Mössor fixade

Nu har jag skickat efter mössor till Connor så han har något när höstens kalla vindar drar över landet (även om jag helst inte vill tänka på det nu i denna sköna värme). Kunde inte låta dessa motiv passera. Hade det funnits i vuxenstorlek så hade jag nog matchat Connor i år...hehe...
 
 

Bad på "ny" badplats och storhandlande

På väg till Karlstad för månadshandlande badade Connor och Robin på en plats som vi alltid passerar, men aldrig har stannat vid. Klacksjön mellan Högboda och Kil. Jag orkade inte bada tyvärr, men det blev några sandborgar i alla fall som Connor roade sig med att rasera.
 
Ja, vi är nog lite gudomliga eftersom vi kan gå på vatten...hehe... Sten under vattnet? Näää...
 
 Connor tränar balansen i lekparken.
 
 Subway har ett "Kids' pak" och just nu får man med en påse med Guardians of the Galaxy.

En sval dag på landet med bad

Gårdagen var det, som jag skrev då, ett år sedan min moster dog. Det känns fortfarande hemskt och årsdagen som var precis sådär varm och vacker som den dagen för ett år sedan förde förstås med sig en mängd minnen. Vi spenderade dagen på ett svalare ställe än vår ugn till lägenhet, nämligen hos Connors morföräldrar. Där fick han bada och han roade sig med det väldigt länge.
 
Blombuketten vi hade med till minneslunden.
 
 Vi drog fram vattenrutschkanan också och Connor tyckte det var extra kul att trycka på sidan så strålarna blev ännu högre.

Kära Sylvia

Idag har ett år gått sedan den chockartade dagen när vi hittade dig. Har fortfarande många frågor och den största av dem alla är VARFÖR? Det känns så orättvist att du försvann i en alldeles för ung ålder. Vi saknar dig så otroligt mycket! Jag saknar våra kvällssamtal på telefon, vi kunde prata om allt. Du var så intresserad av och glad i Connor och brydde dig så mycket om honom. Tänk om han hade kunnat få ha kvar dig i några år till. Idag sätter vi en blombukett till dig i minneslunden, men tänk vad jag skulle ge för att få ge den till din hand. Få höra din röst och få krama dig igen! Saknar dig så!
 
Bukett från ett annat tillfälle.

Jagat stolpar i Karlstad och hamnat i storm

Connor och Robin skulle på Bamse på Mariebergsskogen igår och eftersom vi inte hade råd att bli med båda så passade jag på att ta en promenad för att hitta lite stolpar även i Karlstad. Det var varmt och härligt och gick väldigt bra för mig. Strosade runt på ställen jag aldrig varit förut, till exempel inre hamn som var väldigt mysigt. Jag tyckte det området påminde så mycket om Hammarby Sjöstad i Stockholm.
 
När jag hade hunnit till Sandgrundsudden bröt ovädret helt plötsligt lös. Det susade så jag vände mig om för att se och kunde följa stormens väg genom parken. Träden böjde sig som vågen och sedan var stormen framme hos mig och jag blev bombaderad av björkfrön. Att björkfrön kan göra ONT, trodde jag aldrig. Flög in några i öronen på mig också...iiiih. Jag gick mot biblioteket för att få skydd och då kom regnet. Som att sätta på en dusch på max. Men samtidigt så blåste det så kraftigt att när jag kom till biblioteket så var jag dyblöt på framsidan, men nästan helt torr på baksidan. Hmm...
 
Efter att jag blivit hämtad åt vi mat på Pizza Hut. Connor var så glad för han fick pyssel, ballong och en Pixibok med sin meny. Jag var dum och tog en Cheese Feast-pizza (cheddarsås, mozzarella och fetaost) så magen började krångla redan på resan hem. Jag tål ost, men när jag har en period med jobbigare mage så blir det lite väl mäktigt. Men som vanligt är jag sådan så jag vill ignorera hur jag mår ibland och bara leva som "vanligt folk".
 
Inre hamn.
Påminner verkligen om Hammarby Sjöstad.
 
Det här tyckte jag var pricken över i. Så fint!
 
En av stolparna.
 
Pråmkanalen.
 
På väg mot Sandgrundsudde.
 
Inne i värmen på Pizza Hut. Connor valde en lila ballong.

Vackraste kostymerna i en musikvideo

Ni som känner mig är nog inte överraskade över att jag hittat de vackraste kostymerna, i mitt tycke, i en Queen-video. Vilken musikvideo tycker ni har vackrast kostymer?
 
 Queen - It's a hard life.

En stund i Kristinehamn

Igår var jag till Kristinehamn. Connor och Robin stannade hos Robins syster Simone under tiden, så jag behövde inte köra så långt... skönt nog. Från Simone är det cirka 2 mil till Kristinehamn. Först skulle jag på Kristinehamns konstmuseum och se Lars Wallins utställning. Det var en rätt imponerande utställning.
 
Jag fick lite tid över efter utställningen. Jag skulle nämligen till salong Fager & Fin för en ansiktsbehandling. Jag fick ett presentkort av Robin på Greatdays och valde då den behandlingen och närmaste plats var Kristinehamn. Passande med just ansiktet nu när solen varit så skarp. Jag är tyvärr så känslig så det var riktigt skönt att ta hand om huden lite och bara få slappna av. Men som sagt, jag fick tid över mellan aktiviteterna så jag hann gå en stund i centrum. De har en mysig stadskärna i Kristinehamn och en del roliga affärer. Jag gick in på sådana som vi inte har i Arvika, för kedjor brukar vara ungefär samma saker.
 
