Jag fick dropp första gången året jag skulle fylla 30. Connor fick det igår och jag önskar verkligen att han hade sluppit. Men han hade blivit så orkeslös efter att ha varit sjuk i 6 dagar, inte ätit eller fått behålla vätska. Jag önskar att vården kunde få mer resurser och personal! Att sparandet på vården UPPHÖR! Det är en viktig sak som behövs! Om man är frisk så kanske det är lätt att tro att man är oövervinnelig och att man inte vill att skattepengarna går till något man inte nyttjar, men ALLA kan hamna där (och om ni är så lyckosamma att ni klarar er undan sjukdom och olyckor både för er själva och era nära...vad sägs om empati? Ett bra ord tycker jag). Mer pengar till vården!
Nog om min kandidatur till statsministerposten då....och tillbaka till ämnet. En natt på sjukhuset i Karlstad. Kvällen bestod till större delen av väntan, men Connor blev undersökt och fick bedövningskräm på fyra olika ställen till slut. Efter att ha kommit upp på en avdelning sattes efter ett tag dropp i handen på honom. Han var uttorkad och hade inte energi nog att behålla vätska och mat. Redan efter 1,5 timmar med dropp så blev han Connor igen. Pratig, glad och lite busig. Så härligt att se att det hjälpte, för han har verkligen haft det jobbigt den senaste veckan! Nu är vi hemma igen och ska bara ta det lugnt.
På avdelningen fick vi ett rum som gjort för oss. Highlands stod det på klockan.
Connor fick en liten älg av personalen för att han var duktig då de satte dropp. Älgen vakade över droppmaskinen under natten.
Kommentarer:
Kommentera här:
Åh ja :( Då är man på tok för liten för att behöva sånt!! Har han varit dålig länge hemma eller?
Svar: Ja vår dotter är intensiiiiiiiiiiiiiv i sin trots, sen plötsligt upphör det i flera månader och hon är helt ljuvlig att vara med. Men det går mig på nerverna att få protester och krångel i precis ALLT emellanåt :/