En "mental karta" är något vi alla har mer eller mindre. Vet inte om någon annan använder det uttrycket, men jag tycker det passar. Denna karta är som en kartbok eller atlas, fast i ens huvud. Ens hemtrakt känner man till väldigt väl. Till exempel den där sprickan i asfalten, guppet borta vid kurvan och så vidare. Sedan sprider ens mentala karta ut sig när man går eller åker nånstans. Ibland glömmer man bort vägen efter att den färdats och ibland kommer man ihåg den. Lättast är det när man färdats samma väg flera gånger. Om ni någon gång spelat strategispel där man ska bygga sin egen stad och utforska världen så har ni en perfekt beskrivning av en mental karta. Där man inte varit är det mörkt och man vet inte vad som finns där, men när man går dit blir det ljusare.

Idag utökade jag alltså min karta. En del dagar får jag för mig att testa lite nya vägar och idag var en sådan dag. Jag och mamma var till Karlstad för att hämta pappa som gjorde sista dagen på jobbet. Jag körde och vi hade så gott om tid efter att vi handlat lite så vi bestämde oss för att göra en tur till Blomsterlandet. Gissade mig lite halvt till en ny väg som jag tyckte logiskt borde leda dit, vilket den också gjorde. Det var kul! Efter det åkte vi till universitetet för att jag skulle lämna tillbaka en avhandling som jag lånat. Dit har jag varit förut så det var inga problem. Men känner mig alltid så förvirrad precis när man kommit fram för det står alltid så många bussar på ett ställe så det känns som att man inte hör hemma där, även fast det är där man ska köra.

Är förtjust i stämningen på universitetet och tänkte ta mig en tur dit igen snart när jag ska börja jobba på B-uppsatsen. Efter att vi varit där så skulle vi alltså hämta pappa. I en del av Karlstad som vi aldrig varit i: Örsholmen. Men från universitetet var det väldigt enkelt att hitta dit. Raka spåret bara! Nu har jag svamlat nog för idag, men hoppas någon fått nöje av att läsa inlägget i alla fall!