit så väldigt bra, men i en dålig film så blir de även rent av usla. Det är stelt, tillgjort, samma ansiktsuttryck hela tiden och så vidare. Det är en riktig dussinskräckis som man lätt kan missa.
 

Piff och Puff är favoriter!

Connor har önskat sig en Piff och Puff-bok ett bra tag så jag har hållit koll på loppisar, Tradera och liknande. Till slut fick jag tag på en och han tycker mycket om den. Passar jättebra som godnattsaga!
 

Sett filmen The Last Stand

Spoilers förekommer!
 
Ledaren för en drogkartell fritas från rättegången och skyndar mot mexikanska gränsen. Mellan sig och gränsen har de bara en liten stad, men sheriffen i den staden har bestämt att "i h*lvete heller".
 
Helt ok action och en riktigt bra Arnold Schwarzenegger! Arnolds äldre filmer är lite kult och intressanta att se, men samtidigt så ser man vad han faktiskt växt som skådespelare. Ja, han kanske inte har förmågan att spela vad som helst, men det han spelat de senaste åren har han gjort mycket bra. Han är inte längre den stela och lite "träiga" skådespelaren. Är det hans sväng i politiken som hjälpt kanske? Det är Arnold som är det som får denna film att sticka ut en aning. I övrigt så är det väldigt mycket en klassisk action, men Arnold tillför lite hjärta och lite j*vlar anamma...hehe... Roande för stunden!
 

Att tro att alla grupper är homogena, utom ens egen

Två förtydliganden.
1. Homogena=enhetliga och det har alltså inte med någon sexuell läggning att göra (ja, jag har träffat folk som trott det).
2. Har bytt ut till en mer "anonym" intresse/åsiktsgrupp då detta inlägg inte handlar om intresset/åsikten i sig och jag vill inte att inläggets budskap förbises för att en del inte klarar att se förbi sådant.
 
Jag gillar att se på film. Det är något som fascinerar mig. En del filmer kan vara riktigt bra, andra är riktigt dåliga. Jag gillar genren skräck, men inte alla filmer inom genren. En del verkar tro att man tycker om ALL film. Att man tycker om ALLT inom en viss genre. Det är missförstånd nummer 1. Det finns otroligt många filmsmaker och olika personer har olika perspektiv och därför olika syn. Ni har själva något/några intresse/n. Tycker alla som ni träffat med samma intresse samma sak? Är alla intresserade av samma aspekter av intresset? Anser ni att alla i "er" grupp är exakt likadana? Om inte, inser ni då inte att så är fallet även med "min" grupp?
 
Missförstånd nummer 2 då. Några filmälskare har betett sig riktigt illa. De har gjort narr av er hobby. Eller så tyckte de att ni ska sluta med er hobby "annars". De kallade er några riktigt fula ord. Ni anklagar ALLA filmälskare för att vara sådana idioter. Ni säger att när man är med i en grupp så ÄR man som alla i gruppen. Ni börjar kalla oskyldiga filmälskare för en massa elaka saker och säger till en att sluta vara filmälskare "annars". Det här faller ganska snabbt på sin egen rimlighet, det måste även ni inse om ni tar några andetag och slutar vara så förbannade. En grupp är inte homogen. En grupp består av en mängd olika individer och massor av nyanser. När man står utanför en grupp så är det kanske inte så lätt att få den inblicken och då dömer man efter det fåtal som man sett/hört. Men gör åter igen som under missförstånd 1. Sätt er själva i den sitsen. Tänk på "era" grupper. Är ni alla lika? Vill ni bli bedömda efter det som en annan människa gör, eller vill ni bli bedömda efter det NI gör?
 
Det ni dessutom gör, när ni i er tur attackerar de oskyldiga.... när ni attackerar filmälskare som till och med tar avstånd från och känner avsky för det ni varit med om... är att ni fortsätter cirkeln. Ni fortsätter med hatet. Låt hatet sluta! Förstå att ni inte kan döma alla efter några. Tro inte att allt är svart eller vitt, se hur otroligt många nyanser det finns i världen.

På bio: In the Heart of the Sea

Spoilers förekommer absolut!
 
Författaren Herman Melville reser till en man i New England i sitt sökande för inspiration till sin roman Moby Dick.
 
