Träffsäker detalj
Kortfattat vad filmen handlar om: Mia som är bosatt i Stockholm åker hem till Dalarna till sin familj för att fira fars födelsedag. Det jag reagerade på inträffar nära slutet av filmen. Den ena systern har nästan hela tiden varit sur, grinig, missunnsam, krävande och dominant. Hon pikar hela tiden Mia och har inget snällt att säga. Men så bryter hon ihop och säger att hon inte förstår varför det bara kommer elakheter ur henne hela tiden, för egentligen beundrar hon Mia.
Varför är det så att det ur en del människor "ramlar ut" elakheter och pikar, när de egentligen tycker motsatsen? Blir det en ond cirkel? Kanske inträffar de första orden av misstag och sedan fortsätter det till viss del på grund av stolthet. Jag kommer inte ihåg i vilken bok det var, men när jag läste psykologi på Karlstad Universitet så hade vi en kursbok där det stod om "dum stolthet". Man vet att man gjort eller sagt något dumt, men man är för stolt för att erkänna det och därför fortsätter man i samma anda (som för att bevisa att man har rätt). Kanske är det även Jantelagen som är och spökar. Man ska aldrig tycka att man är bra på något och ALDRIG tycka att man är bättre än någon annan på något. Då det gäller Jantelagen så anser jag att så länge man inte visar respektlöshet mot andra så får man tycka att man är hur bra som helst och vara precis så stolt som man vill vara! Den dumma stoltheten hoppas jag däremot att vi alla (inklusive jag själv) kan kasta på sophögen.