Kände för lite förändring så det fick bli en ny header. En av bilderna från den förra fick bli med. Känner mig lite ego som har bilder på mig själv, men det är utifrån mitt perspektiv som bloggen skrivs så det är ändå ganska logiskt.

Bildbeskrivning från vänster till höger:

♦ Fyra tjejkompisar och jag på en bro strax söder om Glencoe i Skottland, maj 2007 (jag syns i min klarblå jacka).
♦ Jag framför scenen då jag och pappa var på 46664-konserten (Nelson Mandela) i Hyde Park, London, juni 2008.
♦ Jag bredvid Freddie Mercury's port för tredje gången i London (samma resa som ovan).

Som svar på en fråga jag fått...It's a kind of magic som det står i/på min header finns där av flera skäl. Det mest uppenbara är för att jag gillar Queen och It's a kind of magic är en av deras låtar. Den skrevs till filmen Highlander, vilket också är ett skäl till att titeln är med. Mitt namn är från både mitt intresse för första och fjärde filmen samt tv-serien och mitt STORA intresse för Skottland och då speciellt Högländerna.

Som ett lite mer långsökt skäl till varför låttiteln står med så är det för att jag vill påminnas om det positiva i världen. Även när tragiska saker händer och allt verkar mörkt så finns det ljuspunkter. Ett önskat friskt barn som föds, ett par som hittar varandra och blir kära, första gången då en tidigare skygg katt hoppar upp till en och vill kela, första vårdagen då fåglarna kvittrar och solen skiner, när den första snön faller, när tussilagon lyser gul i dikeskanten och så vidare och så vidare! Fyll gärna på med mer positiva saker! Saker som får en att känna att "It's a kind of magic"!

Moa ville också vara med och leka. Skön ställning!

Sedan for vi till Molkom för att se Robins näst äldsta systers nya lägenhet. Den var mysig! Vi hjälpte till att möblera lite. Vad svårt det är när möbler är "för stora"! Men jag tycker det blev mysigt. Får se om det blir ändrat framöver. Jag, Robin och hans syskonbarn Jennifer spelade ett kortspel som hette Chips (vet inte om det stavas så). Det var väldigt kul! Måste försöka övertala kompisarna att vi ska spela det nästa gång vi har kortspelsträff! Sist skulle vi till Munkfors till Robins äldsta syster, men så fick vi höra att hon blivit sjuk så det blev inte av. Avslutade istället med en tur till Sunne för mat.

Nu är jag helt färdig och ska bara krypa ner och lägga mig.

Kollade på första avsnittet av Lie to me ikväll (onsdagar 21.00 TV4). Det var ett intressant och lockande första avsnitt. Med lockande så menar jag att jag kommer fortsätta kolla. Jag hoppas det fortsätter i samma stil. Serien handlar om en firma som anlitas för att ta reda på om folk ljuger. Tim Roth spelar huvudrollen och det är roligt att se honom igen. Genom olika tester och observationer av kropps- och ansiktsspråk får teamet reda på sanningen. Det väcker tankar. Kanske kan man träna sig i att se om folk ljuger? Jag tror att man kan det, men att vara så duktig på det som teamet i serien...det kan man nog bara drömma om.

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom.

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!

Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!

Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.

Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Therese (antar att denna fråga är undantagen från regeln att man inte får skriva sitt eget namn)

2. Ett ord på fyra bokstäver: Tung

3. Flicknamn: Teresia

4. Pojknamn: Tomas

5. Yrke: Tandläkare

6. Färg: Turkos

7. Klädesplagg: Tröja

8. Mat: Tacos

9. Sak i badrummet: Toalettborste

10. Plats/stad: Turin

11. En orsak att vara sen: Trafik

12. Något man skriker: TRÅKIGT

13. Film: Titanic

14. Något man dricker: Thé

15. Band: Trivium

16. Djur: Tumlare

17. Gatunamn: Torngatan

18. Bil: Toyota
19. Sång: Tie your mother down (Queen)

Jag utmanar

Hmm...de har redan blivit utmanade.