Denna film handlar om en äldre man som berättar om när han som 14-åring var med på ett valfångarskepp för första gången och vad som hände då. Valscenerna är imponerande även fast de ser fejk ut. Men det är tyvärr inte möjligt att filma så många kaskeloter och dessutom få dem att göra exakt som man vill, så jag förstår ändå behovet av att animera då. Särskilt den mäktige giganten. Men att animera miljö och bakgrund tycker jag är onödigt. Dra ut folket i naturen istället för att hålla dem i en studio, tycker jag. Jag vet inte om det skulle kosta mer (troligtvis skulle det göra det), men helhetsintrycket skulle verkligen förstärkas och realismen skulle öka. Stilen i filmen irriterar mig till den grad att det tyvärr drar ner handlingen.
 
Jag hejar förstås på valen. Det blir kanske lite fel då, eftersom det är meningen att man ska heja på folket. Men jag har aldrig gillat valjakt. Har själv varit på valsafari och fått se kaskeloter på riktigt. Så vackra och mäktiga varelser! På den tiden som handlingen utspelar sig så hade man dock väldigt primitiv utrustning sett med dagens ögon så det är inte så illa som valjakt i dagens tid, tycker jag, men obehagskänslan är där ändå. Det är nästan jag hurrar vid en scen där den gigantiska valen krossar en båt för att skydda "sin" flock.
 
Vad man måste göra för att överleva för tillfälligt in ett djupare perspektiv i filmen. När skeppet är förlorat och man bara har några få livbåtar och ska ta sig 3000 sjömil innan land så blir desperata handlingar lösningen. Här ska jag faktiskt inte ge några spoilers, men en del av er har säkert aningar om vad det gäller. Det är psykologiskt tungt.
 
Överlag tyckte jag inte filmen var något märkvärdigt. Valscenerna var som sagt imponerande, men i övrigt så tycker jag inte det var så mycket att se. Skådespelarna kändes också lite "off" av någon anledning. Cillian Murphy har varit otroligt bra i andra filmer, men i denna får han inte riktigt chansen. Brendan Gleeson är den som ger starkast intryck, som den äldre mannen som berättar en historia som han hållit hemlig i alla år.
 

Utnyttjat biovinst

Igår var Robin och jag på bio. I december vann jag i Palladiums julkalender så det var dessa biljetter till In the Heart of the Sea som vi utnyttjade. En recension på filmen kommer senare.
 
Förutom biljetterna så vann jag kanderade popcorn.

R.I.P. David Bowie

En legend har dött, men lever ändå vidare i sin musik. Jag växte upp med hans musik och då känns det extra hårt på något vis. Som att en del av ens barndom är borta. Den är förstås inte borta, för jag kommer alltid ha den, men ni förstår nog hur jag menar. Hoppas många generationer framöver "upptäcker" Bowies musik och finner glädje, stöd, styrka, insikt och pepp från den!
 
 
En av mina favoritlåtar med Bowie.

Årlig barnfest 2016

Igår var vi hela lilla familjen på BIK's årliga barnfest. Hela evenemanget är gratis och barnen får fika, fiskdamm och godis. Mycket uppskattat! Connor är inte glad i ringdans, så det skippade han i år också, men han lekte för fullt med barnen, fiskade fiskdamm och käkade korv med bröd.
 
Connor var så glad över sin present i fiskdammen. Han har några sådana figurer och gillar att leka med dem, men hade ingen av dessa. Erhm...ja, namnet på dem är inte särskilt kul, men vi kallar dem inte för detta.

Sett filmen Annabelle

Spoilers förekommer!
 
Ett par börjar upptäcka att mystiska saker händer efter ett inbrott av satanister. Det verkar kretsa runt en docka.
 
Jag gillade inte The Conjuring, som detta är en prequel till, så jag borde inte vara förvånad över att denna film får mig uttråkad. Som The Conjuring så påstås denna vara baserad på sanna händelser den också och därför blir allt extra överdrivet och för mycket. Till en början så är denna lite småkuslig precis som The Conjuring faktiskt, men då de öser på med mer så kallad "skräck" så blir det överdrivet och klyschigt. Inget nytt utan det följer samma schema som många andra filmer av denna typ. Jag skulle ha föredragit om de gjort den mer i rysarstil istället för att falla tillbaka på "billiga hoppa-till-effekter" och annat trams. En film för den lättskrämde kanske, men den erbjuder inget nytt för skräckfantaster.
 

