Om man är två föräldrar som är tillsammans (oavsett om båda är biologiska föräldrar, om en är det eller om barnet är adopterat) så kan egentid med en förälder och barnet vara guld värt! Finns syskon i bilden kanske det är ännu viktigare, då barnet får känna att det rår om sin förälder helt på egen hand en stund. Jag anser dock att det är viktigt att man inte slentriandelar barnen utan att alla barn får vara lika mycket med föräldrarna. Med slentrian så menar jag om man automatiskt delar upp barnen efter snopp och snippa. Jag har aldrig förstått mig på konceptet "tjejkvällar" och "killkvällar" (eller kallas det "grabbkvällar"?). Att sätta mig i ett fack på grund av att jag anser mig själv vara kvinna funkar inte bra. Jag skulle bara vara halv i så fall. Jag vill ta del av hela spektrat och det tror jag många vill egentligen.

 

Jag tror att min grund lades i barndomen. Jag fick vara med oavsett om det var i garaget, i fiskebåten, i köket, i skogen, i affärerna, vid fotbollsplanen etc. Det togs aldrig för givet att jag skulle stanna hos min mamma hela tiden. Jag erbjöds ett brett område och jag tror absolut att det har format mig och lett till att jag idag har ett fortsatt brett område av intressen. Därför kan jag bli lite ledsen när jag ser folk dela upp sina barn och alltid ta för givet att flickorna följer med mamman och pojkarna följer med pappan. Istället för att bredda deras omvärld. Detta sker redan från start. Har ett barn blivit van vid ett visst sätt så är det självklart att de väljer det de känner till, det de vet att de gillar. Inspirera era barn att testa sig fram. Våga prova något nytt! Även som vuxen kan man försöka bege sig utanför sin "trygghetszon". Man växer verkligen, även om det skulle visa sig att det inte var något för en.