Spoilers kan förekomma. En riktigt obehaglig film! När jag läste handlingen blev jag intresserad för det lät som en psykologisk thriller, något som jag gillar. Det var en psykologisk thriller, men dessutom var det rena festen i gore och våld. Jag trodde aldrig att de två kunde kombineras (det vill säga psykologiskt och gore), men uppenbarligen fungerar det. Jag är inte en känslig person och brukar tåla mycket våld och blod på film. (Det är på låtsas så då anser jag att nyhetssändningar är värre eftersom det är på riktigt.) Men kombinationen och intensiteten i denna film gör att till och med jag tycker det är rejält obehagligt.

Effekterna är stundtals väldigt realistiska och de är väldigt snyggt gjorda måste jag säga. Jag brukar kunna se hur saker är gjorda, men det var flera stunder i denna film där jag undrade hur de gjort det. Den är inget för lättäcklade (eller normaläcklade) och absolut inget man vill se om man är gravid. Alexandre Bustillo gör verkligen en rejäl kickstart som manusförfattare och regissör (tillsammans med Julien Maury) och det märks att han är ett stort fan av giallo- och slasherfilmer.

Kan bli en riktig följetong om katter och deras beteende.

Yatzy spanar på fiskar.

En intressant film! Väldigt bra skådespelare som känns trovärdiga. Även fast filmen är ganska våldsam så kändes det som realistiskt våld. Det var inte fullt med "snygga-vinklar-och-slow-motion-när-vi-skjuter-mot-motståndarna"-scener. På det viset känns denna film mer seriös än många actionfilmer. Den har nog blivit omnämnd i filmvåldsdebatter kan jag tänka mig. Men min mening är att om någon blir inspirerad av att göra något våldsamt av en film eller av musik, så fattas det något i de människorna från början. Film och musik är en enkel syndabock när det egentligen är vård och social omsorg som man ska satsa på. Det behövs resurser dit.

Är du inte lättäcklad och inte har något emot att tempot inte är superhögt, då rekommenderar jag denna film! Fast vad är poängen med Javier Bardems frisyr?

Morgonen den 2 februari började resan mot Göteborg. Förutom jag själv så var Annie, Pernilla och Kenneth med. Väl framme i Göteborg köpte vi baguetter på Subway och inväntade Dick som kom med ett tåg från Småland. När vi sedan skulle till Nice Bed and breakfast och checka in så blev jag glatt överraskad över att det låg så nära det vandrarhem där jag bott så många gånger. Det innebar att jag kände till området väldigt bra, men att jag samtidigt fick utöka min mentala karta över Göteborg eftersom det ändå låg cirka 2,5 kvarter utanför "mitt" område. Vi blev dock inte så glada när vi såg att slutspurten bestod av en rejält brant lång backe, men vi tog oss uppför den.

Annie och Kenneth förfestar på Kenneth's och Dick's rum.

Före konserten gick vi och käkade på Monte Bianco som hade den godaste Margherita jag någonsin ätit! Sedan drog vi bort till Trädgårn där konserten skulle vara. Det var två förband: H.E.A.T. och All Ends. Strax efter klockan 21 gick Edguy på och det var rejält röj nere på golvet ibland. Jag höll mig därifrån för jag ville kunna se något och de flesta är längre än mig på hårdrockskonserter. Lokalen var inte så stor så jag såg väldigt bra en bit längre bak. De spelade tyvärr inte min favoritlåt Sacrifice, men de spelade en massa annat bra! Efteråt var vi väldigt trötta så det blev tillbaka till Nice. Så skönt att sträcka ut på sängen.

Dagen efter drog jag tidigare från Nice än de andra. Hade Movieline i sikte, ett ställe som är ett måste att besöka för både mig och sambon Robin när vi är i Göteborg. Det blev några filmer där. Köpte When worlds collide och Gullivers Resor (tecknat som jag och syrran såg som barn) till mig själv, en Gullivers resor till syrran och Watchers (baserad på en Koontz-bok) till Robin. När primärmålet var avklarat så gick jag runt lite här och där på smågator och kollade i affärer tills jag till slut kom till Kompassen. Gick runt lite där och avslutade med en tur på Nordstan. Blev lite småköp, mest på rea.

  
Under mitt strosande i Göteborg hittade jag en del roliga saker.

Till tågresan hem hade jag införskaffat kycklingspett med ris på Nils Kebab på Nils Ericsson-terminalen. Har blivit standard att göra så när jag är i Göteborg. Den är helt underbar! Det finns ett sushi-ställe som har samma sak, men de är nyttiga medan man på Nils Kebab kan få rätten indränkt i sås vilket är min grej.