När jag var barn så kom min moster Sylvia en gång utklädd till påskkärring. Det tyckte jag inte om så jag gömde mig. Hon tvättade bort sminket och tog av sig utklädnaden, men jag vägrade ändå att komma fram. Igår reagerade Connor exakt likadant när hans moster Marie klätt ut sig till vampyr. Han gömde sig bakom Robin och trots att hon sedan tvättade bort sminket och tog bort utklädnaden så vägrade han komma fram.

 

Tänk, exakt samma beteende och reaktion på mor och son så många år isär. Inget av de andra barnen reagerade som honom. De verkade tycka det var mer kul/spännande/konstigt. Så då blev det extra tydligt att han reagerade precis som jag gjort och att det inte handlade om något allmänt.

 

Vad jag saknar min moster!