Samtidigt som jag gick så slurpade jag konstant i mig vatten från en medhavd vattenflaska. Annars hade jag nog blivit uttorkad, så hett som det var. En del affärer hade AC så det var skönt att gå in och svalka sig lite. Jag hittade butiken Nille, som jag gillar. Första gången jag var in på en sådan var i Trysil. Butiken Barnsligheter var riktigt kul också! En second hand för barn. I en plocklåda där hittade jag mycket skoj och de hade många 8-bitspel som jag stod och trånade efter. Eftersom salongen jag skulle till låg vid Södra Torget så blev det en sväng runt bland handlarna där som avslutning.
 
Utanför muséet. Mina ögon är också solkänsliga så jag MÅSTE verkligen lära mig att ha med solglasögon.
 
 En boll som Connor fick av mig. Från Nille.
 
 Marie, kommer du ihåg de där hundarna vi hade? Kolla vad jag hittade i butiken! 5 kronor per grej stod det på plocklådan, men jag fick alla för 20 kronor. Connor blev väldigt glad!
 
 En top som jag köpte på torget. Kunde inte låta bli, gammalt Chicago Bulls-fan som jag är.

Avslutning på simskolan

Igår var det avslutning på simskolan som Connor varit med i. Vi missade första veckan då Connor var hängig, men han har varit med hela andra veckan, inklusive klädsim. Igår fick han diplom och märket Droppen ("För att erövra Droppen finns inga kunskapskrav. Ett bevis till elever man vill uppmuntra i simskolan för att de varit duktiga och övat flitigt i vattnet." Källa.) och var jättestolt.
 
Connor visar upp Droppen. Barnen bjöds även på festis och kakor.
 

Firat Tetris 7 år

Idag fyller Tetris 7 år. Som present har han fått lite extra gott att äta då han är en riktig liten gottegris.
 
Mitt i bus.

Favoritlåt i en favoritserie

Så synd att denna inte finns på Spotify (vad jag kan hitta). Hittar bara med andra sångerskor och det blir inte samma sak.
 
 Lisa Angelle - The First Time I Loved Forever från Skönheten & odjuret.

Svårigheter för folk att bryta normer?

Upplevde en "lustig" sak vid toaletter på ett offentligt ställe häromveckan. Det fanns tre toaletter, alla i "riktiga" rum (det vill säga inte bås) och på rad. En var markerad med rullstol, en med en klassisk "herre" (det vill säga byxor) och en med klassisk "dam" (det vill säga kjol). Vi var tre kvinnor i kö, alla toaletter var upptagna. Så blir en ledig. Jag är först i kö. Kvinnan efter mig i kön säger: "Det är ju en herrtoalett". Jag säger: "Är det en vanlig toalett?" Det var det. "Inga problem för mig då." säger jag och går in. När jag kommer ut så står en herre precis utanför och hajar till när han ser mig. Jag ser att kvinnan som var trea i kön när jag var först fortfarande står och väntar och jag tycker att det är hennes tur, men nejdå. Herren klampar rakt in på toaletten jag kom ut från.

 

För det första så förstår jag inte uppdelningen eftersom det var vanliga toaletter på alla (större rum och hjälphandtag på den markerad med rullstol så där förstod jag syftet). För det andra så verkade de andra kvinnorna tycka det var "fel" att gå in på herrarnas trots att det var en vanlig toalett. De hindrade sig själva genom att tänka "herre" på dörren istället för "vanlig toalett" där inne. Herren verkade tycka det var konstigt när en kvinna kom ut från "herrtoaletten". Själv tycker jag att ett vanligt kösystem är det enda rättvisa. Herren var efter kvinnan som fortfarande stod och väntade och därför skulle han ha väntat, men det slog honom aldrig.

Sedan så anses rullstolsmarkeringen vara könlös. Där kan både herrar och kvinnor använda faciliteten. Då kan man åter igen undra varför de andra toaletterna behöver vara uppdelade? Och nu är det som sagt "riktiga" rum jag menar. Nämnde det här ovan, men för att förtydliga: Det var inte bås. Grundsyftet med detta inlägg är dock: Normen över vilken markering på dörren som man "tillhör", övergick det praktiska över vilken toalett man kan använda.


Några av mina tidigare smådjur

Mitt första alldeles egna smådjur var kaninen Albert.
 
Här har vi Albert tillsammans med sin brorsa Herbert och i högra hörnet vid dörren är marsvinet Pelle knappt synligt (syrrans djur).
 
Gosebrorsorna.
 
 Sedan flyttade marsvinet Bruno hem till oss.
 
 Mitt marsvin Millan med en bebis på ryggen och en nedanför sitt huvud, samt en någon annanstans då hon fick tre i den kullen. Pelle står på insidan gallret och är nyfiken på bebis, likaså är bebis nyfiken på Pelle.

Livesändning av Monty Python

Igår var Robin och jag till Kristinehamn för att se en livesändning av Monty Pythons show från O2-arenan i London på Nya Grand Bio. Vi promenerade runt lite i staden innan sändningen. En söndag kväll så var det inte mycket liv där inte. Vackert väder i alla fall!
Showen i sig var uppbyggd kring inspelade klipp och sketcher framförda live på scenen i O2. Första akten var inte så värst bra i mitt tycke. Jag förstår mig inte på när folk skrattar åt skämt som döljer fördomar. För mig är fördomarna alldeles för tydliga för att det ska vara något att skratta åt. När de driver med sig själva så är det helt ok. Att driva med fördomar som folk har om en själv som person beroende på vad man är, det tycker jag blir mer självironiskt och roligt. Att driva med folk som inte är som en själv har jag däremot aldrig funnit särskilt mycket humor i.
 
Akt 2 blev dock mycket bättre. Roligast i den var "The Dead Parrot"! Att jag tyckte den var roligast var för att Michael Palin och John Cleese började improvisera i den och helt plötsligt stod de och pratade om något helt annat. John Cleese glömde överlag väldigt många av sina repliker och tappade tråden. Att jag vet det var för att deras manus fanns som engelsk text till hela programmet så man märkte när de ändrade något här och där. De andra ändrade kanske ordningen på saker och något ord här och där, men John ändrade på en hel del han. Det var dock det som framkallade mest skratt hos mig. När han körde sitt eget "spel" liksom.
 
Carol Cleveland var med i 35 av 40 avsnitt av serien Monty Python och hon var med i showen. Jag förstår inte varför hon inte fått mer credit för det hon gjort. De flesta kan alla namnen på medlemmarna i Monty Python, men inte hennes. Åter igen så förstod jag mig inte på när folk skrattade åt hennes uppenbarelse (hörde folk påpeka att hon såg opererad ut, men hon följer bara normen för äldre kvinnor så varför skratta åt det? Snarare synd att kvinnor ska känna den pressen att förändra sitt utseende för att det är så "förbjudet" att bli gammal.) eller varför de skrattade när någon av männen hade klänning. En dokumentär jag såg om Monty Python förklarade att killarna (som de var då, för de började redan 1969) även gjorde kvinnorollerna i sketcherna för att de inte hittade kvinnor som ville göra dem. Att de sedan "behöll" sig själva och gjorde kvinnoroller med mustasch och skägg tycker jag inte alls är "lustigt" utan snarare inget problem alls bara man inte är så fördomsfull kring hur en kvinna "ska" se ut.
 
De hade med en del gäster på scen och i klippen som visades. Kan nämna lite kort Stephen Hawking, Mike Myers, Mick Jagger, Charlie Watts och James Blunt. Förstnämnda Stephen Hawking var klart bäst! Han var även med i arenan i London. Mot slutet när Python-gänget tackade för sig togs det in komiker/skådespelare på scenen. Jag förstod inte riktigt syftet med det, förutom att det kanske var personer som sagt sig vara inspirerade av Monty Python. Det klargjordes aldrig riktigt och man fick inte någon överblick över alla på scenen heller. En svepning med kameran hade kunnat göras tycker jag. Jag såg bara att Warwick Davis dök upp på scen helt plötsligt. Annars hade jag nog trott att det var medarbetare (vilket det också var en del förstås).
 
Utanför biografen i Kristinehamn. Små salonger, men mysig.
 
 I bakgrunden syns Södra torget i Kristinehamn.

Barnkalas x2

Idag var vi på barnkalas, Connor och jag. Två barnkalas i ett kan man säga eftersom det var två syskon som fyller med bara några dagars mellanrum. Det var riktigt roligt och Connor hade skoj med vattenballonger. Har på känn att det kommer ett önskemål om att vi ska skaffa sådana snart...hehe...
 
Connor i full fart. Han har precis kastat den rosa ballongen som är framför fotografen.
(Effekten i bilden är för att censurera då jag inte lägger upp bilder på andras barn utan tillåtelse).

Sett filmen Insidious: Chapter 2

Spoilers förekommer!
 
Familjen Lambert försöker bli kvitt de hemsökelser som förföljt dem sedan barndomen. Filmen tar vid direkt efter att den första slutat.
 
Den första filmen gillar jag verkligen! Den gav mig kalla kårar och skrämde härligt vid flera tillfällen. Det intressanta med uppföljaren är att man på några ställen överlappat historien med den första. Man får alltså svar på saker som man inte fick svar på i första. Tyvärr så är den överdriven. När saker blir för mycket, för tydliga och bara för extrema så är det inget skrämmande längre utan mest löjeväckande. De skulle ha fortsatt i samma stil som i den första, då hade den här kunnat bli riktigt bra. Man ska inte dra ut spöken i ljuset, då "dör de" - det är ett bra talesätt för hur jag ser på skräckfilm. Jag vill ana saker, jag vill känna en kuslig stämning, känna kalla kårar. Jag vill inte få allt utpekat helt uppenbart och framvisat i fullt ljus. Det finns inget skrämmande med det i en film.
 

Inte trodd, inte sedd

Jag skriver inte så ofta om mitt hälsotillstånd här även om jag försöker få in det då och då av flera orsaker. Att öka förståelsen, att andra ska kunna känna igen sig och få stöd och så vidare. Nu är måttet rågat så nu måste jag uppmärksamma hur man blir behandlad.
 
