Jaha?

När jag läser nedanstående så undrar jag bara: Vem är det som säger att man måste äta upp allt på tallriken på en gång? Man äter tills man blir mätt och är det något kvar som är värt att spara så tar man lite folie över det och äter vid senare tillfälle. Varför proppa i sig bara för att det finns liksom?

Sedan handlar inte allt om vilken kroppsstorlek man har utan om förbränning. Jag har mycket högre förbränning än min sambo till exempel.
 

Kommentarer:

1 Nettan:

Det är också något jag har funderat över (fast jag är visserligen uppfostrad till att tar jag själv mat så ska jag äta upp allt, blir jag serverad mat så får jag lämna kvar), är man mätt så slutar man att äta, varför skulle man fortsätta äta för att det är mat kvar på tallriken?

Men tydligen är det många som inte kan lämna kvar mat på tallriken utan måste äta upp allt, även om de är jättemätta redan. Det är tydligen något omedvetet också läste jag någonstans.

Svar: Intressant! Undrar om det är ett så kraftigt inlärt beteende så det blir omedvetet eller om det är andra faktorer som ligger bakom? Visst kan jag också äta även om jag är mätt ibland, bara för att det är gott, men det brukar aldrig bli bra i slutändan så oftast äter jag bara tills jag är mätt. Därför försöker jag ta små portioner när jag tar mat själv också för då kan jag ta en gång till istället om jag inte blivit mätt :-)
Highlandertess

2 Nettan:

Det är säkert både ock, jag vet bara att folk blir förvånade över att jag faktiskt kan lämna kvar mat på tallriken, eller öppna en chipspåse eller godispåse och inte äter upp allt på en gång, utan slutar när jag känner att det räcker och folk verkar missta detta för disciplin, vilket det inte är, tyvärr :-P

Men det är nog inlärt och det blir ju inte bättre av att portionerna blir större och större och tallrikarna blir större de med. Så där är det en en faktor som styr in, många får ju tipset när de ska gå ner att skaffa mindre tallrikar för att äta mindre.

Svar: Ja, jag brukar också äta chips och ostbågar tills jag är nöjd. Trycker aldrig i mig en hel påse på en gång. Godis äter jag nästan aldrig och har aldrig godissug heller och det tycker en del är konstigt. Verkar vara väldigt vanligt med det suget.
Jag har märkt att man ofta får rejält stora portioner på restaurang också. Visst är det kul att få valuta för pengarna, men man kan inte proppa i sig så man blir dålig. Jag har på sistone börjat våga be om "doggy bag" :-) Där kan man kanske se en annan anledning till att folk äter mer än de orkar. Jag har känt mig oartig som inte orkat och därför måste be om en doggy bag, men restaurangpersonalen har inte haft några problem alls med det. Lite "skämmigt" att be att få maten med sig hem eller?
Highlandertess

3 Nettan:

Jag har ingen aning ärligt talat, oskrivna sociala regler är inte direkt något som jag är en hejare på direkt, står t o m i min diagnos :-P

Men jag brukar också be om en doggy bag, om jag är på en sån sorts restaurang och inte har orkat allt, men det var ett tag sen jag var i en sån situation, så oftast brukar vi käka på en pizzeria och då ber jag bara om en kartong.

4 MK:

Jag tror detta med att äta för mycket har att göra med att många är känsliga för kolhydrater, börjar man äta så triggar det suget att äta allt, äta mer. Mättnadskänslan försvinner sen när det förhöjda blodsockret sjunker igen nån timme efter måltiden. Jag blir fort hungrig igen om jag äter mat med kolhydrater. Äter jag däremot lågkolhydratkost som inte höjer blodsockret blir jag mätt på mycket mindre och står mig längre.
För mig finns det två typer av mättnad, den ena är när magen signalerar fullt, och den andra när magen signalerar tillräckligt med näring. Den sista är den som är skönast för då spränger det inte i magen av att man ätit för mycket.
Jag försöker inte få mitt inlägg att bli predikande för lågkolhydratkost nu utan försöker på ett virrigt sätt säga att jag tror det är ämnena i kroppen och hur vi påverkas olika av dem som styr vår hunger och ätbeteende. Jag har alltid avundats dem som kunnat lämna en halv godispåse eller bara tagit en kaka. De personerna tror jag inte är lika känsliga för kolhydrater.

Svar: Intressant! Så med den teorin så skulle det innebära att jag inte är känslig för kolhydrater? Fast jag är inte så glad alls i sötsaker, varken godis eller kakor. Enda riktigt riktigt söta som jag får i mig är läsken då, om man inte räknar med att sött finns i mycket mat också (men inte i den utsträckning som godis). Men tror inte det handlar bara om smak ändå, för som sagt så känner inte jag behovet av att proppa i mig mat trots att den finns där.
Highlandertess

5 MK:

Rättelse: Såg att jag skrev ämnena i kroppen, menade ämnen i maten.

Precis. Jag tror inte du är känslig för kolhydrater. Du klarar av att äta "lagom" mycket, och det triggas inget ät-mer-behov. Medan i min hjärna triggar de grottmänniskans "ät medans det finns, imorgon kanske det inte finns mat"-gen. För mig kan det vara bättre att avstå från en frukt om jag är lite hungrig och inte äta nått för den gör mig mer hungrig istället för mätt. Och för mig är mörk pasta lika farligt att äta som godis. Även om det inte är sött blir det kolhydrater i kroppen som triggar att jag bil mer hungrig bara efter en liten stund.

Kommentera här: