Innan spelning.

Bandet firade 25 år inom musik. 1985-2010 (fast de hade en liten paus under 90-talet). Publiken var i väldigt blandade åldrar. Den yngsta jag såg verkade vara runt 5 år gammal medan den äldsta kanske var i 60-årsåldern. Vi räknade till tio olika nationaliteter. Norge, Sverige, Frankrike, Tyskland, Japan, Brasilien, Ryssland, Ukraina, Italien och Spanien. Det var dessa flaggor vi såg bland publiken så det kanske fanns andra nationaliteter också.

Snygg scendesign!

Framträdandet var otroligt bra! Mortens röst är fantastisk! Han kunde ta riktigt höga toner och hålla ut länge. Jag skämtade med Robin och sa att "han har inte samma andningsbesvär som oss". När vi spelar SingStar så är det nämligen en del låtar där man knappt hinner andas och ibland är det lååånga toner. Då står vi där och kiknar. Morten kunde gå från att precis ha sjungit en riktigt lång ton till att fortsätta sjunga nästa vers, utan ett rejält andetag emellan.

Efter att ha kört genom låtlistan sade de godnatt och gick av scenen, men kom förstås tillbaka för ett extranummer. När de sa godnatt och gick av efter dem så undrade nog en del: "Men Take on me då?" Då kom de tillbaka en sista gång och körde bara den låten. Låten som blivit framröstad som den ultimata 80-talssingeln i en del omröstningar. Då stod jag och dansade minsann! Tröttnar aldrig på den låten! Den gör mig glad!

Farväl a-ha!