Norge-resa med valsafari
Färjan vi skulle åka med till Andenes på väg in i hamnen i Gryllefjord.
Vårt rum på Junibakken.
28 juli var det dags för valsafarit. Först fick vi en guidning på cirka 1 timme inne på muséet. Det var väldigt intressant och jag fick reda på en hel del som var nytt för mig. Vår norska guide Elisabeth var bra på att berätta. Efter guidningen var det dags för själva safarit. De har två olika båtar och vi fick åka ut med katamaranen. När vi hade kommit ut till spaningsområdet så gällde det att hitta en bra plats ute på båten. Självklart skulle vi längst fram där det gungade som mest. Jag brukar vara stabil, men upptäckte att jag inte har sjöben över huvudtaget då det gäller hav. Det blåste inte så farligt men dyningarna var skapligt stora ändå. Runt 3 meter var väl medel, men sedan dök det upp någon enstaka på 5-6 meter. Då guppade det rejält. Syrran ramlade omkull en gång och sa att det kändes som att åka Tagada på tivoli. Vi hade väldigt kul!
Vår båt.
Sedan kom det bästa av allt. Vi började se valar! Kaskelot för att vara mer exakt. De simmade runt vid ytan och samlade på sig syre för att kunna ge sig ner i djupet och jaga. När de var redo att dyka så försvann de ner litegrann, kom tillbaka upp igen med lite fart och så försvann de ner med den klassiska dykande stjärtfenan. Det var häftigt att se! Vi såg 7 stycken dykande kaskelotter (alla hannar på cirka 15-20 meter, för honorna bodde längre söderut med alla kalvar) på ganska nära håll och ännu fler utblåsningar på längre håll. En dykning var särskilt rolig, för när fenan kom upp och sedan försvann ner i djupet så sa nästan alla kvinnor (och kanske några män) på båten "Naaaaaaaw!". Det var folk från Finland, Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Italien och säkert något mer och just det uttrycket verkade vara detsamma för alla. Lite skoj!
Här ska spanas efter val!
En kaskelot blåser. De har två näsborrar och blåser ur den vänstra, så inget blåshål på mitten av huvudet som andra valar.
"Whiiii....nu dyker jag!"
Det var svårt att få hum om storleken på valarna och det är likadant med korten. Flera stjärtfenor var runt 4 meter långa så bilden gör den inte rättvisa. Här nedan kanske det går att utgöra lite mer.
Skelettet till en kaskelot som hade dött och strandat togs tillvara och var till uppvisning på valmuséet. Vår guide står framme vid valens huvud. Denna val var 15,8 meter. Hjärnan hos kaskelotten är den största jämfört med alla djurens hjärnor och väger 80 kg. Yikes!
Den 29 juli fick vi låna bil av värdfolket och åkte runt lite på västkusten av Andøya. Vi besökte Bleik och Nordmela. Utanför sistnämnda by hittade vi en underbar vit sandstrand. Vattnet var inte så kallt som man kunde tro, med tanke på att vi var ovanför Polcirkeln, för Golfströmmen driver förbi strax utanför. Den ser till att vintrarna inte blir så hårda på ön.
Syrran står nere vid vattnet.
Vackert!
På kvällen tog vi en långpromenad på lite över 1 mil. Det var riktigt härligt och mycket fint att se!
Blommor som var högre än mig.
Vackert landskap!
30 juli gick åt till hemresa, samma väg som vi kommit. Det går att flyga till Andenes också, men det var lite väl dyrt för mig så det var därför vi tog den lite krångligare, men mycket vackra vägen via land och vatten. Har man inga problem med lite trixande och väntetider mellan de olika färdmedlen så rekommenderar jag verkligen den rutten. Man fick se väldigt mycket som var fint!
Såg det ;)