En ung kvinna sörjer fortfarande sin mans plötsliga död för 3 år sedan när hon börjar uppvaktas av en svensk kollega på jobbet.

 

Denna film ger det intryck som jag fått av många franska filmer. Lågmäld och lugn. Den får mig verkligen att tänka till och jag rasar mot de ytliga idioterna som helt dömer ut den svenske kollegan som "ful" och därför ointressant. När Nathalie ses med honom så tas det för givet att han besvärar henne. De är så otroligt taskiga mot honom. Jag förstår inte varför en del blir provocerade av att se en kvinna (som ska ses som snygg) sitta och ta en kaffekopp med en man (som ska ses som ful). Så otroligt provocerade att de till och med försöker stöta på henne och ska "rädda henne" från den "fule". Alltså.... VAD är det för fel på folk? Det är en film, jag vet, men folk beter sig så på riktigt också. Eftersom det påminner om verkligheten så blir jag irriterad.

 

Tycker det är en sevärd film! Absolut! Men man får vara beredd på ett ganska långsamt tempo.