Pepparkakshus 2016

Igår var vi hos Connors faster Annica och byggde pepparkakshus tillsammans med sina andra fastrar och en hög med kusiner. Jag höll mig dock undan själva byggandet då jag är expert på att knäcka sönder väggar och tak samt bränna mig...hehe... Connors kusin Robert är dock en hejare på att bygga. Connor tyckte det var kul att dekorera sitt eget hus och i år blev det mer pynt än på fjolårets. Nu har vi gjort detta i två år så hoppas det är en tradition nu!
 
Glad och nöjd med sitt hus. Nu saknas bara tomtarna som ska bo i det, sa han, så de ska vi skaffa under veckan.
 
 Fullt fokus.

Sett filmen The Martian

Spoilers förekommer!
 
En rymdexpedition går fel och Mark Watney lämnas på planeten Mars då hans besättning tror att han är död. Utan möjlighet att kommunicera måste han lista ut hur han ska överleva och hur han ska ta sig tillbaka till jorden.
 
Jag läste boken först och såg filmen väldigt snabbt inpå jag var klar med den. Inte att rekommendera! Jag blev grymt besviken. För det första så funkar inte Matt Damon som Mark Watney. Mark i boken är mer karismatisk, djup, humoristisk och så vidare. Matt lyckas inte förmedla detta och han framstår som tråkig. Sedan har man gjort små irrelevanta förändringar så varför ens göra dem? Som att de ändrat bokens namn Venkat till Vincent. Jag undrar vad syftet är med sådant.
 
Till det som är största störningsmomentet... det näst största är att Matt inte funkar som Mark, men det allra största problemet är att man ändrar relevant information och man "förändrar" vetenskap som inte går att förändra. I en saga - ja. I denna film så hade man gjort bättre i att skippa dessa fantasier. Bokens största fördel var att allt lät så trovärdigt. Det var inga gigantiska övermänskliga hjälteprestationer med i den. Saker var helt klart heroiska, men det hölls på en sådan nivå att man faktiskt kunde tro att allt skulle kunna hända på riktigt. I filmen blåser man på med saker som absolut aldrig skulle kunna hända, bara för att få till lite mer action i slutet skulle jag tro. Det förstör tyvärr. Det finns redan en stor mängd actionfilmer med otänkbara scenarion och storstilade scener som aldrig någonsin skulle kunna vara verklighet, så med den här filmen hade man kunnat välja en annan väg. Slutet i boken är tillräckligt spännande, en riktig nagelbitare, så jag förstår inte varför man bestämmer sig för att överdriva och behandla sin publik som korkad.
 
En liten detalj som störde mig var att ett skämt som jag skrattade högt åt i boken och som verkligen visade Mark Watneys personlighet på så lite som två meningar censurerats helt. Man får se åskådarnas reaktion på skämtet, men inte själva skämtet. Filmen har 11-årsgräns, men uppenbarligen är "tuttar" farligt. Suck... Ni som läst boken vet vilket skämt jag menar.
 
Jag kan inte rekommendera denna film om man läst boken. Har man inte läst den så kanske det funkar.
 

En titt på Black Friday 2016

När jag var med i mopedrallyt i år så vann jag ett presentkort på Källmans i Charlottenberg. Idag utnyttjade Robin och jag detta för god mat. Efteråt tog vi oss en titt på Black Friday-erbjudanden i olika affärer. Det blev lite shopping för oss i alla fall.
 
Glaskulan i köksfönstret gick sönder ifjol så i år blir pyntet en snöflinga. Från Rusta.
 
 Det blev en del kläder till Connor på Black Friday-erbjudande. Från H&M.
 
 Trycket på den svarta tröjan skimrade.
 
 Trycket på byxorna var rymdmotiv. Love it!
 
 Jag hittade två par härliga örhängen...
 
 ...och glittriga naglar på DollarStore.
 
 
Fanns en del nya tvålar också. De med lite feelgood peptalk fick också bli med.
 
Min goda mat på Källmans.

25 år sedan Freddie Mercury dog

Tänk att det gått över 2/3-delar av mitt liv sedan han dog. Jag var 11 år då. Jag "upptäckte" Queen på riktigt 1989 när jag var 9 år. Hade hört någon låt tidigare också och såg en del av Live Aid då det visades live på tv, men det var det året som jag verkligen "föll dit". Queens och Freddies musik kommer aldrig dö. Den är verkligen odödlig och tidlös. Videon jag valt för idag visar underbara minnesbilder från Freddies liv och karriär. Visade denna för Connor idag och han var fängslad (bådar gott...hehe). Låten är en av mina favoriter!
 
 

Kläder från Dansstudion Arvika

Efter Connors uppvisning häromdagen såldes det lite kläder med loggan på så jag passade på att skaffa en t-shirt till honom. Han tycker så mycket om baletten så då kan vi gott göra lite reklam...hehe...
 
Trycket är på baksidan och framsidan är helt svart.

Avslutning på Connors balett höstterminen 2016

Det var så fantastiskt kul att få se Connors balettgrupp dansa idag! 18 barn var det, mellan 6-8 år gamla. Jag fick lite dans i fötterna jag med av deras dansglädje. Vilka härliga barn! När de skulle göra sista grejen så fick vi vuxna bjuda lite på oss själva också, för vi blev uppbjudna att vara med och Connor ville förstås ha med oss allihop (mig, sin pappa, sin moster, sin mormor och sin morfar). Alla ställde upp och vi hade skoj! Connor var så glad så! När vi skulle säga hejdå så gav han sin balettlärare en blomma, för nästa termin får han en annan. Han har tyckt mycket om båda de balettlärare han haft hittills. Stort tack till Dansstudion Arvika!
 
 
 
 
 
 
 
 
Blomman Connor valde.
 

Adventsfest 2016

Connor och jag spenderade en del av söndagen på den årliga adventsfesten i Tvärud. Han satt still i 1 timme och 30 minuter, men sedan började det krypa myror i benen så han gick och lekte med några jämngamla barn så jag fick ansvaret för hans lotter. Då hade de förstås redan dragit det "viktigaste" lotteriet - det som är i godisgranen. Connor hade rejäl tur och vann fyra vinster på den i år.
 
Connors sätt att visa "börjar det snart eller?!" Hehehe...
 
 Dessa grejer valde Connor som vinst. Åklapp, kudde, memory-spel och en termometer.
 
 I ett paket som morfar bjöd in i paketauktionen fick Connor en bok. Vi köpte även mârtensnougat och äppelmos i "brödlotteriet", men vann inget.

Planterat om orkidéer

Det är nog helt fel säsong och nästan alla orkidéer har dessutom knoppar (då ska man helst inte joxa med dem), men det behövdes verkligen planteras om. Nästan all jord var borta, rötterna hade det trångt och bladen hade börjat skrumpna på dem. Nu kanske någon inte klarar av det, men hade det bara fått gå utan åtgärd så hade nog flera skrumpnat ihop helt då också. 12 orkidéer blev omplanterade. Har 13 stycken, men den sista fick jag nyligen så den behövde inte. Följer numera rådet om att inte staga upp blomkvistar. De ska helst hänga fritt, något jag inte alls visste innan jag läste på lite.
 
Nästan hela köksfönstret är fullt med orkidéer.

"Upptäcka"?

Reklam för resebolag visar en person som simmar i en pool och texten "Upptäck Kanarieöarna". Eeeh, inte "upptäcker" man en plats genom hotellpoolen. Nej sök er utanför turistbubblan om ni vill upptäcka nåt och kalla inte hotellvistelse för att "upptäcka". Hotellvistelse är snarare uppvilande.

 

Bild från vårt hotell på Hainan, Kina, 2008. Underbart och vackert, men inte nåt "upptäckande". Det skedde utanför hotellet.


Ansiktsbehandling med massage på Arvika Hamam

Igår var jag på 60 minuters ansiktsbehandling där det även ingick massage av dekolletage, nackmassage, armmassage och skalpmassage. Åååååååh....vad avslappnande det var! Och efteråt hade nackspärren nästan släppt. Skönt att kunna röra på huvudet utan skrika till av smärta.
 
Nu ska jag testa några produkter som ska hjälpa min hud att bli mindre irriterad. Uppenbarligen har jag lurat mig själv lite och trott att näsområdet varit fett, men det är tvärtom. Det är torrt. Därför är det ofta rött där och irriterat samt att smink krackelerar om jag använder det (vilket jag inte gör så ofta, men de få gånger jag gör det vore det kul om det såg ok ut). Ska bli intressant att se om området blir mindre rött.
 

Läst klart: Ensam på Mars av Andy Weir

Från bokens baksida:
"Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever - i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne och en ännu större dos självironi ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö. Målet är att en dag kunna återvända hem."
 
