Jaha?
Sedan handlar inte allt om vilken kroppsstorlek man har utan om förbränning. Jag har mycket högre förbränning än min sambo till exempel.
Det är säkert både ock, jag vet bara att folk blir förvånade över att jag faktiskt kan lämna kvar mat på tallriken, eller öppna en chipspåse eller godispåse och inte äter upp allt på en gång, utan slutar när jag känner att det räcker och folk verkar missta detta för disciplin, vilket det inte är, tyvärr :-P
Men det är nog inlärt och det blir ju inte bättre av att portionerna blir större och större och tallrikarna blir större de med. Så där är det en en faktor som styr in, många får ju tipset när de ska gå ner att skaffa mindre tallrikar för att äta mindre.
Jag har ingen aning ärligt talat, oskrivna sociala regler är inte direkt något som jag är en hejare på direkt, står t o m i min diagnos :-P
Men jag brukar också be om en doggy bag, om jag är på en sån sorts restaurang och inte har orkat allt, men det var ett tag sen jag var i en sån situation, så oftast brukar vi käka på en pizzeria och då ber jag bara om en kartong.
Jag tror detta med att äta för mycket har att göra med att många är känsliga för kolhydrater, börjar man äta så triggar det suget att äta allt, äta mer. Mättnadskänslan försvinner sen när det förhöjda blodsockret sjunker igen nån timme efter måltiden. Jag blir fort hungrig igen om jag äter mat med kolhydrater. Äter jag däremot lågkolhydratkost som inte höjer blodsockret blir jag mätt på mycket mindre och står mig längre.
För mig finns det två typer av mättnad, den ena är när magen signalerar fullt, och den andra när magen signalerar tillräckligt med näring. Den sista är den som är skönast för då spränger det inte i magen av att man ätit för mycket.
Jag försöker inte få mitt inlägg att bli predikande för lågkolhydratkost nu utan försöker på ett virrigt sätt säga att jag tror det är ämnena i kroppen och hur vi påverkas olika av dem som styr vår hunger och ätbeteende. Jag har alltid avundats dem som kunnat lämna en halv godispåse eller bara tagit en kaka. De personerna tror jag inte är lika känsliga för kolhydrater.
Rättelse: Såg att jag skrev ämnena i kroppen, menade ämnen i maten.
Precis. Jag tror inte du är känslig för kolhydrater. Du klarar av att äta "lagom" mycket, och det triggas inget ät-mer-behov. Medan i min hjärna triggar de grottmänniskans "ät medans det finns, imorgon kanske det inte finns mat"-gen. För mig kan det vara bättre att avstå från en frukt om jag är lite hungrig och inte äta nått för den gör mig mer hungrig istället för mätt. Och för mig är mörk pasta lika farligt att äta som godis. Även om det inte är sött blir det kolhydrater i kroppen som triggar att jag bil mer hungrig bara efter en liten stund.
Det är också något jag har funderat över (fast jag är visserligen uppfostrad till att tar jag själv mat så ska jag äta upp allt, blir jag serverad mat så får jag lämna kvar), är man mätt så slutar man att äta, varför skulle man fortsätta äta för att det är mat kvar på tallriken?
Men tydligen är det många som inte kan lämna kvar mat på tallriken utan måste äta upp allt, även om de är jättemätta redan. Det är tydligen något omedvetet också läste jag någonstans.