När en ung kvinnas bror ska gifta sig med hennes värsta mobbare från high school så antar hon utmaningen att avslöja broderns fästmö som den hon verkligen är.

 

Denna film överraskade mig! Jag förväntade mig lättsam komedi, men den har en tyngre grund. På ena sidan har vi Joanna som var en elak översittare i high school och som förpestade Marnis tillvaro. På andra sidan har vi Marni som vill rädda sin bror undan ett dåligt äktenskap eftersom Joanna var så elak då och därför fortfarande måste vara en dålig person.

 

Och ja, det verkar verkligen som att Joanna fortfarande är elak. Att hon fortfarande har det i sig. Hon faller i alla fall väldigt lätt tillbaka till det beteendet med Marni även om hon beter sig som en ängel mot alla andra. Dock så får man ett svar på det. Jag förstår Marni. Det är lätt att relatera till. High school som är en sådan känslig ålder och sedan ha en person som hackar på en precis hela tiden. Det sätter spår. Det är stort att kunna gå vidare från det. Filmen engagerar verkligen, samtidigt som den roar. För personerna som är ovänner i filmen (inte bara Joanna och Marni) framstår som riktiga idioter till slut. Även fast jag förstår beteendet...hehe... Det är kul att se när de blir riktigt galna. Att det är kul beror på hur saker blir i slutet. Det hade inte varit det minsta kul om det varit annorlunda.

 

Ibland får jag en pinsam känsla och vill gömma mig. Men till skillnad från filmer där man vill gömma sig för att det är så dåligt så beror det här på att de lyckas framkalla exakt den känsla som karaktärerna känner. Riktigt lyckat med andra ord!

 

We are the champions används lite fult i filmen av mobberskan, kan jag säga som en sidnot. Men det förstörde inte låten alls, det bara visade att mobberskan missbrukade den. Kul att se Patrick Duffy i en liiiiiiten roll och The Rock i en ännu mindre roll. Det var oväntat.

Rekommenderas!