Nu var det ett tag sedan jag skrev om nedladdning, men ett avsnitt av Suburgatory igår kväll fick mig att bli irriterad på det igen.

I serien pratar Tessa om sitt absoluta favoritband som hon verkligen älskar. Hon får en cd-skiva med det bandet av sin far till sin födelsedag. Då säger hon att: "Jag har redan bränt ut den, men nu har jag konvolutet också". Nu kan jag inte ta för givet att hon inte köpt den via till exempel iTunes och bränt ut den, men jag tolkade det som att hon laddat ner och bränt ut utan att betala för det.

Det stör mig! Om man gör så med musiken från sitt så kallade FAVORITband, då anser jag att man inte kan kalla det för sitt favoritband. Om man överhuvudtaget gillar något, men inte kan tänka sig att spendera lite pengar på deras musik, så undrar jag hur man tänker. Jag prenumererar på Spotify och lyssnar på en del musik där. När jag har råd så köper jag cd-skivor. Om man inte vill ha något fysiskt, för att till exempel spara plats eller behålla samma kvalité på något trots antal spelningar, så kan man köpa låtarna digitalt. Att man inte är villig att göra detta för ALL musik man lyssnar på kan jag förstå. Men sitt FAVORITband? Det är oförståeligt för mig.