1 månad kvar till Gûnnerskemârten!

Idag är det dubbelmöte. Först med Gunnarskogs Bygdelag och sedan med Gûnnerskemârten. Bara 1 månad kvar till mârten nu. Det kanske låter mycket. 1 HEL månad. Fast tiden rusar iväg och många pusselbitar ska fortfarande läggas, så mitt jobb innebär mycket fokus på mârten nu. Men det är väldigt roligt också!
 
 
En pusselbit som blev klar häromdagen. Satte dekaler på de nyinskaffade soptunnorna. Enhetliga och fina. Kommer gå att låna av andra föreningar i Gunnarskog också, vid evenemang av olika slag.

Kristallknoppar på fler möbler!

Jag är väldigt svag för knoppar som ser ut som kristaller och som ni kanske läst HÄR och HÄR så har jag tidigare piffat vardagsrumsbordet och min gamla barndomsbyrå på det viset. Nu blev det tv-möbeln som fick nya knoppar. 
 
 
Jag är nöjd att det matchar vardagsrumsbordet nu.

Sett filmen Dark Tide (2012)

Spoilers förekommer!
 
1 år efter en förskräcklig närträff med en stor vithaj återvänder en professionell dykarinstruktör (Halle Berry) till de djupa vattnen.
 
Det är en spännande film som sätter igång rätt så direkt. Jag har lite svårt för Halle Berry, men efter att jag sett några filmer där hon presterat riktigt bra så börjar det svänga. I den här filmen sympatiserar jag med hennes karaktär och blir så irriterad när folk efter olyckan säger till henne att "bara komma över det". Det verkar som att man bara får sörja en viss period och att folk sedan tycker man ska "skärpa sig". Om jag gått genom det Kate (Halle's karaktär) gått genom så hade jag troligtvis aldrig satt min fot i vatten igen. Varför kan man inte acceptera att alla är olika och sluta ha så otroligt bråttom med att "komma över" saker?
 
Det var länge sedan jag såg Ralph Brown i något, så det var kul att återse honom. Även om karaktären var lite av ett arsel. Som vanligt när det gäller vatten så tillkommer känslor av klaustrofobi. Fast så kanske inte alla känner... Har hört dykare prata om en frihet i vattnet, men för just MIG innefattar vatten klaustrofobi. Man har lyckats bra med stämningen i filmen. Slutet är dock väldigt abrupt, så jag hajade till (ingen ordvits menad) och kände mig rätt yrvaken.