Jag får inte ens vara sjukskriven enligt FK. När jag var sjukskriven mot aktivitetsstöd så gick det bra, men jag är inte ens nedsatt med 25% mot sjukpenning anser FK. Läkare, specialister, AF, utredningar, arbetsprövningar etc. är dock överens om att jag har stadigvarande nedsatt förmåga med 75%. Jag blir så trött... Jag har kämpat så otroligt, men det avfärdas bara med ett avslag.
 
Pikande skriver de dessutom att de kan hjälpa mig med kontakt med AF. Jag HAR kontakt med AF. Jag har konstant kontakt med AF och vi har under lång tid försökt på alla sätt att öka min arbetstid. Ett mer anpassat jobb än det jag har går inte att få. Om jag bara klarade att jobba halvtid så skulle jag slippa allt detta strul med FK för då skulle ekonomin vara ok. Det är så kränkande. Jag har tillräckligt att kämpa med.

Vill folk inte lära känna sina barn?

Direkt från födseln börjar det. Flickor "ska" ha sådana kläder/färger/leksaker och pojkar "ska" ha sådana kläder/färger/leksaker. När flickorna blir äldre så kan det vara ok för dem att leka med alla saker, ha alla kläder och alla färger. För pojkarna är det inte så. En del leksaker, färger och kläder blir förbjudna. Det anses visst vara sämre att vara flicka, varför skulle man annars tillåta flickor att ha allt medan pojkar inte får ha det? Jag har erbjudit alla alternativ till mitt barn (mognads- och åldersanpassat) för att jag vill att han har alla möjligheter. Jag anser inte att det finns något som är sämre med flickor och "flickiga" saker. Alla är individer och ska tillåtas att vara det oavsett om de bryter mot normer eller inte. Släpp kläder, färger, leksaker och ditt eget sinne fria!
 
Och till de som kommer med argumentet att det finns "viktigare" saker att bry sig om. Allt hänger ihop. Hur ett barn är klätt påverkar hur barnet bemöts. Vad ett barn har för kön påverkar förväntningarna omgivningen har på barnet. Vad ett barn leker med framkallar känslor hos de vuxna som barnet känner av. Färger påverkar humör, även hos vuxna. Så det handlar inte bara om yta, utan går djupare. Hur man bemöts som barn kan sätta spår för resten av livet, även fast de flesta fortsätter utvecklas även som vuxna.

Träff med vän och lite strosande i affärer

Idag träffades Kimmi och jag för en fika och för att komma ikapp lite. Hon bodde ett tag i Spanien, men är tillbaka sedan ett tag så det var väl första gången vi fick chans att prata. Efter fikat blev det en sväng runt i centrum där vi var in i några affärer. Som vanligt så har jag svårt att motstå barnkläder så nu har Connor en till t-shirt och ett par byxor inför hösten.
 
Ni som följer min blogg vet att jag inte förstår färguppdelningen på barnavdelningen och att jag tycker det är tråkigt om pojkar ska begränsas till bara vissa färger (vi handlar inte efter könsuppdelning, men de flesta verkar göra det). Därför blir jag glad när det någon enstaka gång finns andra färger även på pojkavdelningen, därför köpet av t-shirt (plus att Connor gillar lila).
 
 
Byxorna med kattansikten på knäna gillade Connor också.

Någon gillar Connors nya maskeradhörna

Connor gillar den också förstås, men Yatzy har fattat tycke för en ny sovplats. Klädstången köpte jag via en Köp och säljsida häromdagen och det enda som saknas nu är galgar, för att göra Connors maskeradhörna ännu roligare.
 
Ser ni Yatzy?
 
 Tittut! Här var det visst jätteskönt och lugnt att sova, tycker hon.

Kvinnlig önskesångröst

Om jag fick välja precis vilken sångröst som helst så skulle jag vilja sjunga som Sharon Den Adel, sångerska i Within Temptation, som i mitt tycke har den absolut vackraste, starkaste och härliga kvinnliga sångrösten (när det gäller manlig sångröst så är det förstås Freddie Mercury som oslagbar etta). Älskar verkligen klara röster!
 
Live.

Ett härligt samarbete!

Sett filmen Beasts of the southern wild

Spoilers förekommer!
 
Sexåriga Hushpuppy står inför en grym verklighet med en sjuklig pappa och ett hem som riskerar att försvinna. Hennes fantastivärld är stark och hjälper henne genom det svåra.
 
Det här är verkligen en udda film. Så udda att jag ibland sitter och undrar vad som händer, vad som är riktigt och vad som inte är det. Quvenzhané Wallis är riktigt övertygande i sin roll som Hushpuppy. Hon var 9 år då hon spelade den 6-åriga Hushpuppy, men den åldersskillnaden märks inte. I en sådan här film funkar det att effekterna är lite sådär i kvalité, för det handlar om Hushpuppys fantasivärld och då gör det inget om det inte ser äkta ut. Jag tycker det är ett talande exempel på när folk utifrån tror sig veta bäst och gör det som är bäst för lokalbefolkningen, men att de "glömmer" att prata med dem och fråga dem vad de vill och varför. De behandlar dem inte som kompetenta, tänkande människor med en egen vilja utan mer som ett trotsigt barn som inte vet sitt eget bästa. Efter en översvämning kan man säga att befolkningen snudd på blir kidnappade "för sitt eget bästa" och de behandlas verkligen som att de inte fattar något alls, som att de är helt oförmögna till tankeverksamhet överhuvudtaget.
 