Lite mer om källkritik

Jag tycker att källkritik och granskning ska vara obligatoriskt redan från första början i skolan. I dagens värld så verkar just källkritik vara en sak som saknas och eftersom det är hemska, hatiska och helt felaktiga saker som sprids vidare så är det ännu viktigare att verkligen lära barn tidigt hur man hittar fakta, så de inte tror på första sak som stämmer med vad de har blivit tillsagda eller vad de själva tycker.
 
En hjälp på traven för dem som börjat med källkritik. Att en sida anger källor betyder inte automatiskt att den sidan är en BRA källa. Man måste även kolla upp vilka källor den använder, vilket syfte de har och man kan med fördel göra en snabb sökning efter källor som motsäger materialet på sidan. Finner man seriösa källor som motsäger materialet på källan så kan man nästan garantera att sidan är vinklad. Seriösa sidor tar nämligen upp alla aspekter. Att därmed rekommendera folk en sida för att den anger källor är inte tillräckligt i sig. Jag har granskat en del sådana sidor som folk rekommenderat för att "de källhänvisar" och hittat att källorna är debattartiklar, bloggar och liknande.
 
Tänk på vad ni sprider vidare! Det finns en hel del som inte gör en granskande koll av webbsidor och rekommenderar ni en sida och påstår att det är en seriös källa så kanske de tar er på orden istället för att själva granska. I en perfekt värld så skulle alla kolla upp saker, men världen är inte sådan och det är VI som har ansvar för vad vi sprider. Skilj på åsikter och fakta.

Sett filmen The Breed

Spoilers förekommer!
 
Fem ungdomar ska ha en härlig weekend i en stuga på en övergiven ö. De finner sig stå öga mot öga med grymma hundar som är mycket smartare än vanliga hundar.
 
Den här filmen var det totalt bortkastat att se. Det börjar med det vanliga upplägget med olika ungdomar som ska festa ihop i en stuga långt ute i ingenstans. Fem ungdomar som är helt stereotypiska och indelade i sina olika roller. En "prinsessa", en "värsting", en "smart" person och så vidare. Handlingen är tråkig, förutsägbar och oengagerande. Inget för hundälskare.
 

Sett filmen View from the top

Spoilers förekommer!
 
Donna är uppväxt i och bor i en småstad och längtar därifrån. Hon ser sin chans att se världen via att utbilda sig till flygvärd.
 
Jag har sett denna tidigare, men kollade då så slött så jag kände att jag behövde se den en gång till. Det är en väldigt lättsam film så det var inte särskilt svårt att se den igen heller. Trots lättsamheten så försöker man få in en seriös sida kring karriär kontra kärlek. Skådespelarna gör bra ifrån sig och när det gäller en sådan här film så är det ofta på skådespelarna det hänger. Med "fel" skådespelare kan hela filmen falla, för den har inget annat speciellt som sticker ut. Gwyneth Paltrow, Mark Ruffalo, Christina Applegate och Candice Bergen är de skådespelare som bär hela lasset. Mike Myers känns lite malplacerad och Rob Lowe ger inget särskilt intryck.

En film att se om man vill ha något lätt och roande!
 

Trafikkontroller?

Jag förstår inte riktigt varför folk varnar varandra för trafikkontroller...? Är det personer som konsekvent kör för fort och/eller vårdslöst och som bara skärper sig när det är risk för att få betala pengar? Ibland kan jag tro det. Jag håller hastighetsbegränsningarna (och anpassar även efter väglag). Trots detta så blir vi omkörda av väldigt många. Om någon enstaka har bråttom till sjukhus, förlossningen etc. så har jag full förståelse. Men det kan inte vara så att alla bilar som kör om oss har detta ärende. Då skulle det i så fall ha fötts otroligt många barn i Värmland i år, vilket inte skett. Är man stressad för att man är sen? Antingen åker man lite tidigare eller så blir man sen helt enkelt.
 
Hellre sen än att inte komma fram alls (eller leva med någon annans död på sitt samvete om man orsakar en olycka). "Jag är bra på att köra och hastighetsbegränsningen är löjlig." Jamen, grattis till att du är en bra förare! Var är ditt sunda förnuft då? Även bra förare kan råka ut för plötsliga förändringar. En bil framför kanske bromsar för att något är på vägen, ett djur kanske springer ut framför din bil, vatten och snö förändrar väglaget totalt men även nylagd asfalt eller ställen där asfalten "blöder" på varma sommardagar. Tänk er för och ta hand om varandra och er själva i trafiken! Tid och pengar vinner aldrig över liv.

