Baserad på den sanna historien om en familjs öde då tsunamin slog till 2004.

 

Jag vet inte exakt hur mycket som är sant i filmen. De har till exempel ändrat så att familjen är brittisk istället för fransk som den egentligen var. Men jag klarar att se förbi det och upptäcker en väldigt rörande, realistisk, gripande och dramatisk film. Det känns nästan som att det fortfarande är för nära inpå att se en film om händelsen som totalt demolerade livet för så många. För dem som var med om det eller hade släkt och/eller vänner som var med om det är det kanske för nära. I och med att filmen visar upp en sådan chockerande och realistisk syn på händelsen så är den svår att se ibland. Den är väldigt välgjord och man känner verkligen för personerna.

 

Vi får även se både folks positiva och negativa sidor i sådana här trauman. När jag ser lokalinvånare hjälpa turister även fast de själva också lider nöd så blir jag tårögd. Jag vet att denna katastrof fick så mycket uppmärksamhet just för att det var så många turister inblandade. Hade det "bara" varit lokalinvånare i något land i sydostasien så hade väl den västerländska delen knappt höjt ögonbrynen utan bara gått vidare med sin dag efter kanske ett "åh vad hemskt". Då är det väldigt jobbigt att se filmen kan jag säga. Jag vet att det handlar om att folk relaterar mer till en händelse om någon de känner eller till och med om det "bara" är en person från samma land som en själv som är med om det. Jag förstår psykologin bakom, men jag tycker ändå det är så sorgligt.

 

Rollerna är välspelade och alla gör bra ifrån sig, inklusive Naomi Watts som jag inte tyckt varit något vidare i de tidigare filmer jag sett henne i.