Filmen gav många tankar och den var välgjord, men ändå för udda för att jag skulle vilja se den igen.
 

Tetris och hans bröder som småttisar

Tetris spenderade sina första 12 veckor med alla tre bröder. Sedan fick han spendera lite mer tid med Seramis eftersom det tog längre tid att hitta ett hem till honom. Så lång tid förflöt sedan så jag tror att både jag och Tetris fäst oss vid varandra. Katterna var inte mina från början, jag hjälpte till att hitta hem till dem.
 
Här har vi den första lilla brorsan som hittade ett hem. Kitty.
 
 Och här har vi Tetris med brorsan Seramis. Seramis hittade ett hem utanför stan och Tetris stannade kvar hos mig (detta var innan jag blev sambo). Tänk att även min klumpedump har varit så liten en gång.
 
 Nymärkta kissemissar börjar vakna upp lite efter sövningen.

Skvatt av bok igen

Som jag skrivit om (bland annat här) förut så brukar det vara billiga "hoppa-till"-scener i filmer. Men när man lyckas med konststycket att hoppa till av en bok, då är det roligt! Boken jag läser just nu (Farkosten av Michael Crichton) lyckades med precis det. Det är när jag kommer in i mitt ostörda lästempo som jag läser så snabbt att jag skvätter till av saker. Häromdagen när det hände igen (det händer inte så ofta) så var det så illa att boken nästan flög iväg genom rummet, men jag lyckades hålla tillbaka den reflexen. Det hade väl sett roligt ut annars i och för sig...hehe...

Diner 45 och storloppis (plus mindre) i Stöpafors

Idag fick pappa sin födelsedagspresent. Han fyller i mars och då fick han ett personligt presentkort där det stod att han skulle bjudas på mat på Diner 45. Vi var 7 stycken i sällskapet (förutom pappa och hela lilla familjen så var även mamma, syrran och Gabriel med). Maten var otroligt god och mättande! Jag var frestad att testa en milkshake efteråt, men med tanke på hur min mage är och att vi hade 1 timme hem så var jag tvungen att avstå. Hoppas kunna återbesöka stället och testa en milkshake när min mage har en mer stabil period.
 
Vi var även till Jätteloppisen i Stöpafors och en lite mindre precis bredvid den. Kul att gå och kolla på alla grejer. Det var så mycket så man visste inte var man skulle titta riktigt. Köpte med en sak till en kompis och så blev det några smågrejer till Connor till slut.
 
Connor tjuvstartade med en klubba.
 
 Väntar på mat.
 
 Barnmeny serverades i en bil som barnen fick ta med sig hem. Riktigt skoj!
 
Jag gillar inte burgare så det blev en Ceasarsallad för mig. Mums! Kolla in syrrans blogg (länk här ovan) om ni vill se hur en burgare såg ut.
 
Connor och Robin delade på en efterrätt som hette Candy Surprise. Glass, grädde, kolasås, marshmallows, minimarshmallows och Nonstop.
 
 Jätteloppisen.
 
 Från loppisen såg man Tossebergsklätten. Högt!
 
 Connor lyckades hitta Turtles-grejer i en låda märkt "Gratis för alla barn" (vid den mindre loppisen). Han blev så glad!
 
 Jag köpte en rolig vattenflaska, en dvd och ett datorspel till Connor.
 
 3,5 magneter till mig och 1,5 magneter till Connor. Wonder Woman ville vi ha båda två nämligen så vi delar på den. Annars är de tre nedre mina. Köpta i affären som låg i samma byggnad som Diner 45.

Årets första dopp

Idag blev det årets första dopp. Stranden var Bröta som ligger vid sjön Treen i Gunnarskog. Min barndomsstrand! Tycker den är helt underbar! Mjuk sand, långgrunt och lite folk. Idag var det till och med varmt i mitt tycke och jag är väldigt frusen av mig.
 
En vacker sommardag!
 
 Connor hade med vattensprutorna så vi lekte en del.

Man väljer inte sin hudtyp

Jag har väldigt känslig hud. Jag kan bränna mig även om jag befinner mig i skuggan. Enda sättet att inte bränna mig är att stanna inne. Jag har på 50+ i solskydd, men bränner mig ändå direkt jag är ute. Solen och värmen är dock underbara och värmen lindrar min smärta. Jag älskar ljuset, så det är inte så kul att ha känslig hud. Men det är något man får leva med.
 
De som inte fattar detta utan tycker att man är löjlig som använder solskydd, undviker direkt solljus när man kan och att man så lätt bränner sig (som att det är ett val), de kan inte ha mycket att tänka med. Hur svårt är det att fatta att man inte väljer sin hudtyp? Man föds med den.

Inköp på minisemestern i Karlstad

Kunde inte motstå detta linne till mig själv. Väldigt mjukt material! Från H&M.
 
Lagerhaus hade de även gula minigelétoppar nu.
 