Ny mobil efter 5 år och 8 månaders tjänst från den förra

Valet föll på en Sony Xperia Z5 Compact. Jag började använda den på nyårsafton och hittills är jag nöjd. Inte behövt ladda om den än trots att jag faktiskt testat lite olika funktioner och surfat lite med den. Batteritiden är ju värsta problemet på mobiler, tycker jag. Så nu kommer jag få kompletta sms framöver. Inga fler "klippta" där ord är borta och symboler bara syns som fyrkanter. Inga mer missade samtal för att mobilen får för sig att inte låta just då, inget mer krångel med att samtal och sms varken vill gå ut eller in. Ingen batterilucka som vill trilla av. Tycker ändå att min förra mobil var en riktig "trooper". 5 år och 8 månader sedan jag skaffade den. Det är bra livslängd!
 
Lite nördfakta i stil med "intresseklubben antecknar":
Ringsignal: Princes of the universe av Queen.
Sms-signal: Terminator
Skal: Se bild nedan.
 

Läst klart: Döden från rymden av Michael Crichton

Från bokens baksida:
"En obemannad satellit, den sjunde i ett hemligt forskningsprogram, viker överraskande av från sin bana. Den minutiöst fungerande och topprustade militära kontrollstationen lokaliserar nedslaget till en liten by i Arizona. En bil med pejlingsapparatur sänds ögonblickligen iväg för att spåra kapseln, som sänder elektroniska signaler. Pejlingspatrullen rapporterar: livlösa kroppar på gatorna - och gamar. Exakt vid midnatt den första dagen går larmet "LÖPELD" ut över den federala säkerhetstjänstens hemliga nät. Jorden har drabbats av en okänd farsot ute från rymden. Skall mänskligheten kunna räddas?"
 
Michael Crichton är en av mina favoritförfattare på grund av att han har en tydlig vetenskaplig bakgrund. Hans böcker, även de som handlar om otroliga ämnen, beskrivs så noggrant och vetenskapligt så det låter sant. Det är en skrivstil som jag gillar, men som säkerligen förlorar en del läsare då man inte får den där berättande känslan av böckerna. Det krävs att man gillar den stilen och inte bara gillar att läsa. Den här boken är inte en av de bättre jag läst av Crichton, men den är ändå bättre än mycket annat jag läst.
 
Trots vetenskapen så lyckas Crichton även med persontolkningar och det brukar finnas en del intressanta karaktärer med, vilket stämmer även i denna bok. Gillar man skrivstilen så är boken lättläst och förs framåt i en bra hastighet.
 

Efterlängtad parfym

Jag har en enda parfym som jag är riktigt riktigt glad i. Därför blev det svårt när denna parfym slutade göras. Säkerligen skulle det gå att hitta en ny som doftar likadant, men jag har inte lyckats trots sniffande på varje parfymbutik jag hittat. Det enda jag hade kvar av denna parfym var en liten testflaska. Därför har jag bara använt den vid ytterst speciella tillfällen. Till slut hittade jag en stor oöppnad flaska till salu på eBay och med hjälp av en vän så finns den nu hos mig. Yey!
 
Folies de Saisons Winter.

2015 i bilder

Precis som tidigare år har jag valt en bild per månad. Gott nytt år!
 
Januari
 
 En perfekt månad för vinterlek.
 
Februari
 
 Hela familjen på biofest.
 
Mars
 
 Connor och jag gick barnvagnsmarschen.
 
April
 
 Festivalfest hos syrran och Gabriel.
 
Maj
 
 Min 35-årsfest!
 
Juni
 
 Robin deltog i Karlstads stadslopp och Connor och jag var med och hejade.
 
Juli
 
 Familjesemester i Furuvik.
 
Augusti
 
 Donade på för Connors födelsedagskalas.
 
September
 
 Vi avslutade en sommar med stolpjakt, toppenkul aktivitet!
 
Oktober
 
 Rosa Bandet-promenad.
 
November
 
 Connor hade balettuppvisning efter en rolig och lyckad första termin.
 
December
 
 Robin och jag såg nya Star Wars på bio.

RSS 2.0