Piano är skoj

När jag var yngre så tog jag pianolektioner. Slutade dock för att läraren och jag var på två olika spår. Jag ville spela rock och pop, men fick bara spela visor och klassiskt. Och jag hade ett udda sätt att lära mig att spela på... Lärde mig att spela låtar utantill eftersom jag avskydde noter. Jag vet att det inte är så bra för att man som pianist ska kunna spela ett notblad som någon sätter framför en, men det var så jag funkade. Fördelen? Jag kommer fortfarande ihåg en del låtar trots att det är många år sedan jag slutade.

Pianot står fortfarande kvar hos mina föräldrar, numera ostämt sedan många år tillbaka. Idag upptäckte Connor det, med lite hjälp från sin moster misstänker jag. Han stod och plinkade på för fullt och var helt koncentrerad på pianot och ljuden som kom ur det. Skulle Connor bli intresserad av att spela ett instrument (inte nödvändigtvis ett piano) så ska jag hjälpa honom och se till att han får spela på SITT vis så att han inte tappar motivationen så som jag. Tänk bara på Freddie Mercury som var helt fantastisk med sitt pianospelande. Han följde inte normen för han hade inte "rätt" handställning när han spelade. Tänk om han låtit det påverka så att han slutat spela. Bohemian Rhapsody kommer direkt upp i tankarna.

(Jag kommer inte pressa Connor till att göra något. Detta tänk om-scenario är just ett scenario över hur jag skulle göra om han VILL spela något för jag kom att tänka på mitt eget spelande och hur min motivation försvann.)

Plink plink plink.

Kommentarer:

1 Georg Hendrix:

Jag minns en dag i lågstadiet då "vi" skulle gå på en uppvisning i en annan skola och eventuellt välja instrument. Båda min syskon hade spelat piano innan och jag var intresserad av "synth" (tidigt 90-tal.. what else? :P). Det blev aldrig någon synth utan jag hamnade i samma läge som dig, nästan. Det som drog mig till synth var saker som "Beverly Hills Cop Theme" och "The Final Countdown"... men blev indragen i massa andra "Staffan var en stalledräng" och mer klassiska låtar som snabbt blev ointressanta. Jag gick sedan på varje lektion i flera år.. men övade i princip ingenting hemma. När det var dags för högstadiet slutade jag.



Då musik är mitt största intresse idag hade piano, om i liten mån, varit kul att spela. Men de små kunskaperna jag fick försvann snabbare än de kom.



Mina föräldrar ville mitt bästa, men borde förstått att det var bortkastade pengar när jag aldrig övade eller ens visade vilja för det.



Läraren borde dock sökt upp mina föräldrar långt tidigare så inriktningen kunde bytas eller att jag kunde sluta. För när man är så liten tycker ofta föräldrar att man "borde ge det en chans till" innan man ger upp. Hade det kommit från läraren hade det nog blivit annat snack :P

2 Anna:

Jag var likadan! Jag var tvärsemot min piano-lärare, jag sket i att lära mig noterna, jag bara lärde mig låtarna utantill på gehör...och spelade bara det JAG tyckte om.



Men eftersom att jag gjorde "fel" så slutade jag spela. Och det är ju verkligen tråkigt när man tänker efter för jag tyckte det ju va kul!



Åhh Connor, vilket fint namn :D Tycker det är svårt att hitta fina pojk-namn men det namnet ska jag komma ihåg(nej är inte gravid. Än. : )

3 Linda aka Javamorsan:

Jag tror vi alla har något vi önskar våra barn skulle vilja göra. Om dom inte vill så får det vara så.

Jag önskar jag kunde låta min stora spela handboll men tyvärr går det inte och det är vad det är!

Kommentera här: