Det är "weirdlustigt" hur en del personer kan ha svårigheter med att se individualitet och alltid måste bunta ihop folk baserat på en del ytliga drag. Hur de bara ser det som bekräftar sina egna åsikter, men inte sådant de ogillar eller inte håller med om. Föräldrar som använder sina egna barn som exempel på att saker är på ett visst vis, men sedan inte godtar när en annan förälder berättar hur det är med hens barn, om det skiljer sig från den första förälderns barn. Visst är det jobbigare att se varje människa som en individ och inte gruppera hen.

 

I psykologin pratas det en hel del om hur man underlättar arbetet för hjärnan genom att kategorisera. Men är det inte egentligen korkat och motarbetande att vägra se det som knäpper en på näsan? Kategorisera den större mängden personer som man bara passerar eller kanske får hjälp av i en butik, sitter på samma föreläsning som eller liknande... visst. Annars skulle man nog bli mentalt utmattad hela tiden.

 

Hmm... vänta nu... Jag blir lätt mentalt utmattad för att jag tar in väldigt många intryck hela tiden... Men det funkar ändå ok, så varför undviker folk det? Om det handlar om personer man träffar någorlunda regelbundet så kanske man kan försöka se bortom alla etiketter och bara se människan. Inte ta för givet att hen är på ett visst vis på grund av kön, etnicitet, tro/icketro, funktionsnedsättning, sexualitet och så vidare.