Sett filmen Äntligen midsommar
Ett gäng vänner ska fira midsommar tillsammans och det visar sig att flera av vännerna bär på hemligheter som, när de kommer fram, rör till ordentligt.
Enda orsaken till att jag ville se denna film (jag ser inte så ofta på svensk film) var för att jag ville se varför Luke Perry var med. Känslan jag fick av filmen var: Pinsam. Det var i stort sett det enda jag kände hela filmen genom. Jisses vad pinsamt! Karaktärerna var riktiga stereotyper allihop och trista sådana. När man blandade dessa överdrivna karaktärer med de mer "normala" statisterna så återkom ännu mer av den där pinsamma känslan. Det stämde liksom inte. En enda replik i hela filmen var bra och det var den som handlade om att i Sverige får ingen vara för glad eller för ledsen. Landet lagom. Det stämmer rätt bra om man ser till mängden, men det kanske är just så. Att man förhåller sig "lagom" till folk man inte känner så väl, medan man visar hela registret för de som är en nära.
Repliken fick mig i alla fall att tänka på hur en del som skriver bloggar får kommentarer från folk som försöker trycka ner dem om de är lyckliga, glada, stolta eller har liknande bra känslor. Man får inte tro att man "är något" eller vara för "nöjd" med livet, för då ska en del vara där och peta. De som håller på så borde skippa den där Jantelagen så skulle de nog må bättre. Jag är glad att jag lagt av mig Jantelagen för flera år sedan. Var precis hur glada och stolta som ni vill! Det är härligt!
