Denna film överraskade mig. Jag hade förberett mig på riktigt oengagerande nonsens, men upptäcker efter cirka 20 minuter att filmen faktiskt är både kul och spännande. Jag har aldrig gillat huvudrollsinnehavaren (Robert Downey, Jr.), men han framkallar åtminstone inte kräkreflexer i denna film. Filmen är det första jag sett med Iron Man, så jag vet inte vad en som läst serien tycker om den och hur trogen serien den är. Man behöver inte ha läst serien för att förstå i alla fall. Kanske är det med någon grej som man upptäcker om man känner till serien, men det behövs absolut inte. Effekterna var sådär ibland, men de som känner mig vet om min aversion till dataeffekter så ofta tycker folk i allmänhet att effekterna är bra medan jag avskyr dem enbart på grund av att det är CGI (Computer-Generated Imagery). Jag ser dock skillnad på bra och dålig CGI, men får jag välja är jag helst utan och njuter istället av till exempel handmålade bakgrunder, modeller, masker, smink, go-motion, stop-motion och liknande. Effekterna i The Thing och Terminator 1 är tydliga exempel på riktigt bra effekter som jag gillar och de handmålade blixtarna i Highlander (första filmen och tv-serien) är underbara.
För att få avslutningen att handla om ämnet i rubriken igen så kan jag säga att jag rekommenderar Iron Man, men att det bästa är att ha inga eller låga förhoppningar. Det är då man kan bli glatt överraskad.
Kommentarer:
Kommentera här:
Knarkarjäkel he he
Oj är Jeff Bridges med? Flint? Han har ändrat sig sen King Kong.