En historia om två systrars komplicerade förhållande.

 

Jag kände knappt till något alls om denna film innan jag såg den. Förväntade mig mörker, ångest och trauma med tanke på att det är Lars von Trier som ligger bakom den. Och jajamen, där behövde jag inte bli besviken i alla fall. Filmen är uppdelad i två akter. Den första kretsar kring en systers bröllop. Det är normativt och "vanligt", med undantag för att bruden inte verkar må bra alls och beter sig väldigt konstigt. Jag tycker det är lite kul när bröllopsplaneraren håller handen som skygglapp för ögonen eftersom han inte vill se bruden då han anser att hon förstört bröllopet. Kul när ett bröllop är mer viktigt för den som planerat än den som gift sig. Bruden är så ångestfylld och beter sig väldigt irrationellt. Förklaringen på det kommer i akt två.

 

Jag höll ändå på att tappa lusten helt med att se filmen då den var så otroligt tråkig. Men när akt två drar igång så är jag glad att jag fortsatte titta för helt plötsligt är det otroligt fängslande. Samtidigt som det är intressant och jag blir indragen i filmen så blir den otroligt ångestfylld. Första halvan är jobbig att se för att den är så tråkig och "vanlig". Andra halvan blir jobbig att se på grund av det extrema som händer och att se folks reaktioner på det. Det allra jobbigaste för mig personligen är barnet. Den systern som inte gifte sig i första akten har ett litet barn. Hon har väldigt svårt att hantera det som håller på att hända och hennes make är inte till någon hjälp alls. Systern som hade sådan otrolig ångest i akt ett har däremot tagit sig samman. Hennes ångest har berott på att hon vetat om slutet hela tiden, så nu när slutet väl kommer så hanterar hon det lugnare. Hon skyddar barnet från barnets egen rädsla och gör sista stunden till något som inte är farligt. Det tror jag inte att jag skulle klara. Hålla sig lugn för att ens barn inte ska bli rädd.... ja, det kan jag. Fast till en viss gräns.

 

Denna film stannade väldigt länge i mitt huvud efter att jag sett den. Grejen med planeten, ångesten och musiken (som påminner mycket om Triers musikval för filmen Antichrist) är otroligt jobbigt och det är inte en film som alla kan se. Men om ni orkar så rekommenderar jag den. Tänker fortfarande på den då och då trots att det nu är ett tag sedan jag såg den.