Läst klart: Svinalängorna av Susanna Alakoski
Från bokens baksida:
"Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls med invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Det här är Leenas berättelse om Svinalängorna - en kärleksfull och gripande berättelse om människors utsatthet i en vardag som sakta faller samman. En drastisk skildring av hur kaos pågår mitt i småstadsidyllen. Och hur det besegras av tre tjejkompisar med talang för överlevnad."
Denna bok är lågmäld och extrem på en och samma gång. Man får följa det utsatta livet för en liten flicka som växer upp i en familj där man inte har råd med ens det väsentliga som nya skor, kläder och mat. En familj där pengarna en del veckor istället går till sprit. Föräldrarna är "periodare" och då dricker de konstant och är våldsamma. Även Leena får ta del av våldet och hon får redan vid tidig ålder känna ett stort ansvar för sina föräldrar, som att om hon bara gör bra ifrån sig så slutar de dricka. Hon vill bara fly.
Jag undrar lite över stavfelen som dyker upp med jämna mellanrum i boken. Språket flyter annars på ganska bra och berättelsen förs vidare. Jag skulle dock vilja gå ännu mer på djupet i Leenas tankar och kanske ha med hennes syskon lite mer. Jag får ingen bild av dem överhuvudtaget. Men det är absolut en läsvärd bok!
Bokens framsida.