Detta är en författare jag kommer ha ögonen på, för detta är debutromanen och den är väldigt välskriven och engagerande. Jag gillar när man har med vetenskap i böcker och när man använder sig av logik. Om allt i boken är möjligt har jag ingen aning om (vi har inte varit till Mars än så där får man sträcka sig lite), men det låter väldigt trovärdigt i alla fall. Det tackar jag författaren för. Jag tycker mig känna igen Michael Crichtons stil i boken, men denna författare har även med sig en egen grej - humor. Humor i böcker brukar vara svårt, men det händer att jag skrattar högt vid flera tillfällen då jag läser denna. Min läsarstil gör att jag kan överraskas och ibland även hoppa till, så det är spontana skratt han lyckas framkalla. Mark Watney är en härlig karaktär som jag tycker om och engagerar mig i. Jag börjar "heja" på honom efter några kapitel.
 
Personbeskrivningar och karaktärers djup är viktigt för mig när det gäller böcker, film och tv-serier och här blir det väldigt viktigt då en enda karaktär måste bära upp handlingen. Det existerar andra karaktärer och de skrivs också på ett bra vis, men det är ändå Mark som allt hänger på. Jag tycker han är en sympatisk, intelligent, djup, humoristisk person med en härlig inställning till livet. Rekommenderar denna bok!
 

Fars dag 2016

Robin fick ett par VR-glasögon av Connor på fars dag idag. Ingen dyr variant utan mer något för skojs skull. Dagen fortsätter hos mina föräldrar där min pappa firas med blommor, spinnare och drag. Önskar en bra dag till alla pappor som älskar sina barn!
 

Sett filmen Mama

Spoilers förekommer!
 
Ett ungt par tar hand om mannens brorsdöttrar som varit försvunna ett tag, men hittats ensamma och "vilda" i en stuga i skogen.
 
Influensen från asiatisk skräckfilm känns stark i denna film med långt mörkt hår och hål i väggar. Det är klassiska grepp som använts i väldigt många av de asiatiska skräckfilmer som jag sett. Tyvärr så visas alldeles för mycket på en gång i filmen, så det byggs aldrig upp någon direkt stämning. För mig försvinner spänningen när jag får se för mycket. Jag är mer förtjust i det dolda, det mystiska, det man får ana...
 
Effekterna är mycket cgi och tyvärr inte så bra. Det ser väldigt fejk ut. Först tänkte jag att det nog är svårt att göra en sådan avmagrad och hemsk skräckfigur och att det inte är så vanligt med riktiga effekter numera, men så tänker jag på The Walking Dead där de har en välgjord och fin blandning av olika förruttnade zombies. Hade man lagt ner lite mer sådant på skräckfiguren i denna film så tror jag resultatet hade blivit mer skrämmande. Detta är dock inte bland det sämsta jag sett och en del scener innehåller faktiskt något givande. *STORSPOILER* Slutet ger en psykologisk twist när det gäller det yngre barnet som tagit starkt intryck av mama.
 

Kommersiellt och kommersiellt?

Folk som vägrar Halloween för att "det är kommersiellt" och sedan firar jul...? Det känns tvetydigt. "Men jul måste inte vara kommersiell, det handlar om familj och att umgås." Eh...exakt samma sak gäller för Halloween! Det blir vad man gör det till. Jag säger inte att alla måste fira vissa saker, men att använda argumentet om kommersiellt och sedan själv fira en liknande "kommersiell" högtid klingar illa i åtminstone mina öron.

 

 Pyssel från ifjol.

Inspirationskväll på Arvika hamam

Nu är jag helt uppvärmd, en sak som är väldigt skön i förvinterns kyla. Syrran och jag var på inspirationskväll på Arvika hamam där vi fick lyssna på en föreläsning om ekologisk hudvård, testa produkter, smaka rawchoklad, välkomstdrink, bada, ångbastu etc. Vi fick även med oss en varsin liten goodiebag hem. Det var mysigt och väldigt varmt!
 
Miljön är väldigt vacker!
 
Goodiebagen innehöll erbjudanden, parfymolja, tvål och choklad.

Sett filmen The Way Way Back

Spoilers förekommer!
 
Blyge 14-årige Duncan (Liam James) åker på sommarsemester med sin mamma (Toni Collette), hennes jobbige pojkvän och pojkvännens dotter. Genom slumpen träffar han Owen som jobbar på en vattenpark i närheten och han får då möjligheten att för första gången känna att han passar in någonstans.
 
Första halvan av filmen känner jag mig obekväm. Efteråt förstår jag att det är Duncans känslor som lyckats förmedlas från skärmen till mig. Det är nämligen så han upplever livet i början av filmen. Som att han inte passar in någonstans, att han är konstig, att han är obekväm. Efter den biten så tar filmen en annan fart och blir riktigt bra. Det är välspelat av alla skådespelare inklusive Steve Carell som jag brukar avsky, men här spelar han en roll man ska avsky så det passar på det viset antar jag. Hela filmen är rätt lågmäld, men historien förs framåt hela tiden och tack vare det utmärkta skådespeleriet så tappar jag aldrig intresset! Efter första halvan blir det lite feelgood.
 

