Närkontakt varg
Bilder längst ned i inlägget, ifall ni inte orkar läsa mitt långa inlägg. Tycker om er ändå...hehe...
Utanför stora entrén mötte vi två djurskötare som skulle bli med oss till varghägnet. Vi var en grupp på cirka 15 personer. Det blev en ganska lång promenad för vi skulle inte till förevisningshägnet som man går förbi under rutten i djurparken (där det finns 6 stycken vargar, både honor och hanar), vi skulle till ett annat där en flock på 9 stycken jämnåriga hanar bor. Runt 1 år gamla så de kan bete sig som tonåringar, berättade skötarna. 45-50 kg tunga ungefär. Att det var enbart hanar där beror på att de är lättare att hantera än honor (det småjublade en del manliga deltagare över förstås).
Framme vid hägnet fick vi lite säkerhetsinformation. Vargarna är vana vid människor, men är ju ändå vilda djur. Man fick lägga från sig om man hade något med remmar, keps eller mössa, något i skinn eller mocka, kameraväskor och andra väskor. Man gick genom en sluss in till varghägnet. Smart ifall någon får lust att smita.
Vi möttes av vargarna direkt vi kom in i hägnet. En varg gav sig direkt ner i min jackficka för att se om jag hade något där. Satte mig på huk och får värsta blöta pussen av en annan varg. Sättet de hälsar på är alltså väldigt likt hundars sätt, men jag fick aldrig känslan av att det var en hund jag hade att göra med. Deras kroppshållning och sätt var verkligen helt annorlunda. Jag och två andra kvinnor fick några tjuvaktiga nyp av vargen Kurt (namnet betyder varg på turkiska, alla vargar hette varg på olika språk) som enligt skötarna var en riktig jacktjuv. Det märktes för han bet tag i och drog i våra jackor.
Sedan försvann vargarna ett tag. Trodde vi. Vi gick runt i hägnet och man kunde tro att man var själv med gruppen, men vargarna hade uppsikt över oss hela tiden. Det var bara en gång som något annat stal deras uppmärksamhet en stund. På andra sidan en väg utanför deras hägn fanns nämligen en kohage där det gick kor och en kalv. Det tyckte de var väldigt intressant. Korna kunde inte bry sig mindre. Ganska snart gick deras uppmärksamhet tillbaka till oss och de kom så nära att man kunde klappa dem. De höll på att tappa vinterpälsen så det gick att plocka tussar av dem. Jag observerade mycket och lät vargarna komma fram till mig och så klappade jag dem när de tillät mig. Har lärt mig att aldrig gå fram till främmande tama djur utan låta dem komma till mig, så jag tänkte att samma taktik för halvvilda djur funkar nog det också.
Jag förstår inte varför man avlat bort en del av kvaliteterna som vargen har när man avlat fram hundar. Till exempel så luktade de inte så starkt som hundar, deras päls var mer sträv och fast, de luktade inget alls ur munnen, när det regnar så luktar de inte heller så starkt som hundar och när man klappade dem så blev man inte så ojlig som av hundar. Jag får alltid känslan av att jag måste tvätta händerna när jag klappat och gosat med hundar, men så var det inte alls med vargar. Vi fick lite exempel på yl också när djurskötarna ylade och vargarna blev som tokiga. De hoppade upp på ryggarna på skötarna, pussade dem i ansiktet och började till slut yla tillbaka. Rangordningen var ganska tydlig. Ledarhanen läxade upp några lägre rankade i flocken då de gjorde något som han inte ville. De lägre rankade läxade i sin tur upp de ännu lägre rankade. Djurskötarna lade sig inte i bråk och rangordning och var inte som "alfadjur" för flocken, men flocken visste att skötarna var de som bestämde ändå på ett vis.
Att beskriva känslan av hur det var att träffa vargar, se dem i ögonen (något jag nästan inte vågade eftersom det i det vilda kan tolkas som en utmaning), röra vid dem och få, inte bara en utan två, blöta slaskiga pussar av dem är väldigt svårt. Det är nog något man måste uppleva (inget för varghatare givetvis). Jag kände mig i alla fall både liten och stor på samma gång. Speciellt när jag fick pussarna. Jag var lite rädd, men samtidigt glad att de valde att hälsa på mig. Jag har en stark respekt för dem! Så otroligt härliga varelser!
Djurskötarna som var med (att komma ihåg namn alltså) ska ha stort tack!
De hade oss under uppsikt hela tiden.
Fast en liten stund var korna mer intressanta.
Ståtligt djur!
En stor del av flocken samlad.
Här är jag road av att djurskötaren försvann i ett hav av vargar när hon ylade. Hon sitter på huk mitt i flocken.
Tror det här var jacktjuven Kurt. Höll ett vakande öga på honom för att få behålla min jacka.
Vargklapp! Så häftigt!
Lite uppläxning på gång.
Rekommenderar denna upplevelse!
Vad tusan jublade karlarna åt? Att hanar är lätthanterliga och mer tämjbara och honor är mer självständiga? He he.
Detta borde du ta med i gunnerskenytt eller AN. ^_^