När ni från början skaffar en typ av saker till flickan och en typ av saker till pojken så lär ni barnen att "så här ska det vara". Barnen följer sedan ofta det de fått lära sig. Men det är era preferenser, inte barnens. När barn, särskilt pojkar, klankar ner på saker som anses vara för det andra könet så borde ni se det som ett problem. Inte se det som att "ja, se vad biologiskt det är för pojkar att gilla si och flickor att gilla så".

 

Om din pojke älskar bilar och bara vill ha bilar - fine! Men då han klankar ner på dockor och ser det som äckligt, fjantigt, larvigt, töntigt, "tjeeeejigt" och så vidare så klankar han ner på andra barns val. Skulle mitt barn göra det så skulle jag prata med honom om att "alla barn får leka med det de tycker om och det är ingen som har fel. Det är ingen som gör sämre val så länge som valet gör dem själva glada." Varför anser ni det vara bra om barnen nedvärderar en typ av leksak? En del av er verkar till och med stolta över att era pojkar tar avstånd från sådant ni anser är "tjejigt". De måste inte leka med det om de inte vill, men varför behöver de säga att den leksaken är så "dålig"? Ska pojkarna växa upp till män som tycker att det är ok att se ner på det som anses vara kvinnligt?

 

(Ja, jag skriver mest om pojkarna för att det är mindre tillåtet för dem att leka med vad som helst. Jag har aldrig hört någon skamma en flicka om hon leker med något "pojkigt", men jag har ofta hört folk bli arga och "tillrättavisa" sina pojkar då de leker med något "tjejigt". Ibland är det inte raka tillrättavisningar utan visas mer i stil med suckar, rullande med ögonen, pikar o.s.v. om att det är så "hemskt" och i stil med "höhöhö, stackars pappa tycker inte om att se sin son klä ut sig till prinsessa", men barnen märker detta också. Det är INTE humor!)