När Connor har balett har jag lästid

När Connor har balett i en timme så brukar den förälder som följer honom dit vänta i omklädningsrummet. När det är jag som är med så utnyttjar jag tiden till att läsa. Det är inte ofta annars som jag har en hel timme att ägna åt bara läsning. En riktig mysstund!
 
Idag är det dags för balett igen så då kommer jag sitta där med en bok. Två gånger balett kvar innan de har uppvisning. Det ska bli så kul att se vad de har jobbat med denna termin! Det är Connors tredje termin och första terminen i nya gruppen och med nya läraren. Han har tyckt mycket om båda lärarna som han haft, så det är bra!
 
Vår dansare <3 Bilden tagen av hans lärare Katrine.
 
 Min mysstund! Läser Les Misérables just nu.

Något ovanligt för mig - hittat ny artist

Det är inte så ofta som jag utökar min lyssnarlista med en helt ny artist. Jag gillar många artister och de är av varierad musikstil som täcker upp det mesta. Men någon gång rätt sällan händer det att en ny artist hittar in i mitt sinne. Denna gång var det via en omväg. En vän länkade en musikvideo med en grupp på min Facebook-sida och i den musikvideon var det med en gästartist. Den låten var också bra, men det var när jag kollade upp gästartisten som jag hittade musik som verkligen satte sig och som nu ligger på min lista. Ska bli spännande att höra mer av henne! Samt att ta reda på vad låtarna handlar om. Hon sjunger på tyska och även fast jag kan en del så är det många år sedan jag pluggade tyska. Kolla in den otroligt vackra musikvideon med Oonagh!
 
 Oonagh - Eldamar.

Sett filmen I'm not there

Spoilers förekommer!
 
Grubbleri om Bob Dylans liv där sex olika karaktärer symboliserar olika skeenden i musikerns liv och arbete.
 
Det är en intressant blandning av film och dokumentär i filmen. Det som filmats som dokumentär är dock med skådespelare det också, så det ska bara ge känslan av dokumentär. Det är ett intressant koncept att ha 6 olika skådespelare som spelar olika karaktärer som symboliserar olika tidpunkter i Bob Dylans liv. Jag är ingen följare av Bob Dylan så en del saker är säkert mer igenkännbara för fans (fast kanske inte då det även står "baserad på falska historier"), men jag kunde ha någon behållning av filmen ändå. Det känns dock lite hoppigt mellan de olika tiderna ibland. Övergångarna är lite taffliga.
 
När det gäller skådespelarna så är jag extra imponerad av Marcus Carl Franklin och Cate Blanchett. Det är kul att de tänkt utanför boxen och har en kvinnlig skådespelare som man. Efter ett tag känns dock filmen väldig seg och skådespelarna kan inte rädda den situationen. Som sagt så kanske man får ut mer av den om man följt Bob Dylan.
 

Ett oändligt tjat

Connor har inte gått på förskola för vi har inte behövt det och det har funkat bra för oss. Det har dock stört en del personer som känt sig tvungna att upplysa oss om sina åsikter. Han skulle visst bli "efter", inte klara det sociala och skolan skulle bli jobbig. Nu har han gått förskoleklass i snart 3 månader och allt går jättebra! Han har fått nya kompisar och han tycker skolan är jättekul!

Men en del bryr sig mer om att ha rätt än om barns känslor. Så nu heter det att han går miste om saker, inte får den socialisering och stimulans som han behöver och så vidare för att han inte går på fritidshem.

Vad är det med folk egentligen? Varför "måste" de ha så många åsikter om andras liv som de inte är helt insatta i? Kan de inte bara fatta sina egna beslut och sluta hacka på dem som gör på ett annat vis? Jag förstår mig inte på detta letande efter fel. Jag trodde dessa åsikter skulle upphöra vid skolstart, men det verkar vara ett oändligt tjat. Suck!


Testat Schärs glutenfria bröd via Buzzador

Jag fick chansen att prova Schärs glutenfria bröd via Buzzador. Brödet jag valde var surdegsbröd för det tycker jag är det godaste brödet bland icke-glutenfritt. Brödet var inte fruset, som mycket glutenfritt brukar vara. Det smakade därför färskt. Just de där kvaliteter som gör att jag brukar välja surdegsbröd saknades dock i det glutenfria. Den där lite krispiga ytan och det mjuka på insidan var istället samma konsistens inifrån och ut. Tyvärr föll detta bröd mig inte i smaken.
 
Lyxade till det med tomat, Brie och basilika.
 

RSS 2.0