Ett hopprep, ett par shorts och ett linne blev det till Connor på charmiga butiken Pricken.
 
 Affären TGR gillar jag också. Där hittade jag en hel del pyssel- och aktivitetsgrejer till billig penning. Mini-pingis, en krokodil att färglägga själv, en flygande drake (två delfiner på den), ett minigolfset, en elefant att färglägga själv och ett par fotstyltor till Connor. Batterier till hushållet. Jordgubbsstrumpor till mig och chokladanteckningsblock till Robin. Syns inte så bra på bilden, men det är ett "bett" taget ur anteckningsboken så den ska ge en bättre illusion av att vara en chokladkaka.

Förklaringen till annorlunda bildkvalité i bloggen

Jag vet inte om ni märkt det, men jag gör det verkligen. Att bilderna jag lagt upp i bloggen det senaste är mindre klara och tydliga. Det är nämligen så att min systemkamera pajat och jag måste lämna in den på reparation. Därför är det min lilla kompaktkamera som fått följa med mig på de senaste äventyren. Känner att jag verkligen blivit bortskämd med systemkameran då jag inte alls gillar kvaliteten på de bilder som blir av kompaktkameran, men det får duga för tillfället. Hoppas verkligen systemkameran går att fixa! Garantin har förstås gått ut. Saker brukar paja snart efter att den gått ut... Men jag har den försäkrad i alla fall, så vi får väl se...

Minisemester i Karlstad

Idag var vi till Leklandet på Nöjesfabriken i Karlstad. Det var bara några få barn där idag. Inte så konstigt med tanke på vädret. Det passade Connor väldigt bra för då kunde han testa allt i lugn och ro och springa runt som han ville. Efter en liten stund kände jag att det blev för kvavt för mig så Connor och Robin stannade medan jag gick ut och gjorde Haga och centrum. Kan kanske låta som en motsägelse att gå ut i gassande sol hellre än stanna inne, men ute var det i alla fall en vind som svalkade och gjorde att jag kunde andas.
 
Jag hittade en väldigt charmig barnbutik i Haga. Pricken heter den. Kan verkligen rekommendera den! (Det kommer ett inlägg med bilder på köp vid ett annat tillfälle.) Jag blev snudd på överlycklig att det fanns så många färger och mönster på barnkläderna. Det blev även lite prat med de som har butiken, angående alla färger till alla barn. Samtal som gjorde mig glad. Vandrade runt lite efter det och bara njöt av värmen. Vattenflaska var ett måste!
 
Efter det mötte vi upp hela lilla familjen igen och var tvungna till Peugeot för att skaffa en reservdel. Som tur var kostade denna del under hundringen, så det var inte så farligt. Connor hade fått en slant av släkt så han ville på Toys'r'us. Där köpte han en leksak för egna pengar.
 
Connor i full fart.
 
Pråmkanalen i Haga.
 
 Handen av Eugen Krajcik (1992). Också i Haga.
 
 Den gamla stenbron över Klarälven. Sveriges längsta stenvalvsbro med sina 168 meter.

Syrran bjussade på Bryggan

Igår kväll bjöd syrran mig på mat på Olssons Brygga. Vi hade härligt väder med solsken och en sval bris från sjön. Testade troligtvis den äckligaste drinken jag någon gång druckit (jag gillar inte sura smaker), men maten var underbart god, helt i min smak! Gillar ni surt så ska ni dock testa den drinken, för den kommer ni nog gilla i så fall.
 
Så här såg drinken ut. Har glömt namnet på den... Marie?? Vad hette den?
 
 Min mat. Oxfilé ala plancha. Peppargrillad oxfilé 200 g med sauterade grönsaker, bearnaisesås,potatisfondant och bbqsås serverad på ekplanka. Bbq-såsen var spicy.
 
 Min efterrätt. Solvarma jordgubbar från Värmland med ekologisk vaniljglass och grädde.
 
 På vägen hem testade vi några av hängstolarna som satts upp i stadsparken.

Utsiktstornet på Ryggestaberget i Gunnarskog

Gästboken vid Ryggestatornets utsiktstorn var fulltecknad fick jag meddelande om för ett tag sedan. Jag fixade en ny och idag företog hela lilla familjen promenaden dit tillsammans med syrran och Gabriel också. Väldigt vackert där och fint väder trots att åskan mullrade på avstånd. Nu är gästboken alltså på plats och besökare till tornet kan åter igen lämna sin kråka och kanske en liten kommentar efter sitt besök. Det är ungefär en kilometer från vägen till tornet. Tänk vilket härligt varierande jobb jag har där en sådan här tur ingår! 
 
En bit på väg fanns ett kalhygge som inte fanns där sist jag var till tornet. Det var innan Connor var född, så det är en del år sedan. Kalhygget erbjöd fin utsikt!
 
Utsikten från tornet.
 
Connor i djupa tankar (och munnen full av bokstavskex) vid rastplatsen precis vid tornet.
 
 Den nya gästboken. Gjorde på Tilde Tryck.

Sett filmen Se upp för dårarna

Spoilers förekommer!
 
Två tjejer med helt olika bakgrund träffas då båda söker till polisskolan.
 
