Föreläsning: "Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!"

Igår var det föreläsning på Medborgarskolan i Karlstad. Det blev fullbokat så snabbt att det kommer en till föreläsning i november, så gå in och boka den om ni tycker det är intressant att höra mer om Aspergers syndrom och hur det kan vara att leva med den diagnosen. Joanna kan även komma och föreläsa på skolor, för alla åldrar, vilket jag verkligen rekommenderar för om alla bara lär sig mer så kan acceptansen öka och mobbingen minska. Det är viktigt att våra barn lär sig att alla är olika och att man inte har någon som helst rätt att mobba, reta eller stöta ut någon. Det är viktigt att alla barn får ses och får just den stöttning de behöver för att klara av både skola och fritid, oavsett om de har diagnos eller inte.
 
Ofta så "ska man inte" prata om diagnoser eller psykisk ohälsa. Det skapar ett tabu och en gruppering där de som sticker ut känner att de måste skämmas för att de är som de är. Tycker det är helt sjukt att det är så! Snarare så är det de som hackar på dem som sticker ut som borde skämmas. Men tyvärr är det inte så, och varför? För att de som mobbar, retas och stöter bort de som "inte passar in" får hela tiden bekräftelse från omgivning att de gör rätt. För vem drabbar konsekvenserna? Alltid den som står på andra sidan. Det är till exempel föräldrar som vägrar se och erkänna att deras barn har mobbat, sagt eller gjort något elakt. Varför inte ta tag i det istället? Självklart vill man skydda sitt barn, men om jag fick höra att mitt barn mobbat ett annat barn så skulle jag vilja göra något ÅT det istället så att mitt barn kan få den bästa möjliga framtiden. Fler vuxna borde ta ansvar. "De är bara barn" kanske en del säger, men när man själv är ett barn så är det INTE "bara barn".
 
Nu handlade inte föreläsningen om detta, men jag väljer att skriva från den vinkeln för att inte spoila föreläsningen för er som vill gå på den.
 

Kommentarer:

1 Amanda Duvenäs:

Bra skrivet! Hade gärna gått på den föreläsningen om jag varit närmare :) Det gick en kille i min klass förut som hade Aspperges, och har alltid velat veta mer om det :)

Själv har jag ADHD, men jag är stolt över det och med exempelvis lärare så kan jag gärna prata med dem så de förstår, samma mina klasskompisar. Ser det inte som något dåligt utan ser det mer som att jag har fördelar. (självklart är det väl lite nackdel att koncentrationen inte är den bästa osv) Men t.ex att jag har överskotts energi, i mitt jobb som liftvärd är det en fördel eftersom det är mycket fysiskt arbete. OSV.

Min mamma ser inte heller ner på det. Hon kan stolt säga att jag har det, och berätta fördelar. Även om hon haft det jobbigt då och då, men som hon säger: alla barn är jobbiga någon gång, med eller utan adhd :)

Svar: Bra skrivet av dig också! :-)
Highlandertess

2 livet med Asperger och kronisk smärta:

aww va fint du skriver! kul att du gillar min föreläsning

Kommentera här: