Sett filmen Narnia - Prins Caspian och skeppet Gryningen
Lucy och Edmund hamnar i Narnia igen tillsammans med sin odräglige kusin Eustace. Deras syskon Peter och Susan är nu för vuxna för att komma dit. De hamnar på skeppet Gryningen som styrs av kung Caspian och dras mot äventyret.
Filmen känns som en rad av småäventyr istället för en sammanhängande film. Effekterna är, som i de tidigare filmerna, inte helt bra. Trots att jag haft tid att vänja mig vid den "nye" Aslan så tycker jag den gamla i BBC-versionen är mycket finare och charmigare! Filmen engagerar mig inte. Det existerar ingen spänning för mig. Riktigt tråkigt är det när Lucy besöker en magikers hus och hittar en trollformel där man kan önska sig skönhet. Hon anser att hon är ful och tråkig och vill bli vacker som sin syster. Det visas i filmen som en "frestelse" hon utsätts för som hon måste motstå för att de ska lyckas med uppdraget. Sedan nämns det inget mer med det. Inget "alla är vackra och att skönhet ligger i betraktarens ögon", inget "det finns viktigare saker än yta". Det lämnas i luften bara så där. Jag tycker det är hemskt att till och med barn utsätts för utseendehets.
Jag rekommenderar böckerna istället. När man får använda sin egen fantasi så blir det bättre, mer spänning och där förklaras Lucys "frestelse" mer.
Okej då kanske det inte är något bra egentligen.
kram kram