En mycket intressant bok om mänskligt samspel och när detta inte fungerar hälsosamt. Som vanligt när jag läser facklitteratur så är det en del saker som fastnar lite extra och som jag tänker på. Kommer därför ta upp lite olika sådana saker här nedan.

 

Vid tidpunkten för denna översättning så hade Frankrike ett könsneutralt pronomen vilket Sverige då inte hade. Det orsakade en del problem, men man har försökt översätta så nära som möjligt ändå. Om boken nyöversätts så har Sverige numera ett könsneutralt pronomen som skulle komma väl till pass.

S. 12 - "För den som trodde att det kan förekomma att förföljelser har en "saklig grund" i udda beteenden hos offren borde Hirigoyens bok vara obligatorisk läsning." Med andra ord: Mobbing är ALDRIG offrets fel. Har märkt att man ofta skyller på offret och att man ber offret ändra på sig. Som en kille i USA som hade med sig en My Little Pony-väska till skolan (hans favoritväska). Han blev mobbad och skolledningen sa att han kunde låta bli att ha med den väskan så skulle det nog bli bra. Man ska aldrig aldrig ALDRIG skylla på offret. Blir någon retad för något så är det den som retar som man ska ta ett snack med.

 

S. 18 - "I själva verket består den tolerans som utövas idag av att man avstår från att ingripa i andras handlingar och åsikter, även om dessa åsikter och handlingar framstår som obehagliga eller till och med moraliskt förkastliga." Tolerans KAN gå för långt. Visst är det konstigt? Det tycker man kan låta som en motsägelse. Men man har rätt att stå upp för något och säga ifrån när man tycker att någon är icke-tolerant, kränkande, hetsande eller vad det nu kan vara. Jag personligen brukar inte tolerera att man pratar illa om grupper (till exempel kvinnor, HBTQ-personer, folk med en annan hudfärg än en själv, folk med funktionshinder etc.) och brukar säga ifrån. Dock sakligt och aldrig genom att kalla någon för diverse saker, även fast mitt humör kanske ibland frestar på.

 

S. 92 - Sexuella trakasserier handlar inte om sex utan om makt. Det handlar om män som har ett mansideal med negativa attitder mot kvinnor och feminism. De har en syn att en kvinna ska stå till förfogande och att en kvinna aldrig kan vara likvärdig en man. Säger kvinnan nej så vänder förövaren på det och säger att hon varit den pådrivande. Jag undrar hur man kan ha en syn som säger att en viss del av befolkningen är mindre värda enbart på grund av något man inte kan göra nåt åt, till exempel kön, sexualitet, hudfärg, ursprung etc.

 

S. 97 - Mobbare använder sig av folk som inte står upp och som är beroende av auktoritet. Ger sig på den som protesterar. Det är inte många som aktivt mobbar, men att stå tyst bredvid eller att ställa sig bakom den som mobbar kan vara precis lika illa. Mobbaren utnyttjar dessa personer fullt ut och förstör även för dem. De som står upp och protesterar blir hårt attackerade och är man då bara några få eller kanske till och med själv så är det väldigt jobbigt. Speciellt om det pågår under en period. Jag har ända sedan jag var barn haft ett starkt rättvisetänk och minns tydligt när jag som 9-åring gick mellan när en kille i sjätte klass gav sig på en kille i första klass. Den lilla killen kom undan för den äldre killen började knuffa runt på mig istället. INGEN annan gjorde eller sa nåt.

 

S. 107 - Gränser suddas ut. Acceptans ökar för förtryck. Väldigt skrämmande! Jag ser stark relevans till detta och årets riksdagsval. Förra valet var det ingen acceptans för kränkande uttalanden, i denna valperiod har det flödat. Bit för bit har gränsen flyttats och saker har normaliserats så att folk inte längre reagerar. De som reagerar blir behandlade så som nämns i stycket ovanför, de blir hårt attackerade. Sjukt!

 

S. 134 - Kvinnor råkar oftare ut för förlöjligande och hånande. Margaret Thatcher är ett perfekt exempel. Man kritiserade politiken hon förde och det tycker jag man har all rätt till. MEN, till skillnad från då män är ledare så blev hon ofta hånad för sitt hår, sina kläder, sina tänder... sitt utseende överlag. Kvinnor ska vara "liggbara" och attraktiva för män och därför attackerar många kvinnor just genom utseendet eftersom det ska föreställa det värsta man kan säga till en kvinna. Och många kvinnor känner sig troligtvis misslyckade om någon säger till dem att de är fula, för i vårt samhälle bygger så många normer på att kvinnor ska vara på ett visst vis. Om en kvinna är arg på något eller är "het" i debatter så möts inte hennes argument utan hon förlöjligas genom att man säger "har du inte fått ligga på ett tag eller?" Patetiskt beteende från de som säger så! Även då en kvinna bara yttrar sin åsikt utan att vara "het" eller arg så försöker en del hota till tystnad. Som med Emma Watson nu alldeles nyligen.

 

S. 138 - Gradvis attack (som den kokande grodan). I de flesta fall, i till exempel i parförhållanden, så börjar kränkningarna gradvis för att sedan öka allt eftersom. Det ger samma effekt som den kokande grodan. Stoppa en groda i kokande vatten och den hoppar ur. Stoppa grodan i kallt vatten och koka upp så kommer grodan koka till döds. Det är därför många personer är fast i destruktiva förhållanden. De har gradvis blivit mer och mer påverkade och tror till slut på sin förövare. "Det måste ha varit jag som gjort något fel för att hen ska göra så." Det är därför inte så enkelt som en politiker sa tidigare i år, att bara lämna någon som är våldsam. Offret har inte något eget ansvar här heller, precis som med mobbingen. Det är inte offrets ansvar. Man ska aldrig skuldbelägga offret.