Sett Sex and the City-filmen igen. Ett inlägg om märkeskläder och ålder.
Jag mindes en sak från när jag och syrran var och såg denna film på bio också. När Carrie tar av sig solglasögonen när tjejerna precis anlänt till Mexico efter att Big hastigt lämnat sitt och Carries bröllop så drog en stor "ÅÅÅÅH!" genom salongen. Ett åh som betydde, "vad hon ser ut, stackarn". Jag förstår inte det heller. Sara Jessica Parker var 43 år gammal när de spelade in filmen och i denna scen har hon nästan inget smink alls. Hon ser riktigt bra ut, men folk suckar ändå ett "vad hon ser tragisk ut".
Vad är grejen? Ska folk över 40 botoxa sig så att de ser ut som stela skräcködlor istället? Kan inte folk få åldras naturligt? Varför blir folk så förskräckta om en rynka syns? Jag har skrattlinjer runt ögon och mun och grubbellinjer i pannan. Det tycker jag visar att jag faktiskt gjort något. Jag har skrattat och jag har haft svåra tankar. Hellre ett liv som ger linjer och rynkor än ett liv som är blankt, stelt och innehållslöst!
Har ingen grubblarbild så det blir en leende bild istället. Visst är det inget fel på skrattlinjer? Thea och jag på en gångbro över floden Clyde i Glasgow, Skottland, september 2008.
Hejsan!
Jag hade heller inte köpt en väska för 10000:-!
Men byxor kan jag faktiskt betala lite mer för, brukar köpa mellan 500-1500:- för ett par byxor.
Jag tycker huvidaken är att plaggen sitter bra sen om dom är billiga eller lite dyrare spelar ingen roll.
Å det är hemskt att alla håller på att botoxa sig...man bli äldre så är livet!
Däremot skulle jag få världens hängpattar efter man fött alla sina barn som man vill ha så hade jag nog gjort nåt åt brösten! ;) hehe..
Hur är det med dig annars?
Haft en bra jul?
Händer på nyår?
Kramar