Sett filmen I don't know how she does it
Kate är en mer än heltidsarbetande mamma till två barn. Hon reser mycket i jobbet och då en chans till befordran dyker upp blir det ännu mer. Hur ska hon få allt att gå ihop?
Filmen handlar om den tröttsamma föreställningen om att män kan jobba och inte ens VILL spendera tid med sina barn, medan en kvinna som jobbar ständigt har dåligt samvete för tid hon INTE spenderar med sina barn. Dessa otroligt tråkiga könsroller är bland sådant som jag försöker motverka, i den mån jag kan. Varför ska kvinnor som vill jobba skuldbeläggas och varför ska män som spenderar tid med sina barn höjas till skyarna? Skrota alla trista gamla dammiga könsroller och låt alla få vara människor med sina egna val!
Jag har gjort ungefär samma val som den "onda" mamman i filmen. Hon säger: "När jag valde att skaffa barn så gjorde jag det för att jag själv ville uppfostra dem." (Lite dåligt uttryckt av henne bara, då jag inte anser att föräldrar som har sina barn på förskola inte själva uppfostrar sina barn.) Sedan hänger den mamman på gymmet från tidig morgon till eftermiddag då barnen är i skolan och just DET är inget jag skulle välja, men vi har gjort det "kontroversiella" valet att inte ha vårt barn på förskola (dagis) utan vi pusslar ihop det på annat vis. Jag tycker inte att någon har rätt att kritisera någon som väljer att göra annorlunda än dem själv, förutom om det vore tydligt att barnet far illa. Men de flesta föräldrar vill sina barn det bästa. Det som är bäst för en familj är inte bäst för en annan familj och så vidare.
I filmen hittar Kate till slut balansen som gör att hon trivs och inte har skuldkänslor längre. Önskar att alla kunde få hitta sin balans och inte bli påprackade en massa strunt från andra som har åsikter om att barnet inte går på förskola, barnet går för lite på förskola, barnet går för mycket på förskola och så vidare. Hur folk än gör så står en bunt och kritiserar. Till dessa människor kan jag bara säga: LÄGG AV! Sköt ert eget och låt andra sköta sitt!
En slutnot om själva filmen då. I "mellanakterna" visas på ett lite humoristiskt sätt hur de gamla könsrollerna påverkar förväntningar på folk (negativt), men i själva filmen tycker jag att man mest bibehåller könsrollerna ändå och inte lär sig ett minsta dugg. Se bara själva översta raden på filmaffischen. Den får mig nästan att spy! "If it were easy, men would do it too". Kan man nedvärdera män mer eller? Om man inte klemar bort män så är de fullt kapabla att ta hand om barn, hem och jobb de också. Det handlar som sagt om förväntningar och social fostran. De som säger att det är genetiskt bortförklarar bara varför de inte orkat lära sina söner att ta hand om sig själva och andra.