Jag tycker filmen upp till en bra bit in i filmen känns väldigt intressant och trovärdig, men tyvärr sabbar den sista delen det helt och hållet. Allt känns så tillrättalagt och "ordnat" mot slutet. Att allt ska bli så otroligt bra och perfekt som det bara går. Väldigt synd i och med att filmen börjar så bra och har bra förutsättningar för att få fram några viktiga perspektiv.
 

Inneboende kattunge i fyra timmar

Det blev en väldigt givande dag detta, trots smärt- och magproblem. Syrran och Gabriel kom förbi för att låna telefonen då de hittat en kattunge vid Volvo. Det ledde inte till så mycket så de fick låna en resebur och en burk tonfisk för att försöka få fatt i stackaren. Gabriel lyckades stänga in den nätt och jämnt och så kom de tillbaka hit. Jag hörde dem redan längst ner i trappan kan jag säga, den katten har pipor som heter duga.
 
Först undrade vi om den var vild eller halvvild. Gav den lite småbitar mat genom gallret och inte en enda gång fräste eller morrade hen, så därför testade vi efter ett tag att öppna luckan. Ut kom en superkelig kattunge som ville sitta i knä och gosa. Hungrig och törstig till tusen så hen fick lite mat i omgångar och vatten.
 
Sedan begav sig syrran och Gabriel hemåt efter att Gabriel fått tag på folk på Djurskyddet Westra Wermland som sa att de kunde hämta kattungen vid 20.00 ikväll. Connor och jag satt hos kattungen och den somnade mätt och trygg i mitt knä. Där sov den ett tag trots att Connor lekte precis bredvid. Våra katter var ju inte så glada över den kortvariga gästen då. Yatzy fräste och Tetris morrade så där långt ner i magen som katter kan. Yatzy är den dominanta så jag är inte förvånad att hon motsatte sig besöket mer än Tetris gjorde.
 
Jag tog lite babyolja och några tops också för att rengöra öronen på kattungen. Oj, vad hen tyckte det kliade, men det var nog skönt för det var inga protester. Strax före 20 kom en person från Djurskyddet och förklarade hur de går tillväga nu. Annons med bild kommer i Arvika Nyheter på onsdag.
 
"Jag är bara sådär världens sötaste kattunge liksom då."
 
 Lyssnar uppmärksamt på Connor.
 
 Så otroligt fin!
 
 Och så sover vi lite.

Roligt tatueringsprogram

I förrgår såg jag lite av serien America's Worst Tattoos på kanalen TLC. Det handlade om folk som fått dåliga tatueringar eller folk som ångrat sina tatueringar och vill få dem övertäckta med något nytt. En del av de där tatueringarna undrar jag verkligen över.... Tänker inte folk innan de skaffar sig en sådan grej? Sedan så var det en del som verkligen hade fått hemska tatueringar för att personen de var till inte visste vad hen gjorde eller så är det en tatuering som inte passar in i deras stil längre (är till exempel med en pånyttfödd kristen kvinna som tidigare var någon form av rebell och hennes tatuering passade sig inte längre).
 
Av de som jag hann att se så lyckades tatueraren verkligen med att täcka det gamla med något riktigt välgjort. Bäst var nog hon som täckte en rätt dåligt gjord Ace Ventura-tatuering på en kille med en ny Chewbacca. Dock så hade killen inte sett filmerna så det känns också lite osäkert. Tänk om han avskyr dem? Eeh... Hans kompis som var med var dock jätteglad för han hade redan en Chewbacca-tatuering och han sa att "Äntligen kan vi se de filmerna tillsammans".
 
Följ länken här ovan så kan ni kolla.

Sålt och handlat på stadsloppis

Det blev allt plus även fast jag handlade lite. Vårt läge var nog bland det bästa. Vid en korsning på gågatan i centrum i Arvika. Vi lyckades få skugga också, men trots det brände jag mig. Känslig hud är inte kul då värme och sol är bra för mig i övrigt (för smärtan etc.). Är helt färdig nu, så det blir soffläge när detta är publicerat. Det var kul att sälja i alla fall!
 
Mitt bord (precis utanför Nordea) innan vi fick lov att utöka. Det var en person som inte kom och vi fick ta även henoms plats.
 
 Detta köpte jag till Connor. Lego, två dvd, ponny, skor (som blir när han fått större fötter) och en "Fråga Yoda". Ungefär som en sådan där kula som man skakar och så svarar den på frågor. Connor blev jätteglad!
 
 Detta köpte jag till mig.

Loppis i Arvika centrum

Idag mellan klockan 10-15 är det stadsloppis i Arvika centrum. Syrran och jag ska vara med och sälja. Välkomna att fynda!
 

Äntligen invigning av bassängen

Idag tittade solen och värmen fram igen så då passade Connor på att inviga sin bassäng hos sin mormor och morfar. Han hade väldigt roligt och troligtvis blir det bad imorgon igen då han ska sova över där.
 
Det var nästan lika många färger på bassängen som på Connors UV-dräkt.

Läst klart: Örfilen av Christos Tsiolkas

Från bokens baksida:
 
"En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil. Barnet är inte hans son. Örfilen delar hela umgängeskretsen i två läger: de som tycker att den är ett grovt övergrepp och de som tycker att incidenten var en bagatell. När pojkens föräldrar bestämmer sig för att göra rättssak av det fördjupas konflikten. Vänskapen mellan gamla vänner sätts på prov och familjelojalitet ställs mot moral och principer."
 
Jag störs av att karaktärerna är så otroligt stereotypiskt skrivna, speciellt kvinnorna. Det är många karaktärer med och varje del i boken handlar om en av dem. På det viset byggs historien och förs framåt steg för steg där varje steg är en ny karaktär. Ett rätt så intressant sätt att skriva, men tyvärr lämnar det mycket att önska. När man känner att man precis lärt känna en karaktär så byts den ut mot en annan. Och man får aldrig återse den karaktären igen förutom i periferin. Jag saknar nog ett kapitel i slutet som kan binda ihop allt. Dock så tar den sig lite mot slutet ändå.
 
När det gäller handlingen så är den ganska lätt att relatera till eftersom jag själv har en treåring. Som tur är beter han sig inte som treåringen i boken, men oavsett hur ett barn beter sig så har ingen rätt att slå hen. Om någon blir så arg så är det bättre att den personen bara går iväg. Jag förstår att man vill skydda sitt eget barn, men vad lär man hen om man slår ett annat barn? Det är intressant att läsa om hur de olika personerna resonerar och tycker kring örfilen. Det som slår mig mest (ingen ordvits menad) är att det direkt blir en sorts klassindelning. De är alla vänner som umgås då och då, men plötsligt så stryks en del personer från umgänget och de som tar det steget resonerar väldigt klassmässigt. Att "de där" är arbetslösa, slappa, en belastning som hyr sin bostad och liknande medan de själva är högpresterande villaägare med fina nya bilar och så vidare. Samtidigt så resonerar de andra som så att de som sagt upp kontakten är snofsiga snobbar som tror att de är något. Det är både intressant och skrämmande.
 

Connors tankar om högklackat

Häromdagen fick Connor syn på ett par av mina högklackade skor.
 
"Mamma, varför går dina skor på tå?"
 
Vilken klockren kommentar!
 

Bad inne

När det var varmt och soligt så var vi sjuka, nu när det varit kyligare och regn varje dag så har vi varit friska. Lustigt det där. Connor är väldigt nöjd med bad i badkaret också, men han längtar allt en hel del tills han får inviga sin plaskbassäng.
 
Han är förtjust i att ha med Babblarna i badet.
 
 Dada får åka racerbil.
 
 Denna plaskbassäng ser han fram emot. Den finns hos hans mormor och morfar tillsammans med...
 
 ...denna som hans morfar skaffat.

Min ring är tillbaka!

I fredags var vi på Torsbybadet. Det var Robins födelsedagspresent från Connor och mig. Jag var kall när vi kom dit så jag tog av mig förlovningsringen och lade den i skåpet. Brukar aldrig ta av den, men eftersom fingrarna smalnar när jag är kall så var jag rädd att tappa den. Men den försvann ändå. Jag letade i skåpet och jag kröp omkring på golvet i omklädningsrummet, men lyckades inte hitta den. Personal fick mitt mobilnummer. 3 timmar efter att den försvunnit, då vi var hemma igen, så ringde de. De hade hittat den! Den hade åkt ner i en springa mellan hyllan och skåpväggen, där jag inte sett den. Vilken känslobergochdalbana det var den dagen kan jag säga!
 
Idag kom ringen med posten. Så snällt av dem att skicka den, då vi inte har Torsbybadet inom krokarna direkt. Nu sitter ringen på fingern igen där den ska vara.
 
Så snällt!

Sett filmen Star Trek - Into Darkness

Spoilers förekommer!
 
Efter en terrorattack leder kapten Kirk jakten på en enda man som kan förgöra dem alla - Khan.
 
Skådespelarna har blivit lite varmare i kläderna och även fast Chris Pine inte är något vidare som Kirk så vägs det upp av en excellent Zachary Quinto som Spock. Härligt att se Leonard Nimoy igen också! Benedict Cumberbatch gör en lite mindre daterad (skriver jag nu, men låt oss titta igen efter 30 år så får vi se) Khan än Khan i originalserie och originalfilm (Star Trek II), spelad av Ricardo Montalban.
 
Handlingsmässigt är filmen ok. Då och då saknas Star Trek-känslan och filmen tas över av typiska actioneffekter. Jag är stenfast på att effekter ska användas på bästa sätt och att särskilt cgi-effekter ska användas där inga andra möjligheter finns och att de då används som komplement. Inte att de tar över helt och hållet. Det händer då och då att det överanvänds. Sedan är det en scen som stör mig. *STORSPOILER* Den är en exakt kopia av en scen från Star Trek II fast med ombytta roller för Kirk och Spock. Jag tycker de försöker ta lite av Spocks storhet från honom. Det var HAN som gjorde det stora offret för besättningen. Men eftersom de nya filmerna utspelar sig före de äldre filmerna så får de det att se ut som att det är Kirk som gör det och att Spock bara gör likadant senare. Det stör mig. Kirk är en sprätt som oftast har ren tur då han klarar livet på sig och besättningen. Spock är den riktige hjälten. De som ser de nya filmerna först, eller som kanske helt skippar originalfilmerna för att "de är för gamla", missar något. Nytt betyder inte alltid bäst.
 
 Scen från Star Trek II - Khans vrede.
 

RSS 2.0